Försäkringskriminalitet – missbruk av förtroende

169 Försäkringskriminalitet – missbruk av förtroendeNFT 2/2005 Definition av försäkringsbrott Bekämpning av försäkringsbrott innebär att förebygga och utreda brott mot försäkrings- bolag – i typisk form handlar det om bedräge- ribrott. Bekämpningsverksamheten omfattar även förebyggande av penningtvätt. Med försäkringsbrott avses: • Försäkringssökanden lämnar felaktiga upp- gifter eller undanhåller uppgifter som är viktiga för ingåendet av ett försäkringsavtal och får därigenom försäkringsbolaget att bevilja en försäkring som bolaget annars inte hade beviljat eller att bevilja en försäk- ring med villkor baserade på inkorrekta uppgifter. Försäkringsavtalet utnyttjas som instrument för brott. • Försäkringstagaren eller någon annan er- sättningsberättigad lämnar felaktiga upp- gifter eller undanhåller uppgifter som är Risto Karhunen är brottsbekämpningsexpert vid Fin- ska Försäkringsbolagens Centralförbund med före- byggande av bedrägeribrott mot försäkringsbolag som sitt huvudsakliga ansvarsområde. Han har 25 års erfarenhet av brottsförebyggande arbete från sin tid vid centralkriminalpolisen och vid inrikesministeriets polisavdelning fram till år 2003. Försäkringskriminalitet – missbruk av förtroende Bedrägeribrott som begås med utnyttjande av försäkringar orsakar årligen kostnader på upp till 200 miljoner euro för försäkringsbolagen i Finland och därmed också för försäkringstagarna. I Finland såväl som i flera andra länder har man beräknat att 5–10 % av ersättningskost- naden i skadeförsäkring saknar grund. Försäkringstagarna måste kunna lita på att försäkringsbolagen målmedvetet motarbetar och utreder dessa brott och andra missbruk och gör sitt bästa för att begränsa den skada som ärliga försäkringstagare lider genom andras grundlösa skadeanmälningar och ersättningskrav. viktiga som grund för ersättningsutbetal- ningen och får därigenom försäkringsbola- get att betala ersättning utan grund. I skade- anmälan ges uppgifter som inte stämmer med verkligheten. Bekämpningen av försäkringsbrott är också en del av försäkringsbranschens samhällsan- svar. Försäkringsbolagen bör i sin affärsverk- samhet minska möjligheterna att begå brott mot dem, utreda misstänka fall och vid behov anmäla uppdagade brott till myndigheterna. En effektiv och professionellt hanterad ut- redningsverksamhet hos försäkringsbolagen Risto Karhunen risto.karhunen@vakes.fi av Risto Karhunen 170 Försäkringskriminalitet – missbruk av förtroende själva är en viktig metod i kampen mot försäk- ringsbrott1 genom att • försök till bedrägeri mot bolagen förebyggs av den ökade risken att åka fast, • brottslingarnas ekonomiska vinning mins- kar, vilket gör bedrägerier mindre lockande, • bolagen får information om hur de bör ut- veckla sina produkter, villkor, arbetsrutiner och andra förfaranden för att minska möj- ligheterna och tillfällena till brott och • bolagen får fram underlag för att fatta ett korrekt ersättningsbeslut och för att besluta om ärendet skall polisanmälas så att polisen kan inleda en förundersökning. Utredningsverksamhetens mål är det sist- nämnda. Det penningbelopp som kan sparas i form av ogrundad ersättningskostnad är inte huvudsaken, även om också det har betydelse. I Finland har det beräknats att den inbespara- de ersättningskostnadsandelen i de utredda fallen utgör 30-40 % av ersättningskraven, vilket gör ca 12–16 miljoner euro per år. Kartläggningar av försäkrings- kriminalitetens omfattning Försäkringskriminaliteten är en typisk dold brottslighet. Bara en del av den avslöjas och bara en del polisanmäls. Bland mängden av skadeanmälningar är det ytterst svårt att få klarhet i hur många och hurudana försäk- ringsbrott som begås. I Finland, liksom i många andra länder,2 har man löst frågan genom att göra intervjuundersökningar om försäkrings- tagarnas attityder till missbruk av försäkring- ar. Sådana undersökningar har gjorts åren 1996 och 2003 vid Åbo universitet 3 på upp- drag av Finska Försäkringsbolagens Central- förbund. Svararna i intervjuundersökningen fick ange i vilken mån de fördömde eller godkände bedrägerier av olika allvarlighets- grad. Av resultaten framgick att 23 % av svararna kände någon som gjort sig skyldig till försäkringsbedrägeri, att den vanligaste bedrägerimetoden var överdrivna ersättnings- krav, att bedrägerifallen inte blev avslöjade (69 % av fallen), att 79 % av svararna betrak- tade förebyggande åtgärder som det bästa sättet att motarbeta bedrägerier och att 89 % ansåg det ändamålsenligt att försäkringsbola- gets egna utredare granskar oklara skadefall. Ett betydande undersökningsresultat var en personprofil som beskriver den typiska för- säkringsbedragaren: man, under 30 år, med god utbildning och goda inkomster och bosatt på en ort med över 50.000 invånare. År 2004 lät Finska Försäkringsbolagens Centralförbund göra ”Försäkringsundersök- ning 2004”,som utfördes av Taloustutkimus Oy. Intervjuundersökningen innehöll ett på- stående om försäkringsbrott: ”Det är accepta- belt att överdriva skadans storlek i skadean- mälan”. 7 % procent av svararna var helt av samma åsikt och 13 % procent nästan av samma åsikt, vilket innebär att var femte svarare anser det vara i viss mån acceptabelt att lura försäkringsbolag. Undersökningen omfattade personliga intervjuer med 1002 svarspersoner. Slutsatser av undersökningsresultaten Över undersökningsresultaten från Åbo uni- versitet har två olika tolkningar framlagts. Enligt den första behöver rönen inte ge anled- ning till oro, eftersom människans uppväxttid samtidigt innebär ett växande i moraliskt hän- seende. Till stöd för en sådan uppfattning kan man till exempel hänvisa till teorin om mora- lisk utveckling.4 Den går ut på att varje upp- växande individ genomgår olika utvecklings- faser i det moraliska tänkandet. Somliga kan trots sin faktiska ålder stanna kvar i någon fas som är kännetecknande för yngre personer, medan andra uppnår den fas som svarar mot deras ålder. Exempelvis på moralutveckling- ens prekonventionella nivå uppfattar indivi- den moralregler som befallningar och förbud som är förknippade med bestraffning. Regler- 171 Försäkringskriminalitet – missbruk av förtroende na och de sociala förväntningarna riktas mot individen utifrån. Nivån beskriver 9-11-åring- ars sätt att tänka. Senare utvecklas moralen hos de flesta. Om situationen vore den ovan beskrivna skulle det inte finnas någon orsak att vara särskilt orolig. Men enligt Ahti Laitinen och Hannu Niskanen kan resultatet också tolkas på ett annat sätt. Attityden till försäkringsbe- drägerier kan avspegla en utveckling i rikt- ning mot allt större individualism och egoism, där man fullt medvetet tar sig friheten att avvika från godkända samhällsnormer för att uppnå sina syften. Vissa moralfilosofer, bland dem Charles Taylor5, anser att det nuvarande samhället blivit alltmer individualistiskt och ”tillåtande”. Detta gäller i synnerhet de yngre generatio- nerna. Individualismens frånsida, eller ”mör- ka” sida, är egoismen, som enligt Taylor gör vårt liv inskränkt och fattigare på meningsinne- håll och leder till hänsynslöshet i förhållande till andra människor, samhället och dess regler. Av detta sätt att tänka kan man enligt Ahti Laitinen och Hannu Niskanen dra slutsatsen att lurandet av försäkringsbolag visserligen betraktas som stridande mot normerna, men inte som brott, eftersom det inte direkt – åtminstone inte fysiskt – skadar någon. Sam- ma uppfattning har många unga till exempel i fråga om snatteri i varuhus. Bara man inte åker fast går det an att stjäla eftersom hand- lingen inte drabbar någon individ. Ett sådant tänkande har visat sig vara typiskt också hos personer som åtalats för ekobrott. Slutsatsen om att individualismen och egois- men ökat i samhället är lätt att hålla med om. Majoriteten av försäkringstagarna handlar ärligt och korrekt. Men en del försäkringsta- gare eller andra ersättningsberättigade sviker försäkringens grundtanke – det ömsesidiga förtroendet. Beklagligt många utnyttjar utan skrupler möjligheterna till missbruk och hand- lar enligt sin tankemodell ”jag har rätt att genast få allt jag vill”. Individualismen, egoismen och den ”till– låtande” mentaliteten kan här få exemplifie- ras av unga personer som tecknat frivilliga försäkringar för olika slag av fordon. I Finland har nyckeltal om försäkringsutredningarna sammanställts sedan 1.7.2002. Anmärknings- värt är att redan över hälften av de utredda skadefallen gäller något fordon: bil, motor- cykel, båt, snöskoter. Det bör tilläggas att ersättningskraven i dessa fall inte nödvändigt- vis handlar om höga eurobelopp; summan av de ersättningar som krävts i fordonsfall utgör omkring en fjärdedel av ersättningskraven i samtliga utredda fall. Bedömningar har fram- förts om att unga fordonsinnehavare inte har ”tålamod att vara fattiga”, utan att de så tidigt som möjligt i livet – ofta utan fasta inkomster – måste ha ett så bra fortskaffningsmedel som möjligt. Finansieringsbolagen hjälper förstås med detta, förutsatt att köparen har prickfria kredituppgifter. Men i samband med for- donsbyten och reparationer lämnas beklagligt ofta ogrundade skadeanmälningar, vilket inne- bär försäkringsbrott. Gärningssätten uppvisar stor variation, från uppsåtligt förstörande av fordon till försäkringar som tecknats efter en inträffad skada. Motsvarande företeelse har kunnat observeras även i de övriga nordiska länderna. Nyckeltal från finländska skadebolag Tabell 1. Ersättningskrav (1000e) i utredda skadefall 2003 2004 Bil 7 331 10 041 Person 4 203 6 988 Hushåll, sak 5 550 6 187 Företag, sak 7 522 13 329 Annan skada 8 323 5 162 Sammanlagt belopp 32 929 41 706 Tabell 2. Utredda skadefall (st) fördelade efter objekt 2003 2004 Bil 1 183 1 588 Person 370 265 Hushåll, sak 588 680 Företag, sak 159 166 Annan skada 211 77 Sammanlagt antal 2 511 2 776 172 Försäkringskriminalitet – missbruk av förtroende Resultaten av intervjuerna i ”Försäkrings- undersökning 2004” gör det befogat att ställa följdfrågor. Upplevs försäkringsbolagen som ansiktslösa, rika och på något sätt lättlurade? Har försäkringsprodukterna, bl.a. med avse- ende på ersättningsvillkor och snabb hand- läggning, i den hårdnande konkurrensen gjorts sådana att de lockar till missbruk? Är försäk- ringsbranschens egna bedrägeriförebyggan- de åtgärder tillräckliga? Kan försäkringsbe- drägerier i fråga om förekomst och fördöm- lighet jämföras med s.k. brott utan offer, så- som skattebedrägerier? Försäkringsbranschens bedrägeribekämpning Försäkringsbolagens åtgärder mot bedräge- rier har sedan gammalt byggt på egen utredar- verksamhet. I åtta skadeförsäkringsbolag i Finland arbetar 23 försäkringsutredare, fem assistenter och några IT-specialister. I Sverige är försäkringsutredarna ca 130, i Norge ca 60 och i Danmark ca 35 till antalet. Satsningarna på personalresurser varierar betydligt från land till land. Enligt uppgifter från försäkringsbo- lagen såväl som från de nordiska centralför- bunden är fallen per utredare alltför många, vilket innebär att utredningsresurserna är otill- räckliga. I Finland har man medvetet styrt utredar- verksamheten åt det förebyggande hållet. Vid sidan av utredningar av redan inträffade skade- fall har man satsat på kundurval, informa- tionshantering och informationsanalys, myn- dighetssamarbete samt utbildning av det egna bolagets personal. Effektiv information utåt om bekämpningen har dessutom varit ägnad att öka åtgärdernas preventiva verkan. I Fin- land har man beräknat att ca 30–40 % av försäkringsutredarnas arbetstid används till förebyggande arbete. Mätningar av den före- byggande verksamhetens resultat och ekono- miska effekter är givetvis svåra, om inte omöj- liga att göra. I så fall borde man ju ha nyckeltal om ”icke inträffade skador och brott”. Situa- tionen är likadan även i andra former av ska- deskydd. För att ett brott skall begås skall tre förut- sättningar vara uppfyllda: a) en person som har motiv, b) ett objekt som lockar till brott, c) bristande formell eller informell kontroll. Om någon av faktorerna saknas sker det inget brott.6 Vad försäkringsbranschen beträffar råder det ingen brist på punkterna a) och b). Den formella kontrollen har sina begränsningar. Den informella kontrollen kan vara betydan- de: personens egna moraluppfattningar, när- ståendes övertalningsmöjligheter, risk att bli angiven av grannar eller andra i omgivningen och diverse andra faktorer som avhåller från brott. Försäkringsbranschens egna åtgärder får accentuerad betydelse. Bolagen måste sat- sa på tillräcklig kontroll utan att smidigheten i deras kundbetjäning och skadereglering blir lidande. En viktig del är tillvägagångssättet när man tar skadan i besittning. Därmed avses mottagandet av skadeanmälan, oberoende av om den kommit på pappersblankett, per tele- fon eller per e-post. Marknaden erbjuder även olika tekniska tillämpningar för ett effektiva- re besittningstagande av skadan, till exempel system med varningssignaler i form av ”red flagging” eller ”fraud alert”. Att tillämpning- arna är kompatibla och kan integreras med de datasystem som försäkringsbolaget använder måste klarläggas från fall till fall. Branschgemensamma register I Finland, liksom i Sverige och Norge, har försäkringsbranschen satsat på att utveckla gemensamma register. Det finländska skade- registret togs i bruk 1.6.2002. Registret har inrättats med dispens från datasekretess- nämnden och det utgör ett betydande undan- tag från försäkringssekretessen. Användning- en av registret gör det möjligt för försäkrings- bolagen att utbyta information som annars 173 Försäkringskriminalitet – missbruk av förtroende omfattas av tystnadsplikt. I registret införs årligen uppgifter om ca 900.000 skadeanmäl- ningar från privatpersoner. Avsikten är att man skall kunna hitta skadeanmälningar som gjorts till flera bolag om samma skada eller andra uppgifter som motiverar en utredning. Uppgifter om skadeanmälningar från företag registreras inte. Skaderegistret har en stor preventiv betydelse och information om dess användning finns bl.a. i standardtexter på alla skadeanmälningsblanketter. Skaderegistret är tekniskt välutvecklat och visar basuppgifter- na om skadeanmälningar som samma person gjort till andra försäkringsbolag när en skade- anmälan registreras. Det oaktat är mängden ”hits” i Finland fortfarande ganska begrän- sad, bara några tiotal om året. En del fall som kommit till utredning via skaderegistret har lett till rättegångar och de som gett oriktiga uppgifter har dömts för försök till bedrägeri. Det norska skaderegistret, FOSS, inrättades redan för ett tjugotal år sedan.7 Registret har visat sig vara effektivt och varje år kommer upp till 800 fall till utredning via registret. Skaderegistret i Sverige, GSR, har varit i bruk sedan år 2000. I registret införs årligen upp- gifter om ungefär en miljon skadeanmälningar. Danmark har än så länge inget skaderegister. I Finland har försäkringsbranschen också ett annat gemensamt register, ett s.k. miss- bruksregister. Det används för registrering av personer som har begått eller försökt begå ett bedrägeribrott eller ekobrott mot försäkrings- bolag. Detta syns i registret som en anteck- ning om kreditstörning i försäkringssamman- hang. Bankerna i Finland, liksom även bl.a. i Norge, använder ett motsvarande register. Att säkerställa att de branschgemensamma registren används enhetligt och i överens- stämmelse med tillståndsvillkoren är en av de centrala uppgifterna för Finska Försäkrings- bolagens Centralförbunds arbetsgrupp mot försäkringsbrott. Framtidsutsikter Om de tidigare beskrivna förändringstren- derna i samhället (ökande subjektivism och individualism) håller streck, står försäkrings- branschen inför den stora utmaningen att höja tröskeln för potentiella försäkringsbrottsling- ar att begå brott. Det kräver ett aktivt bekämp- ningsarbete av försäkringsbranschen själv men också samarbete med myndigheterna. I Fin- land antogs år 2004 ett omfattande program för den inre säkerheten,8 och där betonas uttryckligen myndigheternas och den privata sektorns partnerskap. Tyvärr förhåller det sig så att det enda område där försäkringsbolagen eller myndigheterna tillsammans kan utöva någon betydande påverkan är kontroll och sanktioner. Att företa genomgripande änd- ringar i kontrollen och övervakningssyste- men är dock inte förnuftligt, utan åtgärderna skall helst inriktas på riskgrupper. Det är här som branschens egna bekämp- ningsåtgärder har en nyckelställning. I ett hårdnande konkurrensklimat gäller det för bolagen att utforma produktsortiment, skade- reglering och övriga processer i kundgräns- snittet så att de i minsta möjliga utsträckning lockar till missbruk. Uppgiften är krävande, men inte omöjlig. Noter 1 ”God försäkringssed vid försäkringsutredning”, Finska Försäkringsbolagens Centralförbund, 2004. 2 Bl.a. ”Facts on Fraud No. 1”, Association of British Insurers, 2003. 3 Laitinen & Niskanen: ”Kansalaisten käsitykset vakuutusvilpeistä”, Åbo universitet 2003. 4 Florence Kohlberg, L.: Essays on Moral Develop- ment, vol. 1. The Philosophy of Moral Develop- ment. Harper & Row, San Francisco 1981. 5 Charles Taylor: ”Autenttisuuden etiikka”, 1998. 6 Markus Felson: Business and Crime Prevention, 1997. 7 FNH, FOSS-registeret, evalueringsrapport 1999. 8 Statsrådets principbeslut 23.9.2004: Program för den inre säkerheten, www.intermin.fi/sisainentur- vallisuus.