Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag

33 Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolagNFT 1/2005 Brott mot vinstutdelningsförbudet Enligt 12 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (1982:713) (FRL) får livförsäkringsaktiebolag endast dela ut vinst till aktieägarna om det följer av bolagsordningen.1 Av motiven fram- går att det inte endast är utbetalningar i pengar som avses utan också överföring av annan egendom.2 Bestämmelsen tar enligt sin lydel- se endast sikte på utbetalningar som sker till bolagets aktieägare. HD har emellertid bl.a. i NJA 1997 s. 418 uttalat att 12 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) (ABL), ett an- tal situationer bör kunna tillämpas analogt på utbetalningar som görs till bl.a. till en aktie- Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag av Per Bohlin och Nils Sjöblom Icke-vinstutdelande livförsäkringsbolag drivs i för- säkringstagarnas intresse, vilket innebär att det överskott som genereras i verksamheten förr eller senare skall tillfalla försäkringstagarna och sålun- da inte delas ut som vinst till dess ägare. Trots detta saknar försäkringstagarna insyn och inflytande över styrningen av verksamheten vilket skapar en risk för att ägarna missbrukar sin ställning i livförsäkringsaktiebolaget och i strid med försäk- ringstagarnas intresse gynnar sig själva på livför- säkringsaktiebolagets och därigenom på livförsäk- ringstagarnas bekostnad. I denna artikel diskuteras vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att ett brott mot vinstutdelningsförbudet skall anses föreligga och genom vilka regler och på vilket sätt förbudet upprätthålls. ägaren närstående juridisk person. HD tycker sig finna stöd för sitt synsätt i motiven till ABL. Det finns skäl att anta att 12 kap. 2 §, som motsvarar 12 kap 2 § ABL, bör kunna tillämpas analogt på samma sätt då det i mo- tiven till denna bestämmelse hänvisas till det uttalande i ABL:s motiv som HD använder sig av för att motivera en analog tillämpning.3 Jur. kand Per Bohlin och jur. kand. Nils Sjöblom har i artikeln gjort ett sammandrag av sitt examensarbete med titeln ”Värdeöverföringar från livförsäkringsaktie- bolag som inte får dela ut vinst”, som under vårtermi- nen 2004 skrivits inom ramen för juris kandidatpro- grammet vid Lunds universitet. Handledare: Profes- sor Lars Gorton. Nils Sjöblom nils.sjoblom@busilaw.lu.se Per Bohlin per.bohlin@the.dom.se 34 Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag En analog tillämpning av 12 kap 2 § inne- bär att en utbetalning eller en förtäckt värde- överföring som sker mellan ett icke-vinst- utdelande livförsäkringsaktiebolag och dess ägare eller till en ägaren närstående juridisk person, t.ex. i form av en fastighetsöverlåtelse till underpris, bör anses stå i strid med vinst- utdelningsförbudet i 12 kap. 2 §.4 En särskild fråga är om den s.k. netto- eller bruttometoden skall användas vid värdering- en av t.ex. en fastighet som livförsäkrings- aktiebolaget överlåter till ett annat bolag inom koncernen. Förenklat innebär nettometoden att överföringen anses vara lika stor som egen- domens bokförda värde hos bolaget minskat med vederlaget. Vid en tillämpning av brutto- metoden skall däremot överföringen anses vara lika stor som fastighetens marknads- värde minskat med vederlaget.5 I NJA 1995 s. 742, som rörde förhållandena i vanliga aktiebolag, valdes nettometoden eftersom det praktiska rättslivet under lång tid inrättat sig efter den.6 I livförsäkringsaktiebolag utgör försäkrings- tagarna en intressegrupp som saknas i vanliga aktiebolag. Livförsäkringsaktiebolagen drivs som ovan nämnts i försäkringstagarnas intres- se och det är meningen att allt överskott som genereras i verksamheten förr eller senare skall tillfalla försäkringstagarna genom åter- bäring.7 Bolagsborgenärernas ekonomiska intressen, som det var fråga om i NJA 1997 s. 742, kan inte jämställas med försäkrings- tagarnas intressen. Bolagsborgenärernas eko- nomiska intressen är, till skillnad från försäk- ringstagarnas som avser allt överskott i verk- samheten, begränsade till på förhand bestäm- da fordringar. Det bör sålunda kunna hävdas att försäkringstagarnas intressen är mer om- fattande. Det finns därför fler skäl att anta att försäkringstagarnas intressen träds för när, så fort en värdeöverföring mellan livförsäkrings- aktiebolaget och en till aktieägaren närståen- de juridisk person sker, oavsett om bolagets bundna kapital är intakt eller inte. Ett brott mot vinstutdelningsförbudet skall sålunda anses föreligga så snart livförsäkringsaktie- bolaget säljer en tillgång till ägaren eller till en ägaren närstående juridisk person till ett pris som understiger dess marknadsvärde oavsett om tillgången har ett lägre bokfört värde. Att det med stor sannolikhet, i många fall, är förenat med svårigheter att uppskatta mark- nadsvärdet är en annan sak. Det finns emellertid situationer som inte bör innefatta ett brott mot vinstutdelningsför- budet trots att försäkringstagarnas intresse i viss mån träds för när. Antag att ett bolag inom den koncern i vilken livförsäkringsaktiebola- get ingår säljer kapitalförvaltningstjänster på marknadsmässiga villkor till livförsäkrings- aktiebolaget samtidigt som samma tjänster skulle kunna köpas billigare av bolag utanför koncernen. Att i denna situation hävda att det föreligger ett brott mot vinstutdelningsförbu- det kan inte vara riktigt. Skulle livförsäkrings- aktiebolaget i försäkringstagarnas intresse åläggas att köpa kapitalförvaltningstjänsterna billigare från ett bolag utanför koncernen skulle många av de incitament som finns för att äga ett icke-vinstutdelande livförsäkringsaktie- bolag försvinna. De synergieffekter och orga- nisatoriska fördelar som ägandet av ett livför- säkringsaktiebolag för med sig är således till- låtna att utnyttja såvida de affärer som görs med livförsäkringsaktiebolaget kan sägas ske på marknadsmässiga villkor.8 Finansinspektionens påtryckningsmedel Finansinspektionen utövar tillsyn över för- säkringsbolagens verksamhet och är även den myndighet som beviljar bolagen koncession för att bedriva försäkringsrörelse. Vid till- synen har inspektionen bl.a. till uppgift att se till att de särskilda skyddsregler som gäller vid livförsäkringsbolagens hantering av över- skottsmedel efterlevs.9 Om inspektionen finner att en avvikelse 35 Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag skett från exempelvis FRL skall livförsäk- ringsaktiebolaget eller dess styrelse föreläg- gas att vidta rättelse. Ett dylikt föreläggande får förenas med vite.10 Som nämnts ovan står en otillåten värdeöverföring från ett livförsäk- ringsaktiebolag i strid med FRL. Sålunda skall inspektionen vid en otillåten värdeöverföring lämna livförsäkringsaktiebolaget eller dess styrelse ett sådant föreläggande. Ett föreläggande om rättelse förenat med vite riktat mot styrelsen torde medföra ett för styrelsens medlemmar direkt personligt vites- ansvar. Om så inte var fallet skulle det vara meningslöst att ha en regel enligt vilken an- tingen bolaget eller styrelsen kan föreläggas att vidta rättelse. Vidare styrks denna uppfatt- ning av 21 kap. 1 §, där det föreskrivs att verkställande direktör eller styrelseledamot inte kan drabbas av böter eller fängelse för överträdelser av FRL i de fall vite har erlagts eller skall erläggas. Förevarande bestämmel- ser skulle framstå som självmotsägande om det inte vore så att styrelseledamöterna i såda- na fall drabbats av ett personligt vitesansvar. Livförsäkringsaktiebolaget, eller dess sty- relse, måste emellertid, i de fall inspektionen lämnat ett föreläggande om rättelse, väcka talan med stöd av de associationsrättsliga reg- ler som finns till hands för att bolaget skall återfå eller kompenseras för det värdefrån- händande som den otillåtna värdeöverföring- en inneburit. Slutligen bör tilläggas att det endast torde vara livförsäkringsaktiebolaget, som inne- havare av koncessionen för verksamheten, som står under inspektionens tillsyn och som därmed kan drabbas av dess sanktioner.11 Om livförsäkringsaktiebolagets ägare eller en ägaren närstående juridisk person erhållit en otillåten värdeöverföring från livförsäkrings- aktiebolaget kan således inte Finansinspek- tionen ålägga något av dessa bolag att återbära prestationen ifråga. Ett sådant åläggande kan emellertid göras av domstol sedan talan om återbäring väckts. Återbäringsregeln Av 12 kap. 10 § 1 st. framgår att återbäring skall ske vid utbetalningar till aktieägare som sker i strid med FRL. Enligt paragrafens ly- delse är det endast utbetalningar till aktie- ägare som kan aktualisera en återbärings- skyldighet. Ovan har nämnts att HD, i NJA 1997 s. 418, uttalat att 12 kap. 2 § ABL bör kunna tillämpas på otillåtna värdeöverföringar som sker till bl.a. en aktieägaren närstående juridisk per- son. I samma rättsfall framhålls också att det normalt inte ter sig meningsfullt att tillämpa 12 kap. 2 § ABL analogt på en viss transak- tion om inte även återbäringsregeln i 12 kap. 5 § 1 st. ABL kan tillämpas analogt på motsva- rande vis. I fallet ges också uttryck för den uppfattningen att ABL:s utformning och sys- tematik får det att framstå som naturligt att uppfatta bestämmelserna i 12 kap. ABL som en i det närmaste uttömmande reglering av följderna av ett handlande i strid med de regler vars syfte är att skydda bolagets kapital. HD tycks därmed vara av den åsikten att kapital- skyddsreglerna i 12 kap. ABL utgör lex speci- alis i fråga om otillåtna värdeöverföringar.12 När det gäller icke-vinstutdelande livför- säkringsbolag framgår det av förarbetena att 12 kap. 10 § 1 st. har utformats med 12 kap. 5 § 1 st. ABL som mönster.13 Det kan därmed tyckas som givet att de principer som utfor- mats kring återbäringsregeln i ABL även skall tillämpas på icke-vinstutdelande livförsäk- ringsaktiebolag. En komplicerande faktor är emellertid att sådana bolag över huvud inte får dela ut vinstmedel. Frågan kan därmed ställas om inte behörighets- och befogenhetsreglerna i 8 kap. 16 § skall användas istället då samtliga bolagsorgan faktiskt saknar behörighet att företa en sådan transaktion. En tillämpning av dessa regler skulle innebära att mottagaren av den otillåtna värdeöverföringen ovillkorligen måste återbära egendomen eller motsvarande värden till bolaget. Det bör emellertid fram- 36 Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag hållas att ett sådant synsätt inte utesluter en tillämpning av återbäringsregeln i 12 kap. 10 § 1 st., eftersom reglerna i 12 kap. syftar till att skydda borgenärernas samt försäkrings- tagarnas intresse av bolagets kapital. Bestäm- melserna i 8 kap. däremot får anses vara uppsatta till förmån för bolaget och dess ägare. Det kan därför hävdas att syftet med dessa regler inte är att skydda borgenärernas eller försäkringstagarnas intresse utan snarare att reglera förhållandet mellan bolaget och dess ställföreträdare, d.v.s. bolagets interna förhål- landen.14 Till detta kommer, oavsett om reg- lerna i 8 kap. tillämpas eller inte, att bestäm- melsen i 12 kap. 2 § alltid måste konsulteras vid prövningen om det är frågan om en över- trädelse av vinstutdelningsförbudet. Av den- na anledning får det anses naturligt att tilläm- pa reglerna i 12 kap. på samma sätt som för vanliga aktiebolag, d.v.s. som lex specialis.15 Oavsett om återbäringsregeln i 12 kap. eller behörighetsreglerna i 8 kap. tillämpas torde konsekvensen i praktiken bli densam- ma. Det säger sig självt att den som mottagit en otillåten värdeöverföring från ett icke- vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag, t.ex. dess moderbolag, mycket sällan med fram- gång kan åberopa godtrosregeln i 12 kap. 10 § 1 st. En anledning till att så är fallet är att moderbolaget, såsom ensam ägare med stort inflytande över livförsäkringsbolagets styr- ning, oftast är den som ställer krav på sådan överföring. Vidare bör framhållas att det inte finns något utrymme för moderbolaget att i en sådan situation t.ex. åberopa en felaktig balansräkning eftersom livförsäkringsaktie- bolaget över huvud inte delar ut vinstmedel. Av samma skäl bör moderbolaget inte heller kunna hävda att vinstutdelningen på ett rätts- ligt icke förutsägbart sätt inte var förenlig med försiktighetsregeln eftersom denna regel över huvud inte är tillämplig.16 Det bör slutligen framhållas att det endast är livförsäkringsaktiebolagets styrelse såsom ställföreträdare för bolaget som har rätt att föra en talan om återbäring. Styrelsens talerätt följer av att den enligt 8 kap. 7 § svarar för förvaltningen av bolagets angelägenheter. Reglerna medför även att styrelsen kan upp- dra åt annan, t.ex. verkställande direktör, att föra talan för bolagets räkning.17 Verkställande direktör torde emellertid inte ha någon själv- ständig talerätt när det gäller återbäring då hans behörighet endast omfattar den löpande förvaltningen.18 Bolagsstämman kan vidare såsom bolagets högsta beslutande organ upp- dra åt styrelsen att föra en sådan talan. Försäk- ringstagarna kan inte väcka talan om åter- bäring för bolagets räkning och inte heller uppdra åt styrelsen att föra en sådan talan. Den enda möjligheten för försäkringstagarna, i de fall de lidit skada på grund av bolagsledning- ens agerande, är att väcka en talan om skade- stånd. Skadeståndsreglerna Ovan har konstaterats att även om Finansin- spektionens sanktioner skapar incitament för styrelsen att agera i försäkringstagarnas in- tresse så kan dessa sanktioner inte på ett direkt sätt medverka till att försäkringstagarna er- sätts för den förlust som de åsamkats genom en otillåten värdeöverföring. För att en kom- pensation skall vara möjlig fordras att bola- gets styrelse väcker talan med stöd av de associationsrättsliga regler som står till buds. Det kan emellertid tänkas att Finansinspektio- nen inte alltid upptäcker de transaktioner som kan anses skada försäkringstagarnas intres- sen. Till detta kommer att det endast är styrel- sen som har rätt att föra talan för bolagets räkning. Detta, sammantaget med det förhål- landet att försäkringstagarna saknar inflytan- de över styrningen av verksamheten samti- digt som bolaget skall drivas i deras intresse och inte dela ut vinst till aktieägarna, kan innebära att försäkringstagarna, i de fall en otillåten värdeöverföring skett, frånhänds medel som de skulle erhållit, om inte styrelsen 37 Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag hade underlåtit att agera för att åstadkomma en återbäring eller en bristtäckning. Av denna anledning är skadeståndsreglerna i 16 kap. av vikt. Ett icke-vinstutdelande liv- försäkringsaktiebolags karaktär gör det emel- lertid, ur livförsäkringstagarkollektivets syn- vinkel, lönlöst att kräva ersättning direkt från bolaget i de fall samtliga försäkringstagare lidit skada. Den ersättning som försäkrings- tagarna då kan tänkas erhålla skulle endast motsvaras av en minskad återbäring, varför det för försäkringstagarnas del kan vara av betydelse att även verkställande direktör, sty- relseledamöter och aktieägare kan bli person- ligt ersättningsskyldiga för de fall bestämmel- serna i FRL inte följs. Enligt 16 kap. 1 § 2 p. har styrelseledamot och verkställande direktör ansvar gentemot andra som berörs av deras verksamhet för bolaget. Hit hör enligt förarbetena enskilda aktieägare, delägare, borgenärer, anställda, försäkringstagare och annan tredje man. Ansvaret för VD och styrelseledamöter mot dessa intressenter är dock inte lika vidsträckt som mot bolaget, utan skadeståndsskyldighet kan endast inträda om reglerna i FRL, lag (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings- företag, bolagsordning, de försäkringsteknis- ka riktlinjerna eller placeringsriktlinjerna över- träds.19 Begränsningen innebär bl.a. att sty- relsen inte blir ansvarig för skada som vållas en medkontrahent till bolaget vid kontrakts- brott från bolagets sida. I sådana fall drabbar skadeståndsskyldighet i allmänhet endast bo- laget. En annan sak är dock att bolaget, med stöd av paragrafens första mening, kan kräva av styrelsen att återfå vad bolaget tvingats utge till dess medkontrahent.20 Att bolagets ställföreträdare på detta sätt kan bli ersätt- ningsskyldiga gentemot bolaget innebär att de regler som i FRL och bolagsordningen har till syfte att skydda tredje man blir sanktionerade. Exempel på sådana regler är kapitalskydds- reglerna i 12 kap.21 Av styrelseledamotens och den verkstäl- lande direktörens ställning som bolagets sysslomän följer att ansvaret gentemot bola- get inte endast omfattar handlingar utan i vissa fall också underlåtenhet att handla. De är nämligen även ansvariga för att de med till- börlig omsorg uppfyller de plikter som får anses följa av deras organställning i bolaget. Bolagets ställföreträdare har således en lojali- tetsplikt gentemot bolaget, vilket innebär att de alltid skall handla i bolagets intresse.22 Åsidosätts denna plikt på ett oaktsamt vis och bolaget härigenom skadas kan ersättnings- skyldighet inträda. Beträffande denna lojalitetsplikt framhålls i förarbetena att det måste finnas verksamma incitament för företagsledningarna att full- göra sina skyldigheter. Dessa incitament ska- pas genom den skadeståndsskyldighet som kan drabba dem om de inte uppfyller sina plikter. Det framhålls samtidigt att det bör hållas i åtanke att aktiebolagen verkar i en marknadsekonomi och att all affärsverksam- het innebär ett visst mått av risktagande och att även omsorgsfullt övervägda affärsbeslut kan visa sig bli förlustbringande. Skadestånds- reglerna är därför utformade så att de ger möjlighet att ta de affärsmässiga risker som i det enskilda fallet är motiverade. Det är såle- des culparegeln som sätter gränserna för ställ- företrädarnas risktagande. I motiven anförs även att det är upp till rättstillämpningen att utifrån förhållandena i det enskilda fallet prö- va om ett handlande eller en underlåtenhet står i strid med de skyldigheter styrelseleda- moten eller den verkställande direktören har såsom syssloman för bolaget.23 En skadeståndstalan mot en person i organ- ställning skall prövas enligt FRL:s regler när anspråket grundas på en handling som veder- börande vidtagit i sin egenskap av organ för den juridiska personen. Här gäller således reglerna i FRL om sätt och tid för talans väckande, verkan av ansvarsfrihet, förutsätt- ningarna för skadeståndsskyldighet och jämk- ning. Grundas skadeståndsanspråket däremot 38 Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag på handling som personen i fråga inte vidtagit i sin egenskap av organ för bolaget skall sådan talan följa allmänna regler.24 Normalt kan skadeståndsskyldighet endast inträda om person- eller sakskada vållats upp- såtligen eller av oaktsamhet eller, när det gäller ren förmögenhetsskada, när skadan för- orsakats genom brott. När det gäller de skade- ståndsreglerna i ABL framhåller emellertid Nial att bestämmelserna i 15 kap. 1 § ABL utvidgar ersättningsskyldigheten för organle- damöter till att även omfatta ren förmögen- hetsskada.25 Motsvarande torde gälla beträf- fande skadeståndsreglerna i 16 kap., eftersom dessa regler enligt motiven överensstämmer i sak med de aktiebolagsrättsliga skadestånds- reglerna.26 Försäkringstagarnas krav på er- sättning från personer i organställning då bo- laget har frånhänts värden som följaktligen har minskat storleken på försäkringstagarnas återbäring kan således vara berättigad. Pro- blemet med en sådan skada är dock att den är accessorisk i förhållande till den direkta skada som bolaget har åsamkats och den försvinner således i samma stund som bolaget kompen- seras för sin skada. Det kan därmed ifrågasät- tas om inte försäkringstagarnas talerätt endast blir sekundär i förhållande till bolagets. Frågan om när en rätt till ersättning för indirekt skada skall anses föreligga har över- lämnats till rättstillämpningen att närmare precisera.27 I motiven framhålls dock att en tredje man som träder i kontakt med bolaget skall ha anledning att förlita sig på att dess styrelseledamöter och verkställande direktör följer de regler som gäller för bolaget. I utom- obligatoriska förhållanden ersätts ren förmö- genhetsskada i allmänhet endast om skade- ståndsskyldigheten följer av brott eller har stöd i lagbestämmelser. Mot denna bakgrund anses det i förarbeten vara väsentligt att ABL tillhandahåller väl avvägda bestämmelser om styrelseledamöternas och den verkställande direktörens ansvar mot tredje man. Här, lik- som i fråga om skadeståndsansvaret mot bola- get, är det emellertid nödvändigt att vid reg- lernas utformning finna en balanspunkt, där risken för skadestånd inte går ut över möjlig- heterna att sköta bolaget på ett affärsmässigt sätt.28 I motiven till ABL framhålls även att de aktiebolagsrättsliga regler vars syfte är att skydda bolaget är av sådan betydelse för en- skilda aktieägare och bolagsborgenärer att dessa borde kunna föra talan om ersättning för den indirekta skada som överträdelse av bl.a. reglerna i 12 kap. ABL kan vålla dem. Det framhålls vidare att en borgenär kan ha rätt till ersättning för indirekt skada, varefter en hän- visning görs till NJA 1979 s. 157. En förut- sättning för att ersättning skall utgå för indi- rekt skada är enligt detta rättsfall att bolaget blev insolvent genom den skadegörande hand- lingen eller att den har förvärrat en redan bestående insolvens hos bolaget. Att en åtgärd försämrar bolagets ekonomiska ställning med- för däremot inte någon rätt till ersättning för en borgenär om bolaget efter åtgärdens vidta- gande fortfarande bedöms kunna betala sina skulder allt efter som de förfaller till betal- ning.29 Detta resonemang kan dock inte göras gäl- lande när det gäller livförsäkringstagarnas anspråk på ersättning för uppkommen skada som grundar sig på att bolagets ställföreträda- re företagit en värdeöverföring i strid med vinstutdelningsförbudet. Till skillnad från borgenärerna har nämligen försäkringstagar- na inte bara ett intresse av bolagets bundna kapital utan även ett vinstintresse. Däremot tillgodoses borgenärernas intresse redan ge- nom det förhållandet att bolaget kan betala sina skulder efter hand som de förfaller. En borgenär lider därmed inte skada förrän skul- den har förfallit till betalning och det visar sig att bolaget inte kan betala. En konsekvens av det anförda är att en borgenärs indirekta skada kan läkas genom att bolaget genererar vinst. Livförsäkringstagarnas intresse skadas dock redan av det förhållandet att livförsäkrings- 39 Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag bolaget frånhänds värden, vilket drabbar för- säkringstagarna genom försämrad återbäring. Livförsäkringstagarens skada uppkommer så- ledes i samband med verkställandet av den otillåtna värdeöverföring eller i vart fall se- nast vid nästkommande återbäringstillfälle. Till detta kommer att den skada som livför- säkringstagarna drabbas av vid en otillåten värdeöverföring inte kan läkas genom att bo- laget genererar vinst utan skadan kan endast läkas genom att de utgivna medlen återbärs eller täcks genom bristtäckning eller skade- stånd. Av denna anledning bör försäkrings- tagarna kunna få ersättning för den skada som ställföreträdarna orsakar dem genom att på ett culpöst eller uppsåtligt vis företa en otillåten värdeöverföring. Försäkringstagarna har så- ledes rätt till skadestånd för indirekta skador. Av 16 kap. 3 § framgår att även aktieägare kan ådra sig skadeståndsskyldighet gentemot bolaget, aktieägare eller annan om han med- verkar till överträdelse av FRL, bolagsord- ningen, de försäkringstekniska riktlinjerna eller placeringsriktlinjerna. Det krävs dock att skadan har orsakats genom uppsåt eller grov oaktsamhet.30 Med tanke på att livförsäkrings- aktiebolag som inte får dela ut vinst vanligtvis endast har en ägare med stort inflytande över bolaget kan denne mycket väl anses handla med uppsåt eller genom grov vårdslöshet vid en transaktion med livförsäkringsaktiebola- get. En aktieägare kan därmed bli ersättnings- skyldig gentemot försäkringstagarna för det fall aktieägaren medverkat till en otillåten värdeöverföring. Slutord Genomgången har visat att det finns regler som skapar incitament för de verkställande organen i ett livförsäkringsaktiebolag att upp- rätthålla det vinstutdelningsförbud som i all- mänhet råder . Reglerna kan, om de tillämpas, hålla såväl livförsäkringsaktiebolaget som dess försäkringstagare skadelösa. Emellertid sak- nar försäkringstagarna insyn i bolagens verk- samhet varför en förutsättning för att de skall kunna erhålla skadestånd i de fall livförsäk- ringsaktiebolaget brutit mot vinstutdelnings- förbudet, i praktiken är att Finansinspektio- nen utövar en fullgod tillsyn över verksam- heten. Ett sätt att förbättra försäkringstagar- nas ställning i livförsäkringsaktiebolagen och därmed minska risken för att bolagen skall frånhändas medel skulle kunna vara att öka försäkringstagarnas insyn när det gäller bola- gens koncerninterna transaktioner. Noter 1 Då det i fortsättningen hänvisas till lagrum avses försäkringsrörelselagen (1982:713). 2 Prop. 1981/82:180 del 1 s. 261. 3 Se NJA 1997 s. 418 i referatet s. 447 f. och prop. 1975:103 s. 475 f. till vilken prop. 1981/82:180 del 1 s. 261 hänvisar. 4 Jmf Granskningsrapport Försäkringsaktiebolaget Skandia (publ), 25 november 2003, s. 13. 5 Se Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, s. 38. 6 NJA 1995 s. 742 s. 766 i referatet. 7 Se 12 kap. 5 §. 8 Jmf prop. 2003/04 109 s. 27 och Finansinspek- tionens rapport 2004:2 s. 12. 9 Prop. 1998/99:87 s. 339 ff. 10 19 kap. 11 § 2 st. och 21 kap. 2 § 4 st. Finansin- spektionen får även meddela anmärkning fören- at med straffavgift och vid allvarligare överträ- delse av FRL förverka koncessionen, se 19 kap. 11 § 1 st. och 11 d-e §§ samt prop. 2003/04:109 s. 62. 11 Se 1 kap. 1 § 1 st där det framgår att bedrivandet av försäkringsrörelse kräver koncession, vilket endast kan ges till försäkringsaktiebolag eller ömsesidiga försäkringsbolag. 12 Jmf Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, s. 45 ff. 13 Prop. 1981/82:180 del 1 s. 272. 14 Visst stöd för åsikten att behörighetsreglerna är interna finns i NJA 1999 s. 426. 15 Jmf Nerep, Aktiebolagsrättslig analys – Ett tvär- snitt av nyckelfrågor, s. 453. 40 Värdeöverföringar från icke-vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag 16 Jmf Rhode, Aktiebolagsrätt, 20 uppl., s. 107. 17 8 kap. 7 och 13 § 2 st. 18 8 kap. 7 §. 19 Prop. 1981/82:180 s. 299. 20 Prop. 1975:103 s. 540 f. Förarbetena till FRL hänvisar till motsvarande paragraf i ABL med motiveringen att paragraferna överensstämmer i sak, se prop. 1981/82:180 s. 298. 21 Prop. 1975:103 s. 540. 22 Prop. 1997/98:99 s. 186. 23 Prop. 1997/98:99 s. 186 f. 24 Prop. 1975:103 s. 543. 25 Se Nial, Svensk associationsrätt, s. 341 f. och Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseleda- möter och verkställande direktör, s. 422 f. 26 Se prop. 1981/82:180 s. 300. 27 Prop. 1997/98:99 s. 189. 28 Prop. 1997/98:99 s. 189. 29 Prop. 1997/98:99 s. 188 f. 30 16 kap. 3 §.