Rättskultur och försäkringsverksamhet

301 NFT 4/1995 Rättskultur och försäkringsverksamhet av Erland Strömbäck, vice VD i Folksam Denna uppsats är en bearbetning av en PM som disku- terades vid professor Bill W. Dufwas seminarium den 14 februari 1995. Ett ordnat samhälle kan inte leva utan en fungerande moral.Varje samhälle bör därför utveckla ett system för att leda individernas beteende. Ett sådant system har sin grund i konventioner, lagstiftning, och de hämningar som dessa anordningar så småningom skapar hos män- niskorna. Man åstadkommer på detta sätt ett drägligt liv för alla dem som lever i den grupptillvaro som dagens civiliserade samhälle utgör. Motsatsen är ett fritt naturtillstånd där alla skulle ha det sämre än vi har det nu. Livet i en sådan stat skulle kunna bli ”ensamt, fattigt, snuskigt, djuriskt och kort”. Detta utmålade åtminstone den engelske filosofen Thomas Hobbes som tänkbart. Därför, menar han, sluter sig människorna samman och förpliktar sig att lyda myndig- heten. Erland Strömbäck Moralen i samhället bygger alltså på ett upp- enbarligen nödvändigt system av regler och konventioner. Förankringen hos dem som styrs av systemet förutsätts vara stark genom det sätt på vilket lagar och förordningar kom- mer till. Det finns vid sidan av lagarna en oskriven moral som det gäller att följa men som kan vara svår att definiera. Om en amerikansk presidentkandidat har pri- vata snedsprång diskvalificeras han snabbt av väljarna. Om det avslöjas att en före detta president haft sådana snedsprång betraktas detta som pikant och mänskligt. Försäkringsverksamheten är inlemmad i sam- hällsapparaten och fyller en del av de gemen- samma behov som vi anser oss ha i vår ordna- de samvaro. Verksamheten medverkar på sitt sätt till att man undviker kaos och bevarar ordningen. I sig är denna verksamhet hårt reglerad, mer än många andra verksamheter i samhället. Detta är ett uttryck för den vikt som samhället tillmäter medborgarnas skydd genom försäkring. Och försäkringen själv bidrar genom en mångfald regler till den totala styrningen av medborgarna och till utvecklingen av samhällsmoralen. Man ut- övar t.o.m. från försäkringsbolagens sida en ställföreträdande moralbildning genom de egna regler som man uppställer. 302 Försäkringsbolagen har alltså en roll i rätts- utvecklingen, som kommer till uttryck i samhällsapparaten och regler som samhäl- let utfärdar för försäkringsverksamheten, regler som försäkringsbolagen själva anger för sin verksamhet eller för kunderna i sina försäkringsvillkor, försäkringsprodukter som främjar och un- derlättar rättssamhällets funktion i olika avseenden. I det följande görs en översiktlig analys och ges några exempel för att bilden skall klarna. Men först måste några karaktäristiska drag i svensk försäkringsverksamhet poängteras. Detta därför att den i vissa avseenden har särskilda egenskaper som inte sammanfaller t.ex. med försäkringsverksamheten i många andra europeiska länder. Dessa drag kan för- klara vissa av de regler som uppställts för eller av de svenska bolagen. a. Lagstiftningen i Sverige, liksom i övriga nordiska länder, har länge varit inriktad på att skydda försäkringstagaren mot en allt- för övermäktig försäkringsgivare. Det är kanske inte fullt så vanligt att utländsk försäkringslagstiftning har en så utpräglad skyddsfunktion som den svenska. 1927 års försäkringsavtalslag hade denna inriktning, även om många bestämmelser i den lagen i dag uppfattas som utpräglat bo- lagsvänliga. Konsumentförsäkringslagen tor- de inte ha så många motsvarigheter i andra länder. b.Trots att många, särskilt kvällstidnings- journalister, säkert tror motsatsen så är i Sverige skaderegleringen inte en fight mel- lan bolag och kund, som går ut på att bolaget vill komma undan så billigt som möjligt och försäkringstagaren ha största möjliga ersättning. Så kan det vara på många andra håll. 1. De svenska bolagen märker ibland spår av denna tuffare kamp vid reglering av skador där en invandrare begär ersättning för t ex en inbrottsskada. Anspråken tas till med råge. Ibland uppfattar bolagets företrädare detta som bedrägeriförsök. 2. En svensk bank har sin förmögenhets- brottsförsäkring återförsäkrad i ett engelskt konsortium. Från detta konsortiums sida läg- ger man ned stor möda, bl.a. genom omfatt- ande advokathjälp, på att finna möjligheter att avvisa alla anspråk mot försäkringen. Den service som förekom när försäkringen tecknades lyser helt med sin frånvaro. c. De svenska bolagen är vana vid att anpassa sig efter myndigheters och domstolars av- göranden. Så är inte alltid fallet i den friare verksamhetsform som många utländska bo- lag vant sig vid. Delvis sammanhänger den- na aspekt med vad som sägs under b. ovan. Ett stort utländskt försäkringsbolag med verk- samhet i Sverige rekommenderas av ARN att betala ut ersättning av viss storlek för en brandskada. Bolaget fäster inget avseende vid rekommendationen. Det kan sammanfattas så att svenska försäk- ringsbolags aktiviteter på moralbildningens område har vissa egna dragsom inte gör dem direkt jämförbara med andra länders. En hö- gre grad av oegennytta reducerar inflytandet av det kommersiella intresset, kan nog påstås. Regler som samhället ställer upp Försäkringsbolagens roll i utvecklingen av en rättskultur är delvis beroende av de föreskrif- ter som samhället ger verksamheten. Före- skrifterna får antas i sin tur reflekterade vär- deringar som statsmakten funnit väsentliga. Bolagen blir bärare av ett budskap från lag- stiftaren som anger hur de skall agera för att uppfylla sin roll i det gemensamma maskineri som det ordnade samhället förutsätter för sin existens. Rollen som förmedlare av statsmaktens bud- skap är så utformad i lagstiftningen att försäk- ringsverksamheten kommer den offentliga verksamheten mycket nära. Detta ger den 303 svenska försäkringsverksamheten en viss sär- prägel jämfört med andra näringsgrenar, sam- manhängande med försäkringsskyddets soci- ala betydelse. En detaljerad reglering och övervakning styr bolagens dagliga aktivite- ter. Man skulle kunna spetsa till det och säga att bolagens eget manöverutrymme är litet. Inte bara lagstiftningen utan också finans- inspektionen förser försäkringsbolagen med direktiv för sitt handlande. Det finns i dag, trots pågående avreglering, en tendens till ökad detaljering i dessa direktiv, som ytterli- gare minskar utrymmet för eget agerande. Se t.ex. Finansinspektionens nyligen utfärdade råd och anvisningar för kontroll och övervak- ning av verksamheten i försäkringsbolagen. Dessa råd och anvisningar har tillkommit i skuggan av finanskrisen, som främst drabbat bankerna men också med stor kraft nästan alla försäkringsbolag. Föreskrifterna utgör ett ali- bi för inspektionen vid eventuella framtida krissituationer. I sitt allmänna agerande styrs bolagen av vissa i lagen angivna principer och riktlinjer, som i någon mån bidrar till moralens utveck- ling. Särskilt typisk i detta sammanhang är den bestämmelse som finns i 7:16 försäk- ringsrörelselagen och som gäller försäkrings- bolagens anskaffningsverksamhet. Där sägs det att ”styrelsen och verkställande direktö- ren skall övervaka att anskaffningen av an- sökningar om försäkring hos bolaget skall ske på ett sätt som överensstämmer med god försäkringssed” (kurs. här). Detta är den mest iögonenfallande moralparagrafen i hela rö- relselagen. Samtidigt måste man konstatera att den blivit alltmer undanskymd och bortglömd i den hektiska konkurrens som alltmer präglar den svenska försäkringsmarknaden. Det finns numera tendenser till grov demagogi och illa underbyggda påståenden i marknadsföring- en. Detta skämmer den tämligen prydliga fasad som bolagen hittills visat upp. Det finns en rad andra exempel på regler som statsmakt- erna utfärdat och som styr bolagen i en rikt- ning som främjar moral och god ordning i samhället. Här kan nämnas nedsättningsreg- lerna i konsumentförsäkringslagen. Bakom rätten att göra reduktion av försäkringsersätt- ningen ligger en förutsättning att denna reak- tion utnyttjas av bolagen. Därigenom upp- kommer med dessa regler en inte obetydlig preventiv effekt. Man lär sig att slarv i olika avseenden, t ex med att låsa dörrar och stänga fönster, kostar i form av reducerad ersättning. Goda skyddsanordningar på bostäder och bi- lar främjas och brottsligheten påverkas. Regler som bolagen själva ställer upp Syftet att åstadkomma goda seder är framträ- dande i försäkringsbranschens anskaffnings- överenskommelser. Den ovannämnda 7:16 försäkringsrörelselagen har utgjort det for- mella underlaget för dessa överenskommelser. I överenskommelserna har god moral pre- dikats, framför allt i försäljningsverksamhe- ten men också mera generellt. Den första överenskommelsen tillkom re- dan 1907 och avsåg att sätta stopp för s.k. returprovision, som kort uttryckt innebar att säljaren av försäkringen delade med sig av sin provision med köparen, genom att ge en egen, för bolaget fördold rabatt. Ända fram till 1935 gällde överenskommelsen endast livförsäk- ringen men detta år kom en AÖ som var gemensam för liv och sakförsäkring. Denna branschens egen hederskodex övervakades av en Förvaltningsnämnd och man hade också en skiljenämnd som avgjorde tvister om över- grepp i försäljningen. En modern regelsam- ling fullbordades i och med 1982 års Mark- nadsföringsöverenskommelse (MÖ), kom- pletterad med SjöMÖ för sjö och transport- försäkringen. Övervakande instans var För- säkringsbolagens Marknadsföringsnämnd. MÖ innehöll en förpliktelse att iaktta lag- stiftning och avgöranden av rättsprövande 304 organ. Tyngdpunkten låg i vissa grundläg- gande regler för försäljningen. I och för sig ganska självklara paroller ställdes upp. Man skall iaktta kundens behov av den erbjudna försäkringen, inte lämna rabatter eller andra förmåner som inte lämnades också andra kun- der, inte använda låneerbjudande som lock- bete etc. Vem som var försäkringsgivare skulle klart framgå för kunden. Också vem som fick vara ombud reglerades, bestämmelser som fallit i träda genom mäklarsystemets intro- duktion i Sverige. AÖ och MÖ är välbekanta för generationer av personal i försäkringsbolagen genom att de utgjort underlag för utbildning på säljom- rådet. Fortfarande lever mycket av dessa reg- ler kvar i definitionen av vad som är god försäkringssed. MÖ upphörde att gälla 1986 och har sedan dess inte ersatts av någon ny branschintern hederskodex. Dess ande förutsätts dock leva kvar i Finansinspektionens eventuella praxis på detta område. Bolagen emellan finns sä- kert fortfarande en dold tillämpning i den dialog som kan bryta ut om ett bolag burit sig illa åt, och t ex låtit sina säljare förtala ett annat bolag. Det är inte svårt att hitta andra moraliskt betonade föreskrifter i försäkringsbolagens verksamhet. Villkoren är i själva verket fulla av pekpinnar, såväl självklara som överrask- ande. Ett framträdande exempel är den be- stämmelse som sedan 1958 gäller uppsåtslik- nande förfaranden från försäkringstagarens sida. Den kallas just för ”moralklausulen” och återfinns under rubriken ”Förutsebar ska- da”. Den lyder ungefär: Sådan skada undantas som uppkommit under sådana omständigheter, att det för försäkrings- tagaren eller hans arbetsledning borde ha stått klart att skada skulle komma att inträffa. Försäkring skall inte utnyttjas för t.ex. även- tyrliga entreprenadjobb. Hur lätt är det inte att vid bortsprängning av en gammal fabriks- skorsten chansa på att den skall falla rätt och inte orsaka skada, när chansningen i själva verket är så grov att vem som helst kan begripa att skada på omkringliggande egen- dom är nästan självklar. Sätter inte försäk- ringen stopp för ersättning för sådana skador uppkommer lätt icke önskvärda beteenden i samhället. Ett ömtåligt område som bolagen ansett nödvändigt att bevaka med förhållningsreg- ler är alltså skaderegleringen. Det återspeglas inte bara i villkor som ”moralklausulen” utan också i förhållningsregler för personalen. Den mest kända regelsamlingen av detta slag är väl Ebbe Jacobssons 10 punkter utfär- dade för Skandia men vitt spridd i branschen och även åberopade av mera initierade jour- nalister. Dessa punkter har utgjort rättesnöret för mången skadereglerares hantering av sina kunder. Några exempel ur de 10 punkterna: Den skadelidande skall ha vad han enligt försäkringsavtalet är berättigad till, även om han begär mindre (1). Denna regel har trängt in i skadehanteringen, inte minst på grund av Trafikskadenämndens moralbil- dande praxis i frågan. Är det tveksamt om man skall avböja eller ersätta en skada, bör man betala (2). För- hoppningsvis har också detta blivit en all- mänt respekterad princip. Kan ett försäkringsvillkor tolkas på olika sätt, bör man välja det alternativ som är till försäkringstagarens förmån (3). Detta upp- fattas nog numera av skadereglerarna som en helt vedertagen regel. Är en skada liten och finns det skäl som talar för ersättning, är det bättre att betala snabbt än att göra en tidskrävande och kostsam utredning (4). Detta borde vara en regel som alla iakttar, men det är tveksamt om så är fallet. Fast hållning inför hot av olika slag (7). Det är en plågsam men tyvärr inte ovanlig situa- tion för skadereglerare att de utsätts för hot, 305 t.o.m. till liv och lem. Det är lätt att formu- lera en regel av detta slag, men den är svår att leva efter i det praktiska livet. Så långt rättvisan tillåter bör man försöka anlägga individuella synpunkter på skade- regleringen. Det materiellt riktiga är vikti- gare än det formella (9). En klok regel riktad till dem som rider på det formella i kundhanteringen. Attityden av ”gammal postfröken” torde dock nu vara på utdöen- de i försäkringsbolagens hantering. Jacobssons 10 punkter har också utgjort un- derlag för liknande handledningar av senare datum. Gemensamt gjorde bolagen sålunda inom Försäkringsbranschens Serviceaktiebo- lag FSAB i slutet på 1970-talet en mödosam bearbetning av dessa punkter, som nu utvid- gades till ett antal av 15 (se Bilaga). I viss mån förlorade Jacobssons punkter sin stringens genom denna utspädning. På något sätt gapa- de man över lite för mycket, och det framstår nu delvis som en samling något disparata självklarheter. Det hindrar inte att vissa av punkterna fort- farande har bärkraft i utbildning och daglig hantering som ett rättesnöre. Kanske är det t.o.m. så att vi nu betraktar vissa av punkterna som självklara just därför att de helt slagit igenom i bolagens kontakter med kunderna. Vissa bolag har utarbetat egna etiska regel- samlingar med ett omfattande innehåll. I Folksam finns sedan 1992 en skrift ”Etis- ka regler för dig i Folksam”. På sitt sätt verkar den för god moral när det gäller försäljnings- verksamhet – flera principer från Marknads- överenskommelsen återfinns här: skadereg- lering, förmåner från leverantörer, bisysslor och en del annat. Den utgör underlag bl.a. för den information om etiska krav som regel- bundet bör bibringas personalen. Finansinspektionen har nu rekommenderat försäkringsbolagen att tänka på att utfärda regler om etiken. Försäkringsprodukter som främjar rättsamhällets funktion Här kommer en helt annan aspekt som har med försäkringsverksamhetens medverkan i rättskulturen att göra. Genom olika försäk- ringsprodukter kan rättssamhällets funktion underlättas. Ett självklart exempel är den roll ansvars- försäkringen spelar när det gäller skadestånds- reglernas praktiska funktion. Dessa regler får tack vare försäkringen större praktisk bety- delse i samhällets ersättningsmekanism. Möj- ligen hade många av våra skadeståndsbe- stämmelser varit enbart kulisser utan denna försäkringsform. En annan i detta sammanhang betydelsefull försäkringsform är rättsskyddsförsäkringen, i sin egenskap att underlätta tvistlösning mel- lan medborgarna. Juristernas roll Juristerna i bolagen kan lätt hamna i etiskt påfrestande situationer. Det kan gälla olika planer av bolagsled- ningen som kan innehålla element av tvek- samhet. Det har de senaste åren funnits exem- pel på detta. Det kan gälla investeringar, bo- lagsbildningar, årsredovisningen och annat. Det kan vara svårare att som bolagsjurist bjuda motstånd än som fristående jurist. Ämnet är ömtåligt och kräver en särskild analys som inte görs här. Men man kan allmänt sett inte tro annat än att försäkringsjuristen ser som sin uppgift att förhindra tvivelaktiga förfaranden i sitt eget bolag. 306 Grundläggande principer för skadebehandling Antagna av Försäkringsbranschens Serviceaktiebolags styrelse den 27 november 1980 1. Försäkringsbolaget skall lämna aktiv service och utredningen skall utföras så snabbt som möjligt. 2. Råd och anvisningar skall lämnas om vilka åtgärder som skall vidtagas för att begränsa en skadas verkningar. 3. Kunden skall på ett enkelt och lättfattligt sätt informeras om sina rättigheter och skyldigheter samt om bolagets åtgärder och beslut. 4. Bolaget skall i samarbete med kunden tillse att utredningen blir så fullständig som möjligt. 5. Om ett skadeärende fördröjs är det viktigt att upplysa kunden om anledningen. Beror dröjsmålet på kunden, bör han informeras om att den fortsatta handläggningen är beroende av hans åtgärder. 6. Handläggningen skall ske smidigt och med lyhördhet för kundens individuella förhållanden. Gällande sekretessbestämmelser skall iakttas. 7. Om flera försäkringsbolag berörs av samma skada, skall bolagen komma överens om handläggningen så att skaderegleringen inte fördröjs. 8. Skaderegleringen skall vara konsekvent, enhetlig och rättvis. 9. Ersättningen skall bestämmas med tillämpning av försäkringsavtalets bestämmel- ser, skaderegleringspraxis och gällande rättsregler. 10. Kunden skall ha den ersättning han är berättigad till, även om han på grund av otillräckliga kunskaper om ersättningsregler eller av andra skäl begär mindre. 11. Om det finns anledning anta att kunden inte agerar korrekt skall bolaget sträva efter att skydda samtliga försäkringstagares intressen. 12. Beslut skall motiveras. 13. Det är nödvändigt att inta en fast hållning mot hot och otillbörliga påtryckningar. 14. Om det visar sig att ett ärende blivit felbedömt, skall kunden omedelbart informeras härom och ändring ske snarast. 15. Om ersättning inte lämnas eller om den reduceras, skall bolaget lämna kunden upplysning om de möjligheter till prövning av bolagets beslut som finns. Definition: Med ”kunden” avses den som kan vara berättigad till ersättning från försäkring eller som på annat sätt berörs av skaderegleringen. Bilaga

BilagaStorlek
47.69 KB