Genmäle — skälighetsprincipen och icke könsberoende premier

156 NFT 2/1995 Genmäle — skälighetsprincipen och icke könsberoende premier Jag har med intresse tagit del av Edmund Gabrielssons synpunkter på frågan om icke könsberoende premier i svensk livförsäkring. Det är intressant att konstatera vilka reaktioner som Finansinspektionens beslut i november 1994 givit upphov till i skilda kretsar. Det är framför allt inom aktuariekåren som man reagerat mot att premiedif- ferensen mellan kvinnor och män inte längre skall vara obligatorisk. Flera andra kategorier har emellertid också framfört synpunkter. Kort tid efter inspektionens beslut blev jag t.ex. uppringd av en tjänsteman på jämställdhet- sombudsmannens expedition. Denne framförde sin upp- skattning över att inspektionen äntligen gjort det enda rätta, nämligen att införa könsneutrala premier inom livförsäkringen. Inte heller denna person blev särskilt belåten när jag väl lyckats förklara innebörden av beslutet. Nu senast är det alltså Edmund Gabrielsson som framfört synpunkter. Det känns angeläget att på nytt erinra vad beslutet egentligen innebär. av jur.kand. Jarl Symreng, avdelningschef vid Finansinspektionen Jarl Symreng Finansinspektionens styrelse uttalade att den inte hade några erinringar mot det förslag som framställdes i en inom inspektionen upprättad promemoria. Förslaget innebar bl.a. att inspek- tionen i fortsättningen inte skulle upprätthålla det tidigare obligatoriska kravet på att försäk- ringsbolagen skall ha könsberoende premier för livförsäkring. Syftet var alltså inte att införa s.k. könsneutrala premier, varmed bru- kar åsyftas premier som beräknas med ut- gångspunkt i för kvinnor och män enhetliga dödlighetsantaganden. Syftet var inte heller att åsidosätta skälighetsprincipen, utan istäl- let att ge uttryck för inspektionens syn på hur principen i framtiden bör tillämpas med hän- syn till de ändrade förhållanden som inträffat sedan den infördes år 1948. Inspektionen gav därigenom marknaden en viktig signal om att den inte längre motsätter sig en efterfrågad produktutveckling och nyttig produktkon- kurrens på området. Skälighetsprincipen Till en början kan konstateras att det inte existerar någon författning som föreskriver att en viss premiedifferens skall upprätthållas mellan kvinnor och män. Det är emellertid 157 riktigt som Edmund Gabrielsson anför att försäkringsrörelselagens krav på skälighet har, mot bakgrund av de allmänna uttalanden som gjordes då det tillkom, tolkats så att hänsyn skall tas till objektivt konstaterbara faktorer som innebär skillnader mellan olika försäk- ringstagare. Premieskälighet innebär t.ex. att premien skall bestämmas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till de förmåner som utfal- ler vid försäkringsfall. De faktorer som man år 1948 kände till och som ansågs böra motivera skillnad i premiesättningen var ålder och kön. Därefter har det emellertid hänt en hel del som föranlett anpassningar i skälighetsprincipens tillämpning. Det skulle föra alldeles för långt att här göra en systematisk och fullständig genomlysning av skälighetsprincipens utveck- ling. Men låt mig peka på några viktiga förhål- landen. Ålderns betydelse innebär att en premie för t.ex. en dödsfallsförsäkring ökar med stigande ålder. Skälighetsprincipen innebär nämligen att premierna för varje åldersgrupp skall täcka gruppens egna förväntade kostnader. Sedan skälighetsprincipen infördes har emellertid en mängd olika former av gruppförsäkringar utvecklats. Kännetecknande för dessa är att man bortser från den objektivt konstaterbara skillnad som åldern motiverar. Typiskt för en gruppförsäkring är att yngre försäkringstagare subventionerar de äldre. Ännu en princip, solidaritetsprincipen, kom därvid att utveck- las.Detta avsteg från skälighetsprincipen har man ansett kunna göra om bara gruppen som helhet betalar en skälig premie. Samtidigt härmed har Försäkringsinspektionen i sin prax- is intagit en allt mer liberal hållning till olika slag av gruppbildningar. Bl.a. har bildande av s.k. ekonomigrupper tillåtits. Dessa är i vissa fall så allmänt beskrivna att det i realiteten får anses tveksamt att tala om en avgränsad grupp. Exempelvis förekommer gruppförsäkring till vilken anslutning är möjlig under förutsätt- ning att man är kontohavare i bank, vilken som helst. Gränsen mellan gruppförsäkring och individuell försäkring har därmed kom- mit att suddas ut och skälighetsprincipen har successivt urholkats. Under det senaste decenniet har olika slag av kollektiva försäkringar utvecklats. Känne- tecknande för dessa är i allmänhet att premie- nivåns relation till utfallande förmåner vid försäkringsfall helt eller delvis suddats ut. Jag vill påstå att dessa har kunnat tillåtas och utvecklas enbart på grund av en flexibel (eller kanske rättare underlåten) tillämpning av skälighetsprincipen från Försäkringsinspek- tionens sida. I fråga om kompletterande tjänstepension (ITPK), som är en grundbunden individuell livförsäkring, kan konstateras att Försäkrings- inspektionen förbjöd bolagen att tillämpa skä- lighetsprincipen, genom att påbjuda köns- neutrala premier. Vad gäller könet som faktor för att motivera skillnad i premiesättningen är det oomtvistligt så att män i dag avlider i genomsnitt ca fem- sex år tidigare än sina systrar. Denna omstän- dighet motiverade för 40-50 år sedan, då många av de som nu avlider tecknade försäkring, att premierna för män och kvinnor beräknades med hänsyn till just denna skillnad i livslängd. Problemet är emellertid att då visste man inte att skillnaden skulle bli sex år, lika lite som vi vet om skillnaden i livslängd för dem som i dag tecknar försäkring och som kommer att avlida om ca 40-50 år. Vi vet däremot att livslängden varierar, och man kan också anta att skillnaden mellan kvinnors och mäns livs- längd inte är konstant. De individuella varia- tionerna är också stora. Sedan 1948 har avse- värda förändringar skett i det svenska sam- hället som kan antas påverka den genomsnitt- liga livslängden för kvinnor och män, t.ex. invandring, urbanisering, ändrade arbets- förhållanden, levnadsvanor, etc. Det är inte möjligt att göra en korrekt bestämning av en skälig premie på grundval av antaganden om förhållanden som ligger långt fram i tiden. Vi har i dag kunskap om fler faktorer än 158 ålder och kön, som motiverar premieskill- nader mellan olika försäkringstagare, låt vara att dessa ofta är svåra att mäta och kontrollera. Det är t.ex. statistiskt belagt att vänsterhänta inte lever lika länge som högerhänta.Några faktorer har lika stor betydelse, i vissa fall större än könsskillnaden. En bokstavlig till- lämpning av skälighetsprincipen skulle inne- bära att, efterhand som utökade kunskaper vinns och statistiskt material utvecklas om sådana faktorer som motiverar skillnad i premiesättning, inspektionen tvingades påbjuda allt fler premiedifferenser. En sådan detaljreglering skulle, om den över huvud taget gick att genomföra och övervaka, inte vara förenlig med den internationellt präglade utveckling som för närvarande pågår och den skulle utgöra ett hinder mot en sund utveck- ling av en effektiv svensk försäkringsmarknad. En konsekvens av nu nämnda omständig- heter är att det inte längre är meningsfullt, i vissa fall inte heller möjligt, att upprätthålla ett generellt krav på en viss premiedifferens mellan könen. Skälig premie Finansinspektionens beslut innebär ingalunda att skälighetsprincipen sätts åsido. Det an- kommer på bolagen själva att — med utgångs- punkt i de nya förutsättningarna — utarbeta metoder för sina dödlighetsantaganden, och inspektionen får i efterhand ta ställning till om dessa metoder är godtagbara eller ej. Den prövning inspektionen då har att göra är att dels se till att bolagens antaganden är betryg- gande med hänsyn till solvenskravet, dels kontrollera huruvida premierna kan antas vara skäliga för produktgruppen i dess helhet. Jfr t.ex. art. 19 i tredje livförsäkringsdirektivet som inte tillåter att produktgrupper syste- matiskt felprissätts till äventyr för andra pro- duktgrupper. I de fall återbäringen spelar en viktig roll kvarstår kravet att varje försäk- ringstagare skall få del av det överskott som denne bidragit med (kontributionsmetoden). Solvensprövningen inrymmer givetvis en kon- troll av bolagens antaganden om fördelningen av kvinnor och män i beståndet, vilket i sin tur påverkar premiens storlek. Försäkringsbolagen på en konkurrensutsatt marknad torde tillsammans med sina kunder ha väl så goda förutsättningar som Finans- inspektionen att bestämma vad som är en skälig premie. Om man emellertid som ett extremfall antar att ett visst bestånd kom att utgöras enbart av det ena könet, kunde invän- das att utrymmet för ändrade premier torde bli litet. Man kan givetvis ställa sig frågan vad som då har uppnåtts. Jo, premien är inte längre statligt reglerad utan en funktion av markna- den. Det är, menar jag, ingen dålig föränd- ring! Produktfrihet Beslutet att låta försäkringsbolagen inom vis- sa ramar själva bestämma i fråga om premie- differens mellan könen är konsekvent med principen om produktfrihet som nu håller på att implementeras i svensk lagstiftning i en- lighet med tredje generationens försäkrings- direktiv. Jag tror att det hade väckt ett löjets skimmer, om utländska försäkringsbolag bör- jade marknadsföra försäkringsprodukter med andra premiedifferenser mellan könen än vad svenska bolag fick lov att göra, till följd av en föråldrad och stelbent tillämpning av skälig- hetsprincipen. Det var därför naturligt för Finansinspektionen att ta upp frågan till be- handling i samband med Sveriges anslutning till den integrerade europeiska försäkrings- marknad som nu håller på att bildas. Det är också min förhoppning att beslutet skall stimulera till en livlig produktkonkurrens på försäkringsmarknaden och att försäkrings- konsumenterna skall få fler produkter att välja mellan. Edmund Gabrielsson anser att så länge det finns försäkringsbolag som tillämpar den 159 traditionella ordningen med könsberoende premier, blir det svårt att få genomslag för de nya produkterna, samt hävdar att det antagli- gen skulle vara nödvändigt att, på liknande sätt som vissa amerikanska stater gjort, genom reglering tvinga samtliga bolag att tillämpa principen om könsneutrala premier för att den avsedda effekten skulle kunna uppnås. Jag kan härvid bara konstatera att Edmund Gabrielsson missuppfattat den avsedda effek- ten och hänvisa till vad som nyss anförts. En ytterligare konsekvens av Finansinspek- tionens beslut bör enligt min mening vara att motsvarande produktfrihet bör gälla också inom området för kompletterande tjänste- pension (ITPK). Jag kan inte förstå Edmund Gabrielssons resonemang om att jämställd- hetslagen i egenskap av speciallag skulle vara överordnad försäkringsrörelselagen. Den yttersta konsekvensen av detta skulle i så fall vara att JämO är överordnad Finansinspektio- nen på de finansiella marknaderna! För- säkringsrörelselagen är en speciallag för för- säkringsverksamheten i svenska försäkrings- institut. Den kan givetvis inte i något avseende upphävas av eller underordnas jämställd- hetslagstifningen. Jag har vidare svårt att för- stå hur tillsynen över jämställdhetslagens efterlevnad på arbetsmarknaden ansetts kunna tillhöra Försäkringsinspektionens/Finans- inspektionens verksamhetsområde (jfr Co- rolldomen). Jag har svårt att se att Finansinspektionen skulle ha lagliga möjligheter att hindra för- säkringsprodukter med olika dödlighetsanta- ganden för kvinnor och män och med könsdif- ferentierade premier. Om detta innebär att kvinnor och män därmed skulle få olika tjäns- tepensionsförmåner, är det inget som Finans- inspektionen har att göra med. Det är arbets- givarnas sak, inte försäkringsbolagens, att se till att anställdas pensionsförmåner uppfyller jämställdhetslagens krav. Och om arbetsmark- nadens parter träffar kollektivavtal som stri- der mot jämställdhetslagstiftningen, t.ex. genom att med premier lika för män och kvinnor förvärva försäkring med köns- beroende dödlighetsantaganden,bör JämO i fortsättningen vända sig till parterna och begära rättelse. Kravet på lagändring Edmund Gabrielsson ifrågasätter vidare om inte den från skälighetsprincipen härledda principen om könsberoende premier genom inspektionens och regeringens praxis är så knäsatt att det fordras lagändring för att ändra den och hänvisar till att försäkringsutredning- en lär behandla frågan. Till en början känner jag inte till något fall där regeringen avslagit en begäran om stad- fästelse av grunder med könsneutrala dödlig- hetsantaganden eller eljest haft anledning att särskilt pröva frågan om krav på könsberoen- de premier. Den omständigheten att regeringen på sökandens begäran stadfäster grunder med visst innehåll innebär inte att regeringen där- med slagit fast att grunder med annat innehåll inte skulle vara tillåtna. Tvärtom kan konsta- teras att såväl inspektionen som regeringen har tillåtit bolagen att tillämpa olika dödlig- hetsantaganden för både kvinnor och män och, beträffande tjänstepensionsprodukter, tillåtit lika dödlighetsantaganden för kvinnor och män. Vad gäller försäkringsutredningen skall den enligt sina direktiv pröva om skälighets- principen bör finnas kvar. Utredningen har enligt direktiven inte i uppdrag att särskilt granska frågan om könsberoende premier. En nästan enig utredning, där jag själv deltar som expert, har beslutat föreslå att skälighets- principen, på sätt den kommer till uttryck i gällande rätt, avskaffas. Därmed faller också med automatik hela frågan om krav på köns- beroende premier. Av det anförda framgår att skälighets- principen allt sedan dennas tillkomst har i olika sammanhang varit föremål för tolkning 160 och omprövning när omständigheterna givit anledning till det. En sådan flexibilitet får en allt större betydelse genom de omvälvande och snabba förändringar, som för närvarande präglar svensk försäkringsmarknad. Försäk- ringsinspektionen har från tid till annan visat att den varit beredd att i sin praxis på ett förnuftigt och flexibelt sätt ge principen nytt innehåll när detta bedömts vara till gagn för svenskt försäkringsväsende. Betydelsefulla omtolkningar har kunnat göras utan lagänd- ring. Finansinspektionens beslut utgör här- vidlag ett led i denna fortgående anpassning till en ständigt föränderlig verklighet. I jämfö- relse med tidigare anpassningar borde det inte heller vara särskilt kontroversiellt att utsträcka solidaritetsprincipen till att gälla, inte bara mellan olika generationer, utan också even- tuell solidaritet mellan de kvinnor och män som särskilt önskar det. Piet Hein Avslutningsvis vill jag bara lämna den kom- mentaren till Edmund Gabrielssons husgud och ständige följeslagare Piet Hein, att det inte alltid är ett slag i luften att appellera till för- nuftet. Det beror nämligen på till vilket för- nuft man appellerar!

BilagaStorlek
42.01 KB