Ersättningsreserver och resultatframtagning i svenska återförsäkringsbolag

Article author: Helena Grip
Edition:
3, 1995
Language: International
Category:

251 NFT 3/1995 Alla försäkringsbolag avsätter tekniska reser- ver för att kunna möta de skadekrav som kommer. Dessa reserver uppgår till betydan- de belopp. Enligt t.ex. Sirius International Försäkrings ABs årsredovisning 1994 upp- gick den tekniska reserven till 40 % av balans- omslutningen. Om redovisningen skall kunna vara ett underlag för t.ex. lednings- och inves- teringsbeslut är det viktigt att så stora poster är riktigt värderade. Därför bör det vara av in- tresse för aktieägare, investerare, analytiker och andra intressenter att veta hur den teknis- ka reserven är beräknad och redovisad. Att förstå sättet att reservera är ett steg mot att bättre kunna bedöma företagets ekonomiska ställning. Syftet med uppsatsen är att redovisa före- kommande metoder för ersättningsreserve- Ersättningsreserver och resultatframtagning i svenska återförsäkringsbolag Artikeln är en förkortad version av ett examensarbete på ekonomlinjen, 10 poäng, fördjupningsalternativ Redo- visning / Revision. Stockholms Universitet, hösttermi- nen 1994. Handledare: Rolf Rundfeldt I försäkringsbranschen vet bolagen mycket lite om resul- tatet av årets verksamhet vid årets slut. Detta är mest påtagligt i återförsäkringsbolagen, som i princip vet hur mycket premier årets tecknade affär har genererat, men inte vad skaderegleringen kommer att kosta i framtiden. Två skäl till att informationen vid årets slut är så knapp- händig är att redovisningen är fördröjd och att skade- utvecklingen är osäker. Trots detta måste försäkrings- bolagen, precis som andra företag, årligen ta fram ett resultat. För att periodisera intäkter och kostnader sätter bolagen reserver. Dessa tekniska reserver svarar för en stor del av skuldsidan i balansräkningen. Undersökning- en har klarlagt tre olika metoder att fastställa ersättnings- reserver, två av dessa förekommer i Sverige. Metoderna gör olika avvägning mellan aktualitet och exakthet på informationen i redovisningen. ring samt att visa vilka konsekvenser val av metod ger för resultatframtagandet i försäk- ringsbolagen. Försäkrings AB Atlantica, För- säkrings AB Skandia, Sirius International Försäkrings AB och Trygg-Hansa Försäkring har studerats i undersökningen. Problembeskrivning Nedan visas en förenklad figur över vad som leder till ett resultat i återförsäkringen. Boxen till vänster symboliserar ett företags premie- intäkt. Boxen i mitten visar sedan vad premierna huvudsakligen används till. Den av civ.ek. Helena Grip, Sirius International Insurance Corporation Helena Grip 252 Premieintäkt Skadekostnader Driftskostnader Resultat ? Bild 1: Resultatkomponenter i återförsäkring allra största posten är skador. Driftskostnader är också en relativt stor post och i bästa fall finns även ett positivt resultat som på bilden. Den mindre boxen till höger visar att skade- kostnaden är uppdelad på utbetalda försäk- ringsersättningar och på förändringar av er- sättningsreserver för framtida skadeutbetal- ningar. Begreppet ersättningsreserv kommer att diskuteras längre fram i avsnittet. Resultatet från återförsäkringen kan i vissa fall tas fram redan vid bokföringsårets slut men i andra fall dröjer det tiotals år innan återförsäkringsbolagen får fram ett slutgiltigt resultat. Tidsfördröjningen i återförsäkringen är beroende av två olika faktorer. Den första är den inkomna redovisningen från cedenten. Redovisningen av återförsäk- ring kan vara mer eller mindre komplicerad och omfattande beroende på återförsäkrings- typ och återförsäkringsform. Återförsäkra- rens redovisning bygger på den information som cedenten sammanställer om original- försäkringen. Återförsäkring redovisas kvartals-, halvårs- eller helårsvis. Cedenten har efter redovisningsperiodens utgång nor- malt en frist om 60 eller 90 dagar för att upprätta avräkning till återförsäkraren. Dess- värre respekteras inte alltid denna tid. Det är uppenbart att en betydande tidsförskjutning uppstår, en period då återförsäkraren inte har möjlighet att upprätta någon redovisning på affären.1 Dessutom är det vanligt att återförsäkring tecknas genom en försäkringsmäklare. I redo- visningshänseende innebär det att mäklaren mottar avräkningen från cedenten och vidare- förmedlar uppgifterna till återförsäkrarna. Mäklarens insats kan variera från att endast kopiera cedentens avräkning till att samman- ställa en ny avräkning utifrån cedentens mate- rial. Emellertid tillkommer en mellanhand som ytterligare senarelägger redovisningen för återförsäkraren.2 Den andra faktorn är problemet att faststäl- la ersättningsreservernas storlek. Ersättnings- reserven skall motsvara bolagets ansvarighet p.g.a. inträffade försäkringsfall.3 Den består av avvecklingsreserv och av IBNR-reserv (se förklaring nedan). När bolagen fastställer av- vecklingsreserven skall de bedöma hur stora de anmälda skadorna kommer att bli när kon- traktet är slutreglerat. Hänsyn bör främst tas till de skadeberäkningar som cedenten har tillhandahållit, men även allmän kännedom om skadehändelser som inträffat beaktas. Så- dan information kan t.ex. fås genom bransch- kontakter och från massmedia. De bör också ta hänsyn till cedentens reservsättningsteknik. Utbetalda försäkrings- ersättningar Förändring av ersättnings- reserver = ej utbetalda försäkrings- ersättningar ? 253 avvecklingsreserven upplösas och beloppet skall i stället redovisas som avräknad skada. Om den statistiska IBNR-reserven visar sig vara en riktig spegel av det verkliga skadeut- fallet kommer IBNR-beloppet vid kontrak- tets början att vara lika stort som det totala skadebeloppet är när kontraktet är färdigreg- lerat. Via avvecklingsreserven kommer såle- des IBNR-reserven över tiden att omvandlas till avräknade skador. I korthet kan man säga att problemet har en administrativ och en praktisk sida. Det är dels fördröjningen av redovisningsmaterial, dels osäkerheten kring skadeutvecklingen. Vilka metoder använder bolagen för att klara av detta och ändå årligen fastställa reserver samt därmed resultatet? Olika metoder för reservering Eftersom företagen i återförsäkringsbran- schen inte har helt uppdaterad och fullständig information vid bokslutstillfället om på året belöpande premier och skador måste de redo- visa utifrån tillgänglig information. Därför har det inom branschen utvecklats olika me- toder att ändå få fram ett så tillfredställande resultat som möjligt. Genom undersökningen har tre metoder klarlagts. I uppsatsen kallas de estimering, eftersläpande redovisning och saldoreserv. Detta för att i viss mån beskriva vad de handlar om samt att de skall vara lätta att komma ihåg. Metoderna gör olika avväg- ningar mellan aktualitet och exakthet. 1. Estimering När återförsäkringsbolag använder estime- ringsmetoden utgår de från den redovisning som inkommit från cedenten under inneva- rande år och gör sedan en bedömning av det slutliga resultatet. Ofta har de fått in avräk- ningar för de två eller eventuellt tre första kvartalen. Till detta lägger de all tillgänglig information som finns om varje enskilt åter- försäkringskontrakt. Den affärsansvarige föl- Vid kontakt med cedenten och från tidigare erfarenheter kan återförsäkraren få en upp- fattning om cedentens reservberäkningar bru- kar vara riktiga, d.v.s. om reserverna brukar vara tillräckliga eller om de bör förstärkas. IBNR (Incurred But Not Reported)-reserven skall visa hur mycket skador som har inträffat och som kommer att belasta kontraktet men som ännu ej rapporterats till återförsäkraren. Det är således fråga om skador som bolagen ännu inte känner till. Av erfarenhet vet bola- gen att skador har inträffat och kommer att belasta försäkringen. IBNR-reserven fastställs med aktuariella (försäkringsmatematiska) metoder om bolaget har ett tillräckligt stort bestånd och med ett procentuellt påslag vid mindre försäkringsbestånd.4 Påslaget görs som ett procentuellt påslag på ersättningsreserven eller en procentandel av årets tecknade pre- mier. Till IBNR räknas också IBNeR (Incurred But Not enough Reported). Erfarenhetsmäs- sigt vet försäkringsbolagen att IBNeR-tillägget behövs som en förstärkning för kända men otillräckligt rapporterade skador. Omfattningen av IBNR-reserveringen som fastställs det första redovisningsåret skall i princip inte förändras under kontraktets av- vecklingstid. Det är bara om bedömningen av framtida skador i stort ändras som en höjning av IBNR-reserven kan behöva göras. Det kan vara nödvändigt vid en allmän utveckling av skadekostnader inom något område. En möj- lig orsak till en sådan utveckling kan vara en trend av generösare domstolsutslag i vissa typer av tvister där försäkringsbolagen är in- blandade. Under avvecklingstiden för återförsäkring- arna rapporteras och redovisas verkliga kvan- tifierade skador. Då skall IBNR-reserven suc- cessivt upplösas (nedskrivas). När återförsäk- raren får kännedom om specifika inträffade skador görs reservavsättningar för den fram- tida avvecklingen. Vid avräkning och betal- ning av skadan skall den berörda delen av 254 jer kontrakten, bolaget och marknaden under året och får därmed en uppfattning om ceden- ten samt utvecklingen för kontrakten och marknaden. Med hänsyn till erhållen infor- mation uppskattar bolaget sedan sitt resultat. Resultatet kan beräknas per kontrakt eller på en grupp av kontrakt. Bedömningen görs av den affärsansvarige ensam eller tillsammans med företagets aktuarie. Eftersom försiktig- hetsprincipen gäller är bolagen mer restrikti- va vid vinstframtagning än vid förlustfram- tagning. Enligt Erik Alm på Skandia är det lättare att få kännedom om negativa händelser än om positiva. Då mycket stora skador inträf- far får bolaget som regel kunskap om detta ganska snart. Han menar att det är större risk att missa en vinst i sina bedömningar än att missa en förlust. Estimeringsmetoden ger räkenskaper med hög aktualitet. Redan innevarande år kan ett resultat för försäkringsaffären tas fram. Pre- cis som i ett ”vanligt” företag kan ledning, styrelse, aktieägare, analytiker och andra in- tressenter använda årsredovisningen som ett underlag för analyser och olika beslut. All estimering medför viss osäkerhet och när metoden används blir resultatens tillförlitlig- het beroende av att kvalificerade bedömningar kan göras. En dålig bedömning ger ett resultat med stor avvikelse från verkligheten. Estime- ringsarbetet kräver en relativt stor arbetsinsats vilket kan ses som en nackdel, men det ger också en stor kunskap om affärerna. Denna kunskap kan förhoppningsvis löna sig i läng- den i form av att bättre och mer lönsamma återförsäkringsaffärer tecknas. De båda före- tagen i undersökningen som använder estime- ring anser att det är värt besväret. När bolagen använder estimering i sin redo- visning kommer affärernas resultatsvängning- ar att få genomslag i redovisningen. Sväng- ningarna beror på osäkerhet i bedömningarna och fluktuationer i verkligheten. Oavsett vil- ket skälet är för svängningarna så ger dessa ledningen och styrelsen värdefull informa- tion. Svängningarna ger information om hur förutsägbart resultatet är för olika affärer. Om svängningarna är små för en affärstyp kan bolaget ha mindre marginaler för den typen än för den typ där svängningarna är stora. Med hjälp av redovisningen kan då ledning och styrelse fastställa vilka marginaler som bör finnas på olika affärer. Redovisningen blir således ett stöd för styrningen av företaget. Både Skandia och Sirius använder sig av denna metod men de har olika teknik. På Skandia uppskattas alla försäkringsposter, d.v.s. med utgångspunkt från de premier och skador som cedenten har avräknat, bedömer Skandia den slutliga storleken på såväl pre- mier som skador. Detta innebär att de beräk- nar vad cedenten kommer att avräkna till dem framöver. I och med att Skandia räknar upp den premie som cedenten avräknat under året till att även innefatta ännu ej avräknad premie, skattas siffrorna direkt i cedentens böcker. Erik Alm på Skandia anser att det är helt logiskt att estimera även premierna. I och med att man har tecknat kontrakt för viss premie- volym tillhör premierna det specifika året och skall också redovisas den perioden. Uppskatt- ningarna görs kontinuerligt under året så att bokföringen hela tiden visar siffror beräkna- de på årsbasis. I bokslutet finns tre olika tidsperspektiv redovisade. Nämligen årets estimerade försäkringsresultat, en reverse- ringspost till fjolårets resultat och tidigare års avvecklingsvinster/-förluster. Sirius använder avräknade premier och ska- dor som grund och sätter sedan en generell reserv för att uppnå det resultat som har beräk- nats. Den generella reserven kan vara positiv eller negativ. Det resultatmått Sirius använ- der i sina uppskattningar är skadeprocenten, d.v.s. förhållandet mellan skador och premier. De uppskattar den slutliga skadeprocenten. Med utgångspunkt från verkliga, rapportera- de premier och skador görs sedan en justering med hjälp av reserven för att uppnå den upp- skattade skadeprocenten. Den generella re- 255 reversering av skattningen av det första året. Reverseringen bygger på den ytterligare in- formation som mottagits under det andra året. Under följande år kommer korrigeringar att göras tills årgången är avvecklad. Alla äldre årgångar har således först uppskattats, sedan reverserats och slutligen avvecklas de. När Sirius stänger böckerna vid årets slut saknar även de den sista avräkningen. Sirius gör då ingen bedömning av den utan utgår ifrån de siffror som cedenten hunnit meddela. De uppskattar således resultatet med de av- räkningar som mottagits under bokförings- året till grund. Den vinst (eller förlust) som uppkommer är ett resultat av skattningar en- dast i de egna böckerna. Den avräkning som, enligt bilden, inte kommer med det första året får således redovisas under det andra bok- föringsåret då den mottas. Sirius har valt att göra så eftersom de anser att ett resultat base- rat på mottagna avräkningar är mer rättvisan- de och ärligt. Cedenter dröjer ibland längre med att leve- rera avräkningar som är till återförsäkrares fördel än tvärtom. Ibland skickar cedenten avräkningar med negativa saldon först och väntar med att skicka avräkningar med positi- va saldon. Detta är ett sätt att senarelägga kassaflöden från cedenten till återförsäkra- ren. Följden för återförsäkrarens redovisning är att summan av försäkringsposterna vid en tidpunkt kan vara något lägre än vad den borde vara. I Skandias fall kan redovisningen 1/1 31/12 1/1 31/12 Återförsäkrare Cedent * * * * * **** Bild 2: Fördröjd redovisning serven sätts inte för varje kontrakt utan på en grupp av kontrakt. I detta fall, när bolaget inte omvärderar cedentens uppgifter utan bygger på dem sker skattningen i de egna böckerna. Varje kvartal uppdateras reserverna och re- sultatet för varje grupp av kontrakt omvärde- ras. Samma tillvägagångssätt gäller vid års- bokslutet. Med hjälp av ovanstående bild och resone- manget kring den har jag försökt tydliggöra skillnaden mellan Skandias och Sirius esti- meringsmetoder. Bilden visar en tidsaxel för cedenten och en tidsaxel för återförsäkraren. Stjärnorna anger när cedenten avräknar en period och när återförsäkraren mottar avräk- ningen. Här syns tydligt fördröjningen av redovisningen. Det innebär att när återförsäk- raren skall stänga sitt bokföringsår (förutsatt att kalenderår används) finns inte den sista avräkningen i dennes böcker. Skandia gör då en skattning av cedentens böcker, d.v.s. en bedömning av vad cedenten kommer att ha med i den sista avräkningen. Detta tas med det aktuella året. Sedan uppskattas resultatet uti- från dessa siffror. De tar således ut en vinst (eller förlust) i förskott på en ännu ej mottagen avräkning. Erik Alm håller inte med om att vinsten tas ut i förskott utan påpekar att man i princip vet hur stora premierna kommer att bli. Han menar också att företagets alla affärer ihopslagna ger en tämligen riktig totalbedöm- ning i företaget. När Skandia i slutet av andra året skall korrigera det första året gör de en 256 ”fånga upp” den skevheten när försäkrings- posterna bedöms. Enligt Erik Alm använder Skandia estime- ringsmetoden för att få resultat som ligger i takt med tiden. De tycker att det är viktigt med tidiga signaler, både positiva och negativa. Eftersom Skandia till största del sysslar med direkt försäkring, vars förlopp är snabbare och normalt redovisas under innevarande år, är det önskvärt att återförsäkringen också re- dovisas i samma tidsperiod. Detta för att få ett sammanhållet bokslut för hela företaget. När Sirius 1992 bytte metod var deras mål att komma ifrån en redovisning med viss eftersläpning. Enligt Patrik Dahl på Sirius vill företaget i sin redovisning återspegla det kun- skapsläge som företaget har vid tillfället. Han menar vidare att redovisningens viktigaste uppgift är att ge stöd för effektiv styrning. Redovisningsmaterialet skall vara så klart och tydligt att styrelse, ledning och andra intres- senter ges möjlighet att göra sig en bild av läget och kan ställa vettiga följdfrågor. Speci- ellt viktigt är det att styrelsen, som är ytterst ansvarig, får de rätta signalerna från presente- rade siffror för att kunna fatta riktiga beslut som är väl underbyggda. 2. Eftersläpande redovisning Om principen om tidsförskjutning praktiseras fullt ut sätter försäkringsbolaget kontraktså- rets premier i en fond. Ur fonden betalar bolaget sedan skador som uppkommit på den återförsäkringen. Kontraktet hålls öppet en period. När perioden är slut har en relativt stor del av kontraktets premier och skador redo- visats. Det innebär att det finns en rimlig chans att bedöma kontraktets utveckling. Då stängs kontraktet och med den information som finns vid stängningstidpunkten sätts en reserv som skall täcka slutregleringen av kvar- stående skador och ännu ej rapporterade ska- dor. Efter stängningen överförs ansvaret och reservbeloppet till de som deltar i efterföljan- de års kontrakt.5 Denna metod finns bl.a. hos Lloyd’s i Lon- don. Här är det mycket viktigt att resultaten för kontrakten kan fastställas så exakt som möjligt därför att de deltagande återförsäkra- rna ofta ändras mellan åren. Ansvaret över- förs till nästa års försäkrare genom en s.k. RITC (ReInsurance To Close). RITC är en överföring av ansvaret för försäkringsportföl- jen mot vederlag.6 Om vederlaget är felbedömt uppstår en resultatöverföring mellan återför- säkrarna. För att minimera dessa resultatöver- föringar och motverka orättvisor används tre års förskjutning. Perioden på tre år har valts eftersom London-marknadens aktörer har ansett att en stor del av redovisningen har inkommit då. I de fall då cedenten och återför- säkrarna inte med tillräcklig säkerhet kan fast- ställa resultatet efter tre år kan kontrakts- årgången hållas öppen längre. Dessa s.k. öpp- na årgångar blir allt fler, ökningen beror på ökade svårigheter att fastställa tillförlitliga resultat som kan accepteras av både cedenten och återförsäkrarna. Metoden används också av en del bolag i andra länder, bl.a. i Tyskland och i övriga England, där tidsförskjutningen varierar mel- lan sex månader och två år. När redovisningen fördröjs blir resultatet mer verklighetsrelaterat och med lång för- skjutning kommer redovisningen allt närma- re det slutliga resultatet. Med denna typ av redovisning riktas uppmärksamheten främst mot kravet att uppnå siffror som speglar verk- ligheten och ger rättvisande resultat. Priset som användarna får betala för den exakthet som uppnås är inaktuellt redovisningsmate- rial och sen resultatframtagning. På Lloyds har detta medfört cykliska resultatsvängning- ar. När åtgärder mot otillfredsställande resul- tat har satts in har det ofta varit flera år för sent. Därmed har balansen i systemet rubbats och det har medfört problem med bl.a. premiesätt- ning och skadeavveckling. Härmed lämnas denna metod eftersom den inte tillämpas i Sverige. 257 3. Saldoreserv En kombination av estimering och eftersläp- ning av redovisning används i Sverige. Den innebär att de mottagna uppgifterna om årets premier, skador och provision redovisas som vanligt men att hela resultatet, om det är positivt, automatiskt reserveras det första året (eller de två första åren). Denna reserv kallas saldoreserv. Förutom den automatiska saldo- reserven finns möjlighet göra ytterligare re- serveringar som bygger på cedentens uppgif- ter, den affärsansvariges bedömning eller IBNR-påslag. Det betyder att innevarande (eller två) års återförsäkring aldrig visar posi- tivt resultat. Om det verkliga resultatet är negativt, det vill säga skador och provision överstiger premierna, påverkar detta inneva- rande års resultat. I de fall då försäkringsrörel- sen drabbas av skador som överstiger det normala görs en reservförstärkning i inneva- rande års resultat- och balansräkningar. För kassa- och finanstransaktioner tillämpas inte heller någon eftersläpning utan de redovisas under innevarande år. Detta medför att siff- rorna i bokslutet är en blandning av siffror från olika år. Om bolaget tecknar både direkt- och återförsäkring finns det dessutom en skill- nad i redovisningstidpunkt mellan verksam- hetsgrenarna eftersom direkt försäkring redo- visas snabbare. Efter ett (eller två) år kan de verkliga posterna i försäkringsrörelsen föras fram. Då upplöses saldoreserven och i stället sätts reserver baserade på cedentens uppgifter, uppskattningar, statistik m m. Om redovisningen innehåller saldoreserv i ett (eller två) år har företaget valt att vänta på ytterligare information innan de bedömer re- sultaten av sina affärer. De intar en mycket försiktig hållning utåt men de affärsansvariga i bolagen bildar sig naturligtsvis själva en uppfattning om hur kontrakten går. Därför har företaget mer aktuell kunskap om läget som skulle kunna vidareförmedlas i redovisning- en. I stället väljer de, när de använder denna metod, att inte låta intressenter ta del av det mest aktuella läget i företaget. I ett perspektiv där händelser som påverkar företagets ställ- ning endast är kända för företagets anställda och andra anställda i branschen kan en risk för ”insider”-liknande förhållanden uppkomma. I och med att aktieägarna och andra intressen- ter främst har årsredovisningen som informa- tionsbärare kommer de att veta mindre än försäkringsfolk som är ”invigda” och upp- daterade. Sådan bransch-kunskap skulle kun- na utnyttjas vid handel med aktier i försäk- ringsbolagen. Om t.ex. stora resultatföränd- ringar för ett försäkringsbolag är kända i bran- schen vid ett givet tillfälle men inte för all- mänheten förrän om ett eller två år kan ett köp eller en försäljning av aktier vid rätt tidpunkt ge fördelar. När ett försäkringsbolag använder saldore- serv bör bolagets styrelse vara väl insatta i detta. Metoden medför nämligen att resultatet utjämnas. Så länge premierna är större än skadorna och driftskostnaderna, d.v.s. redo- visningen visar ett positivt resultat, kommer saldoreserven att nollställa resultatet det för- sta året en affär redovisas. Det innebär att resultatförändringar på enskilda kontrakt el- ler grupper av kontrakt inte syns det första året de redovisas. Därigenom kan felaktiga korri- geringar av t.ex. kontrakts avslut eller port- följers sammansättning göras. Ingripanden kan också komma att göras i fel tid, då viss del av redovisningen speglar transaktioner som härrör från tidigare år. Det krävs stor kompe- tens, i t.ex. bolagets styrelse, för att kunna tolka den fördröjda redovisningens siffror och med hjälp av dessa styra verksamheten i önsk- värd riktning. Om inte redovisningen i sig ger tillfredsställande signaler för styrning finns en viss risk att inflytandet förskjuts från sty- relse till ledning då ledningen har större in- blick i det aktuella läget. Trygg-Hansa och Atlantica använder sig av automatiska saldoreserver. De har ett resp två års förskjutning. Jan-Olof Aspengren på 258 Trygg-Hansa menar att med ett års förskjut- ning får de fram ett hyggligt aktuellt resultat samtidigt som de slipper omfattande estime- ringar. Att slippa dessa innebär en minskad arbetsbörda och en mindre osäkerhet i resul- taten. Han anser dock att estimering i viss mån kan vara en bättre metod som ger en ”prydlig” redovisning. Detta under förutsättning att fö- retaget har mycket god aktuariell kompetens så att det estimerade resultat verkligen ger ett ”bättre” resultat. Även när ett års fördröjd redovisning används så måste försäkringsbo- lagen i slutet av år två ändå sätta en reserv som är behäftad med viss osäkerhet då en försäk- ringsaffär sällan är slutreglerad efter två år. Normalt väntar Trygg-Hansa två till fem år innan ett positivt resultat frigörs. Detta regle- ras med hjälp av olika reserveringsmöjlig- heter. Praktiskt innebär detta att hela över- skottet från premierna efter skador och provi- sion som finns avsätts i en reserv. Nollresulta- tet tas fram två till fem år beroende på typ av affär. Det bör tilläggas att båda företagen har minskat kraftigt på sina återförsäkringsenga- gemang. Trygg-Hansa håller på att avveckla helt och Atlantica koncentrerar sig på några få segment av marknaden. Resultatredovisningsexempel Följande exempel illustrerar skillnaden mel- lan de olika bolagens resultatredovisning be- roende på reserveringsteknik. Förutsättning- arna i varje exempel är samma för alla bola- gen. Förutsättningarna är fiktiva och mycket förenklade jämfört med verkligheten. Endast premier och skador har beaktats för att få enkla och överskådliga exempel, således har provision och diverse andra kostnader ute- lämnats. Exemplen visar tre års redovisning av kontrakt av en viss typ som tecknas och är gällande under år 1. För överskådlighetens skull är alla affärerna slutreglerade efter tre år. Det finns en stor skillnad som inte framkom- mer i exemplen. Nämligen att Sirius, efter att ha redovisat försäkringsposterna per kontrakt, sätter den generella reserven på en grupp av kontrakt. De övriga bolagen redovisar alla poster per kontrakt. I exemplet har det ingen betydelse utan siffrorna antas vara beräknade för grupper av kontrakt för alla bolagen. Ko- lumnen för Skandia visar deras uppskattade siffror, d.v.s. estimat av premier och skadere- server. Den totala skadekostnaden specifice- ras på ingående skadereserv, avräknad skada och utgående skadereserv. Den ingående re- serven och den utgående reserven visar hur mycket som fanns reserverat för skador vid årets början respektive vid årets slut. Exempel A Förutsättningar: För företagens kontrakt av typ A ett år gäller följande siffror. År 1 avräknas de tre första kvartalen, 100 i premier och 10 i skador. År 2 avräknas kvartal fyra för första året, ytterligare 50 i premier och 60 i skador. År 3 avräknas ytterligare 65 i skador. Redan år 1 bedömde bolagen att skadornas andel av premierna skulle bli 90%. Den bedöm- ningen stämde exakt under tre år. Skandia estimerade den totala premien till 150 och det stämde med den slutliga premieinkomsten. Atlantica använder metoden med saldoreserv. De fördröjer redovisningen i två år. Det inne- bär att både år ett och två utjämnas resultatet till noll. Den del av den inkomna premien som inte kostnadsförts för skador bildar en reserv för framtida skador. Eftersom de, enligt de givna förutsättningarna, bedömt skade- procenten till 90 % har de avsatt en reserv som är större än beräknade skador. Företaget har dolt en del av det förväntade resultatet. I kolumnen för Atlantica syns följande siffror: År 1 avräknas 100 i premier och 10 i skador och då resultatet är fixerat till 0 blir reserven 90. År 2 avräknas ytterligare 50 i premier och 60 i skador. Totala premier för båda åren är då 150 och skadorna 70. Överskottet på 80 skall 259 Exempel A Atlantica Trygg-Hansa Sirius Skandia est. År 1 Premie 100 100 100 150 Ing. skadereserv 0 0 0 0 Avräknad skada -10 -10 -10 -10 Utg. skadereserv -90 -90 -80 -125 Skadekostnad -100 -100 -100 -100 -90 -90 -135 -135 Resultat 0 0 10 15 År 2 Premie 50 50 50 0 Ing. skadereserv 90 90 80 125 Avräknad skada -60 -60 -60 -60 Utg. skadereserv -80 -80 -65 -65 Skadekostnad -50 -50 -50 -50 -45 -45 0 0 Resultat 0 0 5 0 År 3 Premie 0 0 0 0 Ing. skadereserv 80 80 65 65 Avräknad skada -65 -65 -65 -65 Utg. skadereserv 0 0 0 0 Skadekostnad 15 15 15 15 0 000 Resultat 15 15 0 0 reserveras om noll-resultatet skall bibehållas även år 2. Anledningen till reservens föränd- ring är dels att premierna ökat, vilket medför en skadeökning vid bibehållen skadeprocent, dels är det skadekostnadsföring, 60, som mins- kar reserveringsbehovet. År 3 släpps hela reserven och efter en sista skaderedovisning tas resultatet 15 fram. Trygg-Hansa (T-H) använder också saldo- reserv. De har en maskinell saldoreserv som ger ett nollresultat i ett år. Sedan löses saldo- reserven upp men då fortsätter T-H med hjälp av vanliga reserver att inte visa något resultat i två till fem år. Därför ser deras redovisning precis ut som Atlanticas i exemplet. I Sirius redovisning, där estimeringsmetoden används, tas successivt det positiva resultatet fram. Vid slutet av år 1 har Sirius estimerat att skadeprocenten är 90 % av premierna som är 100. Resultatet blir då 10 och den del av premierna som inte redan kostnadsförts för skador reservsätts, d.v.s. 80. Med verklig premieinkomst som grund visar Sirius det aktuella resultat som uppstår efter en bedöm- ning av skadeprocenten. År 2 redovisas den resultatpåverkan som de ytterligare premierna medför, av 50 i premier beräknar bolaget att 5 blir vinst. En upplösning av reserven med 15 sker. Upplösningen består av en reservminsk- ning p.g.a. skadeavräkning på 60 och en reserv- ökning p.g.a. premieökningen som medför högre, förväntade skador på 45. År 3 slutavräk- nas affären och kvarstående reserver upplöses. Skandias estimeringsteknik innebär att de redan år 1 beräknar den slutliga storleken på premierna. De avräknade premierna i exem- plet är 100 men de bedömer att premierna kommer att bli 150. Med utgångspunkt från den siffran uppskattar de sedan de totala ska- dornas storlek, d.v.s. 90 % av 150 vilket ger 260 135. Då 10 av de förväntade skadorna har avräknats från cedenten får 125 reserveras och ett resultat på 15 framkommer. Skandia gör således två estimeringar redan det första året. Dels bedöms premiestorleken, dels be- döms skadeprocenten. De följande två åren avräknas skador och reserver upplöses i mot- svarande grad. Exempel B Förutsättningar: För företagens kontrakt av typ B ett år gäller följande. År 1 avräknades de tre första kvartalen, 300 i premier och 30 i skador. År 2 avräknades det fjärde kvartalet för första året, 150 i premier och 180 i skador. År 3 uppgick skadekostnaden till 240. De två första åren såg affären mycket bra ut och företagen förväntade sig en skadeandel på 70% men under det tredje året inrapportera- des en mängd skador och då bedömde de att skadorna skulle komma att uppgå till 100% av premierna. Skandias premieestimering som gjordes år 1 stämde. I det andra exemplet visas fördelen med att använda sig av tidsförskjutning. I Atlantica och Trygg-Hansa tas inte den estimerade vins- ten ut som i de andra bolagen. Det visar sig att det inte blir någon vinst och de övriga bolagen får förluster. Emellertid är det så att det krävs en förhållandevis lång fördröjning för att kun- na få ökad säkerhet. I detta exempel räcker deras två år men i verkligheten är det tyvärr ganska sällan en affär är färdigreglerad efter den tiden. Trots att T-H bara har ett års auto- matisk saldoreserv tar de normalt inte fram vinst år två. Därmed ser deras tabell ut som Atlanticas. Ett vanligt scenario är att bedömningarna ändras flera gånger. I enlighet med exemplet Exempel B Atlantica Trygg-Hansa Sirius Skandia est. År 1 Premie 300 300 300 450 Ing. skadereserv 0 0 0 0 Avräknad skada -30 -30 -30 -30 Utg. skadereserv -270 -270 -180 -285 Skadekostnad -300 -300 -300 -300 -210 -210 -315 -315 Resultat 0 0 90 135 År 2 Premie 150 150 150 0 Ing. skadereserv 270 270 180 285 Avräknad skada -180 -180 -180 -180 Utg. skadereserv -240 -240 -105 -105 Skadekostnad -150 -150 -150 -150 -105 -105 0 0 Resultat 0 0 45 0 År 3 Premie 0 0 0 0 Ing. skadereserv 240 240 105 105 Avräknad skada -240 -240 -240 -240 Utg. skadereserv 0 0 0 0 Skadekostnad 0 000 -135 -135 -135 -135 Resultat 150 150 -135 -135 261 ovan ger sådana fluktuationer olika effekt i de olika metoderna. I Atlanticas och Trygg-Han- sas redovisning där resultaten utjämnas i flera år ges inte svängningarna utslag. För Skandias del förstärks resultateffekten eftersom de re- dan från början redovisar hela den förväntade premieinkomsten och skadekostnaden för fle- ra år. I exemplen har de uppskattningar av pre- mien som Skandia gör alltid stämt med utfal- let. Så är det naturligtvis inte i verkligheten. Därför kommer även premieuppskattninga- rna att korrigeras precis som bedömningarna av skadeutfallen i exempel B. Slutsatser Undersökningen har visat tre olika metoder för att redovisa ersättningsreserver för motta- gen återförsäkring. Metoderna kallas i upp- satsen estimering, eftersläpande redovisning och saldoreserv. När estimeringsmetoden an- vänds görs en uppskattning av vad innevaran- de års försäkringsaffär kommer att ge för resultat. Eftersläpande redovisningsmetoden förekommer inte i Sverige. Där den används sker en fördröjning i sex månader till tre år. Därefter tas ett resultat fram. Att använda saldoreserv ger också en fördröjning av resultatberäkningen. I ett eller två år redovisas noll-resultat men sedan kan det verkliga re- sultatet tas fram. Beroende på vilken metod bolagen använ- der tas resultatet för återförsäkringsaffärerna fram vid olika tidpunkter. Metoden som an- vänder saldoreserv ger en försiktigare håll- ning och väntar några år innan det verkliga resultatet tas fram medan estimeringsmeto- den är mer progressiv och visar ett skattat resultat redan första året. Med estimering får företaget större aktua- litet i sin redovisning. Redan första året en affär redovisas tar företaget fram information om dess resultat. Årsredovisningen blir då mer jämförbar med ett ”vanligt” företags års- redovisning. Denna kan användas som under- lag för analyser och beslut. De resultatsväng- ningar som finns i försäkringsverksamheten ger utslag i resultaten. För ledning och styrel- se är informationen om olika affärers fluktua- tioner värdefull när t.ex. marginaler skall fast- ställas för olika affärer. Resultatet vid estime- ring är behäftat med viss osäkerhet eftersom det till vissa delar bygger på bedömningar. Erik Alm säger att estimering med hänsyn till all tillgänglig kunskap ger ett försiktigt fram- taget resultat. Det är lättare att missa en vinst än en förlust i estimeringarna. Med saldoreserv som fördröjer resultaten uppnår bolaget en större exakthet och det ligger mindre osäkerhet i resultaten. Informa- tionen ur ett fördröjt resultat kommer närmare verkligheten vad det gäller siffrorna men vad det gäller tiden har avståndet ökat. Siffrorna härrör från affärer som var i kraft för ett eller två år sedan. Dessutom medför fördröjningen att fluktuationer i försäkringsverksamheten inte ges utslag i redovisningen utan en resul- tatutjämning sker. På grund av tidsskillnaden och resultatutjämningen blir redovisningens informationsvärde sämre och en klyfta upp- står mellan årsredovisningens budskap och den kunskap försäkringsfolk har. Denna klyf- ta skulle kunna ge upphov till ”insider”- liknande affärer. I undersökningen har konstaterats att At- lantica och Trygg-Hansa är de bolag som använder fördröjd redovisning. Atlantica har ändrat sina rutiner efter undersökningen och frångått den två-åriga automatiska fördröj- ningen men de tillämpar fortfarande ett års automatisk fördröjning. I realiteten tillämpas längre fördröjning, då de efter den automatis- ka saldoreservens upplösning behåller ett noll- resultat några år. Dessutom framgår att dessa bolag avvecklar eller skär ned kraftigt på sin mottagna återförsäkring. Både Skandia och Sirius som fortfarande satsar på återförsäk- ring har valt att estimera sina resultat. Med hänsyn till dessa fakta ligger det nära till 262 hands att se fördröjd redovisning som en något förlegad och mindre marknadsmässig metod. Enligt Erik Alm är det den allmänna rörelsen i branschen att eftersträva en snab- bare resultatframtagning. Han tycker det är svårt att försvara fördröjning. Patrik Dahl anser att redovisningens främsta mål är att ge stöd för styrningen av företaget. Därför bör man presentera aktuella siffror som ger styrel- sen möjlighet att fatta bra beslut grundade på bästa möjliga information. Jag har inte märkt något intresse från bola- gen att vara mer öppna angående vald metod, bolagen skulle t.ex. kunna specifisera vald metod i årsredovisningen för att underlätta för läsarna. Om intressenterna var medvetna om de skillnader som finns mellan bolagen och vilka stora belopp eller vilka höga andelar av företagens balansomslutningar som finns i tekniska reserver så borde de efterfråga mer information angående dessa. Företagen bör sträva efter att ha en så fullständig och infor- mativ årsredovisning som möjligt. Detta för att ge intressenter möjlighet att skapa sig en rättvis bild av företaget. Hänvisningar 1 Gustafsson, Björn, 1993, sid 79 2 Craighead, D.H.,1979,sid 16 3 Palmgren, Björn, 1992, sid 45 4 Gustafsson, Björn, 1993, sid 74 5 Carter, R.L., 1983, sid 586 6 Kiln, Robert, 1991, sid 150 Källförteckning Carter, R.L., Reinsurance, second edition, Kluwer publishing, Wiltshire, 1983 Craighead, D.H., Some aspects of the London reinsurance market in world-wide short-term business, Alden press, Oxford, 1979 Dahl, P., Guidelines for reserving, Sirius International, Stockholm, (stencil) Ek, L., General reserve seminar, Sirius Inter- national, Stockholm, 1992, (stencil) Granstedt, P-O., Osäkerhetsfaktorer vid be- dömning av återförsäkringsbolags finansiella ställning, Företagsekonomiska instutitionen, Stockholms Universitet, 1992 (uppsats) Gustafsson, B., Återförsäkring i skadeförsäk- ring, femte upplagan, IFU, 1993 Kiln, R., Reinsurance in practice, third edi- tion, Witherby, London, 1991 Palmgren, B., Försäkringsekonomi, tredje upplagan, IFU, 1992 Sv Försäkringsföreningen, Försäkringstermer — definitioner, kommentarer, förkortningar, Solna, 1987 Årsredovisningar 1993 och 1994; Atlantica, Trygg-Hansa, Sirius och Skandia Intervjuer: Alm, Erik, Senior actuary, Skandia, 940614 941031 Aspengren, Jan-Olov, Chef/controller, Trygg- Hansa, 940613 941101 941201 Dahl, Patrik, Actuary, Sirius International, 940613 940712 940810 941124 Johansson, Eva, Assistent, Atlantica, 940613