Sök artikel

Europakonventionen är en mycket märklig händelse i nordiskt rättsliv. Plötsligt, oförhappandes, och utan att kräva några egna ansträngningar, har alla de nordiska länderna fått ett gemensamt statut — Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Att man har ett gemensamt statut betyder att dess tillämpning är en angelägenhet för alla de fem nordiska länderna och att prejudikat som vinns i mål mot en av de nordiska regeringarna är lika betydelsefullt för de andra regeringarna som för svaranderegeringen. Därför är avgörandena i målet 157.000 pensionssparare v. Sverige av intresse över hela det nordiska fältet.

Eftersom jag var en av de jurister hos de svenska livförsäkringsbolagen som ansvarade för handläggningen av frågor i anslutning till den s.k. engångsskatten, har jag ombetts av NFT:s redaktion att skriva ned några kommentarer i anslutning till professor em. Jacob W.F. Sundbergs artikel. Jag kommer särskilt att ta upp försäkringsbolagens klagomål mot engångsskatten till Den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (Europakommissionen), men också den process som fördes i de svenska skattedomstolarna. Som bakgrund skall jag först, särskilt med tanke på NFT:s icke svenska läsare, kort redogöra för engångsskatten — en skatt, som på sin tid väckte stor uppståndelse och debatt i Sverige.

Jag har med intresse tagit del av Edmund Gabrielssons synpunkter på frågan om icke könsberoende premier i svensk livförsäkring. Det är intressant att konstatera vilka reaktioner som Finansinspektionens beslut i november 1994 givit upphov till i skilda kretsar. Det är framför allt inom aktuariekåren som man reagerat mot att premiedifferensen mellan kvinnor och män inte längre skall vara obligatorisk. Flera andra kategorier har emellertid också framfört synpunkter. Kort tid efter inspektionens beslut blev jag t.ex. uppringd av en tjänsteman på jämställdhetsombudsmannens expedition. Denne framförde sin uppskattning över att inspektionen äntligen gjort det enda rätta, nämligen att införa könsneutrala premier inom livförsäkringen. Inte heller denna person blev särskilt belåten när jag väl lyckats förklara innebörden av beslutet. Nu senast är det alltså Edmund Gabrielsson som framfört synpunkter. Det känns angeläget att på nytt erinra vad beslutet egentligen innebär.

To understand how Sweden — or rather, its major insurance companies — may adapt to new circumstances in Europe, one needs some basic knowledge of the Swedish insurance market and its recent development. Until relatively recently, the Swedish insurance market could be characterized as a strictly regulated and closed market, dominated by an oligopoly of five major actors, having 80 - 90% of both life and non-life markets. While the non-life sector had seen considerable product development and modernization, the life sector was quite old-fashioned and had not seen any of the innovations of variable annuities, universal life or unit-linked products. It was difficult, to say the least, to start new operations or for foreigners to enter the market.

Step by step, the European internal market for insurance services has been created. The first and second generation of EU Insurance Directives on life and non-life insurance business were followed by the third Directives3 , which provide for considerable deregulation of the European insurance sector and thus almost complete the internal market in this sector of services. In accordance with the right of establishment and the freedom to provide services, insurance undertakings have unrestricted access to the markets of the other Member States. The consumer should also have a considerably increased choice between new products and between new companies appearing on the market.