Vilka skillnader och likheter finns mellan regleringar och den praktiska hanteringen av personskador mellan Sverige och Storbritannien? Denna artikel belyser intryck från en studieresa till London 2008 arrangerad av Svenska Försäkringsföreningen.

Inledning

Regeringen i Storbritannien genomförde 2007 en undersökning för att få en uppfattning om försäkringsbranschens synpunkter på problemen med handläggningen av trafikrelaterade personskador och även få kommentarer på föreslagna förändringar. I föreliggande artikel diskuteras ett par av undersökningens frågor som är av särskilt intresse för den svenska marknaden. Särskilt fokuseras på den brittiska försäkringsmarknadens kommentarer på förslagen och vilka förändringar som i praktiken sedermera genomfördes.

Det är välkänt att regleringen av personskador i samband med trafikolyckor är komplicerat. I Sverige har arbetet med att förbättra och tydliggöra handläggningsprocessen pågått i flera år och frågan har således även fått aktualitet i Storbritannien.

I Sverige har en utredning pågått om vem som ska vara ekonomisk ansvarig vid rehabilitering efter en trafikolycka. Ett slutbetänkande lämnades till Socialdepartementet i januari 2010 men något beslut i frågan är inte fattat ännu. Försäkringsbolagen har dessutom genomfört flera åtgärder för att minimera de långa handläggningstiderna, exempelvis med hjälp av mer effektiva och kundvänliga sätt att hantera nya skador.

Regeringen i Storbritannien började således med att kartlägga vilka problemområden som fanns och skickade därefter ut frågor med hjälp av enkäter. De inkomna svaren låg sedan till grund för förslag till förändringar.

Problemställningar och förslag till förändring

Den brittiska regeringens undersökning gick under namnet ”Case track limits and the claims process for personal injury” och publicerades våren 2007. Ett särskilt område som uppmärksammades var att de skadelidande snabbare skulle få besked om såväl ansvarsfrågan som ersättningens storlek. En personskada som orsakats av en trafikolycka på den brittiska marknaden tar i genomsnitt två år att reglera.[1] De långa handläggningstiderna försvårade i sin tur möjligheterna att tidigt erbjuda rehabilitering. En annan viktig fråga var hur man kunde utveckla ett för branschen gemensamt instrument för att avgöra ersättningens storlek. Dessutom var de höga arvodeskostnaderna för juridiska ombud ett stort problem och även här fanns förslag för att upprätta ett gemensamt system för att minska dessa kostnader.

De långa handläggningstiderna har varit beroende av hur utredningsprocessen traditionellt varit utformad. Den som yrkar på ersättning vänder sig oftast till en advokat som genomför en ansvarsutredning före ärendet anmäls till försäkringsbolaget, vilket i sin tur gör en egen utredning. I likhet med Sverige, förefaller själva ansvarsfrågan inte vara den största frågan i Storbritannien. I stället framstod den långa handläggningstiden, vilket främst berodde på det faktum att den skadelidandes ombud genomför en utredning före händelsen anmäls till försäkringsbolagen, som det största problemet. Den brittiska regeringens uppfattning var att försäkringsbolagen ska ansvara för utredningen av ansvarsfrågan. Ombuden skulle efter att ha fått en anmälan, direkt överföra ärendet vidare till försäkringsgivaren.

En annan stor fråga på den brittiska marknaden var hur ett effektivt ersättningssystem för såväl kostnader som rehabilitering skulle kunna konstrueras? I fråga om rehabilitering är det viktigt att processen går fortare så att vård sätts in tidigt för att underlätta och påskynda rehabiliteringen och därigenom få bättre resultat av behandlingen. Oftast erbjuds rehabilitering på ett relativt sent stadium, vilket givetvis minskar möjligheterna till ett positivt utfall. Det finns studier som visat att om rehabilitering sätts in tidigt kan drygt två tredjedelar av patienterna återvända till sitt yrkesarbete.[2]

Ett särskilt stort problem med systemet för handläggningen av trafikskador är de extremt höga arvodena till advokater. I en undersökning från 2006[3] visades att i varje skadefall där maxersättningen understeg £5000, tillkom 88 pence för juridiska arvoden för varje pund som utbetalades i personskadersättning. En annan undersökning visade att 10 procent av varje premie för motorfordonsförsäkring gick till det juridiska arbetet.[4] Sammantaget så rör det sig alltså om betydande summor för något som egentligen inte rör själva rehabiliteringen och påverkar givetvis konsumenternas premienivå.

Remissvaren från parterna

Det inkom 271 remissvar på den brittiska regeringens förslag. Den största andelen kom från advokater och dess intresseföreningar, närmare bestämt 46 procent. Försäkringsindustrin stod för 20 procent och övriga från bland annat från domstolar, fackföreningar, parlamentsledamöter, ombudsmän och skaderegleringsföretag.

Många av svaren, närmare en tredjedel, innehöll förslag till förbättringar för att göra personskadehanteringen än mer effektiv. Hälften av svaren var olika kommentarer på förslagen avyttrade i en positiv anda medan två femtedelar tog avstånd från förslaget fullständigt.

En intressant aspekt var att majoriteten av de svarande underströk att det var av största vikt att – i likhet med förslaget – etablerades detaljerade regler för hur lång tid som fick gå före skadelidande fick besked i ansvarsfrågan.

Det fanns en fråga där inställningen var helt skild bland svaren, nämligen hur ett gemensamt verktyg för bedömning av skadestånd skulle konstrueras? Med tanke på att de flesta svaren kom från olika juridiska ombud var det inte särskilt förvånande att kritiken mot de höga arvodena till advokater, i sin tur fick utstå mycket kritik.

Regeringens beslut och åtgärder

Vad genomförde då den brittiska regeringen för reformer slutligen? Gällande frågan om att påskynda anmälningsprocessen sattes en tidsgräns på fem dagar, det vill säga att advokaten inom fem dagar efter anmälan ska meddela händelsen till försäkringsbolaget. Försäkringsbolaget har i sin tur femton dagar på sig att utreda ansvarsfrågan. Det ska emellertid påpekas att detta gäller enbart skada till följd av en trafikolycka.

Avsikten var att undvika dubbelarbete och regeringen fastslog vidare att ansvarsfrågan ska utredas av försäkringsbolag och inte av advokater. Om försäkringsbolaget erkänner ansvar ska ärendet genast gå vidare till nästa steg i skaderegleringen och behovet av advokaternas ansvarsutredning försvinner. Om bolaget emellertid inte godtar ansvar eller nekar i ansvarsfrågan eller processen överskrider den rekommenderade tiden, har advokaten möjlighet att göra en egen utredning.

Vad gällde frågan om advokaternas arvode så föreslog den brittiska regeringen att dessa enbart ska gälla för ersättning av skadehanteringen. Regeringen ansåg vidare att detta skulle leda till färre tvister i fråga om ersättningsbara arvoden mellan bolagen och advokaterna, vilket i sin tur kunde påskynda skadehanteringen. För att underlätta för advokater och försäkringsbolag utvecklade regeringen ett verktyg för beräkning av dessa arvoden, vilken kallas ”fixed recoverable costs scheme” (FRCS). I denna framgick tydligt vilka kostnader som är ersättningsbara i respektive del av skaderegleringen. Till följd av omfattande kritik från aktörerna har modellen emellertid modifierats.

I frågan om rehabilitering uppmanade regeringen såväl försäkringsbolag som advokater att bidra till lösningar hur denna skulle kunna bli aktuell i ett tidigt skede av processen. Det positiva i sammanhanget var att frågan fick uppmärksamhet, eftersom en tidig rehabilitering har visat sig vara helt avgörande för den skadelidandes möjligheter att återvinna sin medicinska, sociala och mentala hälsa. Processen ska också ske i ett nära samarbete mellan marknadens aktörer.

De brittiska försäkringsbolagen har dessutom godtagit en bestämmelse som innebär att skadelidande som inte kunnat rehabiliteras inte kan bli återbetalningsskyldiga för de redan nedlagda kostnaderna.

Det kan emellertid konstateras att den brittiska försäkringsbranschen kräver att mer omfattande åtgärder genomförs. ABI (Association of British Insurers) riktade stark kritik mot regeringen, där man särskilt påpekade att detta endast kan vara ett första steg i en mycket viktig reform som emellertid kräver ytterligare uppmärksamhet i framtiden.

Sammanfattande diskussion

Det kan således konstateras att den brittiska marknaden uppmärksammat problematiken med regleringen av personskador. Försäkringsmarknaden har inte kunnat genomföra reformer helt på egen hand utan det har varit nödvändigt med statliga initiativ. Till skillnad från Sverige så förefaller ett stort problem i Storbritannien vara att konstruera ett system för att bestämma ersättningens storlek. I Sverige har detta inneburit en möjlighet att hantera skadefallen snabbare. Med tanke på att det brittiska systemet har en lång tradition, kan det vara svårt att genomföra denna förändring men det verkar åtminstone vara en reform som är på väg.  

En intressant aspekt var att förslaget på tidsgränser för anmälan och utredning av en skada, inte fick stöd från jurister. De ansåg att bolagen redan nu har svårt att hålla den gräns på 90 dagar som gäller idag. Det förefaller som att förslaget med att anmäla skadan omedelbart till försäkringsbolaget kan vara ett tillvägagångssätt för att få en snabbare process.

En likhet mellan Sverige och Storbritannien är problematiken hur man konstruerar ett system för att underlätta en tidig rehabilitering av personer som drabbats av personskador. Det förefaller som Sverige för närvarande kommit lite längre i utvecklingen men nya lösningar som för närvarande diskuteras i Storbritannien kan säkerligen tjäna som inspiration även för oss.

Det finns också reformer av ersättningsfrågan som pågår inom EU, vilket förhoppningsvis kan leda till en harmonisering bland medlemsländerna. En gemensam förändring ligger troligen ganska långt i framtiden, så en översyn av nuvarande system synes vara nödvändig i Storbritannien.

Källförteckning

Case track limits and the claims process for personal injury claims (rapport från Ministry of Justice) Adding insult to injury: the need for reform of the personal injury compensation system, 2008.

(ABI - Association of British Insurers), omnämns som ABI med sidhänvisning i artikeln

ABI news release, Monday 21 of July 2008, ref: 56/08

[1] ABI, s. 2.

[2] ABI, s. 7.

[3] ABI s. 4.

[4] IUA/ ABI Fourth Bodily Injury Study, 2007, ABI s. 5.