Kriminalitet och försäkring ur finländsk synvinkel

65 NFT 1/1997 I Finland registreras skadegörelse och stöld i försäkringsbolagens statistik inom samma kategori och kan sålunda inte särskiljas. Åt- minstone i Finland skedde inom olika brotts- kategorier en klar nivåförändring kring slu- tet av 1980-talet. Förändringen var mycket snabb, även om en påtaglig utjämning, och för vissa typers del till och med en lätt tillba- kagång har kunnat konstateras. Bilstölderna är åter på väg upp och en viktig orsak till detta är mobiltelefonstölderna, som under den senaste tiden har ökat dramatiskt. Man kan med allt skäl fråga sig, om den nuvarande kriminalitetsnivån skall godkännas och om vi skall nöja oss med att trenden planat ut eller något sjunkit, eller om vi borde efter- sträva den nivå som rådde för några år sedan. Summan för ersättning av egendomsskador har stigit i samma proportion från 50 miljo- ner mark per år till 300 miljoner mark per år. Bilstölder förorsakar årligen en skadekost- nad på ca 200 miljoner mark. Antalet bilar som försvunnit har kontinuerligt stigit under de senaste åren. Inbrott och bilstölder utgör tillsammans en lika stor skadekostnad som brandskador (se Figur 1 nästa sida). Här bör man också notera, att försäkrings- branschen satsar mycket mera resurser på brandskydd än på inbrottsskydd. Hot mot försäkring Det är uppenbart att öst innebär ett avsevärt hot vid kriminalitetsbekämpningen, genom att det finns en obegränsad efterfrågan på bruksvaror. Men i Finland är det mindre än Kriminalitet och försäkring ur finländsk synvinkel av Veli Matti Ojala, skadeförsäkringsdirektör vid Finska Försäkringsbolagens Centralförbund Veli Matti Ojala Artikeln bygger på författarens opponentinlägg med anledning av Leif Björklunds rapport “Kriminalitet och försäkring“ som presenterades vid försäkringskongres- sen i Köpenhamn i augusti 1996. 66 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 0 200 400 600 800 1000 Mmk Brandskador Inbrottsskador Läckageskador Olovligt brukande och stöld Stöld ur bil 40.000 35.000 30.000 25.000 20.000 15.000 10.000 5.000 0 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Antal Figur 1. Brand-, inbrotts- och läckageskador i Finland 1981-1995 (Försäkringsbolagens skadestatistik) Figur 2. Bilstölder som kommit till polisens kännedom 1980-1995 (Polisens skadestatistik) 67 2 procent av alla utredda brott som har begåtts av utlänningar. En stor del av gärningsmännen kommer från Ryssland och Estland. Hotet från öst är i ljuset av dessa siffror överdrivet. Men statistiken berättar inte hela sanningen. Det kan konstateras att av de i Finland boende marockanerna är över en tredjedel antecknade i polisens register för brott som de begått. Brottsbekämpningssamarbetet med de nya länderna i östblocket är besvärligt genom att organisationerna och situationerna förändras. Man har hela tiden att göra med nya kontakt- personer. Den finländska centralkriminal- polisen har egna poliskontaktpersoner i Tal- linn, St. Petersburg, Moskva och Petroskoi med uppgift att skapa kontakter, kartlägga det lokala läget och bl.a. utreda visumfrågor. Det har visat sig vara ett fungerande system; polisens kontaktpersoner står också till för- säkringsbranschens förfogande. Försäkrings- branschen har i Finland haft ett nära samarbete med polisen redan i 30 års tid. Förra våren inledde vi samarbete med den estniska poli- sen och försäkringsbranschen i form av ett gemensamt seminarium. Avsikten är att fort- sätta och intensifiera detta samarbete. Också i Finland har den procentuella ande- len utredda brott fortlöpande sjunkit. Utred- ningsprocenten ifråga om egendomsbrott tor- de dock vara klart högre än i Sverige. I Finland har man också fattat beslut om or- ganiseringen av polisens verksamhet och nyckelordet i detta avseende är lokalpolis- eller närpolisverksamhet. I vårt land finns det också planer på att till stor del utlokalise- ra Centralkriminalpolisen till de olika länen. Försäkringsbranschen anser att detta skulle vara olyckligt och motsätter sig med all kraft en dylik utveckling. Exempel på åtgärder från försäkringsbranschen Kraven inom brandskyddet kommer i huvud- sak via lagstiftningen medan brottsbekämp- ningsinsatserna görs på frivillig väg. När det gäller brottsbekämpning är försäkringsbran- schen den enda instans som uppställer nor- mer och krav. De här kraven är dock sällan någonting annat än ”en omsorgsfull persons sätt att se efter det som han eller hon äger”. Undersökningar har visat att en förbättring av säkerheten avsevärt minskar riskerna. Figur 3. Percentage of burglary in houses in relation to the number of preventive measures* 1995 (n=75560) (Hans Willemse, Nederland, seminarföredrag Sundvollen 9-10.5.1996) 0 2 4 6 8 10 12 14 0 1 2 3 4 Measures: Lights on when out, Extra locks on doors and windows, Extra outside lightning, Burglar alarm. Liberala allriskförsäkringar ger mycket ringa möjligheter till skadeförebyggande åtgärder. Ännu måste tilläggas, att försäkringsbran- schens statistik ger just inget underlag för att rikta skadeförebyggande resurser rätt. Att informera den stora allmänheten om hur riskerna förändras och utvecklas torde också vara en uppgift för försäkringsbran- schens skadeskydd, i samarbete med olika myndigheter. Också i Finland är det vanligt med regelbundna kampanjer i olika säkerhets- frågor. Dessutom har vi hållit fast vid att polisanmälan måste göras innan skadan regleras! I början av 1990-talet försvann en stor 68 mängd hyrda bilar i Finland, en del också över gränsen till Ryssland. Försäkrings- branschen ställde specialkrav på biluthyr- ningsfirmorna för att försäkringarna skulle vara i kraft, bl.a. att bilarna skulle vara skyddsmärkta, att de skulle vara försedda med körhinderutrustning (immobilizer) och att de inte fick föras ut ur landet. Dessutom ställdes det krav på att den som ville hyra en bil måste kunna bevisa sin identitet och att betalningen helst skulle ske med kreditkort. Dessa åtgärder ledde till att problemen näs- tan helt och hållet försvann. På försäkringsbranschens påtryckning åstadkom polisen och tullen samt gräns- bevakningen ett infosystem, där bilens iden- titetsuppgifter meddelas alla gränsstationer samtidigt som stöldanmälan gjorts. Bolagen har vidare infört olika begräns- ningar i försäkringsskyddet när en bil körs in i det forna Sovjet. Det är vanligt med höjd självrisk och speciella skyddsföreskrifter vad gäller förvaringen av bilen. Vissa bolag be- viljar överhuvudtaget inte stöldförsäkringar som skulle gälla i Ryssland, de baltiska län- derna eller Polen. Lagstiftingen har en stor inverkan på hur branschens skadeskydd lyckas och på skade- utvecklingen. I Finland är det inga problem med att återbörda stöldgods till den rätta ägaren. Men ändringen av strafflagen i bör- jan av 1990-talet på så sätt att olovligt bruk av fordon och bilstöld var olika saker förorsaka- de en enorm ökning av antalet fall av olovligt bruk. För försäkringsbolagen är de här två brottstyperna mer eller mindre likvärdiga om man utgår från skadekostnaden. Brott mot försäkringsbolagen Också i Finland har man undersökt omfatt- ningen av den kriminalitet som riktar sig mot försäkringsbolagen, med andra ord försäk- ringsbedrägerier. Den senast gjorda under- sökningen visar att bakom ca 8 procent av de utbetalda ersättningarna ligger försäkrings- bedrägerier. Likaså framkom det i under- sökningen, att försäkringsbolagens kunder godkänner och förutsätter att branschen gör insatser för att bekämpa bedrägerier. Största delen av bedrägerierna har att göra med att man överdriver skadans storlek, försöker slippa självrisken eller uppger obefintlig egen- dom i skadeanmälan. Undersökningen visar också klart, att försäkringsbedrägerierna allt oftare gäller olycksfalls- eller pensionsför- säkringar. De här grenarna har man åt- minstone i Finland inte ännu undersökt or- dentligt. Men man kan anta, att just i dessa grenar ökar bedrägerierna skadekostnaden kanske mera än inom sakförsäkringar. I Finland har försäkringsbedrägerier un- dersökts flitigt på 1990-talet. I det första skedet kartlades problemets omfattning, i det andra skedet gjordes en större enkät bland allmänheten och nu pågår det tredje skedet, där man går igenom konkreta fall och på så sätt försöker klarlägga hur stora bedrägerier- na är, hur de görs och vem som är den typiska ”försäkringsbedragaren”. Försäkringsbranschen fick i Finland till- stånd att upprätta och upprätthålla ett ge- mensamt register över personer som dömts för försäkringsbedrägeri eller mot vilka kri- minalanmälan gjorts. Tillståndet är än så länge temporärt. I Finland har man också diskuterat ett skaderegister av FOSS-regis- tertyp, som åtminstone enligt vad jag kan se skulle vara ett effektivt sätt att avslöja försäk- ringsbedrägerier. Ett dylikt register skulle också ha en betydande preventiv verkan, även om det inte skulle vara möjligt att använda det vid valet av kunder. Som jag tidigare nämnde har försäkrings- branschen ett mycket nära samarbete med myndigheterna, så också vid undersökning av försäkringsbedrägerier. Försäkringsbola- gens inspektörer har inga svårigheter att få polisen att undersöka eventuella bedrägeri- 69 fall. Svårigheter förekommer då och då med åklagarmyndigheterna att få fallen upp i dom- stol. Därför gör bolagen ofta så, att de vägrar att betala ut ersättning och sedan väntar och ser, om kunden vill gå till domstol med ärendet. Erfarenheten har visat, att i civilmål är tröskeln för att leda i bevis klart lägre än i brottmål. I Finland finns det för närvarande vid bolagen 22 experter som specialiserat sig på försäkringskriminalitet, 16 personer som har erfarenhet av polisundersökning, 4 juris- ter och vid Centralförbundet och Trafikför- säkringscentralen 2 koordinatörer, av vilka den ena enbart koncentrerar sig på bilsek- torn. Inspektörerna handlägger 100-200 fall om året. Ett problem håller på att stiga fram i Fin- land, nämligen mäklarnas roll som förmed- lare av försäkringar. Det är svårt för bolagen att utreda om en kund som kommer via en mäklare är ”försäkringsfähig” och det kan till och med gå så, att kriminell verksamhet försäkras. Sammanfattningsvis ville jag säga, att be- kämpning av kriminalitet är en väsentlig del av försäkringsbolagens skadeskyddsarbete och att dess betydelse fortlöpande ökar. Ett nära samarbete med myndigheterna och mass- medierna är en förutsättning för att arbetet skall lyckas. Branschen borde i produkt- utvecklingen och produkternas innehåll be- akta att försäkringsbedrägerier förekommer och också via produkterna underlätta arbetet mot försäkringsbedrägerier. Liberala och ”kundvänliga” villkor sänker försäkrings- konsumentens tröskel för bedrägeri. Den grundläggande principen bör vara, att för- säkringstagaren måste uppfylla vissa krav t.ex. vid skydd av egendom eller åtgärder mot skador. Att följa med fenomen i samhället och att korrekt och i rätt tid kunna tolka dessa feno- men kommer att bli allt viktigare vid be- kämpningen av kriminaliteten och i samarbe- tet mellan försäkringsbranschen och myndig- heterna. Jag vill här nämna ett exempel på en händelsekedja som helt nyligen inträffat i Finland. Myndigheterna fick från olika håll, främst dock från de större städerna ta emot anmälningar om att dörrlås till pälsvaru- affärer hade saboterats med lim och att dessa affärers skyltfönster hade sprayats över med färg. Följande steg inom samma fenomen var att personer som bar päls blev attackerade på gatan och fick sina pälsar sönderskurna. Sedan var det en grupp unga aktivister som förorsa- kade stor förödelse på en pälsfarm genom att släppa ut moderdjuren ur burarna, med den påföljden att ungarna dog. Händelsekedjans sista fas var en anlagd brand på en foderfa- brik som levererade djurfoder till pälsfarma- rna. Fenomenet tog sin början med en från försäkringsbranschens synpunkt obetydlig händelse, där skadan var mindre än självris- ken, och slutade med en skada på flera miljo- ner, som också drabbade försäkringsbolagen.