Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader

77 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknaderNFT 1/2005 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader av Mikael Lönnborg och Robin Pearson Naturkatastrofer är inget nytt fenomen och de tsunamier som drabbade Sydostasien den 26 december 2004 kommer dessvärre att följas av andra förödande händelser. Naturkatastrofer har stora effekter på såväl enskilda försäkringsgivare som återförsäkrare. Kunskapen om de långsiktiga konsekvenserna är dock begränsad. Därför kan historiska fall- studier ge oss insikter i hur följdeffekterna påverkar försäkringsmarknaden. Jordbävningen i San Francisco 1906 var den internationella försäkringsvärldens ”Titanic- katastrof” som synliggjorde de höga riskerna med att driva verksamhet på utländska mark- nader och i synnerhet inom områden med geologisk instabilitet. Här ställdes flera europeiska försäkringsbo- lag inför en valsituation. Antingen avveckla verksamheten i USA och undvika framtida Mikael Lönnborg är fil. dr., forskare vid Södertörns Högskola, Institutionen för Ekonomi och Företagande, Baltic Financial Markets Group (BFMG), samt knuten som forskare till Institutet för Ekonomisk Historisk Forskning (EHF), Handelshögskolan i Stockholm. Robin Pearson. är fil. dr., “senior lecturer” i ekono- misk historia, University of Hull, Department of History, UK. Författarna vill tacka Skandia för möjlighet att använda källmaterial från koncernens historiska arkiv. En utvidgad diskussion om naturkatastofer kom- mer att publiceras i Storbritannien under namnet ”Multinational insurers and catastrophic loss: Responses to the San Francisco earthquake 1906”. Mikael Lönnborg mikael.lonnborg@sh.se Robin Pearson r.pearson@hull.ac.uk 1. Inledning Det fanns tre svenska aktörer på den ameri- kanska västkusten vid denna tidpunkt; Skan- dia tog emot ingående återförsäkring från ett brittiskt bolag, Skåne från flera brittiska bolag och slutligen Svea drev en egen generalagen- tur i San Francisco och en i New York. Den viktigaste frågeställningen i denna ar- tikel är hur de svenska bolagen agerade i samband med jordbävningen, vilka skäl fanns att stanna på marknaden och vilka faktorer konflagrationer, vilket samtidigt skulle medföra en kraftigt minskad premieinkomst, eller beta- la omfattande skadeersättningar och hoppas på att det inträffade var en engångshändelse. Artikeln behandlar hur utländska försäk- ringsbolag reagerade på San Francisco-kata- strofen och även hur marknaden påverkades av en extraordinär händelse. 78 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader talade för att lämna marknaden? Dessutom diskuterades hur de övriga utländska, främst brittiska, försäkringsbolagen agerade. Artikeln disponeras på följande sätt. Inled- ningsvis följer en kortare sammanfattning av jordbävningen och dess effekter på försäk- ringsmarknaden i USA och den internationel- la försäkringsmarknaden. Därefter följer en analys av de svenska aktörernas olika hand- lingsmönster och vilka faktorer som låg till grund för de olika besluten. Dessutom disku- teras de brittiska bolagens agerande. Därefter redogörs för vilka slutsatser som kan dras från en historisk katastrofhändelse och vilka ef- fekterna var på de svenska bolagens interna- tionella verksamhet. I det sammanfattande avsnittet kommer även att belysas hur de svenska försäkringsbolagen bedömde sina utländska agenturer. Dessutom diskuteras vilka alternativ som de svenska försäkringsbolagen hade att avveckla de ut- ländska agenturerna och vilka kostnader som var förenade med de olika alternativen. 2. Jordbävningen och dess konsekvenser ”The insurance world suffered the heaviest loss and was submitted to the severest test on record in the San Francisco disaster. Many companies ’welched’ and paid nothing, some went into insovlency and others ’shaved’ all loss claims, but forty companies stood true and paid dollar- for-dollar promptly.”1 På morgonen 05.12 den 18 april 1906 inträf- fade jordbävningen som ödelade stora delar av San Francisco. Det sammanlagda värdet av katastrofen uppgick till ungefär $400 miljo- ner (i 1906 års värde, vilket motsvarar ca $10 miljarder i 2005 års värde). 28 000 byggnader i 520 kvarter förstördes och cirka 1500 perso- ner omkom i samband med naturrevolu- tionen.2 Endast en tredjedel av skadorna upp- stod genom jordbävningen, resten orsakades av de efterföljande eldsvådorna, främst bero- ende på att vattenledningarna förstördes och försvårade släckningsarbetet. Branden vara- de i 3 dygn och förstörde ungefär hälften av den amerikanska storstaden, vilken till 90 procent bestod av träbyggnader.3 Bränderna fick en oroväckande spridning till följd av flera faktorer. Inte endast vatten- ledningarna förstördes utan även el- och gas- ledningarna vilket medförde att bränder upp- stod samtidigt på ett stort antal ställen. Ett annat problem var att San Franciscos brandchef avled i samband med jordbävningen och brandkåren stod således utan ledning. Ett annat problem var att man med hjälp av dynamit försökte bekämpa eldsvådorna, vilket i flera fall spädde på brändernas intensitet.4 Det fanns således ett stort antal faktorer som underblåste och förstärkte jordbävningens förödande effekter. Naturrevolutionen vände upp och ned på samhället (det talades om luffarnas paradis) och ett särskilt stort problem var plundring. Kvällen den 18 anlände 1700 soldater till San Francisco för att hjälpa innevånarna och brand- männen, men viktigast av allt för att stävja den omfattande plundringen. Militären tog kon- troll över staden och införde undantagstill- stånd och krigslagar. Borgmästaren införde dekret om att alla plundrare skulle skjutas omgående; samtidigt infördes nattliga ute- gångsförbud. De flesta innevånarna följde dekreten och det var endast 9 personer som sköts för plundring (vilket betraktades som en stor framgång). Ungefär 250 000 människor (två tredjedelar av stadens innevånare) blev hemlösa. De inkvarterades inledningsvis i tält som restes i stadens parker. Sedermera ersat- tes dessa med enrumsbaracker av trä.5 Ekonomiskt stöd kom från samtliga delsta- ter i USA, och även från ett stort antal utländ- ska länder. Den största utländska bidragsgi- varen var Japan (nära $250 000), vilket var mer än vad övriga utländska nationer bidrog med tillsammans. De i San Francisco verk- 79 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader samma försäkringsbolagen ersatte skadorna för $175 miljoner – på ett tidigt stadium – vilket gjorde det möjligt att påbörja återupp- byggnadsarbetet redan på sommaren 1906. Det kan också påpekas att uppbyggnadsarbe- tet gick mycket fort och den nya staden San Francisco byggdes med målet att undvika liknande händelseutveckling, d.v.s. husen byggdes av sten och med större avstånd. Vad gällde den internationella försäkrings- marknaden, lamslogs branschen av katastro- fen. Ett stort antal utländska bolag, i synnerhet tyska, lämnade marknaden, vilket påverkade såväl den amerikanska som andra marknader. Konkurrensen hade varit mycket påfrestande för bolagen, vilket hade inneburit låga premier, generösa försäkringsvillkor och i vissa fall ett bristande riskurval. Särskilt de tyska bolagen hade varit aggressiva för att bygga upp omfat- tande försäkringsportföljer, vilket straffade sig efter jordbävningen. Ett stort antal bolag lämnade den amerikanska marknaden, men även andra marknader påverkades, t.ex. i Ryssland där de tyska bolagen hade haft en dominerande ställning. Flera tyska bolag tvingades till och med att ställa in betalning- arna fullständigt. Detta öppnade upp möjlig- heterna för andra utländska bolag på den rys- ka marknaden, vilket vi återkommer till i avsnitt 4. En annan effekt av jordbävningen – enligt vissa studier – var den finansiella krisen 1907. De brittiska försäkringsbolagen (vilka hade omfattande engagemang i området) betalade ersättningarna med medel från hemlandet för att undvika en finansiell försvagning av dotter- bolagen. I enlighet med det rådande interna- tionella växelkurssystemet (guldmyntfoten) medförde denna strategi att guld strömmade från Storbritannien till USA. För att försvara Gata (okänd) i San Francisco efter jordbävningen. Källa: Skandia Koncernarkiv (Stockholms Företagsminnen, Bromma) 80 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader pundet tvingades Bank of England att kraftigt höja räntan. Dessutom medförde den brittiska åtstramningspolitiken att möjligheterna min- skade att placera amerikanska värdepapper på den brittiska marknaden. Detta ledde i sin tur till en amerikansk recession. Den finan- siella krisen spred sig också genom det inter- nationella systemet och drabbade såväl Stor- britannien som Sverige.6 Detta var således en naturkatastrof vars effekter genom världseko- nomins integration (redan före första världs- kriget) spreds till de flesta finansiella markna- derna. 3. De svenska bolagen Det fanns tre svenska aktörer på den ameri- kanska västkusten vid denna tidpunkt: Skan- dia, Svea och Skåne. Skandia tog emot ingående återförsäkring från det brittiska bolaget Royal och bolagen hade en gemensam generalagent i New York. Förbindelsen – vilken var en utvidgning av ett tidigare kontrakt som gällde europeiska och utomeuropeiska risker från 1897 – hade in- letts år 1900.7 Skåne från Malmö hade mellan 1888-1892/ 93 en generalagentur i San Francisco (och en i Denver, Colorado) tillsammans med det holländska bolaget Nederlanden. Verksam- heten drevs i Skånes namn under bolaget ”Scania of Sweden”. Ironiskt nog lämnade Skåne engagemanget redan efter två år med hänsyn till att bolaget ansåg att riskerna var alldeles för höga med att driva verksamhet vid San Andreas-förkastningen! Därefter tog man emot återförsäkring från hela USA i samarbete med de brittiska bolagen Commercial Union och Alliance.8 Det svenska bolaget med de mest omfattan- de investeringarna i USA var Svea från Göte- borg. Redan 1870 hade Svea börjat ta emot återförsäkringar från USA. År 1874-1878 drev man tillsammans med ett tyskt bolag en gene- ralagentur i San Francisco, men liksom Skåne ansåg Svea att riskerna var alldeles för höga, samtidigt som man inte litade på generalagen- turens riskurval och lämnade engagemanget. Trots detta återupprättade bolaget en egen generalagentur i San Francisco 1884, med hjälp av bolagets generalagent i Hamburg. Ett viktigt skäl till återetableringen var de extremt höga premienivåerna på den amerikanska västkusten. Genom Sveas generalagent i Lon- don, etablerades även en generalagentur i New York 1882. Inledningsvis tog kontoret i New York endast emot s.k. överskottsförsäk- ringar (surplus line insurance) och först 1895 fick man tillstånd (efter omfattande depositio- ner av värdepapper) att driva verksamhet på den allmänna amerikanska marknaden9. Såle- des hade Svea lång erfarenhet att driva verk- samhet på och ta emot risker från den ameri- kanska kontinenten. 3.1 Naturrevolutionens kostnader Utländska försäkringsbolag stod för drygt 40 procent av de totala skadeersättningarna för jordbävningen, varav de brittiska ansvarade för ungefär fyra femtedelar. De 19 verksam- ma brittiska bolagen hade en genomsnittlig skadeprocent på 128 procent, medan t.ex. bolaget Alliances kostnad uppgick till 486 procent.10 En intressant försäkringsaspekt av katastro- fen var att de flesta försäkringarna i området kring San Francisco var belagda med jordbäv- ningsklausuler som innebar i juridisk mening att bolagen endast var skyldiga att betala en del av anspråken. De brittiska och tyska bola- gen kom inledningsvis överens om att utnyttja klausulerna för att minimera kostnaderna. Men de brittiska bolagen, som önskade fortsätta teckna risker på den amerikanska västkusten, insåg att en sådan politik var ett regelrätt affärsmässigt självmord. Ett exempel var bo- laget Phoenix som först använde klausulerna men efter uppenbara konkurrensnackdelar, 81 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader för utrikesavdelningen, C. A. Hjelm, till San Francisco, en månad senare följd av brandin- genjören John Wennström, med två stora kapp- säckar fyllda av försäkringskopior (se vidare i Box 2). Reorganiseringen tog ungefär ett halvår och nästan 5 Mkr betalades till bolagets försäkringstagare i området.13 Inte förrän 1911 var samtliga skador regle- rade. Sveas kostnader uppgick till cirka 3,5 Mkr, medan räkningen för dotterbolaget Åter- Box 1: Among the earthquake’s survivors was operatic tenor Enrico Caruso. On the night of April 17th, he had performed the role of Jose in Georges Bizet’s 1875 opera, “Carmen,” and had been scheduled for another performance on April 18th. Caruso was so distraught by the earthquake and its aftermath that he vowed never to return to San Francisco again. Källa: www.ibiscom.com (1997). Box 2: ”Brandförsäkringsbolaget Sveas amerikanska affärer. Superintendenten för utländska afdelningen af Brand- och lifförsäkringsaktiebolaget Svea i Göte- borg, hr C. A. Hjelm, befann sig härom dagen i Chikago (sic) på hemresa från San Francisko (sic), där han under hela sommaren och hösten vistats för att reglera brandskadeersättningar. Hr Hjelm hedrades i Chikago med en stor bankett å Union Restuarant, hvilken gafs av bola- gets agenter i nämnda stad och till hvilken en stor del framstående svensk-amerikanska affärsmän inbjudits. Hr Hjelm lämnade Göteborg redan den 21 april, således endast tre dagar efter den stora branden i San Francisko och anlände till sist- nämnda stad den 17 maj. Som de flesta försäk- ringstagarnes brandförsäkringsbref voro uppbrunna eller på annat sätt förkomna, infann sig en av bolagets inspektörer ingenjör J. M. Wennström från Göteborg med en hel koffert full af sådana i San Francisko, och därpå började regleringen. Att detta var ett drygt arbete kan man förstå däraf, att ej mindre än 930 olika förluster förelågo till betalning. I början af november var emellertid arbetet i det allra närmaste slutfördt. De få ännu oreglerade skadorna komma att i dagarna betalas. De sålunda af Svea utbetalde brandskade- ersättningarna i San Francisko uppgå, enligt se- naste uppgifter, till den för svenska förhållanden ingalunda obetydliga summan af 1 285 000 dollar, af vilken 1 250 000 dollar öfversändts från Göte- borg, så att bolagets amerikanska tillgångar ej behöft tagas i anspråk.” Källa: Svenska Dagbladet 1906-12-06. avvecklades dessa successivt. Slutligen så betalade 15 av de 19 verksamma brittiska bolagen 75 procent eller mer av anspråken, medan hälften av de kontinentala (främst tyska) bolagen betalade ingenting.11 Jordbävningens kostnader var även enorma för de svenska bolagen. För Skandia var för- lusten den absolut högsta i bolagets historia, cirka 2,6 mkr. Relativt sett, i förhållande till försäkringsrörelsens omfattning och fonder- nas storlek, var den största förlusten de norr- ländska bränderna 1888 (då stora delar av Sundsvall och Umeå förstördes på midsom- marafton). Då uppgick förlusten till 920 tkr, vilket motsvarade 121 procent av Skandias premieinkomst för Sverige. Däremot var kost- naderna för San Francisco-katastrofen unge- fär två tredjedelar av premieinkomsten från USA.12 Detta visar att Skandias kapacitet och balansomslutning växt kraftigt på 15 år. Att bolaget ändå chockerades av jordbävningen kan exemplifieras med att Skandias VD, Karl Herlitz, själv besökte katastrofområdet i San Francisco. Sveas bolagsstämma avsatte den 18 april 1906 en miljon kronor till en extra brand- skadefond för att minska sårbarheten vid omfattande bränder. Ironiskt nog inkom bara några timmar efter beslutet telegram om att San Francisco drabbats av en jordbävning. Kostnaderna ökade för Svea eftersom bola- gets lokaler brunnit ned och förstört alla för- säkringsbrev (något som för övrigt drabbade flera försäkringsbolag). Därför åkte chefen 82 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader försäkrings-AB Astrea stannade vid ungefär 1,5 Mkr och antalet skador uppgick således till cirka 930. Sveas förluster uppgick till cirka 116 procent av premieinkomsten från USA och Astreas förluster motsvarade 150 procent av bolagets utländska premieinkomst. Med hänsyn till Astreas begränsade finansiella ka- pacitet blev det nödvändigt att rekonstruera bolaget. Skåne, slutligen, mottog vid San Francisco- katastrofen återförsäkring från brittiska Com- mercial Union och Alliance, där Skånes andel var relativt begränsad. Ändå uppgick skade- kostnaderna till cirka 1,2 Mkr, vilket motsva- rade 120 procent av bolagets premieinkomst utanför Norden. Därigenom kan konstateras att Skåne drabbades i relativt högre utsträck- ning av jordbävningen än de två andra aktö- rerna. Det fanns en tendens bland både in- och utländska försäkringsbolag som var verksam- ma i San Francisco att försöka skydda sig mot vissa skadeersättningar genom att tillgripa olika klausuler, där t.ex. byggnader som rasat till följd av jordbävningen inte ersattes, med- an ersättning däremot utgick om man ägde en fastighet som förstördes till följd av de efter- följande bränderna. Detta skapade kraftiga känslor bland allmänhet och massmedia. Tid- ningarna i San Francisco inledde redan från början en aggressiv kampanj gentemot för- säkringsgivarna i området. De bolag som inte fullgjorde sina förpliktelser kunde vecka efter vecka återfinna företagets namn på en s.k. svart lista. Dessutom genomförde Handels- kammaren en undersökning av jordbävning- en och hur försäkringsbolagen hade agerat gentemot försäkringstagarna, där man namn- gav de bolag som inte fullföljde sina förplik- telser.14 Handelskammarens utredare påpe- kade även att bolagens namn skulle framgå i rapporten, vilket sannolikt var en viktig för- klaring till att huvuddelen av de inblandade försäkringsbolagen, både inhemska och ut- ländska, försökte fullgöra sina åtaganden.15 3.2 Frågan om tillbakadragande från USA Jordbävningen i San Francisco medförde så- ledes de mest omfattande skadeersättninga- rna som dittills drabbat de blandade svenska bolagen (i absoluta termer). En fråga som naturligtvis dök upp var vilka slutsatser som borde dras för den utländska verksamheten: Antingen helt avveckla verksamheten i dessa farliga områden eller betrakta det inträffade som en engångshändelse och fortsätta att dri- va rörelse på världens största försäkrings- marknad. Det fanns en skiljelinje mellan å ena sidan Skandia och Svea, och å andra sidan Skåne. De två förstnämnda aktörerna stanna- de kvar på marknaden medan Skåne lämnade samtliga engagemang på den nordamerikan- ska (och även sydamerikanska) kontinenten, se not 22. Därför kan det vara intressant att se hur de olika bolagen uppfattade naturkata- strofen och vilka åtgärder som diskuterades rörande den amerikanska marknaden. Box 3: Skadereglering bland kineser Svea hade en stor del försäkringstagare av kinesiskt ursprung och skadereglerarna hade vissa svårighe- ter att skilja dem åt. Samtidigt var försäkrings- breven förstörda och allt man hade var kopior från Göteborg och kundernas legitimationshandlingar. Detta gav bränsle till ett rykte om att kineser som fått ersättning dekorerades med en stämpel i pannan för att bolaget skulle undvika dubbla utbe- talningar. Men enligt Sveas minnesskrift från 1966 var detta endast illvilliga lögner för att skada bolagets relation till allmänheten, särskilt den vik- tiga kundgruppen bland invånarna i Chinatown. Källa: Lönnborg-Andersson, M., ” San Francisco 1906”, Oss Emellan, Nr. 4, Stockholm 1996. Sjöblom, E., Svea 100 år 1866-1966. En rapsody i ord och bild, Göteborg 1966. 83 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader 3.2.1. Skäl att stanna, skäl att lämna marknaden För Skandia fanns flera omständigheter som talade för en fortsatt verksamhet i USA. Rö- relsen var färdigorganiserad, t.ex. hade man en egen generalagent i New York, vilket hade medfört omfattande kostnader. Ett tillbaka- dragande skulle ha inneburit att bolaget inte skulle ha fått ersättning för sin investering. För det andra var man övertygad om att det brittiska samarbetsbolaget Royal skulle infö- ra en mer försiktig anskaffning i framtiden, vilket automatiskt skulle reducera bolagets exponering i USA. En reducerad premiein- komst skulle medföra att bolaget inte skulle behöva avsätta en så hög premiereserv för den amerikanska rörelsen och i sin tur innebära en finansiell lättnad. Därigenom skulle även den finansiella kapaciteten på den svenska mark- naden förstärkas. Dessutom var man på Skan- dia övertygad om att premienivån skulle öka, utan motsvarande ökning i ansvarsbeloppen, d.v.s. högre premier men med en lägre riskex- ponering. Man behövde också kompensation för de ständigt sjunkande premienivåerna i Sverige; därför var det nödvändigt att man stannade på den amerikanska marknaden. Skandias VD, Karl Herlitz slutsats var att:16 ”Det vill därför synas mig som om det nu inträf- fade icke utgör en giltig anledning att frångå den under de senare åren följda politiken, hvilken grundar sig på den obestridligen teoretiskt rikti- ga satsen, att under i öfrigt lika förhållanden all försäkring blir säkrare, ju större antal risker den omfattar. Att San Francisco-katastrofen kommer att utöf- va ett välgörande inflytande på konkurrensen kan man taga för gifvet; och det vore säkerligen oklokt, om Skandia ej söket få vara med om att skörda fördelarne däraf.” Slutresultatet blev att Skandia stannade på marknaden. Detta för att portföljen skulle spänna över ett bredare verksamhetsfält, och därigenom uppnå fördelen av en utbredd risk- fördelning och mindre känslighet för svårare brandskador. För att reducera riskexponering- en bildades ett dotterbolag, Freja, som främst blev verksamt på den internationella försäk- ringsmarknaden. En annan effekt av jordbäv- ningen var paradoxalt nog att Skandia reduce- rade andelen utgående återförsäkring på in- hemska risker, vilket ökade räntabiliteten vid goda år, men också risken vid inträffade brand- skador. Detta kan främst förklaras av att de inhemska försäkringarna, i jämförelse med den amerikanska portföljen, betraktades som extremt förutsägbara. Det var därför onödigt att överföra överskotten på den inhemska port- följen till utländska reassuradörer! Det fanns gemensamma utgångspunkter för Skandia och Svea: De var bägge högst bero- ende av den amerikanska marknaden för risk- fördelningen och den totala premieinkom- sten. Sveas beslutsprocess drog dock ut på tiden. Ett år efter jordbävningen upprättade chefen för Sveas utländska verksamhet, C. A. Hjelm, en rapport över katastrofen och vilka faktorer som talade för respektive emot en fortsatt närvaro i USA. Även bolagets VD, Ernst Bring, författade en egen rapport, som också diskuterade för- och nackdelar med att driva rörelsen vidare. Dessa rapporter visar hur ledningen såg på den amerikanska verk- samheten och vilka variabler som låg till grund för deras beslut.17 Riskutjämning. Ett stort arbetsfält var en grundläggande förutsättning för att kunna er- hålla en tillfredsställande riskfördelning, vil- ket var det viktigaste motivet att inte lämna marknaden. Andel av den totala rörelsen och kostnads- strukturen. Premieinkomsten från USA mot- svarade ungefär hälften av Sveas sammanlag- da nettopremieinkomst! Därför skulle en av- veckling medföra att bolagets kostnadsstruk- tur skulle försämras och därmed också kon- kurrenskraften på samtliga verksamma mark- nader. Det fanns också små möjligheter att finna ersättning på andra marknader vid en 84 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader eventuell avveckling. Det var nödvändigt så- ledes med en relativt hög premieinkomst för att sprida de administrativa kostnaderna på flera försäkringar och därigenom stärka kon- kurrenskraften. Positiv historisk erfarenhet. Den amerikan- ska verksamheten hade lämnat mycket till- fredsställande avkastning, både för Svea och för andra europeiska försäkringsbolag. Svea hade upplevt flera konflagrationer i USA, t.ex. Chicago 1871 och Jacksonville (Florida) 1902, men hade ändå haft ett positivt utbyte av verksamheten i USA. Trots negativt tekniskt resultat, medförde avkastningen av finans- rörelsen att den amerikanska rörelsen gav ett överskott. Höga avvecklingskostnader. En avveckling skulle medföra avsevärda kostnader, särskilt med hänsyn till att intresset bland försäkrings- bolag att gå in på marknaden – av naturliga orsaker – var mycket lågt, vilket omöjlig- gjorde en avveckling genom försäljning eller återförsäkring. Att istället sluta ta emot nya försäkringar och låta portföljen löpa ut, skulle sannolikt ha ökat skadeprocenten genom en högre moralisk risk (moral hazard). Högre genomsnittliga premier. Premienivån var betydligt högre i USA än i Sverige och Europa, t.ex. så var premierna i östra USA mer än fyra gånger så höga som i Sverige, medan de genomsnittliga premierna från San Francisco-kontoret var åtta gånger högre. Med tanke på att premierna i framtiden förväntades sjunka ytterligare i Sverige var det nödvändigt att man fick kompensation på andra marknader. Förbättrat konkurrensklimat. Efter jordbäv- ningen tvingades ett stort antal försäkringsbo- lag lämna marknaden, vilket medförde att marknadsutrymmet ökade, samtidigt som pre- mierna steg. Därigenom skulle man kunna bygga upp en portfölj med förstklassiga ris- ker, vilket borgade för en ökad räntabilitet i framtiden. Trots det stora antal skäl som talade för att Svea skulle stanna kvar på den amerikanska marknaden, så fanns givetvis lika många nack- delar. De viktigaste skälen som talade emot att bolagen skulle fortsätta driva verksamhet på den amerikanska marknaden var följande: Konflagrationsrisken. En enda storbrand i USA kunde medföra att man förlorade flera års överskott. Således var den högre avkast- ningen i USA korrelerad med en mycket högre risk. Behov av ökad finansiell kapacitet. För att kunna fortsätta verksamheten skulle bolaget antingen tvingas begränsa nyanskaffningen – vilket inte var rationellt eftersom både risker- na och kostnaderna skulle öka – eller öka bolagets finansiella kapacitet. En ökning av t.ex. aktiekapitalet skulle medföra att kostna- derna för utdelningen till aktieägarna skulle öka och ställa allt högre krav på lönsamheten. Överföring av medel från Sverige kunde ock- så skapa finansiella problem på hemmamark- naden och på andra verksamma utländska marknader. Jordbävningsklausuler. En annan förutsätt- ning för att kunna fortsätta rörelsen var att man inrättade s.k. jordbävningsklausuler, d.v.s. att skador som uppkommit genom jordbäv- ningar inte ingick i försäkringsavtalen, för att kunna begränsa riskexponeringen. Detta var särskilt viktigt i t.ex. San Francisco, Oakland, Los Angeles och Hawaii. Det fanns dock risk för att inrättandet av klausuler kunde försämra bolagets konkurrenskraft. Inskränkning av verksamhet i jordbävnings- hotade områden. Det ansågs också helt nöd- vändigt att helt sluta med nyanskaffning i de farligaste områden, vilket dock kunde för- sämra konkurrenskraften och kostnadsstruk- turen, men även allmänhetens förtroende. Konkurrens. En erfarenhet bolaget hade vunnit från verksamheten i USA var att kon- 85 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader kurrensen medförde att premierna successivt trycktes nedåt, vilket försämrade räntabilite- ten. Därför var man övertygad om att det förbättrade konkurrensklimatet i framtiden skulle förändras i negativ riktning. Konkur- rensen medförde också att försäkringsvillko- ren liberaliserades, vilket också ökade skade- procenten. Därför tvingades man följa den allmänna utvecklingen och möjligheterna att höja premierna eller stärka försäkringsvillko- ren, utan att samtidigt förlora marknadsande- lar, var obefintlig. Institutionell instabilitet. Det fanns också bekymmer med lagstiftningen. Ett exempel var den ständiga förändringen av försäkrings- rörelselagstiftningen i respektive delstat, vil- ket oftast var en effekt av politikers kampanjer för att vinna röster. Att på institutionell väg begränsa möjligheterna för utländska aktörer var även runt sekelskiftet en mycket populär åtgärd hos såväl allmänhet som näringsliv. Dessa politiska åtgärder kunde även annulleras lika snabbt vid tillträdande av politiska mot- ståndare, vilket skapade stor institutionell osäkerhet. Ett annat exempel var att det fanns brister i byggnadsförordningar och stadsplane- ring, vilket ökade riskerna med att sälja brand- försäkring. Ytterligare ett institutionellt pro- blem var domstolsväsendet; jurydomstolarna dömde oftast till försäkringstagarnas fördel, vilket innebar att försäkringsbolagen var mycket sårbara. Frånvaron av långsiktiga och stabila institutioner var därför, förvånande nog, ett stort problem med att driva försäk- ringsrörelse i USA. Höga driftskostnader. Prisläget var mycket högt i USA, vilket medförde att provisionerna till lokalagenterna var mycket höga. Dessut- om fanns en tendens att bolagen konkurrerade om lokalagenter vilket ytterligare ökade kost- naderna för agenturverksamheten. Den moraliska risken. Sveas ledning anför- de också att det fanns en hög moralisk risk bland försäkringstagarna. Den amerikanska mentaliteten – eller som man kallade det, den amerikanska sorglösheten – medförde enligt ledningen att det fanns stora risker för olika typer av försäkringsbedrägerier. Ledningen ansåg också att det högt uppdrivna arbetstem- pot i den amerikanska ekonomin ledde till en ökad skadeprocent för försäkringsbolagen. Problem med övervakning och personal. På grund av det geografiska avståndet var det svårt för huvudkontoret att övervaka verk- samheten. Det fanns också problem att finna kompetent inhemsk personal. Bolagen hade stora bekymmer med att behålla lokalagenter eftersom de flesta föredrog att representera inhemska försäkringsbolag. Detta medförde att Svea hade höga omkostnaderna för att hela tiden finna nya agenter, samtidigt som man tvingades sänka kraven på lokalagenterna för att kunna behålla ett fungerande agenturnät.18 4. Naturrevolutionens påverkan på de utländska bolagens verksamhet Inledningsvis kan konstateras att den traditio- nella synen på jordbävningens effekter var att särskilt de brittiska bolagen flyttade fram sina positioner på västkusten och även i övriga USA. Närmare sanningen var dock att kost- nadsbördan och osäkerheten att driva verk- samhet i området medförde att flera bolag minskade sin riskexponering. Flera bolag läm- nade marknaden, t.ex. North British and Mer- cantile, genom att avveckla sina generalagen- turer i Kalifornien och drev verksamheten fortsättningsvis från New York. Det fanns t.o.m. vissa fall där brittiska bolag, t.ex. Alli- ance, lämnade den amerikanska marknaden fullständigt.19 Det fanns dock bolag som ut- nyttjade situationen och försökte stärka sin marknadsposition, däribland Skandias sam- arbetspartner Royal. Det finns inga statistiska belägg för att de 86 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader utländska bolagen ökade sin marknadsandel på den amerikanska marknaden efter naturre- volutionen. Andelen för utländska bolag sjönk kontinuerligt mellan 1900 och 1910, jordbäv- ningen innebar endast ett kortsiktigt uppsving för de utländska bolagens premieinkomst. Därför kan påstås att katastrofen inte påverka- de den långsiktiga utvecklingen, där de ut- ländska bolagens betydelse för det amerikan- ska försäkringsväsendet minskade över tid.20 Vad gällde de svenska bolag, beslöt Skandia liksom Sveas ledning att fortsätta den ameri- kanska verksamheten. Det förefaller också som om skälen att stanna kvar på marknaden var likartade. De viktigaste motiven var beho- vet av riskutjämning, att premierna från USA utgjorde en så hög andel av bolagets totala premieinkomst och att t.ex. majoriteten av de brittiska bolagen stannade kvar på marknaden vilket uppfattades som att de dominerande aktörerna fortfarande hade förtroende för att den amerikanska marknaden kunde lämna en tillfredsställande avkastning på lång sikt. Vad gällde de negativa faktorerna som lyf- tes fram av Sveas ledning, genomfördes flera olika förändringar; t.ex. inrättades jordbäv- ningsklausuler, den finansiella kapaciteten stärktes i USA, maximalerna reducerades, flera eldfarliga försäkringsobjekt förbjöds, och nya och mer detaljerade agentinstruktioner upprättades. Skandia däremot hade ingen di- rekt möjlighet att påverka utformningen av politiken, eftersom man var beroende av Royals teckningspolitik. Svea införde jordbävningsklausuler för hela västra USA, men allt eftersom konkurrensen ökade och fler bolag strök sina klausuler, förlorade man konkurrenskraft. Därför reduce- rades det geografiska området där man använ- de klausulen; t.ex. 1908 användes den endast i begränsade områden i San Francisco, Oak- land, Los Angeles och Hawaii. År 1909 fram- kom nackdelarna med jordbävningsklausulen genom kraftigt reducerad premievolym och bolaget tvingades annullera principen. För att undvika för hög riskexponering reducerade bolaget istället maximalerna, d.v.s. man tog emot ett lägre belopp för egen räkning. Det kan också uttryckas som att klausulerna för- svann men istället kontrollerades exponering- en bakvägen genom låga maximaler och rigo- rös kontroll från huvudkontoret att general- agenturen följde ledningens restriktioner. För att undvika en försvagning av den ame- rikanska rörelsens finansiella kapacitet an- vändes inte överskottet från agenturen i New York, istället skickades medel från Sverige för att täcka skadeersättningarna. Den vikti- gaste orsaken var att undvika en försvagning av den amerikanska rörelsens finansiella ka- pacitet och för att stärka konkurrenskraften, då man ansåg att bolaget genom att fullgöra sina åtaganden i staden skulle få möjligheter att expandera rörelsen.21 Ett särskilt bekymmer var relationen mel- lan generalagenterna i USA och Sveas huvud- kontor. Anledningen var att de amerikanska agenterna följde amerikanska försäkringsprin- ciper, vilka ofta gick stick i stäv med svenska urvalsprinciper. Därför framkom en idé om att utbilda unga aspiranter vid huvudkontoret i Göteborg, vilka därefter skulle sändas till tjänstgöring vid de utländska agenturerna. Det hade varit svårt för Svea att behålla ame- rikanska tjänstemän, särskilt vid generala- genturen i New York. Enligt chefen för ut- ländska avdelningen, Hjelm, saknade perso- nalen en naturlig förankring till det svenska bolaget och hade ofta övergått till anställning vid något amerikanskt bolag så fort tillfälle erbjudits. Det kan dock påpekas att denna ”trainee-verksamhet” aldrig realiserades. Det enda försöket till något liknande var att John Wennström (som var inblandad i skaderegle- ringen i San Francisco, se box 2) övertog ansvaret för generalagenturen i New York i slutet av 1910-talet. Detta visade sig inte heller vara en patentlösning för att övervaka och styra utländska agenturer. Detta berodde kanske främst på att Wennström hade svårt att 87 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader komma in i den inre försäkringskretsen i New York, samtidigt som även han tvingades att följa marknadens – och inte huvudkontorets – krav för att över huvudtaget kunna teckna försäkringar. Den tredje svenska aktören på marknaden, Skåne, intog en helt annan inställning än sina två konkurrenter. Det finns dessvärre inga diskussioner i Skånes styrelseprotokoll som kan belysa hur ledningen uppfattade jordbäv- ningen. I praktiken inleddes dock relativt omgående en avveckling av samtliga engage- mang i USA. Skånes totala premieinkomst i USA var dock relativt begränsad, samtidigt som man inte ville öka exponeringen, vilket torde ha inneburit att det inte fanns några inlåsningseffekter på den amerikanska mark- naden.22 Som tidigare påpekades så drab- bades även en av Skånes samarbetspartner, Alliance, för omfattande förluster i och med jordbävningen och lämnade marknaden, vil- ket troligen också påverkade det svenska bo- lagets beslut. I stället ökade Skåne exponeringen i Ryss- land då flera tyska bolag lämnade marknaden. Ironiskt nog förlorade man ännu större belopp i och med nationaliseringen av det ryska nä- ringslivet 1918 än man gjorde genom skade- kraven i San Francisco! Naturrevolutionen i San Francisco påver- kade även svenska försäkringsbolag som inte var aktiva på den amerikanska marknaden. Ledningen för brandbolaget Fenix – vilka hade diskuterat en expansion till Amerika – tog principbeslut om att inte etablera verk- samhet i USA eftersom den amerikanska marknaden var synnerligen, som det uttryck- tes ”hasardiös och oberäknelig”. Enligt ett annat bolag, Brand-Victoria, hade man und- vikit att ta emot ingående återförsäkring och riktigheten av denna strategi bekräftades av bolagets korrespondens med sina reassuradö- rer. Därefter sökte man inte få någon ingående återförsäkring från USA eller andra utländska marknader. Brandbolaget Norrland hade tagit emot amerikanska återförsäkringar från Neder- landen, Skåne och Nye Danske, men hade inga risker i San Francisco vid jordbävningen. Efter 1906 var det sällsynt med amerikanska risker i Norrlands portfölj; liksom Skåne ut- vidgades rörelsen istället i Ryssland, vilket också fick förödande effekter på Norrlands verksamhet i samband med den politiska re- volutionen. En paradoxal effekt var att både Skandias och Skånes internationaliseringsgrad (relatio- nen mellan in- och utländsk försäkring) ökade efter jordbävningen. I Skandias fall var det endast en marginell ökning, medan Skåne ökade med nära 10 procent. Skandias utvidg- ning hängde samman med att Royal önskade befästa sin position i USA. Förklaring till Skånes utveckling var utvidgningen i Ryss- land. I och med att flera tyska bolag likvidise- rades fanns ett stort behov av reassuradörer och därigenom fick Skåne antagligen större premieinkomst än som från början var tänkt. Sveas internationaliseringsgrad minskade dä- remot, dock endast marginellt, vilket främst kan förklaras av den ökade försiktigheten i de skadedrabbade områdena. Flera av de brittis- ka och tyska bolagen kom sedermera att åter- etablera verksamhet i San Francisco. Till följd av konkurrensen tvingades dock Svea att över- ge klausulerna och verksamheten återgick till likartade riskurvalsprinciper som hade gällt före jordbävningen. Vad hände då på marknaden efter natur- revolutionen? Efter jordbävningen steg pre- mierna kraftigt men redan efter ett år började premienivån att sjunka igen. De viktigaste orsakerna bakom detta var en sjunkande skade- procent och förbättrat byggnadssätt, vilka ökade incitamenten för icke-tariff bolag, t.ex. Lloyd’s, men även t.ex. tre ryska bolag, att etablera verksamhet i området.23 Samman- fattningsvis kan därför påstås att jordbävning- en, stick i stäv mot de svenska bolagens anta- ganden, endast var en kortsiktig återhämt- ning. Till följd av konkurrensen tvingades 88 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader bolagen sänka premierna och även ta emot jordbävningsrisker för att över huvud taget kunna teckna någon affär i Kalifornien. 5. Sammanfattande diskussion Extraordinära händelser förefaller locka fram såväl enskilda människors bästa egenskaper som en positiva anda för samarbete och sam- förstånd mellan såväl olika nationella sam- hällsintressen som internationella samarbets- organisationer. Det privata näringslivet tar också ett större samhällsansvar i samband med naturkatastrofer, vilket delvis bygger på föresatsen att bygga upp ”good will” för fram- tiden. Från ett historiskt perspektiv som en- bart tittar på konsekvenser för näringslivet i allmänhet och försäkringsmarknaden i syn- nerhet, förefaller naturkatastrofer emellertid endast ha kortsiktiga effekter. Trots omfattan- de kostnader för de enskilda försäkringsbo- lagen, visar fallet med jordbävningen i San Francisco 1906 att majoriteten av försäkrings- bolagen tog ett ansvar som egentligen låg utanför deras juridiska förpliktelser. Oavsett om drivkrafterna bakom bolagens agerande till stora delar var betingade av ”själviska” orsaker, visar detta tydligt att ”den osynliga handen” – det vill säga marknadskrafterna – kan verka i en riktning som är samhällsekono- miskt effektiva. Naturrevolutionen i San Francisco medför- de att de svenska försäkringsbolagens håll- ning gentemot internationell försäkrings- rörelse blev allt mer försiktig, i alla fall inled- ningsvis. Dessutom framkom att det krävdes hög soliditet och likviditet för att driva inter- nationell försäkringsrörelse. De tre svenska bolagen som var verksamma i USA hade således delvis olika handlingsmönster, vilket implicerar att naturkatastrofer tolkades på oli- ka sätt beroende på t.ex. bolagens strategiska allianser, kapitalkapacitet, ledningens prefe- renser och framtidsbedömningar. Detta gör det mycket komplicerat att förutsäga hur bo- lag reagerar på extraordinära händelser, men en av de viktigaste slutsatserna som kan dras från jordbävningen i San Francisco är att det krävs en ständig analys av bolagens riskför- delning och riskexponering på främmande marknader. En intressant fråga – i samband med diskus- sionen om skäl att stanna på marknaden eller inte – var hur de svenska bolagen bedömde olika utländska engagemang? En annan fråga är vilka alternativ som fanns att avveckla en utländsk etablering? Därför är avsikten att närmare diskutera dessa frågor i detta sam- manfattande avsnitt. Det ekonomiska resultatet var de svenska försäkringsbolagens enda möjlighet att kunna bedöma den utländska verksamheten. Resul- tatet var den viktigaste urvalsmekanismen för bolagen men ofta var det andra faktorer som påvisade problemen med enskilda engage- mang, samtidigt som det fanns ett antal fakto- rer som medförde inlåsningseffekter. En vik- tig faktor var s.k. ofördelaktig kostnadsstruk- tur, vilken innebar att det krävdes en viss försäkringsvolym för att respektive marknad skulle kunna nå en tillfredsställande avkast- ning. Sambandet var att en större portfölj medförde att de fasta kostnaderna kunde för- delas på ett större antal försäkringar, d.v.s. kostnaden per försäkring sjönk och stärkte således konkurrenskraften. Det var också nödvändigt att respektive marknad uppnådde en viss försäkringsvolym för att verksamheten skulle kunna bära en normal skadeprocent. Detta innebar att en begränsad portfölj t.o.m. var känslig för obe- tydliga ökningar av skadeprocenten, vilken förbrukade den kalkylerade årliga avkastning- en. Ett annat problem med en låg premiein- komst var att riskutjämningen begränsades för ett geografiskt område och försämrade möjligheterna till att kunna utnyttja de stora talens lag. Det fanns också exempel på andra faktorer 89 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader som istället motverkade tillbakadraganden, t.ex. marknadens andel av total premiein- komst, kompetent personal och behov av risk- fördelning. En betydande tröghetsfaktor var vilken betydelse den aktuella marknaden spe- lade för bolagets totala premieinkomst. Ju högre andel av total verksamhet desto högre tröghet, eftersom en kraftig minskning av premieinkomsten reducerade skalfördelarna. Därigenom fördelades de administrativa kost- naderna på ett mindre antal försäkringar. Det- ta var en av de viktigaste faktorerna bakom att Svea och Skandia stannade kvar på den ame- rikanska marknaden efter jordbävningen i San Francisco 1906. Stordriftsfördelar var en vik- tig drivkraft till att bolagen etablerade sig på den internationella marknaden, men också en viktig orsak till att man inte lämnade engage- mangen trots lönsamhetsförändringar. Tillbakadraganden var förknippade med omfattande kostnader. Ett sätt att avveckla ett engagemang var att låta den befintliga försäk- ringsstocken löpa ut och därefter avveckla agenturen. Ett stort problem var då att det fanns en tendens att skadeprocenten ökade kraftigt eftersom övervakningen, t.ex. skade- regleringen, inte var lika noggrann. Samtidigt ökade skadekraven eftersom försäkringstaga- rna visste att bolaget skulle lämna marknaden och blev därför mindre återhållsamma i sina krav. Ett annat sätt att genomföra avveckling var att återförsäkra portföljen hos ett annat bolag och efter det att kontrakten upphört, avveckla agenturen. Problemet var här istället att man ofta genomförde kontraktionen i sam- band med en lågkonjunktur och därför fick man mycket låg ersättning för sina försäk- ringar. Dessa faktorer motverkade också de svenska bolagens avvecklingsprocess. Det fanns också andra metoder. I istället för ett totalt tillbakadragande kunde man minska exponeringen på riskfyllda segment av en marknad. Ett handlingsmönster som var irra- tionellt men logiskt, var Sveas upprättande av s.k. jordbävningsklausuler. Efter San Fran- cisco-katastrofen önskade ledningen en redu- cering av riskexponeringen genom att skador som orsakades av naturrevolutioner exklu- derades ur avtalen. Detta medförde att bola- gets konkurrenskraft reducerades kraftigt, sär- skilt med hänsyn till att de flesta konkurren- terna tidigt övergav dessa klausuler. En effekt av jordbävningen var att ett stort antal utländ- ska bolag lämnade den amerikanska markna- den. Därigenom fanns stort utrymme att öka sin marknadsandel, men Svea höll ned nyan- skaffningen för att nå en, enligt ledningen, acceptabel riskexponering. En slutsats var att Sveas beteende var kontraproduktivt. Det hade varit mer fördelaktigt att reducera expone- ringen när konkurrensen ökade på markna- den, d.v.s. vid sjunkande premier, och istället öka nyanskaffningen när bolag tvingades läm- na en marknad och premierna ökade igen. Då hade man kunnat utvidga portföljen, samti- digt som det fanns större utrymme att välja sina risker till en högre ersättning. Skandia agerade på ett helt annat sätt. I stället för att använda jordbävningsklausuler, utvidgades premieinkomsten från USA. Det- ta berodde dock på att Skandias samarbets- partner, brittiska Royal, försökte stärka sin position på marknaden efter de mer gynnsam- ma förutsättningar som uppstått efter kata- strofen. Skandias premieinkomst för brand- försäkring nästan fyrdubblades mellan 1896 och 1910, vilket till stor del kan förklaras av expansionen i USA både före och efter jord- bävningen. Det var inte särskilt effektivt att reagera för snabbt på lönsamhetsförändringar, eftersom skadeersättningen hade en konjunkturell ut- veckling och man tvingades räkna med att vissa år lämnade förlust. Skåne var ytterst känsligt för lönsamhetsförändringar, vilket minskade stabiliteten och orsakade kraftiga fluktuationer av premieinkomsten. Bolagets kortsiktiga tidshorisont medförde också att deras tillbakadraganden blev mycket kost- samma åtgärder.24 90 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader Det kan dock konstateras att San Francisco- katastrofen inte medförde att de svenska bola- gen lämnade den internationella försäkrings- marknaden, istället stärkte de blandade bola- gen sina positioner på utländska marknader, dock på olika marknader. Sammanfattningsvis kan därför påstås att den amerikanska marknaden på västkusten förändrades efter jordbävningen, med hänsyn till marknadsaktörer, premier och försäkrings- villkor. Förändringen var dock endast kort- siktig och konkurrensen återställde situatio- nen med låga premier, generösa försäkrings- villkor och inga möjligheter att skydda sig med hjälp av klausuler. Den inledande höga avkastningen skapade incitament för återeta- blering och nyetablering av både inhemska och utländska försäkringsbolag, vilket inne- bar att försäkringsmarknaden i San Francisco återgick till situationen före morgonen den 18 april 1906. Avslutningsvis kan påpekas att jordbäv- ningen i San Francisco inte i särskilt hög utsträckning påverkade de svenska bolagens internationella verksamhet. Det var endast Skåne som lämnade marknaden, men å andra sidan satsade bolaget på andra utländska mark- nader. Det var endast mindre bolag med pla- ner på att etablera verksamhet i USA som skrinlade dylika planer. Trots de höga kostna- derna för jordbävningen, påverkades inte de två största bolagen av en enskild större försäk- ringsskada. Istället kan påpekas att första världskriget och t.ex. den ryska revolutionen fick mer betydande inverkan på de svenska och brittiska bolagens internationella verk- samhet. Svenska försäkringsbolag fick helt andra bekymmer i USA på 1990-talet, vilket dock är en helt annan historia! Litteratur För en teoretisk diskussion om katastofrisker och försäkringsmarknader, se t.ex. Sougiannis, T. (1997), ”The cyclic valuation of the catastrophic losses in the insurance industry”, Journal of Financial Statement Analysis, 3, s. 32-43. Powers, M. R. & Ren, J. (2003), ”Catastrophe risk and insurer solvency: A diffusion-jump analy- sis”, Assurances et Gestion des Risques, 71, s. 239-64. Priest, G. L. (1996), ”The government, the market, and the problem of catastrophic loss”, Journal of Risk and Uncertainty, 12, s. 219-237. Kunreuther, H. & Linnerooth-Bayer, J. (2003), ”Financial management of catastrophic flood risks in emerging-economy countries”, Risk Analysis, 23, s. 627-639. Noter 1 San Francisco Examiner 1906-10-21. 2 Enligt dåtida officiella beräkningar avled 500 personer men det fanns också uppgifter om drygt 3000 omkomna. Enligt ny forskning så beräknas antalet offer till cirka 1500 individer. http://www. eyewitnesstohistory.com. 3 Kalderén, G., ”Om återförsäkring i skadeförsäk- ring”, Svenska Försäkringsföreningens studie- handböcker, Stockholm 1938, s. 15. 4 Trebilcock, C., Phoenix Assurance and the deve- lopment of British Insurance, Vol. 2, Cambridge 1998, s.260 ff. 5 The San Francisco Earthquake, 1906, EyeWit- ness - history through the eyes of those who lived it, www.ibiscom.com (1997). Whitney, A. W., On Insurance Settlements incident to the 1906 San Francisco Fire, California 1972:1906. 6 Odell, K. A. & Weidenmier, M. D., ”Real shock, monetary afterschock: The San Francisco earth- quake and the panic of 1907”, NBER Working Paper, No. w9176, Washington 2002. För en genomgång av svenska finanskriser, se Lönn- borg, M., Rafferty, M. & Ögren, A., ”One Hund- red and Fifty Years of Financial Crises in Swe- den”, in Hasselberg, Y. & Hedberg, P., I samma båt. Uppsatser i finans- och företagshistoria till- ägnade Mats Larsson, Uppsala 2003. 91 Naturkatastrofer och försäkringsbolag på främmande marknader 7 I flera olika sammanhang har påpekats att Skandia var det första utländska icke-brittiska bolaget som etablerade verksamhet på den amerikanska för- säkringsmarknaden, t.ex. Kuuse, J. & Olsson, K., Ett sekel med Skandia, Stockholm 2000, s. 70. Som framgår i denna artikel var Skandia det fjärde svenska bolaget (de tidigare var Svea, Skåne och Brandförsäkrings AB Norrland) som etablerade verksamhet i USA. Även flera tyska, nederländ- ska, franska och schweiziska försäkringsbolag etablerade verksamhet före 1900. Det bör dock påpekas att denna devis uttalades under andra världskriget då samtliga svenska bolag, med un- dantag av Skandia, hade lämnat den amerikanska marknaden. Flera europeiska bolag hade lämnat marknaden, samtidigt som kriget tvingade de tys- ka försäkringsbolagen att avveckla sina ameri- kanska engagemang. Ett mer korrekt uttalande skulle ha varit att Skandia var det första utländska icke-brittiska bolaget som fortfarande drev på den amerikanska återförsäkringsmarknaden på 1940- talet. Det kan dock påpekas att sedermera återupp- rättade flera tyska försäkringsbolag verksamhet i USA på 1950-talet vilka varit etablerade före 1900! 8 Bolin, S., Skåne, Brand- och lifförsäkringsbola- get, Minnesskrift 1884-1934, Malmö 1934, s. 169 ff. Dahlgren, T., ”Bilder och blad ur Skånekon- cernens historia”, I: Skånekoncernen årsredovis- ning 1958, s. 10-28. 9 Bring, E. ”Historik”, I: Brand- och Lifförsäkrings- aktiebolaget Svea 1866-1916, Göteborg 1917. Lönnborg-Andersson, M., ”Svea i USA”, Oss Emellan, nr. 1, Stockholm 1996. 10 Australian Insurance and Banking Record, 1906, s. 729. Post Magazine 68, 1907, s. 433. Post Magazine 70, 1909, s. 226. 11 Trebilcock, C., op. cit., s. 280. 12 Meddelanden från Försäkringsaktiebolaget Skan- dia, Juni 1906, s. 4 ff. Ljungqvist, G., ”Historik”, I: Försäkringsaktiebolaget Skandia 1855-1930, Del 1, Stockholm 1930, s. 53 f. 13 Bring, E., op. cit., s. 56 f. 14 Whitney, A. W., op. cit. 15 San Francisco Examiner 1906-10-21. Svenska Dagbladet 1906-12-06. Lönnborg-Andersson, M., ”San Francisco 1906”, Oss Emellan, Nr. 4, Stock- holm 1996. 16 Meddelanden från Försäkringsaktiebolaget Skan- dia, Juni 1906, s. 6. 17 Skandia koncernarkiv, Brand- och livförsäkrings Svea, styrelseprotokoll, 1907-04-06. 1907-07-05. 18 Lönnborg, M., Internationalisering av svenska försäkringsbolag. Drivkrafter, organisering och utveckling 1855-1913, Uppsala 1999, s. 192 ff. 19 Supple, B. S., The Royal Exchange Assurance: A History of British Insurance, Cambridge 1979, 249 f. Dickson, P. G. M., The Sun Insurance Office 1710-1960, London 1960, s. 231. North British and Mercantile Insurance Company, Cen- tenary 1809-1909, Edinburgh 1909, s. 56. Fran- cis, E. V., London and Lancashire History, Lon- don 1962, s. 61 f. 20 Pearson, R. ”British and European Insurance En- terprises in American Markets, 1850-1914, Busi- ness and Economic History 26, 1997, s. 438-451. 21 Lönnborg, M. op. cit. 22 Det bör dock påpekas att Skåne även drabbades av omfattande skadekrav till följd av en annan jord- bävning i Valparaiso, Chile. Effekten blev att Skåne lämnade försäkringsmarknaderna i både Syd- och Nordamerika ungefär vid samma tid- punkt. Lönnborg, M., Skandiakoncernens inter- nationella verksamhet 1887-1995; NFT No. 3/ 2002, s. 240 f. 23 Post Magazine 68, 1907, s. 203. s. 268. 24 Pearson, R. and Lönnborg, M. (forthcoming), “Regulatory regimes and the globalization of in- surance”, in Bristol, D. (ed.), Managing Globali- zation, The Role of Business and State, University of Southern Mississippi, US.