Hon har femton års erfarenhet av att arbeta på Finansdepartementet. Sedan augusti förra året är hon chef för enheten för Försäkring, pension och myndighetsstyrning. Vi har träffat departementsrådet Anna Widenfalk för att prata om hennes ansvarsområde och om de frågor som just nu är aktuella på hennes enhet.
Enheten, som ingår i Finansmarknadsavdelningen, ansvarar för frågor som rör rörelseregleringen för försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag och försäkringsförmedlare, men också för förvalet i premiepensionssystemet samt för frågor kring andra tjänstepensionsinstitut än tjänstepensionsföretag. Dessutom är man ansvarig för frågor kring regleringen av redovisning och revision av finansiella företag samt frågor om statens betalningsmodell, statens upplåning och skuldförvaltning, liksom myndighetsstyrningen inom finansmarknadsområdet.
Vill bygga nätverk
─ Det är ett omfattande ansvarsområde, som jag inte hade jobbat i detalj med innan jag blev chef för enheten. Däremot har jag bland annat med mig en lång erfarenhet som chef i Regeringskansliet, bra kunskap om ekonomiskt-politiskt samarbete i EU och EU:s processer efter mina många år som EU-chef inom Internationella avdelningen på Finansdepartementet. Jag har också jobbat bl.a. med statsskuldsfrågor och den statliga budgetprocessen på Finansdepartementets budgetavdelning och Konjunkturinstitutet. Dessutom kan jag luta mig mot den expertis kring försäkringsfrågor som finns inom den enhet som jag leder och som sammanlagt har tretton medarbetare i dagsläget.
Myndighetsstyrningen rör Finansinspektionen, Riksgälden, Krigsförsäkringsnämnden och AP-fonderna. Det handlar bland annat om att ta fram regleringsbrev för myndigheterna, planera myndighetsdialoger, följa upp myndigheternas arbete samt att utse styrelser och generaldirektörer. Därtill ansvarar enheten för samordningen av hela avdelningens budgetrelaterade frågor som mynnar ut i vad som skrivs i budgetpropositionerna varje år, under politikområdet finansmarknad. Ganska mycket av Annas tid går åt till det här verksamhetsområdet.
─ Medan övriga verksamhetsområden har mer långsiktigt pågående ärenden, präglas myndighetsstyrningen och budgetsamordningen av relativt många, frekventa ärenden. Men hela enhetens verksamhet tycker jag är både intressant, viktig och rolig. Jag lär mig verkligen mycket hela tiden.
Anna berättar också att hennes enhet ansvarar för Finansdepartementets samordning av cybersäkerhet inom finansmarknadsområdet.
En naturlig fråga är om Anna, som relativt nybliven chef, planerar för att ändra i enhetens arbetssätt?
─ Det enkla svaret är nej. Jag ser inget behov av det. Det är en välfungerande enhet med skickliga medarbetare och jag tycker att arbetet bedrivs på ett effektivt och bra sätt.
Flera stora frågor med koppling till EU
Vad är det då som händer just nu inom Annas enhet? Vilka är de aktuella frågorna?
─ För ögonblicket är det lite lugnare än normalt. Orsaken är bland annat att EU-valet närmar sig, vilket gör att både kommissionen och parlamentet befinner sig i slutänden av den här mandatperioden. Man vill helt enkelt slutföra så mycket som man kan, istället för att ta nya initiativ.
En stor fråga som Annas enhet snart kommer att ta tag i är genomförandet av IRRD, Insurance Recovery and Resolution Directive, i svensk rätt. Direktivet syftar till att säkerställa att försäkringsföretag och relevanta myndigheter är bättre förberedda för betydande finansiella svårigheter. Genom IRRD kan de ingripa tidigt och snabbt i en krissituation, även över gränserna.
─ Direktivet är färdigförhandlat och nu väntar vi på översättningen av det. Fortsättningen handlar för vår del mycket om nationellt arbete med implementeringen i svensk lagstiftning. Arbetet kan ske antingen genom en oberoende genomförandeutredning eller genom att vi på enheten utreder hur direktivet ska genomföras i svensk lag.
Parallellt finns det arbetsgrupper inom EIOPA, i vilka Finansinspektionen och Riksgälden deltar, där tekniska aspekter av IRRD diskuteras och färdigställs.
Exakt när den svenska implementeringen kommer att vara klar vet vi inte i nuläget, men Anna tror att det kommer att röra sig om ett par år innan IRRD är införd som svensk lag.
─ Man kan generellt säga att från det att ett direktiv slutligen antagits av EU, till dess att det implementerats i svensk lag, tar det cirka två år, konstaterar Anna.
När det gäller RIS, Retail Investment Strategy, finns det ännu inga överenskommelser utan det förhandlas fortfarande i rådet. Syftet med RIS är att främja mer transparens, enkelhet, rättvisa och kostnadseffektivitet för investeringsprodukter på den inre marknaden.
En annan stor fråga som Annas enhet arbetar med just nu är DORA, en EU-förordning som syftar till att stärka företags digitala operativa motståndskraft. Här har utredningen kring genomförandet i Sverige gjorts av tre personer på enheten och en promemoria skickades ut på remiss i januari.
─ Det som återstår när vi har fått in svaren från remissinstanserna är att ta fram en lagrådsremiss och därefter en proposition till riksdagen. DORA är tänkt att träda i kraft vid årsskiftet.
Slutligen befinner sig EU-direktivet FIDA, Financial Data Access. ”i röret”. Det är avsett att utgöra den lagstiftande grundvalen för den omfattande EU-implementeringen av Open Finance. Här finns dock ännu ingen överenskommelse nådd inom EU.
Mer transparent utformning av lagstiftningen
Det är inte bara direktiv och förordningar i sig som diskuterats inom EU. Agendan Better Regulation syftar till att säkerställa att EU:s lagstiftning och politik utformas på ett öppet och transparent sätt, baserat på bästa tillgängliga bevis och med omfattande deltagande från berörda parter. Därtill vill man se över och minska den administrativa bördan för dem som omfattas av EU-regler. Hur har det hittills fungerat?
─ Ambitionen från EU är lovvärd, men resultatet visar både på framgångar och på frågetecken. Jag kan ge två exempel. Det ena är förslaget från kommissionen om rapporteringskraven. Här finns med en detalj som rör datainsamling. Tanken är att relevanta data som kommer in till FI från försäkringsbolagen direkt ska kunna skickas vidare till EU. På det sättet slipper EU efterfråga dessa data och processen blir därigenom snabbare. Det är det goda exemplet.
Anna tar också upp ett annat exempel, som rymmer flera frågetecken. Det gäller den del av RIS, som handlar om provisionsförbudet.
─ Här tycker vi inte att det har genomförts en tillräcklig konsekvensanalys, vilket försvårar möjligheterna att förstå effekterna av det här förslaget.
Nordiskt samarbete
Ett annat viktigt bevakningsområde är vad som händer i Norden på försäkringsområdet. Här finns ju också Norge och Island med, som inte är EU-länder.
Samarbetet med de nordiska länderna är naturligt och viktigt inte bara inom försäkringsområdet, utan inom finansmarknadsområdet i stort. Och inte bara med de nordiska länderna utan även med Estland, Lettland och Litauen.
Som exempel på det nordiskbaltiska samarbetet nämner Anna Nordic-Baltic Stability Group, där man under ett möte per år diskuterar finansiell stabilitet och motståndskraft i den finansiella systemen. Förutom från Finansdepartementet och dess motsvarigheter i Norden och i de baltiska staterna, ingår representanter från Riksgälden, Finansinspektionen och Riksbanken samt dess motsvarigheter.
Det här är ett formellt samarbete, men det syftar till att skapa kontakter mellan de olika länderna. Och sedan har vi självklart en rad informella kontakter med våra motsvarigheter i de andra nordiska länderna, säger Anna Widenfalk avslutningsvis.
