Utvecklingen av captivebolag och dess effekter på försäkringsmarknaden*

7 NFT 1/1999 Introduktion Captive är som bekant ingen ny företeelse. Redan 1920 beslöt Norsk Hydro att de skulle försäkra sina egna risker. Även i Finland var man tidigt ute, då Wärtsilä 1942 bildade cap- tivebolag. I Sverige var Johnsonkoncernen först ut när de, under 1940-talet, etablerade bolaget Sirius som ursprungligen betecknades som ett direktförsäkringscaptive, vilket dock sedemera utvecklades till något helt annat. Därefter dröjde det ända fram till år 1976, då SKF startade återförsäkringscaptivet SKF Re och året därpå bildades Electrolux Re. Såväl SKF Re som Electrolux Re erhöll dock endast koncession för att försäkra utländska risker. För att kunna försäkra sina risker i Sverige medförde detta att t.ex. Electrolux som en lösning etablerade ytterligare ett captive i Luxemburg, medan de använde sig av det svenska captivet för att försäkra sina utländska risker. AGA Re försäkringsaktiebolag var det första captivebolag i Sverige som erhöll kon- cession för så väl svenska som utländska risker. Denna koncession var dock tidsbe- gränsad (3 år). Captive som fenomen vidare- utvecklades sedermera under 1980-talet. Det starkaste captive centret för närvarande är Bermuda där mer än 40 % av världens captive finns registrerade. Captive som för- säkringskoncept utvecklades på Bermuda re- dan under slutet av 1960-talet. Bara under Utvecklingen av captivebolag och dess effekter på försäk- ringsmarknaden* av Ola Söderström, Folksam International Ola Söderström Enbart i Sverige finns det över 30 stycken captivebolag domicilerade, vilket placerar Sverige på en elfte plats bland captivedomiciler i världen. Under åren 1996 och 1997 har de svenska captivebolagens premieintäkter, för egen räkning, ökat från ca 804 miljoner kr till ca 903 miljoner kr. Antalet captivebolag registrerade i Sverige fortsätter dessutom att öka. *Undersökningen har finansierats med bidrag från Svenska Försäkringsföreningens Minnesfond. 8 åren 1986-1996 har närmare 1,700 nya captive försäkringsbolag registrerats på Bermuda. Captive Ett captive kan definieras som ett försäk- ringsdotterbolag etablerat med det specifika ändamålet att finansiera dess moderbolags riskutflöde, således en organisation vars hu- vudsakliga affär är annan än “kommersiell” försäkring. Definitionen kan även utvidgas till att inkludera en del risker från moderbola- gets kunder. Generellt talar man om två huvudtyper av captives, direktförsäkringscaptive och åter- försäkringscaptive. Dessa två huvudtyper av captives indelas i sin tur i antigen ett single parent captive eller ett group captive. I detta sammanhang bör dock samtidigt nämnas att det finns ett flertal olika typer av såväl konstruktioner som koncept på captives. Beslutet hur det specifika captivet skall se ut styrs i mångt och mycket av koncernens/ bolagets önskemål, samt naturligtvis även dess storlek och aktivitet. Utöver ovan nämnda captives kan även nämnas t.ex. rent-a-captive samt cell captive. Direktförsäkringscaptive Ett direktförsäkringscaptive fungerar som ett vanligt försäkringsbolag. Captivet tar in pre- mier från moderbolagets olika dotterbolag och återförsäkrar sedermera den del av risken som captivet ej vill behålla på den internatio- nella återförsäkringsmarknaden. En nackdel med ett direktförsäkringscaptive är att det för captivet medför höga administra- tiva kostnader eftersom de får stå för bl.a. utförande av försäkringsbrev, eventuellt om- besörja försäkringsrådgivning och skadereg- lering m.m. Fördelarna är bl.a. att de slipper betala provision till de “vanliga” försäkrings- bolagen vilket således medför att captivet erhåller hela premien. Vidare har captivet möjlighet att skräddarsy ett försäkringsvill- kor, och kan därmed erhålla en försäkrings- lösning, som passar moderbolagets speciella behov. Återförsäkringscaptive Ett återförsäkringscaptive använder sig av ett traditionellt försäkringsbolag som direkt för- säkringsgivare, d.v.s. som ett “frontande” bo- lag framför återförsäkringscaptivet. Försäk- ringsbolaget behåller generellt 10-30 % av risken och återförsäkrar resterande del hos captivebolaget. Det förekommer dock även fall där direktförsäkringsgivaren behåller större andelar, eller överlåter hela risken till captivet och därmed står det “frontande” för- säkringsbolaget endast ett legalt ansvar för försäkringen. Captivebolaget behåller seder- mera en del av den mottagna risken och återförsäkrar därefter den resterande delen på den internationella återförsäkringsmarknaden. Single parent captive Ett captiveförsäkringsbolag beskrivs som ett “single parent captive” om det är ägt och kontrollerat av ett bolag samt försäkrar det bolaget och/eller dess dotterbolags risker. Group captive Ett group captive är ett försäkringsbolag ägt och kontrollerat av två eller flera organisatio- ner som inte direkt har anknytning eller är anslutna till varandra. Ett group captive kan antingen vara homogent och då försäkra samma typ av affärsrisker eller var heterogent och då försäkrar man ett flertal typer av orga- nisationer och därmed olika affärsrisker. Rent-a-captive Ett rent-a-captive’s ägarbild skiljer sig från t.ex. ett “single parent captive” eller ett “group captive” då dessa captives ägs och kontrolleras av de försäkrade bolaget/ bolagen. Ett rent-a- captive är däremot såväl ägt som kontrollerat av en annan organisation, t.ex. en mäklarfirma. 9 I ett rent-a-captive kan således ett flertal före- tag “hyra in sig” i ett redan befintligt captive, vilket i sin tur inte kräver att bolaget sätter in något eget kapital vilket hade varit tvunget för den som önskar bilda/starta ett eget captive. I ett rent-a-captive kan således ett flertal olika företag ingå och därmed även påverka capti- vets resultat. Detta beror dock till stor del på hur rent-a-captivets avtal är skrivet med de enskilda företagen. Rent-a-captives är en captiveform som har varit en del av den alternativa marknaden i mer än 15 år. Den är kanske också det mest populära alternativet för medelstora bolag på marknaden. Detta med rent-a-captive har dock fram till idag inte varit lika populärt i Sverige som i övriga länder. Rent-a-captive konceptet är framför allt väl utbrett i USA. Cell Captive Cell captive är ett förhållandevis nytt captive- koncept som har börjat breda ut sig på mark- naden och detta i synnerhet i USA. Ett cell captive fungerar i likhet med ett “rent-a- captive” så att ett bolag köper in sig i ett redan existerande captive, d.v.s. ett cell captive, men endast i en speciell “cell” vilket i sig medför att bolaget ej påverkas av de andra bolagens eventuella skador eller deras skade- historik. Till skillnad från ett rent-a-captive kan bolaget inte göra avdrag för vare sig försäkringspremier eller ackumulerade reser- ver vilket alltså är möjligt att göra i ett “rent- a-captive”. Captive konceptet Ett captiveförsäkringsbolag är således en en- het bildat för att huvudsakligen försäkra eller återförsäkra risker från sitt moderbolag, eller i fallet group captive för ett antal organisatio- ner. De vanligaste och de kanske starkaste argumenten vid ett bildande av ett captive är finansieringes- och försäkringsfördelar. Finansiella fördelar De finansiella fördelarna är bl.a. reducerade försäkringskostnader, förbättrat kassaflöde samt möjligheten till investeringsinkomster. Ett captive kan reducera de totala kostnaderna av ett försäkringsprogram genom att undvika de traditionella försäkringsbolagens admi- nistrativa kostnader men samtidigt behålla den tekniska vinst och investeringsinkomst som annars skulle ha erhållits av de traditio- nella försäkringsbolaget. Ytterligare kostnads- besparingar är möjliga genom att man kan utnyttja återförsäkringsmarknaden där pre- mierna normalt är på en lägre nivå än vad de är på direktförsäkringsmarknaden. Den pre- miemassa som annars skulle ha gått till den traditionella direktförsäkringsgivaren ingår nu istället i captivebolaget. Ett captive kan även dra fördelar av sin egen skadehistorik, istället för en eventuell premiesättning base- rad på den marknadsmässiga skadehistori- ken. Captivekonceptet medför även att försäk- ringspremierna kan förräntas inom den egna koncernen innan de tas i anspråk för skade- ersättningar och driftskostnader. Ett captive ger även möjligheten för moderbolaget att erhålla investeringsinkomster på obetalda skadereserver. Ett captive, kan även medföra skatteplaneringsfördelar, beroende på dess domicil samt moderbolagets domicil. Försäkringsfördelarna Ett captive har således möjligheten att designa och skräddarsy ett försäkringsprogram som svarar mot det speciella behov av skydd, premie och självbehåll som varje individuell enhet av moderbolaget önskar, samtidigt som det behåller en centraliserad kontroll av bola- gets risk management program. Vidare kan moderbolaget, med hjälp av de finansiella fördelarna i form av bl a. fonduppbyggnad, möjliggöra att det successivt kan ta större 10 självrisker, vilket i sin tur medför lägre för- säkringskostnader för moderbolaget som hel- het. Dagens multinationella koncerner, med ett stort antal dotterbolag i flertal länder, medför naturligtvis ett mycket splittrat försäkrings- behov. Genom ett captive erhåller man san- nolikt en bättre central överblick och hante- ring av koncernens försäkringsfrågor vilket i sin tur kan förbättra koncernens risk manage- ment program. Hur arbetar ett captive? Som tidigare nämnts försäkrar eller återför- säkrar captivet koncernens risker. I ett direkt- försäkringscaptive cederar man riskerna direkt till captivet i motsatts till ett återförsäkrings- captive, där man använder sig av ett traditio- nellt försäkringsbolag. Direktförsäkringsgi- varen, d.v.s. det frontande bolaget, överlåter därefter större delen (enl. överenskommelse) av risken åter till captivet. Därutöver, såvida ett captive managementbolag är involverat, ansvarar de för management service till cap- tivebolaget samt återförsäkringsförmedlingen och skadehanteringen gentemot koncernen och dess dotterbolag och vidare till återför- säkrarna. Risker med captivebolag I och med bildandet av ett captive tar koncer- nen naturligtvis en risk. Den största faran Återförs.- förmedling Skade- hantering ÅTERFÖRSÄKRINGSBOLAG KONCERN ”Huvudkontor” KONCERN ”Dotterbolag” KONCERN ”Dotterbolag” CAPTIVE MANAGEMENTBOLAG Återförs.- premie Skadebetalning Management Service Management kostnad Återförs.- förmedling Skade- hantering Skadebetalning Skadebetalning Återförs.- premie Försäkrings- premie Investering och kapital inkomster ÅTERFÖRSÄKRINGSCAPTIVE DIREKTFÖRSÄKRINGSBOLAG ”Frontade” Bolag 11 råder sannolikt under de första åren då captivet ännu inte har hunnit bygga upp tillräckliga skadereserver eller tillräckliga fonder i kom- bination med att koncernen kan ha missbe- dömt så väl antalet skador som skadornas storlek och/eller att koncernen under de för- sta åren drabbas av en ökad skadefrekvens. Vidare kan captivebolaget framför allt i det initiala skedet vara beroende av “konsultbo- lag” såsom t.ex. captivemanagement bolag och risk managementbolag. En nackdel med att äga ett captive kan bl.a. vara de kostnader och den tid samt den risken det kan innebära att tillhandahålla försäkring till andra. En ”industrikoncern”, måste exem- pelvis ställa sig frågan “Vill vi verkligen vara försäkringsgivare?” Således bör ett bolag använda ett captive “när fördelarna, såsom t.ex. skattemässiga och finansiella inkomster, överstiger de kostnader som ett ägande av ett captive i sig medför”. Innan ett företag etablerar ett captive, bör företagsledningen tillsammans med en risk- manager jämföra fördelarna av att äga ett eget captive med andra alternativa riskfinans- metoder. I vissa fall, kan möjligen fördelarna uppnås genom andra finans- och/eller försäk- ringslösningar. Förutsättningar för att bilda ett captive För att ett captivebolag skall vara en lönsam affär för en koncern krävs först och främst att tre kriterier är uppfyllda: Tillräcklig premie- volym och riskspridning samt ett välskött och väl utvecklat Risk Management tänkande. Utöver detta bör även koncernen ha ett skade- utfall som är genomsnittligt bättre än bran- schen i övrigt. Premievolym – Det krävs att koncernen har en premievolym som motsvarar en viss storlek, ca 5 miljoner kr/år. Riskspridning – Betyder i detta samman- hang att koncernen har ett tillräckligt antal dotterbolag, så att koncernens risker därige- nom är väl spridda på ett antal juridiska enheter, samt att dessa dotterbolag även geo- grafiskt är väl utspridda. Risk Management – Det är vidare en för- utsättning att det finns ett välskött och ett väl utvecklat risk managementkoncept, d.v.s. en bra överblick samt kontroll över vilka risker som finns och som kan utgöra ett hot mot koncernen samt vidare ett koncept för hur dessa risker skall minimeras. Behovet av risk manage- ment inom captivet Behovet av risk management har onekligen blivit allt större för företagen och då i synnerhet för de multinationella företagen. Inom dagens företag, och då framför allt inom industriföre- tags, har riskmiljön blivit en allt mera svår- hanterlig och svåröverskådlig faktor. Därvid- lag har definitionen av ordet risk med åren fått en allt vidare innebörd. Riskmedvetenheten har därmed kommit mer i fokus genom bl.a. ökade miljökrav, känsligare produktionsap- parat samt den “just in time” filosofi som det stora flertalet av dagens företag jobbar efter. Därutöver finns en ökad riskfaktor vad be- träffar företagens beroendeskap mellan såväl sina egna bolag och deras leverantörer samt de kunder som de har runt om i världen. Risk management och försäkring Ett captivebolag är således på sätt och vis en form av riskfinansiering inom risk manage- ment. Risk management i sin tur är en funktion inom koncernen som till en rimlig kostnad skall så väl identifiera som hantera de skade- risker som hotar koncernen från att nå de upprättade målen. Risk managementfunktio- nen är på sätt och vis en samordningsenhet 12 med huvuduppgiften att så väl identifiera som att ta fram en plan så att koncernen skall nå de uppsatta målen. Denna plan kan delas upp i tre steg: risk- analys, riskbehandling och riskfinansiering. Dessa tre steg som ligger till grunden för koncernens risk managementplan kan kort beskrivas på följade sätt: Systematiskt och kontinuerligt kartlägga koncernens riskexponering, Bedöma dess natur, frekvens, omfattning och dess potentiella inverkan på organisa- tionen, Planering och organisering av lämplig risk- kontroll och riskfinansieringsteknik för att effektivt minimera eller om så är möjligt helt exkludera eventuella skadors inverkan på organisationen, Implementera denna teknik både internt på avdelningar och på topp management nivå, samt externt vad beträffar organisationens skadekontroll, försäkring och andra riskfi- nansieringsspecialiteter. Således är risk managerns huvuduppgift att öka företagets riskmedvetenhet, och därige- nom påverka så väl företagsledningen som de anställdas motivation för skadeförebyggande arbete. Risk management- och captive managementbolag I samband med utvecklingen av captivebolag, och då i synnerhet p.g.a. av det ökade antalet captives, har det vuxit upp ett flertal “konsult- bolag” som tillhandahåller captivebolagen tjänster. Dessa captivemanagementbolag utför bland annat s.k. “feasibility study”. Dessa förstudier, med analyser och utredningar, skall klargöra om captive är den rätta lösningen för företagets/organisationens specifika behov. Denna förstudie ger även riktlinjer för vilken form av captive som är den bästa lösningen. Således skall denna förstudie tillsammans med företagts risk management utvärdering visa på om företaget skall etablera ett captive, eller om det eventuellt skall överväga annan alternativ riskfinansiering. I takt med att captivebolagen blir större, och det faktum att de i vissa fall även kompletterar de befintliga captivet med ett nytt captive i ett annat land, är det mycket möjligt att man kommer att köpa dessa tjänster från captivemanagement- bolag. Detta p.g.a. att det sannolikt kommer att krävas så specialiserade resurser, vad be- träffar såväl personal som administrativa system, att det är tveksamt om captivebolagen kommer att bygga upp detta på egen hand. Dessutom är det krav i vissa länder att det skall finnas en lokal administration. Skandia var en av de första som nappade på denna trend, och startade Sinser i slutet på 1970-talet, och som sedemera etablerades som ett captivemanagementbolag 1983. Sinser är i dag den största captive managern i Europa och vidare nr. 3 inom detta område i världen. Ytterligare ett svenskt captivemanagement bolag är FIRMAB (Folksam Insurance & Risk Management AB). FIRMAB är speciellt inriktade på captivebolag som placeras i Sverige, men har samtidigt nära kontakter med utländska managementbolag vid even- tuellt domicilering av captives utomlands. Domicil När en koncern skall välja domicilering för sitt captive är det ett flertal faktorer som är direkt avgörande. Utan att närmare penetrera dessa faktorer kan dock nämnas att de som huvudsakligen styr valet av captivedomicil är: Geografiska läget – Var är det lämpligast att placera captivet, med bl.a. hänsyn till moder- bolagets och koncernens produktionsan- läggningars domicil, samt aspekter så som politiska och kulturella faktorer. Politisk och ekonomisk stabilitet – En annan 13 viktig faktor är att det föreligger så väl politisk som ekonomisk stabilitet i det land som man väljer att domicilera captivet i. Vad som vidare till stor del styr valet av domicil är var det är gynnsammast regler vad beträffar t.ex. skatter, fonderingsmöj- ligheter och valutaregleringar m.m. Lagstiftning – Vilket land har den, för verk- samheten, mest fördelaktiga lagstiftningen. Konsult & Serviceföretag – Tillgången till externa konsult och serviceföretag, så som captive management och risk management- bolag, kan vara mycket viktigt för flera captivebolag vid valet av domicil. Captives i Sverige Sverige är ett av det länder i världen som är “captive-tätast” om man jämför antalet indu- strier med antalet captivebolag. Och eftersom grunden för ett captive är ett väl etablerat risktänkande är denna utveckling i Sverige på intet sätt förvånade. Den svenska industrin har tidigt haft ett riskmanagement tänkande och de svenska industrierna har varit välskötta. Den stora uppsvingen vad beträffar captive etablering för svenskägda bolag skedde under mitten och slutet av åttiotalet samt i början av nittiotalet. Luxemburg var den captivedomicil som växte mest under den stora uppsvingen, och skälet till detta var huvudsakligen de goda reserveringsmöjligheter som finns i Luxem- burg. Även Irland (IFSC – International Fi- nancial Services Centre) med sin låga inkomst- skatt var också en domicil som attraherade de Svenska bolagen. I och med att det blev möjligt att bilda captives i Sverige samt att den “nya” skattereformen sedemera gjorde det ekonomiskt gynnsamt att etablera captivet i Sverige kom lejonparten av nittiotalets “Svenska” captives att domicileras i Sverige. I dagsläget finns det ca 130 stycken svensk- ägda captives, varav ca 30 stycken av dessa captives och captiveliknade bolag har domicil i Sverige. Orsaken till att så få svenskägda captives har Sverige som domicil är således till viss del den “gamla” skattelagstiftningen. Men även det förhållande att det tidigare var såväl tidsödande, omständligt samt ovisst om koncession skulle beviljas medförde att det stora flertalet av de svenska captivebolagen är etablerade utomlands. Den nu främsta anledningen som framförs, för att inte etablera sitt captive i Sverige, är att koncernerna i sig är rädda för att eventuella framtida förändringar plötsligt skall inträffa, så som t.ex. ändrad bolagsskatt, ändrade re- serveringsmöjligheter etc. Och att sådana för- ändringar skulle äventyra captivebolagets ex- istens. Vad som däremot är en speciell fördel för de svenskägda captivebolagen som är etablerade i Sverige är att de tillåts konsernbi- drag, vilket i sig är en skattefri transferering från dotterbolag till moderbolaget och vise versa. I Sverige har captiveförsäkring nått en hög nivå och utveckling och de traditionella för- säkringsbolagen har fullt ut accepterat detta och vidare tillhandahåller de captive service. Konsekvenser för försäkrings- tagaren till följd av captive- bolagens utveckling Utvecklingen av captivebolag har naturligt- vis påverkat samtliga parter på försäkrings- marknaden, i synnerhet de små och medelstora företagen. Som tidigare har nämnts krävs det vid bildande av ett captivebolag att företaget uppfyller vissa förutsättningar. Dessa förut- sättningar klarar inte vare sig de små eller de medelstora företagen av att leva upp till. Detta innebar därmed framför allt för de små företagen att det inte längre, i samma utsträckning som tidigare, kunde “rida” på de större företagen som i sig har haft möjlighet att ställa hårdare krav på försäkringsgivarna i form av förbättrade villkor. Detta innebar 14 initialt att de små företagen erbjöds “stan- dardpaket” där premiekostnaden baserades på omsättning, verksamhet, lokalisering m.m. De medelstora företagens försäkringslösning- ar blev emellertid ett mellanting mellan “stan- dardpaket” och skräddarsydda försäkrings- lösningar. Samtidigt som en stor del av de större koncernerna etablerade captives, och därmed till viss del gick förlorade för den traditionella försäkringsmarknaden, blev därigenom de små och medelstora företagen en allt mer intressant och viktig kundgrupp för försäk- ringsbolagen. Detta medförde att konkurren- sen blev allt större avseende de små, och i synnerhet de medelstora, företagen, vilket därmed innebar att dessa företag nu hade en bättre förhandlingssits än tidigare gentemot försäkringsbolagen. Konsekvenser på försäkrings- marknaden till följd av captive- bolagens utveckling Utvecklingen av direkt- och återförsäkrings- captives har onekligen påverkat så väl den inhemska som den internationella försäkrings- marknaden på ett flertal sätt. Möjligen har försäkringsindustrin till viss del sig själva att skylla för denna utveckling. De försäkringsskydd som, vid tidpunkten för captivens introduktion, fanns att tillgå för försäkringstagarna och de i de flesta länderna, ansågs vara väldigt stela och standardiserade. Således levde inte försäkringsvillkoren upp till de specifika behov och önskemål som försäkringstagarna hade. Försäkringstagarna ansåg vidare att god skadehistorik och de skadeförebyggande åtgärder man introduce- rade ej påverkade premierna i tillräcklig ut- sträckning. Även de rabatter som erbjöds vid förhöjda självrisker ansåg försäkringstagarna vara i lägsta laget. Sammanfattningsvis kan sägas att skälet till att captives växte fram var i sig kritik riktad mot försäkringsindustrin. Man ansåg således att man betalade för mycket i premier i förhållande till skaderesultatet samt att man hade svårt att försäkra vissa risker. Som exempel i detta sammanhang kan bl.a. nämnas att det i USA 1975 var en “kris” vad beträffar försäkring för sjukvårdsbehandling s.k. medical malpractice där det i stort sätt inte fanns någon kapacitet att tillgå för för- säkringstagarna vad beträffar dessa risker. I samband med detta etablerades ett flertal cap- tives för privatläkare. I dag finns en stor del av USAs privatläkares captives domicilerade på Cayman Island. Vidare kan som exempel nämnas att en koncern tidigare inte kunde försäkra vissa risker såsom t.ex. översvämningar i Holland, men med ett captive kan man inkludera denna översvämningsrisk. Tidigare var således den- na risk oförsäkrad, vilket innebar att koncernen själv fick stå för skadekostnaderna vid en eventuell översvämningsskada. Om koncer- nen däremot har ett captive kan denna över- svämningsrisk inkluderas inom captivets eget självbehåll. Detta innebär i och för sig att koncernen vid en eventuell översvämningsskada, fortfarande får stå för skadekostnaderna. Men nu har de “betalt” en premie för denna risk, och denna “betalda” premie har man därmed rätt att dra av. Så det föreligger således en hel del starka argument för vissa koncerner att etablera ett captive när man t.ex. behöver fondera kapital för eventuella risker som inte är möjliga eller kan vara väldigt dyra att försäkra. I takt med sammanslagningar och/eller upp- köp mellan dagens stora industrikoncernen, och även mindre bolag, fortsätter försäkrings- marknaden att tappa premievolym. Vad ett bildande av captive medför i besparing för en koncern är svårt att uppskatta, åsikterna varierar, men en grov uppskattning visar på en besparingspotential för koncernen om ca 30 % brutto. Bildandet av ett captive kommer dock samtidigt att medföra en del extra kost- 15 nader för administration vid själva etable- ringen. En normal besparing för koncernen torde vara upp till ca 15 % netto. I samband med detta kan även nämnas, att Svenska kyrkan nyligen har bildat ett eget captive. Svenska kyrkan skall tidigare ha betalat cirka 75 miljoner kr per år i försäk- ringspremier. Man uppsskattar en besparings- potential på 30 %, det vill säga ca 20 miljoner kr, i samband med etableringen av ett captive för Svenska kyrkan. Tar man detta i beakt- ning förstår man vilka enorma premievoly- mer som försäkringsbolagen går miste om. Ett annat exempel är British Petrolium (BP) som 1991-92 beslutade sig för att inte längre försäkra sin “egendomsaffär”, utan vid en eventuell skada stå för dessa kostnader själva. Vid denna tid betalade BP en försäkringspre- mie för denna affär i storleken 30 miljoner pund (vilket i dagens “softa” marknad mot- svarar ca 10 miljoner pund). Ytterliggare ett exempel som är värt att nämna i detta sammanhang är koncernen som etablerade ett captive och därefter tog ytterli- gare ett steg och bildade ett försäkringsbolag. År 1986 etablerade EF Education ett captive återförsäkringsbolag, med domicil i Bermuda, EF Education flyttade därefter administratio- nen till Luxemburg. Cirka 8 år senare beslutar sig EF Education för att starta ett helägt försäkringsbolag i Sverige och ansökte om koncession 1994. 11 månader senare kunde slutligen Erika försäkrings AB öppna sina dörrar den 23 Maj 1995. Det första året hade man en premieintäkt om ca 47 MSEK. Förra året hade premieintäkten växt till ca 105 MSEK, och bolaget förväntar sig en premie- intäkt för 1998 om ca 125-130 MSEK. Erika bedriver i dag försäkringsrörelse som är särskilt inriktad på reseförsäkring, såväl inom Sverige som i utlandet. Dess verksamhet har under åren huvudsakligen avsett att försäkra deltagare på reseprogram som arrangeras av EF-gruppen. Av 1998 års premieintäkt är ca 90 % att hänföras till försäkringar från EF- gruppen. Erika försäkrings AB’s organisa- tion och arbetssätt kan enkelt beskrivas som “spindeln i nätet”. Erika tillhandahåller grupp- försäkringsvillkor till sina distributörer/för- säkringssäljare, för deras kunder. Vidare till- handahåller de för dessa distributörer mark- nadsföring, försäljningskampanjer, försälj- ningsträning, prissättning etc. Till varje dist- ributör är vidare ett eller flera skaderegle- ringsbolag knutna. Med denna organisation har således Erika inte några egna sälj- eller skaderegleringsenheter. Den kanske mest påtagliga effekten till följd av captivebolagens utveckling är natur- ligtvis, som tidigare även nämnts, en kraftig reduktion av premier på försäkringsmarkna- den. Vidare innebär denna captiveutveckling en viss selektering som i sig även påverkar försäkringsmarknaden. Denna selektering avser i synnerhet de stora industribolagen, som utöver att de har en relativt hög premie- volym även i många fall är de bolag som har en högre riskmedvetenhet samt är mer aktiva med skadeförebyggande arbete även är de bolag som etablerar captive’s. Och detta inne- bär således att en stor del av de s.k. “bättre riskerna” g år förlorade för försäkringsbolagen och dess marknad. Det uppskattas att upp till ca 35-40 % av premien har försvunnit ifrån försäkringsmarknaden p.g.a. captives, pooler och liknande arrangemang. Försäkringsmarknaden och captivebolagen Konsekvenserna av captivebolagens drama- tiska utveckling har naturligtvis blivit stora för försäkringsbolagen. När captivebolagens definitiva entré kom under 1970/80 talet var försäkringsbolagen av naturliga skäl negativt inställda till dessa bolag. Försäkringsbolagen insåg naturligtvis att premievolymen betydligt skulle komma att minska i omfattning såvida captivebolagisering skulle slå igenom. Dess- utom var försäkringsbolagen vid denna tid 16 tveksamma till om captivebolagens kapitali- sering var tillräcklig. Det är i dag, och har sedan ett antal år tillbaka varit, uppenbart för försäkringsindu- strin att alternative risk finansiering tar en allt större andel av den kommersiella egendoms- och ansvarsmarknaden. De senaste åren har det klart framkommit att det alltmer populära alternativa “riskfinansverktyget” – captive – är en marknad som är ett attraktivt mål för återförsäkrare. Detta i sig är på inte sätt förvå- nande. Captives, precis som andra kommersi- ella försäkringsbolag, är i behov av återför- säkring och de traditionella fördelar som åter- försäkring medför. Bl.a. är captives i behov av hjälp från återförsäkrare med kapacitet precis som ett kommersiellt försäkringsbolag behöver denna support. Och “singel parent captives” behöver naturligtvis utjämna och stabilisera sina resultat precis som ett kom- mersiellt försäkringsbolag, om inte än mer. En annan viktig faktor har varit den kraftiga konkurrensen på den kommersiella försäk- ringsmarknaden. Konkurrensen kan “möjli- gen” ha varit något mindre inom vissa områden på återförsäkringsmarknaden. Återförsäk- ringsmarknaden har dock sannolikt i stora drag påverkats av samma konkurrenstryck. Som ett resultat av detta har återförsäkrings- marknaden sett sig runt efter nya kunder. När återförsäkrarna började titta på captives så återfann de risker, som de sedan tidigare var involverade i, och det var således samma risker som de redan tidigare hade accepterat i åratal fastän historiskt sett cederades dessa transaktioner från de kommersiella försäk- ringsbolagen. När detta faktum blev uppen- bart, startade framförallt de “större” återför- säkringsbolagen egna alternativa riskfinans- avdelningar för att på detta sätt underlätta dessa transaktioner med industribolagen och deras captiveförsäkringsbolag. Denna etablering av alternative risk finan- siering och i synnerhet de senaste årens ut- veckling av captives innebär helt nya fråge- ställningar för försäkringsbolagen. Denna utveckling innebär att en hel del nya tjänster har dykt upp, och att försäkringsindustrin allt mer blir en “Service Provider” för sina kunder med t.ex. skadeadministration, aktuarietjäns- ter, investeringstjänster och management- tjänster. Främst för de försäkringsbolag som aktivt arbetar med och satsar på bl.a. captive management och risk management har denna captive utveckling varit till stor fördel. Detta bl.a. på grund av att (bolaget via) captivet nu har mer eller mindre full kontroll över sin affär och blir därmed sannolikt mer trogen och även beroende av “long term relateman- ship” när de nu köper olika tjänster från försäkringsbolaget. Detta i motsatts till tidigare då de i stort sett endast köpte ett försäkrings- skydd. Marknaden blir därmed även stabilare för de försäkringsbolag som jobbar med captives. Captives medför även att försäk- ringsindustrin får en närmare kontakt med sina kunder, samt det förhållande att captiven och försäkringsbolagen nu delar på såväl skador som på vinst. Det är samtidigt av stor vikt att de “frontan- de” försäkringsbolagen har en väl fungerande säkerhetskontroll över captivebolaget. Så till vida att captivet klarar sina åtagande så att eventuell insolvens inte faller tillbaka på det “frontande” försäkringsbolaget. De “frontan- de” försäkringsbolagen kan t.ex. skydda sig genom att de kräver ett s.k. “Letter of Credit” eller genom att moderbolaget för captivet skriver en försäkran att de står ansvaret såvida captivet ej skulle klara sina åtaganden (en s.k. “Parent Garantee”). En sådan försäkran kan dock vara svårt att erhålla av moderbolaget, eftersom detta måste anges i moderbolagets årsredovisning. I dag ser man att captiven i en allt större grad försöker sätta samman bredare försäk- ringspaket. Där de i sitt “aggregate” inklude- rar risker som avser såväl egendom, ansvar, VD och styrelseansvar och valutafluktueringar m.m. samt att villkor och förutsättningar blir 17 allt vidare. Detta kan således innebära att försäkringsbolagen nu mer eller mindre “tvingas” in på nya produkter och områden, som de tidigare avstod ifrån att delta på. Detta måste bolagen förmodligen framöver accep- tera för att överhuvudtaget få delta i captive- programmen. En möjlig utveckling inom en snar framtid avseende captivebolagen, och som i sig också kan ge betydande konsekvenser för försäk- ringsbolagen, är det ökade intresset som finns för liv- och pensionscaptives. Att liv- och pensionsförsäkring är ett starkt intresseområde för de stora industrikoncernernas captivebolag är förståligt, i synnerhet med hänsyn till det “kassaflöde” och de investeringsinkomster som dessa premier skulle innebära. Detta skulle sannolikt medföra ett hårt slag för de traditionella försäkringsbolagen, då det för närvarande är på liv- och pensionsområdet som dessa ser en potentiell ökad tillväxt. Tar man vidare i beaktande att försäkrings- bolagens goda resultat de senaste åren i sig inte är en direkt följd av bra resultat på sin kärnverksamhet, utan snarare är en följd av de goda finansförvaltningsåren, förstår man att detta skulle innebära ett hårt slag för försäk- ringsbolagen såvida liv- och pensionsförsäk- ringar placerades in i captives och därmed försvann från den traditionella försäkrings- marknaden. Detta i synnerhet med det excep- tionella kassaflöde och möjligheter till inves- teringsinkomster som liv- och pensionsför- säkringar i sig medför. I dagsläget beviljas inte captivebolagen i Sverige koncession för att tillhandahålla liv- försäkring på direktbasis. Däremot är det möjligt att placera livaffär via ett återförsäk- ringscaptive med hjälp av ett “frontande” försäkringsbolag. Denna lösning har dock fram till i dag inte varit speciellt vanlig bland återförsäkringscaptiven, och då särskilt inte på den svenska marknaden. En annan möjlig utveckling på captive- marknaden och som i sig även kan resultera i nya captiveetableringar är med anledning av att den svenska socialförsäkringsstrukturen är under stora förändringar. Sammanfattning Skälen till att etablera ett captive i dag är i stora drag de samma som de var tidigare år nämligen: Reducera kostnaderna för koncernens för- säkringsprogram Tillgång till återförsäkringsmarknaden Profit center, fonderingsmekanism Skattefördelar, med bl.a. möjligheten att göra skatteavdrag på cederad premie samt de reserveringsmöjligheter som ett captive medför. Tidigare år var det möjligen så att huvudan- ledningen till att etablera captive var rent skattetekniska, medan det i dag snarare är en fördelaktig lösning i första hand p.g.a. den investeringsmekanism med möjligheter att bl.a. kunna fondera kapital som ett captive medför. I detta sammanhang kan även nämnas att den rådande uppfattningen är att dagens captivebolag är betydligt mer kostnadsmed- vetna och affärsorienterade än vad de tidigare var. Enligt nyligen utförd analys (av Datamoni- tor) förutspås att Europas captiveförsäkring kommer att vara värd över $12 miljarder vid år 2000. Vidare förutspås att antalet captive- försäkringsbolag i Europa kommer att öka från drygt 1,000 till över 1,200 vid milleni- umskiftet. Europas captivesektor är för när- varande värd över $9 miljarder i försäkring och återförsäkringspremier. Det finns starka önskemål om captiveförsäkring från industri- bolag över hela Europa, huvudsakligen från de stora bolagen/koncernerna. Dock börjar captiveförsäkring även mer och mer attrahera de mindre bolagen. Utifrån återförsäkrarens perspektiv finner man att marknaden för captiveåterförsäkring 18 fortsätter att vara “överhettad”, med stor kon- kurrens och en mycket mjuk marknad utan några signifikanta tecken på ändringar de senaste åren. Ett skäl till att priserna är låga för captiveaffär är bland annat att captiven ökar sina självbehåll. Detta har de haft möj- lighet till beroende på att skadehistoriken de senaste åren över lag har varit positiv. Så när captiven ökar sina självbehåll, inne- bär detta att återförsäkrarna tar ytterligare ett steg ifrån eventuella skadehändelser, och detta medför att sänkta priser tillåts. Ser man i backspegeln tillbaka på de senaste tre decennierna finner man att captives under 1970-talet i stora drag endast var stora multi- nationella bolag. De artiklar som publicerades om captives synes alla kretsa kring skattefrågor som i sig även förväntades vara nådastöten för captiveförsäkring. Under 1980-talet förut- spådde många att insolvens med bristande betalningsförmåga i Bermuda omgående skulle medföra captivens upphörande. Men den hårdnande försäkringsmarknaden senare under årtiondet medförde en tillväxt för cap- tives, som än i dag fortsätter att växa och detta trots en långvarig mjuk marknad. Idag har de olyckskorpar, som under flera år förutspådde att detta med captives endast var en dagslända eller att captives med tiden skulle upphöra, tystnat och istället tvingats konstatera att cap- tives är här för att stanna. Captives är således i dag en del av verklig- heten och vidare väl accepterat inom försäk- ringsindustrin. I vissa länder förekommer dock ännu vissa problem för försäkringsgivare att anpassa sig efter detta faktum. I Sverige har dock captiveförsäkring nått såväl en hög nivå som utveckling. Försäkringsgivarna har fullt ut anpassat och hängivet byggt upp sina orga- nisationer för att leva upp till marknadens krav och önskemål inom detta område. Den alternativa riskaffären är idag mycket konkurrensutsatt, och vilket i synnerhet har fokuserats på återförsäkring av captives. Detta till trots är utvecklingen av captives och eta- bleringen av alternativ riskfinansiering med all sannolikhet här för att stanna och vidare utvecklas. Den kommer därmed även framöver fortsätta att påverka försäkringsindustrin vare sig den vill det eller ej. Detta innebär att de traditionella försäkringsbolagen med all san- nolikhet följer regeln “if you can’t beat them, join them”. Muntliga källor James T. Albes A.R.M., Vice president, Risk Management, AIG, New York Brenda Bricker Kerwin, Vice president, Risk Management Division, AIG, New York Frank Costa, Vice president, Risk Manage- ment, Commecial Lines,AIG, New York Donald Gunyan, Account Executive, Risk Management Specialist, AIG, New York Lynn Hutly, Manager, Casualty Risk Manage- ment, Commecial Lines, AIG, New York Paul Obolensky, President, Captive Manage- ment Division, AIG, New York Nina A. Pinsky, Manager, New England/ Eastern Canada Client Management Group, AIG, New York John McGarrity, Chairman, Bahamas Captive Management Ltd. Judy A. Higgs, President, Bahamas Captive Management Ltd. Thomas Clarstedt, Director Insurance, Phar- macia & Upjohn Corporate Risk Manage- ment Leif Lindgren, verkst. direktör, Electrolux Försäkrings AB Thomas Petersson, Managing Director, ERI- KA Insurance Thomas Sköldborg, Director, FIRMAB – Folksam Insurance & Risk Management AB Lena Kjellenberg Heynes, Manager Leagel & Claims, Folksam International