EIOPA är en viktig aktör i EU:s regleringsarbete…
EIOPA, den europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, spelar en viktig roll i EU:s regleringsprocess på försäkringsområdet. Till EIOPA:s uppgifter hör att delta i processen med att arbeta fram regler på försäkrings- och tjänstepensionsområdet, men också att övervaka de nationella tillsynsmyndigheterna och bedöma utvecklingen på försäkrings- och pensionsmarknaden. En grundtanke är att EIOPA ska bidra till en mera enhetlig tillsyn och tillämpning.
När det gäller nya regler har EIOPA till uppgift att ta fram bestämmelser som fyller ut reglering på högre nivå. EIOPA tar till exempel i vissa delar fram förslag till bindande föreskrifter av teknisk karaktär, så kallade tekniska standarder. EIOPA har också rätt att utfärda rekommendationer och riktlinjer. Rekommendationerna och riktlinjerna har ”följ eller förklara”-karaktär. Myndigheten lämnar också råd till EU-kommissionen i samband med regelgivning på högre normnivå.
…men brister i transparens
På finansmarknadsområdet antar EU i allmänhet rättsakter genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Det innebär att EU:s ministerråd och Europaparlamentet beslutar gemensamt och måste vara överens. EIOPA är en expertmyndighet och den demokratiska förankringen i beslutsfattandet är därför inte lika självklar. Att beslutsfattandet sker öppet och transparent är därför centralt. Transparens underlättar för de berörda att delta i beslutsprocesserna, något som i förlängningen kan bidra till att beslut fattas på bättre underlag och till ökad förankring och legitimitet. Det är också en grundläggande förutsättning för att ansvar ska kunna utkrävas.
För konsumenter och företag som berörs av den reglering EIOPA medverkar till kan det emellertid vara svårt att få information om vad som händer i en fråga och om vad som är på väg att beslutas. EIOPA:s beslutsfattande är mera slutet än t.ex. ministerrådet och Europarlamentet. Att EIOPA:s beslutsförfarande är slutet är förståeligt när det t.ex. gäller tillsyn, men är svårare att motivera i regleringsfrågor.
Beslutsfattandet
EIOPA leds av en tillsynsstyrelse, som bland annat fattar beslut i regleringsfrågor. Tillsynsstyrelsens sammanträden är inte offentliga och mötesdagordningar görs inte heller tillgängliga för allmänheten i förväg. Vidare uppställs inte något krav på att offentliggöra hur man har röstat. Visserligen läggs protokoll från sammanträdena ut, om än inte i sin helhet, på EIOPA:s webbsida, men det är svårt att utifrån dem bilda sig en uppfattning om hur enskilda ledamöter har agerat. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen omfattas dessutom av en mycket långt gående tystnadsplikt som gör det svårt att inför beslut diskutera frågor som man ska besluta om med utomstående.[1] Tystnadsplikten gäller både i regleringsfrågor och i tillsynsfrågor.
Som jämförelse kan nämnas att när ministerrådets överlägger och beslutar om lagförslag är mötena offentliga och dagordningen görs tillgänglig i förväg.[2] Det går i dessa fall också att följa mötena eftersom de webbsänds på rådets webbsida.[3] Vidare ska omröstningsresultat och röstmotiveringar från rådsmedlemmarna offentliggöras.[4] Det ska dock sägas att transparensen inte är lika omfattande under den förberedande behandlingen i rådets arbetsgrupper, som i praktiken har stor betydelse.
Remisser och annat samråd
Inom EU har det utvecklats ett slags remissväsende genom att öppna och slutna samråd hålls i lagstiftningsfrågor. För EIOPA finns regler om samråd i regleringsfrågor i den förordning som styr verksamheten, EIOPA-förordningen.[5] Att det finns formella krav på samråd är givetvis bra för transparensen. Bestämmelserna innebär dels att EIOPA ska genomföra öppna konsultationer när förslag tas fram, men också att myndigheten då ska höra rådgivande organ, nämligen intressentgruppen för försäkring och återförsäkring eller intressentgruppen för tjänstepensioner. I dessa intressentgrupper finns olika intressen på försäkringsområdet företrädda, däribland försäkringsbranschen. Intressentgruppernas synpunkter offentliggörs.[6] EIOPA:s långtgående regler om tystnadsplikt begränsar emellertid intresseföreträdarnas möjligheter att diskutera arbetet i gruppen med utomstående t.ex. för att inhämta synpunkter.[7]
Rätten att ta del av handlingar hos EIOPA
Utöver samråd är rätten att ta del av handlingar viktig för transparensen. EU:s öppenhetsförordning[8] - som gäller för handlingar som finns hos ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen - tillämpas också på handlingar hos EIOPA.[9] I princip gäller alltså samma förutsättningar för att ta del av handlingar som finns hos EIOPA som handlingar som finns hos EU-institutionerna.
EU:s öppenhetsförordning innebär i huvudsak att medborgare och företag i EU har rätt att ta del av alla handlingar som dessa institutioner innehar, med undantag för sådan information som omfattas av de särskilda sekretessundantag som finns uppräknade i förordningen. Det finns bl.a. ett undantag som tar sikte på att skydda institutionernas beslutsprocess, till exempel i den situationen att en fråga är under beredning och något beslut ännu inte har fattats.[10] För sekretess ställs då dock vissa krav, t.ex. att det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnande. För handlingar i lagstiftningsförfarandet gäller ett förstärkt krav på transparens.[11] EU-domstolen och tribunalen har i några fall underkänt EU-institutionernas invändningar om sekretess när det gäller sådana handlingar.[12] EU:s öppenhetsförordning ger alltså möjligheter att få tillgång till handlingar hos EIOPA, t.ex. i regleringsfrågor.
Utan kännedom om vilka handlingar som finns hos en myndighet får dock rätten att ta del av dem i praktiken begränsad betydelse. För transparens är det därför centralt att det finns ett offentligt diarium eller annat register där detta framgår. Mot den bakgrunden finns i öppenhetsförordningen ett krav på att ställa register över handlingar till allmänhetens förfogande.[13]
EIOPA använder sin webbsida som register. Där finns bl.a. ett elektroniskt bibliotek där det går att söka efter dokument på olika sätt. Biblioteket innehåller i huvudsak dokument som ändå offentliggörs exempelvis i samband med konsultationer eller publikationer av rapporter och dylikt. Det är t.ex. inte möjligt att se när förslag till dagordning och möteshandlingar skickas ut inför tillsynsstyrelsens sammanträden. Webbsidan fyller därför inte samma funktion som ett diarium vid en svensk myndighet. Ett diarium som ger möjlighet att överblicka de handlingar som finns hos myndigheten skulle öka EIOPA:s transparens. Det vore också önskvärt om EIOPA kunde tillhandahålla ett register där man kunde följa behandlingen av en regleringsfråga i dess olika steg och överblicka anknytande möten och dokument.
Finansinspektionens EU-arbete
Även om EIOPA är en oberoende EU-myndighet har den nationella nivån i praktiken inflytande genom representanter i organisationen.[14] I tillsynsstyrelsen, EIOPA:s högsta beslutsorgan, ingår till exempel cheferna för de nationella tillsynsmyndigheterna.[15] När tillsynsstyrelsen fattar beslut i regleringsfrågor är det endast dessa företrädare som har rösträtt.[16] EIOPA:s verksamhet bygger alltså på ett samspel mellan EU-nivån och den nationella nivån. I detta ligger att de nationella tillsynsmyndigheterna har möjlighet att påverka EIOPA:s arbete, t.ex. när det gäller öppenhet och transparens.
Ökad öppenhet, insyn och delaktighet har sedan länge varit övergripande svenska prioriteringar i EU-arbetet. I Finansinspektionens Internationella strategi[17], ett strategidokument för myndighetens internationella arbete, nämns inte något om detta. Det vore givetvis av intresse om myndigheten kunde utveckla hur den ser på dessa prioriteringar t.ex. när det gäller EIOPA.
Finansinspektionens EU-arbete och den svenska offentlighetsprincipen
Att öppenhet och insyn är viktiga svenska frågor har bl.a. sin bakgrund i att den svenska grundlagen ger en långtgående rätt att ta del av handlingar hos olika myndigheter. Dessa regler gäller även när myndigheter som Regeringskansliet och Finansinspektionen deltar i EU-arbetet. Utgångspunkten är således att EU:s öppenhetsregler inte påverkar den svenska offentlighetsprincipen.[18] Om en handling finns hos en svensk myndighet, t.ex. Finansinspektionen, är det alltså den svenska myndigheten som med tillämpning av svenska regler prövar om handlingen ska lämnas ut. Denna utgångspunkt gäller även om handlingen har skickats från en EU-myndighet som EIOPA. Detta har praktisk betydelse eftersom utbyte av olika slags dokument i olika skeden är en naturlig del i EU-arbetet. EIOPA skickar t.ex. förslag till dagordning och möteshandlingar inför tillsynsstyrelsens möten.[19]
Också de svenska reglerna bygger på att handlingar är offentliga om de inte skyddas av sekretess. Till de sekretessbestämmelser som kan aktualiseras i det svenska EU-arbetet hör den s.k. utrikessekretessen. Bestämmelsen tar sikte på det svenska intresset av störningsfria förbindelser med bland annat EU.[20] I till exempel tillsynsarbete kan också sekretessbestämmelser som tar sikte på informationsutbytet till följd av EU-rättsakter bli tillämpliga.[21] Till skillnad från Finansinspektionen har Regeringskansliet sedan länge offentliggjort sina riktlinjer för hanteringen av EU-handlingar.[22] Som principer för regeringens praxis beträffande utrikessekretess och EU-handlingar nämns bland annat följande:[23]
1) Sveriges hållning till ett förslag till t.ex. en rättsakt är normalt offentlig,
2) Rapporter, redovisningar och brev som kommer in till Regeringskansliet från någon EU-institution lämnas som regel ut,
3) Material som huvudsakligen rör procedurfrågor (kallelser, dagordningar, arbetskalendrar m.m.), lämnas ut.
Dessa utgångspunkter för sekretessprövningen anknyter till förarbetsuttalanden till bestämmelsen om utrikessekretess.[24] Av dessa framgår bland annat att lagstiftarens avsikt med utrikessekretessen har varit att åstadkomma en så långt gående öppenhet som över huvud taget är möjlig, utan att det skadar vårt land.[25]
Den svenska offentlighetsprincipen bör alltså ge förutsättningar för god insyn i myndigheternas EU-arbete. Offentlighetsprincipen gäller både i Regeringskansliets och Finansinspektionens verksamhet. Det innebär bland annat att prövningen av om t.ex. utrikessekretess gäller i båda fall sker enligt samma bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen. Det förekommer emellertid att sekretess nämns som ett hinder mot att informera om Finansinspektionens EU-arbete.[26] Man kan mot den bakgrunden fråga sig om och hur förutsättningarna för handlingsoffentlighet skiljer sig åt i de två myndigheternas EU-arbete. Detta skulle kunna klargöras genom att Finansinspektionen på samma sätt som Regeringskansliet offentliggör riktlinjer för hanteringen av EU-handlingar. För att öka tillgängligheten och för ge en bättre överblick över EU-relaterade handlingar skulle Finansinspektionen också kunna föra särskilda EU-diarier, något som finns i Regeringskansliet.
[1] Artikel 70 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (EIOPA-förordningen), artikel 6 i Rules of Procedure of the Board of Supervisors of the European Insurance and Occupational Pensions Authority, EIOPA-BoS-20-019, jämfört med EIOPA Rules of Procedure on Professional Secrecy for Non-Staff, EIOPA-MB-17-039.
[2] Artikel 16(8) TEU och 11(3)(b) i bilaga II till rådets arbetsordning.
[3] Artikel 7 rådets arbetsordning.
[4] Artikel 7 rådets arbetsordning.
[5] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010.
[6] Artikel 37.8 EIOPA-förordningen.
[7] Se artikel 16 Rules of Procedure of the Insurance and Reinsurance Stakeholder Group of the European
Insurance and Occupational Pensions Authority, IRSG-20-25, respektive Rules of Procedure of the Occupational Pensions Stakeholder Group of the European Insurance and Occupational Pensions Authority, OPSG-20-24, jämfört med EIOPA Rules of Procedure on Professional Secrecy for Non-Staff, EIOPA-MB-17-039.
[8] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001.
[9] Artikel 72 i EIOPA-förordningen.
[10] Artikel 4.3 i öppenhetsförordningen.
[11] Artikel 12 i öppenhetsförordningen, jfr också C-57/16 ClientEarth p. 69 och C-39/05 P och C-52/05 P Turco p. 46.
[12] C-39/05 P och C-52/05 P Turco, C‑57/16 P Client Earth och T 540/15 Di Capitani.
[13] Artikel 11 i öppenhetsförordningen. EIOPA:s förvaltningsstyrelse har fattat beslut bland annat om vad EIOPA:s register ska innehålla, se artikel 7 och bilaga II i Decision of the Management Board
Concerning public access to documents, EIOPA-MB-11-056.
[14] I EIOPA-förordningen ställs krav på oberoende, se t.ex. art 42.
[15] Artikel 40 i EIOPA-förordningen.
[16] Artikel 44 jämförd med 40 i EIOPA-förordningen.
[17] Internationell strategi för Finansinspektionen, FI Dnr 20-896.
[18] Denna utgångspunkt gäller inte undantagslöst. Den modifieras när det finns direkt tillämpliga
EU-rättsliga sekretessbestämmelser som måste följas.
[19] Artikel 5 Board of Supervisors Rules of Procedure, EIOPA-BoS-20-019.
[20] 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen.
[21] 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen.
[22] SB PM 2009:1 Hur EU-handlingar hanteras i Regeringskansliet.
[23] SB PM 2009:1 s. 17 ff.
[24] Se prop. 1994/95:112 s. 29.
[25] Prop. 1994/95:112 s.31.
[26] Se t.ex. Statskontorets rapport 2019:11 Myndigheternas information och samråd i EU-frågor, s. 46.