Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom

Artikelförfattare: Jörgen Lundälv
Position: Docent i trafikmedicin
E-mail: Jorgen.Lundalv@surgery.umu.se
Organization: Umeå universitet, inst. för kirurgisk och perioperativ
Utgåva:
4, 2004
Språk: Svenska
Kategori:

344 Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom NFT 4/2004 Introduktion ”Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker dåligt smärtan hos en mamma som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna. Lika dåligt läker den ångesten hos en, en gång lycklig man som dödat det. Ty den som har dödat ett barn åker inte till havet. Den som har dödat ett barn åker långsamt hem under tystnad och i sina nätters drömmar skall han i stället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda. Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent” (Dagerman, 1952) Att döda ett barn beskrevs tidigt i en novell under 1950-talet av Stig Dagerman och som utgavs av Försäkringsbolagens upplysnings- tjänst i Sverige. Under 2000-talet filmatiseras vållandetemat av Alexander Skarsgård och Björne Larson. Under alla år har materialet kunnat användas i det skadepreventiva arbe- tet d.v.s. i trafiksäkerhetsarbetet på skolor, arbetsplatser o.s.v. Idag visas den filmatisera- de novellen på skolorna i Sverige. Och kanske denna film har ett stort värde när det moderna samhällets konstellation utsätts för risker, Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom Vilken kunskap finns om fenomenet vållande till annans död i nordisk vägtrafik? Hur har skadeetiologin inom vållandeproblematiken ut- vecklats under senare år? Och vilket erkännande har tillskrivits den vållande individen utifrån eventuella skadepreventiva vinster? Dessa frågor har varit föremål för en socialvetenskaplig undersök- ning som genomförts vid Göteborgs universitet. Jörgen Lundälv, Politices doktor (PD), Universitets- lektor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Jörgen Lundälv har tidigare varit verksam som forskare vid Akut- och katastrofmedicinskt centrum, Institutionen för kirur- gisk och perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. År 1998 dispu- terade han vid Helsingfors universitet med avhand- lingen Förmåga till välfärd. Trafikskadades upplevelser och liv – ett drama om bemästring. av Jörgen Lundälv Jörgen Lundälv Jorgen.Lundalv@socwork.gu.se 345 Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom påfrestningar och hot. Trafikdöden eller trafik- skadorna som både ett modernt som globalt folkhälsoproblem omfattar alla. Inom den Eu- ropeiska unionens vägar inträffar årligen 40 000 fatala skadehändelser. I ett uttalat måldoku- ment av Europeiska kommissionen ska dessa dödstal halveras till år 2010 (Europeiska kom- missionen, 2001). Trafikskadorna utgör ett av vår tids stora folkhälsoproblem (Lundälv, 1998). Bilismen har under ett antal år inneburit flera olika möj- ligheter för människan ur ett stort antal per- spektiv (Wolf, 1996; Evans, 2004). Inom olika vetenskapsområden har trafikskadorna under flera decennier blivit föremål för olika veten- skaplig studier. Forskningen inom vetenskap- sområdet trafikmedicin karaktäriseras som mångfascetterad och tvärvetenskaplig. Flera studier har utgått från den amerikanske läkaren William Haddon och den s.k. Haddonska mo- dellen (Haddon, 1980). Denna vetenskapsteo- retiska modell har tjänat som en modell om skadeförlopp och skadeprevention. Också föreliggande studie har en sådan vetenskaps- teoretisk grund. Jag återkommer längre fram i artikeln om detta. Ett spännande och outfors- kat forskningsområde läggs fram då man börjar studera skadeetiologin till fenomenet vållande till annans död i nordisk vägtrafik. Det är ingen överdrift att påstå att tidigare forskning om etiologi och skadeståndsmässiga förhållan- den för personer som dömts i domstol för vållande till annans död i samband med skade- händelser i trafiken varit begränsad. Flera trafikmedicinska studier som genom- förts har visat att en skadehändelse i trafiken påverkar de inblandade personerna på många olika sätt. Att ha varit med om en skadehändel- se innebär att individen utsatts för olika typer av traumatiska påfrestningar. En finsk studie som omfattade 243 förare som överlevt dödskra- scher i vägtrafiken studerades av Trafikskyd- det i Helsingfors. Undersökningen visade att förändringar i förarbeteende hade kunnat på- visas hos dem som varit med om en döds- krasch (Rajalin et al, 1993). Året efter döds- krocken som föraren varit inblandad i, körde 4,5 procent av förarna inte alls i trafiken. Här påvisades en uttalad rädsloutveckling och förnimmelsen att man själv gjort fel vid döds- Figur 1. Utvecklingstendens över anmälda brott, vållande till annans död i vägtrafik. Förhållanden i Sverige under åren 1994-2003. Absoluta tal. (Källa: Brottsförebyggande Rådet). 0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 År 346 Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom olyckan fanns med i individernas medvetande. En annan finsk studie av unga män som varit inblandade i dödsolyckor visade att felbedöm- ningar var vanliga (Salmi och Summala, 1998). I figur 1 (se föregående sida) presenteras förhållandena i Sverige vad gäller anmälda brott med rubriceringen vållande till annans död i vägtrafiken. Vållandefenoment och dess utbredning Vållande till annans död i vägtrafiken är ett fenomen som förekommer i mer eller mindre stor utsträckning i våra nordiska länder. I de nordiska länderna finns ett stort antal domar och praxis över vållande till annans död i vägtrafiken. För att få kunskap om statistik, utbredning och förekomst av fenomenet finns flera metoder och källor att tillgå. Man kan vända sig direkt till domstolar, t.ex. hovrätter och högsta domstol för att studera enskilda domar. Hos dessa instanser finns ingen sta- tistik att tillgå utan man får lov att manuellt studera enskilda domar. Sökningen kan dock underlättas av sökbara dataarkiv och data- baser. En annan sökmetod som prövats i rub- ricerad studie har varit kontakter med statistik- myndigheter och brottsförebyggande råd. I det senare fallet finns mer detaljstatistik att tillgå. De allmänna intryck som gjorts inom studien har emellertid varit att det är tämligen svårt att få en helhetsbild av dödsvållande i nordisk vägtrafik. I den följande redovisning- en har jag valt att presentera några utveck- lingstendenser under några år. I Danmark har utvecklingen av de straff- rättsliga avgörandena av vållande till annans död omfattat totalt 3 860 fall under perioden 1990-2002 (Danmarks Statistik, 2004). I genom- snitt har 297 domar med denna rubricering avkunnats årligen i Danmark. I Sverige omkom år 2001 totalt 554 personer i vägtrafiken. Detta år anmäldes 127 fatala händelser med rubriceringen vållande till an- nans död. Av dessa uppklarades 91 fall och av dessa åtalades 72 personer för brottet. I Norge har högsta domstolen (Høyesterett) under åren 1956-2004 avgjort totalt 26 fall där rubriceringen varit vållande till annans död. Under åren 1994-2004 avgjordes totalt 22 do- mar i Lagmansrätterna (Lagmannsrettene) i Norge. I Finland saknas nationell statistik över vål- landedomar. Vid Vasa hovrätt avgjordes totalt 49 domar med rubriceringen vållande till an- nans död i vägtrafiken under perioden 1990- 1994. Vid Kouvola hovrätt avgjordes under samma period totalt 45 domar. Benämningen vållande till annans död före- kommer i alla nordiska länder, vilket framgår i nedanstående tabell. I Finland beskrivs rubriceringen vållande till annans död i vägtrafiken i Strafflagen 21 kap 8- 9 §, där dödsvållande innefattar böter upp till 2 års fängelse (8 §) och grovt dödsvållande innefattar påföljden fängelse från 4 månader upp till 6 års fängelse (9 §). Enligt finsk lag tillkommer även skadestånd, eventuella till- läggsbötesstraff i de fall det blir en villkorlig dom samt körförbud vid ”grovt äventyrande av trafiksäkerheten”. Tabell 1. Benämning och påföljd för vållande till annans död i Sverige, Danmark, Norge och Finland Rubricering Land Lagrum Vållande till annans död i trafiken Sverige BrB 3 kap 7 §, 1-2 st Uagtsomt manddrab i trafikken Danmark Straffeloven 241 § Uaktsomt drap i trafikken Norge Strl. 239 § Dödsvållande Finland Strafflagen 21 kap 8-9 § 347 Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom I Danmark föreslog år 2002 justitieminister Lene Espersen en straffskärpning för Uagtsomt manddrab i trafiken från sex till åtta års fängel- se. I en rapport skrev den danska regeringen följande: ”Hensynsløs og farlig adfærd i trafikken medfører ofte helt meningsløse dødsfald og meget alvorlige skader på andre. Når et menneske bliver dræbt eller kommer alvor- ligt til skade i trafikken, er det en menne- skelig tragedie for både ofret og de pårøren- de. De straffe, der i dag idømmes af domstol- ene i sager om bl.a. uagtsomt manddrab ved spirituskørsel eller særlig hensynsløs kørsel, er efter regeringens opfattelse for milde.” (Regeringen, 2002). I svensk lag står följande att läsa om rubrice- ringen vållande till annans död (BrB 3 kap, brott mot liv och hälsa): ”7 § Den som av oaktsamhet orsakar an- nans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas 1. om gärningen har innefattat ett medve- tet risktagande av allvarligt slag, eller 2. om gärningsmannen, när det krävts sär- skild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag.” Lag (2001: 348). Längre fram i artikeln återkommer jag till dis- kussioner som förts under senare år om straff- skärpning o.s.v. Skadehändelserna som omfattar vållande till annans död i nordisk vägtrafik handlar ofta om händelser (och brott) som föranleds av till exempel vårdslöshet eller grov vårdslöshet i trafik, rattonykterhet o.s.v. I rubricerad studie har det varit möjligt att indela skadehändelserna i olika huvudgrup- per enligt följande: a) personer med kort- eller långvarig alkohol- och/eller drogproblematik b) personer som i sin yrkesprofession (chauf- förer t.ex. inom tung trafik) brustit i upp- märksamhet o.s.v. c) personer som i olika sammanhang framfört fordon i höga hastigheter t.ex. i höghastig- hetstävling. I flera domar återfinns påföljden ”villkor dom i förening med böter”. Men det finns även andra påföljder. Exempel på påföljder är: fäng- else, villkor dom i förening med dagsböter, villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Följande två exempel beskriver fenomenet vållande till annans död där två personer dö- dats vid samma tillfälle/skadehändelse. De båda exemplen utgör två fallbeskrivningar som be- skriver händelser som rättsligt prövats under år 2004 i Sverige. Fallet Lund: Vid Lunds tingsrätt avkunnades en dom i juni 2004. Fallet gällde en ung man som dömdes för vållande till annans död (döda: ett litet barn i barnvagn och modern) och vårds- löshet i trafik. Påföljden blev villkorlig dom i förening med böter. Fallet Umeå: Vid Umeå tingsrätt avkunnades en dom i maj 2004. Fallet gällde en äldre man som dömdes för vållande till annans död (döda: ett litet barn i barnvagn och farmodern) och grovt rattfylleri. Påföljden blev fängelse 1 år och 6 månader. I Umeådomen förtydligas och upprepas den regel och budskap som återfinns i flera domar. I domen står: ”Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om 14 § trafikförordningen som stadgar att ett fordons hastighet skall an- passas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållanden, fordonets 348 Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom skick och belastning samt trafikför- hållanden i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kon- trollen över fordonet och kan stanna på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan över- blicka och framför varje hinder som går att förutse.” (Tingsrättens dom B1487-03). Bland domar och praxis finns naturligtvis även skadehändelser med dödlig utgång som inte kan förklaras av varken skuld till grov vårds- löshet i trafik eller trafiknykterhetsbrott i sam- band med själva körningen. Här är det därför intressant att lyfta fram den påföljd som enligt praxis (i detta fall en hovrättsdom) utdömts. I hovrättsdomen står följande: ”Vid val av påföljd skall rätten enligt 30 kap. 7 § brottsbalken som skäl för villkor- lig dom beakta om det saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Såsom särskilda skäl för vill- korlig dom i stället för fängelse kan rätten beakta, om den tilltalade samtycker att domen förenas med en föreskrift om sam- hällstjänst och en sådan föreskrift är lämp- lig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter.” (Hovrättens för Övre Norrland, Dom 2001-06-26 B 140/ 01). I en hovrättsdom dömdes en man för vållande till annans död till påföljden villkorlig dom med samhällstjänst sjuttiofem timmar vilket enligt domen skulle motsvara en påföljd av två måna- ders fängelse. Etiologi och påföljd i kommunikation Alkohol- och drogpåverkan i samband med bilkörning är en viktig etiologisk faktor att diskutera i vållandesammanhang. En annan etiologisk faktor kan vara stress- och oupp- märksamhetsbeteenden i samband med bilkör- ning. En tredje faktor skulle kunna beskrivas som en kulturell faktor där en modern bilkultur som exempelvis street-racing, höghastighets- körning på väg inneburit svåra och därmed fatala skadeutfall. Fenomenet dödsvållande och den sociala etiologin är viktig att kommunicera på olika nivåer. De professionsföreträdare som möter en vållande person måste kunna se värdet i att kommunicera olika aspekter av fenomenet så- väl till allmänheten, den vållanden individen och de efterlevande/anhöriga till den avlidne. Till buds står naturligtvis olika kanaler som till exempel hälsokommunikation via massmedia. Men den sociala etiologin innebär även att vi måste betrakta individens situation som en helhetskedja av olika händelser mellan sociala problem och själva skadan d.v.s. i detta fall dödsvållandet som fenomen. Den vållandes arbets-, bostads- och familjeförhållanden är viktiga att använda som resurs. Med social etiologi avses i detta sammanhang för en hän- delsekedja mellan sociala problem och sjuk- dom eller skada. Forskning i Finland visar att skadehändel- ser med dödlig utgång oftast orsakas av förare som kört i berusat tillstånd. Denna typ av skadehändelser är vanligast under sommar- månaderna enligt flera studier. Två av fem personer har tidigare dömts för rattfylleri i domstol medan en tredjedel av förarna var under 22 år gamla (FNB, 2002). Som jag tidigare nämnt har massmedia flera möjligheter att förmedla händelseinformation och därmed vara en viktig kanal för hälsokom- munikation till allmänheten. Etiologi och på- följd i samband med vållande till annans död uppmärksammas av medierna (press, radio och tv) på olika sätt (Eriksson, 1998; Elander, 1999; Cantwell, 2000; Expressen, 2004; Sandström, 2004). Översikten på nästa sida visar ett urval av artiklar som behandlar vållande till annans död i medierapporteringen i Sverige under perioden januari – juni 2004. Det är särskilt intressant att notera medier- 349 Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom nas nyhetskonstruktion. Få artiklar belyser de sociala och psykosociala följderna av skade- händelserna för efterlevande och den vållande parten. En majoritet av artiklarna fokuseras istället på polisutredningar (trafikmålsanteck- ningar) och den efterföljande juridiska pröv- ningen i domstol. Betraktat utifrån mediesys- temet, mediernas egen medielogik och nyhets- konstruktionens olika delar har vållandepro- blematiken till största del i medierna presente- rats som händelsenyheter. Under senare tid har påföljdsfrågan för personer som dömts för vållande till annans död efter att ha kört bil påverkade av alkohol och droger, kommit att handla om diskussioner om strafflängd. I Eng- land dömdes en 23-årig man till elva års fäng- else efter varit vållande till tre personers död i trafiken. Mannen hade före bilkörningen kon- sumerat en blandning av Ecstasy, whisky och öl. En familjefar som förlorade sin femårige son krävde livstidsstraff för 23-åringen. Han berät- tade följande i medierna: ” Det är en absolut skamlig dom. Jag ville att han skulle få livstid. Han har tagit tre personers liv och han kan vara ute om sex år om han uppför sig väl. De kunde lika gärna ha släppt honom nu”. (Josefsson, 2004). Slutsatser Fenomenet vållande till annans död drabbar oss alla. Ingen vet nämligen på förhand vem och vilken familj som är nästa offer. Ingen vet heller på förhand riktigt vem som kommer att vara den vållande personen. Även om statis- tiken och kunskap kan ge vägledning åt risk- grupper, utsatthet och miljö, vet vi inte vem som just kommer att bli vållande. Fenomenet drabbar inte för ögonblicket utan för resten av den drabbade familjens liv. Men även för den vållande personen och dennes familjs liv. Området vållande till annans död är ett svårt och sensitivt forskningsområde att studera. Vållandeproblematiken i nordisk vägtrafik finns fortfarande kvar och är ett angeläget forskningsområde. Sedan Dagermans text Att Översikt. Rubriker i massmedia om etiologi och påföljd i samband med vållande till annans död januari 2003 – juni 2004. Medieföretag Rubrik Datum TT Dömd för vållande av tre pojkars död 30 januari 2003 Jakobstads tidning Fängelse för dödskörning 4 april 2003 Jakobstads tidning Invalidtaxi-chaufför dömdes för dödsvållande 22 maj 2003 TT Svensk åtals efter norsk dödsolycka 6 september 2003 Östgötacorrespondenten Fängelse hotar sovande bilist 28 februari 2004 Expressen Körde ihjäl två pojkar – dömdes i dag till 13 000 i dagsböter 6 april 2004 Östersundsposten Villkorlig dom för dödskörning 14 maj 2004 Aftonbladet Straffet för två liv: 18 månader 14 maj 2004 Göteborgs-Posten Två års fängelse för dödsolycka 22 maj 2004 Göteborgs-Posten 22-åring åtalas efter dödskrock 8 juni 2004 Källa: Tidningstextdatabaserna Mediearkivet och PressText 350 Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom döda ett barn som presenterades av Försäk- ringsbolagens upplysningstjänst i början av 1950-talet i Sverige, har inte bara Dagermans text filmatiserats o.s.v. Flera samhällsaktörer som till exempel Vägverket, skolor m.fl. har aktivt arbetat med upplysning genom informa- tionskampanjer riktade till barn och unga i samhället. Men även äldre har nåtts av bud- skapen. För att kunna öka medvetenheten om vållandeproblematiken och dess konsekven- ser är det viktigt att allt fler deltar i det skade- preventiva arbetet. Vilka lärdomar och erfaren- heter är möjliga att utveckla från dessa tragiska skadehändelser? I den rättspolitiska debatten i de nordiska länderna har det då och då diskuterats straff- skärpningar angående rubriceringen vållande till annans död – dödsvållande i samband med skadehändelser i trafiken. En skärpning av rättspraxis har beskrivits och framförts i medie- rapporteringen under senare år (Österman, 2004). Enligt min mening är det viktigt att man fortsätter med att försöka identifiera olika ty- per av etiologiska faktorer och uppkomstme- kanismer till vållandeproblematiken. I flera län- der har bland annat de alkohol- och drogrela- terade skadehändelserna i trafiken ökat. Detta är allvarligt och kan i förlängningen skapa ökad risk för att framför allt unga bilister blir vållande till annans död. Det moderna samhäl- lets förändring med effektivisering och tids- jakt innebär även att unga människor utsätts för stress i arbetslivet. För många unga är trafiken även en arbetsplats där avancerade transporter äger rum. Lastbil- och busstrans- porter och annan yrkestrafik sker även under allt pressade förhållanden till exempel med ökade turtätheter, långa körtider och pressade arbetsvillkor. Dödsolyckor i trafiken är en typ av skade- händelser i vårt moderna risksamhälle som får svåra och komplexa långtidskonsekvenser för de som drabbats av dessa händelser. För den nära omgivningen, anhöriga, vänner m.fl. inne- bär den traumatiska förlust som dödsfallet inneburit att flera vill närvara vid domstolsför- handlingar där rubriceringen vållande till an- nans död ska utredas och prövas. På plats i den juridiska prövningen finns föraren som är mis- stänkt för vållandehandlingen. I den socialfi- losofiska diskussionen har under senare år flera samhällsfilosofer som exempelvis Jürgen Habermas och Axel Honneth, diskuterat om omsorgen som moralisk princip. För Habermas kan det handla om att individen kan ha möjlig- het att ”tillhöra en ideal kommunikationsge- menskap”. Honneth skriver följande: ”En sådan känsla av social tillhörighet i en gemensam livsform kan emellertid en- dast uppstå i den mån som även påfrest- ningar, lidanden och uppgifter erfars som något gemensamt” (Honneth,s.151, 2003). I samband med en dödsolycka innebär det även att den som varit vållande (och dömts för vållande till annans död) till skadehändelsen drabbas av långtidskonsekvenser. Exempel på sådana långtidskonsekvenser kan vara långa sjukskrivningstider, förnekelser, traumatiska minnesförluster o.s.v. Den här artikeln har försökt att belysa feno- menet vållande i vårt moderna risksamhälle. En genomgång av forskningen inom området har visat att kunskapen om social etiologi, utbred- ning och skadekonsekvenser för den som är vållande till en dödsolycka, är tämligen be- gränsad. Få internationella studier finns att tillgå och kunskapen om vållandeproblemati- ken i de nordiska länderna är även begränsad. Vilka skadepreventiva vinster finns att stude- ra och diskutera avseende vållande till annans död? Jag har i artikeln försökt att peka på det socialfilosofiska begreppet erkännande, er- kännandet av den andre. En person som dömts för vållande till annans död äger för resten av sitt liv erfarenhet att just ha vållat en medmän- niskas död. Hur använder sig omgivningen och samhället denna erfarenhetsbärare i det skadepreventiva arbetet? Vad saknas i efter- 351 Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom vården och omhändertagandet av personer som varit vållande? Det är också viktigt att vidare studera de sjukskrivningskostnader och övriga kompensationskostnader som är fören- ade med vållandehändelser. Dessa frågor åter- står att studera och ingår även i ett forsknings- projekt om vållandeproblematik i nordisk väg- trafik vid Göteborgs universitet. Tack Studien har genomförts med stöd av ett forsk- ningsstipendium av Nordiska Vägtekniska Förbundet (NVF) år 2004. Ett tack riktas även till följande personer som varit behjälpliga med datainsamling och stöd: Ebbe Frørup vid Dan- marks Statistik i Köpenhamn, Aud Manger vid Lovdata i Oslo, Leif Petersson vid Brottsföre- byggande Rådet i Stockholm, Victor Svarvars vid Vasa Hovrätt och Sirkku Värri vid Kouvola hovrätt. Ett tack för värdefulla synpunkter och kommentarer riktas också till Kenneth Lilje- qvist, universitetslektor i juridik vid Institutio- nen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Noter Bergström,L. (2000). Den intellektuella moralens maxim. Filosofisk tidskrift, April, Årgång 23, Nr 2, s.3-30. Bergström,L. (2003). Om att ta saker för givna. Filosofisk tidskrift, Februari, Årgång 24, Nr 1, s.46-47. Cantwell,O. (2000). Full kvinna körde ihjäl barn- barnet. Inget skadestånd betalas ut: ”Olyckan var för trivial”. Aftonbladet den 1 september. Dagerman,S. (1952). Att döda ett barn. Stockholm: Försäkringsbolagens upplysningstjänst. Elander,H. (1999). Rätten sänker hans straff. Nar- koman körde ihjäl småbarnsmor – hennes familj får inget skadestånd. Aftonbladet den 18 septem- ber. Eriksson,S,A. (1998). Hovrätten friade kvinnlig SL-chaufför för olycka. Aftonbladet den 18 fe- bruari. Europeiska kommissionen. (2001). Vitbok. Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden. Luxenburg: Europeiska kommissionen. Evans,L. (2004). Traffic safety and the driver. Van Nostrand Reinhold. New York 1991:25. Expressen. (2004). Läget stabilt för påkörd 14- åring. Expressen den 2 oktober 2004. FNB. (2002). Dödskrockar orsakas ofta av rattfyl- lerister. Finska Notisbyrån (FNB) den 12 juni 2002. Haddon,W. (1980). Options for the prevention of motor vehicle crash injury. Isr J Med 1980;16:45- 65. Heidegren,C-G. (2002). Symposium on Axel Hon- neth and Recognition. Anthropology, Social Theory, and Politics: Axel Honneth´s Theory of Recognition. Inquiry, 45, 433-446. Honneth,A. (2003). Erkännande. Praktisk-filoso- fiska studier (Das Andere der Gerechtigkeit). Göteborg: Daidalos. Honneth,A. (2002). Symposium on Axel Honneth and Recognition. Grounding Recognition: A Rejoinder to Critical Questions. Inquiry, 45, 499-520. Josefsson,L-Å. (2004). Full och drogad – körde ihjäl tre. Domen vållar debatt i England. Aftonbladet den 23 juni 2004. Laapotti,S, Hatakka,M, Keskinen,E. (2004). Lii- kenneturvajaksot osana rattijuoppojen yhdys- kuntapalvelua – Mielekästä toimintaa. (Traffic safety periods as a part of the drunk drivers’ community service – a meaningful activity? Tutkimusraportti 100/2004. Helsinki: Liikenne- turva (The Central Organization For Traffic Safety in Finland). Lehtinen,U. (1998). Skuld och skam – distinktioner och likheter. Filosofisk tidskrift, Nr 2, s.21-37. Liedman,S-E. (2001). Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper. Stockholm: Albert Bon- niers Förlag. Lundälv,J. (1998). Förmåga till välfärd. Trafikska- dades upplevelser och liv – ett drama om bemäs- tring. Doktorsavhandling i socialpolitik. Social- politiska institutionen, Helsingfors universitet. Stockholm: Fischer & Co. 352 Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom Lundälv,J. (2004). Offerkastet som gårdagens och morgondagens källa för skuld, sorg och skadepre- vention. Svensk etnologisk tidskrift – Kulturella Perspektiv, Nr 2, 2004, s.25-31. Rajalin,S, Immonen,T. (1993). Vakavasta onnetto- muudesta selviytyneiden myöhempi ajokäyttä- ytyminen. Helsinki: Liikenneturva, Liikennetur- van tutkimuksia; 110/1993. Regeringen. (2002). Hårdere straffe - en konsekvent kriminalpolitik. Regeringen. Salmi,H, Summala,H. (1998). Nuorten aiheuttamat kuolemaan johtaneet kovavauhtiset tieliikenne- onnettomuudet vuosina 1992-96 (High speed fatal motor vehicle accidents caused by young drivers in 1992 –96). Helsinki: Liikenneministe- riö, 1998. - Liikenneministeriön julkaisuja. Sandström,L. (2004). Män bakom andras trafik- död. Det är nästan uteslutande män som vållar olyckor med dödlig utgång. Sydsvenska Dagbla- det den 7 april. Sandström,L. (2004). Sekunder som slutade i trage- di. Sydsvenska Dagbladet den 8 april. Sandström,L. (2004). Chauffören nekar till brott. Sydsvenska Dagbladet den 8 april. Sandström,L. (2004). ”Tankarna strömmar genom huvudet alla dagar och nätter”. Sydsvenska Dag- bladet den 8 april. Skarsgård,A, Larson,B. (2002). Att döda ett barn. Efter Stig Dagermans novell Att döda ett barn. Film i Väst. Vaaranen,H, Wieloch,N. (2002). Car crashes and dead end careers: Leisure pursuits of the Finnish subculture of the “kortteliralli” street racing. Young: Volume 10, Number 1, February. Westerlund,T. (1997). Bländades av solen – mejade ner dagmamma och fyra barn. Aftonbladet den 7 mars. Wolf,W. (1996). Car Mania. A Critical History of Transport. London: Pluto Press. Österman,H. (2004). Experten chockad över milda domen. Aftonbladet den 14 maj 2004.