Allmän pensionsplan – en kollektiv lösning? - Vad betyder den s.k. Tiotaggardomen?

211 NFT 3/1996 Vad betyder den s.k. Tiotaggardomen? Ann-Kristin Marinica av Ann-Kristin Marinica, Folksam Efter det att ITP-planen kompletterades med möjlig- heter till individuella pensionslösningar har diskuterats huruvida planen verkligen till alla delar uppfyller lagens krav på en allmän pensionsplan och huruvida arbets- givarens kostnader för tryggandet är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Man har vidare varit oense om huru- vida den individuella utfästelsen skall vara förmåns- bestämd eller kan vara kostnadsbestämd. Regeringsrätten har nu funnit att ett individuellt pensionslöfte enligt ITP-planens alternativregel inte skall anses som allmän pensionsplan. Efter en genomgång av regelsystemet dras i artikeln slutsatsen att kostnads- bestämda pensionsutfästelser i praktiken måste knytas till en försäkring genom att utfästelsen tryggas genom tjänstepensionsförsäk- ring eller följer en försäkring som en skugga. vida en tiotaggarutfästelse skall anses utgå enligt allmän pensionsplan. Domen får därför prejudikatvärde även i frågor som inte rör beskattningen. Eftersom regelsystemet är mycket kompli- cerat och svåröverskådligt även för den som är van att handskas med problematiken, bl.a. för att man använder samma uttryck för olika företeelser, har jag valt inleda med en kort beskrivning av reglerna. Tiotaggarregeln Enligt ITP-planen får den som har en lön som överstiger 10 basbelopp välja en alternativ Allmän pensionsplan – en kollektiv lösning? Inledning Regeringsrätten har prövat arbetsgivares rätt att göra avdrag för kostnader för alternativa pensionslösningar enligt ITP-planens alter- nativregel (tiotaggarregeln1). Domen2 innebär sammanfattningsvis att för att avdragsrätt skall föreligga redan vid intjä- nandet skall pensionsutfästelsen vara förmåns- bestämd och inte överstiga planens huvudre- gel eller tryggas genom försäkring. På grund av skattereglernas utformning har prövningen även kommit att omfatta de bakomliggande civilrättsliga reglerna och Regeringsrätten har tagit ställning till huru- 212 (individuell) pensionslösning för den del av lönen som överstiger 7½ basbelopp.3 Regeln, infördes i december 1989 och har därefter förtydligats och kan kortfattat beskrivas så att man för varje person räknar ut en s.k. frilagd premie (dvs. kostnaden för ”vanlig” ITP) som sedan används för att betala pensions- lösningen. Den enskilde får själv välja förmå- ner, t.ex. om han vill ha ett högre efterlevan- deskydd, ha någon del av pensionen tids- bestämd (temporär) osv., och hur förmånerna skall säkerställas (tryggandet). Den anställde får endast välja de lösningar som arbetsgiva- ren godkänner. (En arbetsgivare som normalt tillämpar kontotryggande har exempelvis kanske inte så stort intresse av att en anställd vill använda en försäkringslösning eftersom kapitalet då lämnar företaget.) Regelsystemet A Allmänt I lagen (1967:531) om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) finns regler för pensionsutfästelser och säkerstäl- landet av dessa. I skattelagstiftningen finns regler som talar om huruvida och med vilka belopp arbetsgivaren har rätt att göra avdrag för sådant säkerställande.4 Vidare finns na- turligtvis regler för hur pensionslöften skall redovisas i bokföringen. Tryggandelagen och de grundläggande skattereglerna tillkom sam- tidigt, men man måste alltid komma ihåg att de har olika syften. Medan tryggandelagens regler skall se till att det finns så stora avsätt- ningar som möjligt för att skydda de anställda tar skattereglerna sikte på att begränsa de avdragsgilla kostnaderna. Detta innebär att man vid beloppsmässiga bedömningar kan komma till olika resultat beroende på vilken lagstiftning som tillämpas. Detta grundläg- gande faktum glöms ofta bort men är centralt för Regeringsrättens bedömning. B Civilrätten 1 Utfästelsen En pensionsutfästelse skall lämnas av arbets- givaren. Utfästelsen kan vara antingen indi- viduell eller grunda sig på kollektivavtal. Den kan antingen tala om vilka förmåner som kommer att utgå (förmånsbestämd) eller ange vilka kostnader arbetsgivaren är beredd att lägga ned på pensionsskyddet (kostnads- bestämd). Den behöver inte vara skriftlig utan allmänna regler för ett avtals giltighet kan tillämpas, men det kan ändå vara lämpligt att utfästelsen har skriftlig form för att man senare skall veta vad som utfästs.5 Enligt tryggandelagen får rätten till pension inte göras beroende av att den anställde kvarstår i arbetsgivarens tjänst vid pensioneringen. Pen- sionsutfästelsen skall alltså vara oantastbar.6 Detta innebär inte att arbetstagaren har rätt till det kapitaliserade värdet av intjänad pension om han slutar sin anställning innan han upp- nått pensionsåldern, utan han har rätt till pensionen först då denna ålder uppnåtts. Pen- sionen utbetalas då i den takt som pensions- löftet föreskriver och med så stor del av utfäst pension som svarar mot intjänandetiden.7 Det kan framgå av utfästelsen efter vilka prin- ciper arbetstagaren tjänar in sin rätt till pen- sion. Om det inte finns några regler i utfästel- sen gäller den huvudregel som anges i tryggan- delagen. Arbetstagaren anses enligt denna regel tjäna in pensionen löpande så att han vid varje tillfälle har tjänat in så stor del av pensionen som motsvarar förhållandet mel- lan antalet år han varit i arbetsgivarens tjänst och antalet år från tjänstens början till pen- sionsåldern. 2 Säkerställande För att skydda arbetstagarens rätt till den framtida pensionen krävs att arbetsgivaren på ett eller annat sätt säkerställer löftet. Säker- ställandet kan ske enligt tryggandelagen, ge- nom tjänstepensionsförsäkring eller på annat 213 sätt, t.ex arbetsgivarens egen betalningsför- måga, kommunal borgen eller företagsägd kapitalförsäkring. Hela löftet behöver inte säkerställas på samma sätt förutsatt att det klart framgår av utfästelsen hur säkerställan- det skall ske. Tryggandelagen reglerar två tryggandeformer, pensionsstiftelse och sär- skild redovisning på konto Avsatt till pensio- ner. Vid sådant tryggande skall kapitalvärdet av pensionsskulden beräknas med ledning av försäkringstekniska grunder som fastställs Finansinspektionen.8 Ett förbehåll att pension skall utgå endast i den mån pensionsstiftel- sens tillgångar räcker till är ogiltigt enligt 1 § andra stycket tryggandelagen. Det är alltid arbetsgivaren som svarar för utfästelsen vid tryggande enligt tryggande- lagen och vid otryggade löften (direktpensio- ner) medan försäkringsgivaren övertar betal- ningsansvaret om tryggandet sker genom tjänstepensionsförsäkring. För livförsäkringar finns särskilda regler9 som är till för att skydda kunden och som reglerar försäkringsgivarens åtaganden. För- säkringsbolagen står vidare under tillsyn av Finansinspektionen.10 Skillnaden mellan kost- nads- och förmånsrelaterade utfästelser är skenbar vid tryggande genom traditionell liv- försäkring. Man kan så att säga välja att ange vad man vill betala eller vilka förmåner man vill ha. Resultatet blir detsamma. Att här gå närmare in på detta regelsystem skulle emel- lertid leda alltför långt. Man kan emellertid konstatera att tryggande genom livförsäkring kan anses vara en särskilt säker tryggande- form. 3 Allmän pensionsplan Begreppet allmän pensionsplan definieras i tryggandelagen. Planen skall innehålla regler både för vilka förmåner som utfästs och för hur tryggandet skall ske. Tryggandet får ske genom kreditförsäkring, avsättning till pen- sionsstiftelse, som uppfyller tryggandelagens föreskrifter, eller annan likvärdig anordning. Den skall vara godkänd av central arbetstagar- organisation. 4 § tryggandelagen: Med allmän pensions- plan avses sådana allmänna grunder för pen- sionering av arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som innehåller regler om trygg- ande av arbetsgivarens utfästelse genom kre- ditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse enligt denna lag eller annan likvärdig anord- ning och som på arbetstagarsidan är godkän- da av organisation vilken enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets- livet är att anse såsom central arbetstagaror- ganisation. C Skattereglerna 1 Vad krävs för att avdrag skall få ske? En arbetsgivare får göra avdrag för kostna- derna för de anställdas pensioner vid inkomst- taxeringen. Avdraget kan göras antingen vid intjänandet eller vid pensionsutbetalningarna. Avdrag vid intjänandet medges endast om säkerställandet sker enligt tryggandelagens regler eller genom försäkring (tryggade ut- fästelser). Om pensionslöftet inte säkerställs på detta sätt (otryggade utfästelser) får arbets- givaren göra avdrag först vid utbetalningen av pensionen. Även sådana pensionsutfästel- ser bör emellertid redovisas i bokslutet för att detta skall ge en rättvisande bild av företagets ekonomi.11 Avdragsrätten vid tryggandet är begränsad enligt vissa regler, se nedan. Vid pensions- utbetalningen är däremot hela pensionen av- dragsgill utom för s.k. beroende arbetstaga- re12 där det enligt rättspraxis finns vissa be- gränsningar. För att arbetsgivaren skall få göra avdrag redan vid tryggandet krävs att det finns en giltig utfästelse och att tryggande skett.13 Beträffande utfästelser som tryggas med tjänstepensionsförsäkring gäller att den skall ha givits senast under räkenskapsåret. Det 214 skall inom samma tid ha beslutats att tryggan- det skall ske genom försäkring. Försäkringen skall ha tecknats före deklatationstidpunk- ten.14 Den utfästa pensionsåldern får inte vara lägre än 65 år, om inte detta är tillåtet enligt allmän pensionsplan. ITP-planen och flera andra allmänna pensionsplaner tillåter att lägre pensionsålder avtalas. För beroende arbets- tagare får pensionsåldern emellertid lägst vara 60 år även om tillämplig plan medger en lägre pensionsålder. När alternativregeln tillämpas, se nedan, är lägsta pensionsålder dock 55 år.15 2 Allmän pensionsplan enligt kommunalskattelagen När man talar om allmän pensionsplan i kom- munalskattelagen menar man inte bara sådan plan enligt tryggandelagen utan också vissa andra pensionsutfästelser. Dessa är: Utfästelse som ryms inom allmän pen- sionsplan, se nedan. Vissa angivna kommunala pensionsregle- menten. Pensionsåtagande som lämnats av statligt företag och för vilket staten tecknar borgen. 3 Avdragets storlek Arbetsgivaren medges avdrag för avsättning till pensionsstiftelse enligt tryggandelagen för att uppbringa stiftelsens tillgångar till pensionsskulden. För avsättning till konto ”Avsatt till pensioner” medges avdrag om det belopp som redan finns avsatt är mindre än den faktiska pensionsskulden. Pensions- skulden skall i båda fallen bestämmas enligt försäkringstekniska grunder. Det krävs vida- re att de utfästa förmånerna är sådana att de skulle kunna tryggas med pensionsförsäk- ring.16 För tryggande genom pensionsförsäk- ring ges avdrag för premien. 4 Beloppsmässiga begränsningar17 Avdraget begränsas beloppsmässigt. Det finns tre regler att välja på. Dessa är: Huvudregeln Ryms-inom-regeln och Alternativregeln (ibland kallad 35%- regeln). Huvudregeln och ryms-inom-regeln är utfäs- telserelaterade, dvs. innehållet i utfästelsen bestämmer avdragsutrymmet. Om dessa regler tillämpas finns även möjligheter att ta hänsyn till tidigare anställningstid, även hos en an- nan arbetsgivare. Detta brukar ibland kallas ”ikappköp”.18 Vid beräkning av avdragets storlek måste man ta hänsyn till befintligt pensionsskydd genom att minska avdrags- utrymmet med värdet av detta. Alternativregeln, som endast får användas om utfästelsen tryggas genom pensionsför- säkring, är premierelaterad. Huvudregeln och ryms-inom-regeln kan under vissa förutsättningar tillämpas sam- tidigt.19 Alternativregeln får däremot inte till- lämpas om någon av de övriga reglerna kan tillämpas.20 a Huvudregeln 1 Allmänt Huvudregeln tillämpas om den anställde är ansluten till allmän pensionsplan enligt tryg- gandelagen eller något av de kommunala pensionsreglementena resp. har en sådan ut- fästelse från statligt företag som nämns ovan. Arbetsgivaren har då rätt till avdrag för kost- naden för tryggandet. För att avdragsrätt skall föreligga krävs dock att planen inte utfäster större förmåner än de som anges i det s.k. riksdagstaket. Riksdagstaket Avdragsrätt för en allmän pensionsplan före- ligger inte om planen ger större förmåner än de som anges i riksdagstaket. Härigenom begränsas hur stor den lön som pensionen beräknas på får vara (den pensionsgrundande 215 lönen) och hur stor ålderspension som får utfästas. Storleken på ev. sjuk- och efter- levandepension begränsas däremot inte. Den högsta pensionsgrundande lönen en- ligt den allmänna pensionsplanen får vara 30 basbelopp (bb) – här avses det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring fastställts för året före taxeringsåret. Den livsvariga ålderspension som erhålls vid full intjänandetid enligt planen får inte avses komma att överstiga 21 15% av den pensionsgrundande lönen upp till 7,5 bb, 70% av nämnda lön mellan 7,5 och 20 bb och 40% av nämnda lön mellan 20 och 30 bb. Ryms-inom-regeln Är den anställde inte ansluten till någon all- män pensionsplan får arbetsgivaren ändå göra avdrag för utfästelsen om denna endast med- för förmåner som ryms inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan för arbetstagare med motsvarande arbetsuppgif- ter eller hans efterlevande. Om en sådan ut- fästelse inte tryggas genom pensionsförsäk- ring eller pensionsstiftelse skall den säker- ställas genom kreditförsäkring för att av- dragsrätt skall föreligga. Ryms-inom-regeln förutsätter alltså att det finns en allmän pensi- onsplan enligt tryggandelagen som kan fung- era som ram.22 Alternativregeln Om arbetsgivaren inte får göra avdrag för en pensionsutfästelse enligt de regler som be- skrivs ovan – dvs. om allmän pensionsplan inte föreligger eller planen inte ryms under riksdagstaket – får han göra avdrag enligt alternativregeln om utfästelsen tryggas ge- nom pensionsförsäkring. Avdraget får högst uppgå till 35% av den anställdes lön för lön upp till 20 bb och 25% av lönen mellan 20 och 30 bb. Avdraget får antingen beräknas på den an- ställdes lön under beskattningsåret eller under föregående beskattningsår. Andra skatte- pliktiga förmåner än lön torde inte få ingå i beräkningsunderlaget. Frågeställningarna A Historik Efter det att reglerna om s.k. tiotaggarlösningar införts uppstod en rad frågetecken om hur en sådan lösning skulle påverka den skattemäs- siga avdragsrätten. En av de första frågorna som var aktuella var huruvida utfästelser av detta slag verkligen skulle anses ligga under riksdagstaket. För yngre anställda och vid temporära förmåner var risken uppenbar att taket skulle överskridas om hela den frilagda premien utnyttjades. Detta löstes i oktober 1991 genom att planen knöts till detta tak och att Riksskatteverket (RSV) förklarade att man ansåg att avdragsrätt förelåg enligt planen som sådan, men att varje enskilt åtagande måste prövas för sig. Redan i mars 1991 hade dock Livförsäk- ringsbolagens skattenämnd haft att ta ställ- ning till några frågor som bl.a. avsåg avdrags- rätten för det fall att hela eller en del av den frilagda premien användes för en temporär ålderspension. Nämnden erinrade om att dess roll inte var att besvara allmänna skattefrågor och upplyste om möjligheten att ansöka om förhandsbesked, men uttalade ändå som sin mening att det fanns risk att riksdagstaket skulle kunna komma att överskridas varför avdrag borde ske enligt kommunalskatte- lagens alternativregel. Ett flertal arbetsgivare ansökte om förhands- besked och i mars 1993 förklarade skatte- rättsnämndens majoritet att en utfästelse en- ligt ITP-planens alternativregel inte utgjorde en allmän pensionsplan enligt tryggandelagen. Minoriteten ansåg att planen uppfyllde lag- textens krav och att man inte bör uppställa ytterligare krav i rättspraxis, samt konsta- 216 terade bl.a. att ITP-planen redan tidigare varit delvis kostnadsbestämd och att detta god- tagits i såväl lagstiftning som rättspraxis. Regeringsrätten fann emellertid i februari 199423 att frågeställningarna var för allmänt hållna, varför överklagandena avvisades och förhandsbeskeden undanröjdes. Avvisnings- besluten var ovanligt utförligt motiverade och av motiveringen kunde man bl.a. dra slutsatsen att det krävs en ”riktig” utfästelse i varje enskilt fall så att det klart framgår vad arbetsgivaren utfäster, dvs. en motsvarighet till vad som gäller för personer som står utanför planen (den s.k. frikretsen). Den nya ansökningen En av arbetsgivarna ansökte på nytt om för- handsbesked. Frågorna var även nu allmänt hållna och avsåg avdragsrätten i ett antal typfall (samtliga tryggandeformer). Frågorna24 kan sammanfattas på följande sätt: Äger bolaget rätt till avdrag för att trygga pensionsåtagande (ålderspension) där utfäs- telsen ... ... knyts till riksdagstakets förmåner och ger a) livsvarig pension, nivåer enligt riksdags- taket, dvs. högre nivåer än ITP-planen eller b) temporär pension minst fem år, kostnad motsvarande en livsvarig pension enligt före- gående punkt (omräkning enligt försäkrings- tekniska regler)? ... knyts till den frilagda premien och ger a) livsvarig pension kostnader enligt ITP- planen? ... knyts till ITP-planens förmåner och ger a) livsvarig pension nivåer enligt ITP-planen eller b) temporär pension där kostnaderna beräk- nas enligt föregående punkt (omräkning en- ligt försäkringstekniska regler)? Av ansökningen framgick inte närmare vilken pension som skulle utgå och i de fall pen- sionen knöts till den frilagda premien garan- terades inte någon viss avkastning. Frågan huruvida utfästelsen skall ansetts ha skett enligt allmän pensionsplan ställdes inte ut- tryckligen. Domen 25 Regeringsrätten finner att de alternativa pen- sionslösningarna inte kan anses utgöra all- män pensionsplan enligt tryggandelagen. I motiveringen anförs bl.a. att det av förarbetena framgår att en allmän pensionsplan bör inne- hålla allmänna grunder för pensionering av- seende arbetstagare som är anslutna till en viss fackorganisation alla anställda inom ett visst företag samtliga anställda av en viss kategori vid företaget. Det skall alltså vara fråga om en kollektiv lösning. Regeringsrätten konstaterar att trots att reglerna för pensionsmedförande lön m.m. är gemensamma för hela ITP-planen så är tiotaggarutfästelserna mer inriktade på en indi- viduell än en kollektiv lösning. Man förklarar vidare att vad som är att hänföra till allmän pensionsplan bör tolkas i belysning av skatte- reglerna och konstaterar att huvudregeln för- utsätter att det av planen framgår vilka förmå- ner som utfästs och att en allmän pensions- plan skall kunna utgöra ram för ryms-inom- regeln. Man hänvisar vidare till vad som sades i förarbetena vid införandet av riksdags- taket. Att möjligheter till individuella lös- ningar införts i planen medför emellertid inte att denna inte skall anses utgöra allmän pen- sionsplan när dessa möjligheter inte utnyttjas. Avdragsrätt enligt huvudregeln föreligger alltså inte om en alternativ pensionslösning valts. Vid tillämpning av ryms-inom-regeln skall ITP-planens ”normala” förmåner tjäna som mall. Den pension som utfästs får högst uppgå till de förmåner som normalt finns i planen. Eftersom pensionen skulle komma att överstiga vad som normalt utfästs om pensionen omvandlas till pension under en 217 viss tid (temporär pension), får avdrag enligt ryms-inom-regeln endast göras i alternativet med livsvarig pension. För övriga fall är arbetsgivaren hänvisad till alternativregeln, dvs. tjänstepensionsförsäkring. Synpunkter och reflexioner Redan när Folksam skulle påbörja arbetet med sin tiotaggarprodukt ställdes vi inför ett antal frågor av såväl civilrättslig som skatte- rättslig natur. Vissa av frågorna kunde besva- ras av SPP medan andra förblev obesvarade. Vad är det man utfäster?26 Hur hänger utfäs- telsen samman med huvudregeln? Vem står faran om den pensionslösning som arbetsgi- varen erbjuder missat några förmåner som hade bort vara kvar? Skattefrågorna var följd- frågor till dessa grundläggande frågor. Denna typ av frågor borde inte finnas för en allmän pensionsplan, som skall vara en särskilt väl genomarbetad och säker pensionsutfästelse. Jag kan därför inte säga att jag blev direkt överraskad av Regeringsrättens dom även om jag naturligtvis officiellt hävdat att skatte- rättsnämndens minoritet haft rätt. Min grundinställning är alltså att domen är bra. Det fanns alltför många oklarheter, reg- lerna var alltför svåra att tillämpa och det förelåg uppenbara risker att anställda valde lösningar som inte var bra för dem men att de inte upptäcker detta förrän det är för sent. Det är därför bra att man nu måste ändra, eller i vart fall förtydliga, planens regler. Det största felet ligger, som jag ser det, nämligen inte i själva tiotaggarregeln utan i hur denna har tolkats av vissa rådgivare. Det torde räcka att man gör klart att regeln motsvarar vad som gäller för frikretsen (dvs. att en särskild utfäs- telse krävs) men att tiotaggarna till skillnad från personer som tillhör frikretsen har ett garanterat kostnadsutrymme (den frilagda premien). Den särskilda utfästelsen skall tala om hur tryggandet skall ske och vilka förmå- ner den anställde har. Röster kommer naturligtvis att höjas för ändringar även av de civilrättsliga reglerna så att kostnadsbestämda utfästelser blir möjliga även om tryggandet sker på annat sätt än genom försäkring men enligt min uppfatt- ning är det bättre om pensionsplanerna an- passas till lagen än tvärt om. Enligt min uppfattning bör inte hela pen- sionsutfästelsen tillåtas vara temporär om förmånerna utgår enligt en allmän pensions- plan ens om skattereglerna skulle ändras en- ligt Försäkringsförbundets förslag.27 En an- ställd som har tjänstepension enligt en allmän pensionsplan bör vara garanterad pension under hela sin livstid. Att däremot högre pension utgår under en viss period, t.ex. mel- lan 65 och 70 år, bör vara möjligt. Någon lagändring torde emellertid inte krävas då man kan förutsätta att de centrala arbetstagar- organisationerna inte godtar helt temporära avtal då det knappast kan anses ligga i med- lemmarnas intresse att sådana pensionsplaner införs i Sverige. Skulle man börja tillämpa sådana planer bör man emellertid överväga lagstiftning då det även torde vara ett sam- hällsintresse att framtidens pensionärer har en rimlig pension så länge de lever. Genom regeringsrättens ställningstagande kan man kanske också ”rensa” i debatten om kostnadsbestämda kontra förmånsbestämda pensionssystem. En hel del av det som idag sägs av förespråkare för rent förmånsbestäm- da system grundar sig nämligen på att man har en alltför oklar bild av vad en pensions- utfästelse är, hur reglerna för tryggande är uppbyggda och varför det finns sådana regler. Som i så många andra frågor som debatte- rats under senare delen av 1980-talet och de första åren av 1990-talet har förespråkarna för rent kostnadsbestämda system främst ta- git hänsyn till mer eller mindre kortsiktig värdetillväxt och haft en alltför stor tilltro på individuella lösningar. Den enskilde förut- sätts kunna förvalta sitt pensionskapital bätt- re än försäkringsbolagens professionella för- 218 valtare. Något som helt glömts bort är den grundläggande tryggheten för den framtida pensionären, att pensionsskulden inte skall betalas förrän efter en mycket lång tid och att utbetalningarna sker under en lång tidsperiod. Man har inte heller noterat att den som själv övertar kapitalförvaltningen visserligen har möjlighet att få en högre avkastning men att han naturligtvis också riskerar att få en lägre. Risk och chans är ju två sidor av samma sak. Många har också stirrat sig blinda på skat- tereglerna och glömt bort den civilrättsliga regleringen och det värsta är att många dess- utom har dimmiga begrepp om vad skatte- rätten säger. Man bortser också från sådana praktiska detaljer som vilka belopp som skall betalas ut och när utbetalningarna skall ske. Det finns förespråkare för kostnadsbestämda utfästel- ser som hävdar att det räcker att en arbets- givare utfäster vilka kostnader som skall tjänas in årligen även om man inte knyter skyddet till en försäkring. Jag har för min del mycket svårt att förstå hur detta skall gå till. Man måste ju veta hur stor pension som skall betalas ut och när utbetalningarna skall ske. Vid stiftelsetryggande finns dessutom ett ut- tryckligt förbud mot att pensionen knyts till stiftelsens avkastning. Vid kontotryggande finns i och för sig inte något förbud mot att pensionen knyts till arbetsgivarens resultat men vid en sådan lösning torde det vara svårt att beräkna pensionsskulden. Vilken arbets- tagare vill för övrigt knyta sin framtida pen- sion till arbetsgivarens godtycke på detta sätt (pension är ju uppskjuten lön). Pensions- skuldens storlek beror vidare på den genom- snittliga livslängden, gruppens sammansätt- ning m m. En kostnadsbestämd utfästelse måste alltså knytas till komplicerade beräk- ningar motsvarande de som görs för försäk- ringar eller till en försäkringslösning. Det torde alltså i praktiken endast vara möjligt att lämna kostnadsbestämda utfästel- ser som knyts till en försäkring antingen ge- nom att utfästelsen tryggas genom tjänste- pensionsförsäkring eller genom att den följer en försäkring som en skugga. Skulle man godta att tryggande av kostnadsbestämda ut- fästelser sker i annan form krävs att man inför skydds- och tillsynsregler så att de anställda kan vara säkra på att få en trygg ålderdom. Det skyddet skulle behöva vara så omfattande att man i princip kommer tillbaka till de regler som gäller för försäkring och ingenting skulle egentligen vara vunnet. Låt oss alltså fortsätta med förmånsbestämda utfästelser med valfri tryggandeform och kostnadsbestämda ut- fästelser som tryggas genom försäkring. Noter 1 Jag använder detta uttryck för att hålla isär de två alternativreglerna, ITP-planens resp kommunalskattela- gens. 2 15 maj 1996, mål nr 1664-1995. 3 ITP-planen, plan för industrins och handelns tilläggs- pension för tjänstemän, har fungerat som förebild för såväl lagstiftning som övriga pensionsplaner. Motsva- rande regel finns därför även i andra pensionsplaner. 4 Främst punkterna 20 b– 20 e anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370). 5 Beträffande vissa äldre utfästelser krävs skriftlig form för att arbetsgivaren skall få tillämpa de förmånliga avdragsregler som finns i övergångsbestämmelser i den s.k ikraftträdandelagen. 6 För utfästelser som gjorts före 1967 finns undantag. 7 Rätt till pension ”fryses” alltså på samma sätt som när en försäkring sätts på fribrev. 8 Finansinspektionens anvisningar (BFFS 1977:5 jfrd med BFFS 1990:21) är f.n. under omarbetning. En ny anvisning beräknas komma under året. 9 EG:s livförsäkringsdirektiv, försäkringsrörelselagen, försäkringsavtalslagen, Finansinspektionens anvisning- ar, försäkringsbolagets grunder mm. 10 Även försäkringsföreningar (understödsföreningar) meddelar försäkringar och står under Finansinspektion- ens tillsyn. 11 Bokföringsnämnden har uttalat vissa regler för hur en företagsägd kapitalförsäkring och den till försäkringen knutna pensionsskulden skall redovisas i arbetsgivarens bokföring (Bokföringsnämndens praxis C 21/2; Okt 1985). 12 T.ex. aktieägare och dennes make. 219 13 Avdrag medges naturligtvis inte med högre belopp än som verkligen avsatts. 14 Huruvida ett uppskov med ingivande av deklarationen ger rätt att teckna försäkringen efter ordinarie deklara- tionstidpunkt men före det faktiska avgivandet är oklart. För att vara säker på att inte gå miste om avdraget bör man dock teckna försäkringen före ordinarie deklarations- tidpunkt. 15 Efter dispens kan lägre pensionsålder tillåtas. 16 Om arbetsgivaren erhåller gottgörelse från pensions- stiftelsen för utbetalda pensioner skall detta belopp tas upp som intäkt. Detsamma gäller vid kontotryggande om pensionsskulden minskar. Hela minskningen behöver emellertid inte återföras med en gång (s.k. avtappnings- regeln). 17 I Finansdepartementet pågår f.n. arbetet med att mo- dernisera avdragsreglerna (beloppsreglerna). En utgångs- punkt för detta arbete är ett förslag från Sveriges Försäk- ringsförbund, som i korthet går ut på att man vänder på reglerna så att man i normalfallet tillämpar en kostnadsbe- stämd avdragsrätt (normalregeln) men att man i vissa fall t.ex. vid ikappköp kan medge avdrag enligt en tabell som skall utarbetas av Finansinspektionen och Riksskatte- verket gemensamt. 18 Notera att tid som enskild näringsidkare inte får tas med i underlaget och att utfästelsen naturligtvis uttryck- ligen måste utfästa att tidigare anställningstid skall med- räknas. 19 RÅ 1989 ref 12. 20 RÅ 1988 ref 161. 21 Om planen avser att utgöra ersättning för ATP får 15%- gränsen överstigas och om planen vid utgången av 1977 medgav ett högre pensionsgrundande belopp eller pensi- on med högre belopp skall dessa gälla. 22 Notera att denna regel till skillnad från riksdagstaket även omfattar efterlevande- och sjukförmåner vilket Regeringsrätten konstaterat redan 1981 då man bl.a. prövade avdragsrätten för en utfästelse om efterlevande- pension som kunde utgå även efter det att den efterlevan- de gift om sig (RSV/FB Dt 1982:21). 23 RÅ 1994 not 64. 24 Här redovisas endast de frågor som prövades. 25 Eftersom Regeringsrätten fastställde Skatterättsnämn- dens förhandsbesked redogör jag inte särskilt för nämn- dens motivering. 26 Antag t.ex. att man skulle få lägre ålderspension p.g.a. att man blivit förtidspensionerad och det valda alternati- vet saknade premiebefrielsedel. 27 Se not 17.