Vid en ansvarsförsäkring innehar den skadelidande en speciell ställning. Det är dennes krav på skadestånd som motsvarar den försäkrade risken. Fast än försäkringsbeloppet således slutligen ska destineras till den skadelidande kan denne principiellt varken i svensk eller i tysk rätt kräva ersättning direkt från försäkringsbolaget. En sådan direktkravsrätt har dock talrika fördelar; framför allt skyddar en direktkravsrätt den skadelidande och leder till en mer effektiv skadeavveckling.
I denna artikel redovisas de rättsliga möjligheter som den skadelidande enligt tysk rätt har för att kräva ersättning direkt från försäkringsbolaget. Artikeln visar att tysk rätt har en mycket mer restriktiv inställning mot en direktkravsrätt än vad svensk rätt har. Vidare undersöks hur den tyska rätten behandlar problemet om i vilken mån försäkringsbolagets invändningar mot den försäkrade också kan göras gällande mot den skadelidande. På denna punkt är skillnaden mellan tysk och svensk rätt beträffande resultatet inte så stor, men den svenska regeln är tämligen komplicerad och svår att överblicka, jämfört med den tyska regeln.
Sammantaget visar den tyska-svenska rättsjämförelsen att båda rättsordningar är förenade med för- och nackdelar avseende den skadelidandes direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring.
Den fullständiga artikeln återfinns nedan, som pdf.