Under flera år har begreppet olycka (accident) beskrivits som föråldrat, snävt och som ett icke-entydigt begrepp. Ändå så fortsätter begreppet att spridas och användas i vårt moderna risksamhälle där andra nyord och moderniteter ter sig som självklara. Trafikolyckor är inget folkhälsoproblem men det är däremot trafikskador. Vi vet nämligen att människan skadas i en skadehändelse, vilket är ett mer adekvat ordval än begreppet olycka. Denna artikel diskuterar begreppets relevans och spridning inom det trafikmedicinska forskningsfältet med exempel på tillämpning på internet och en trafikmedicinsk världskongress.

Inledning

Hur har forskare generellt behandlat och använt olika begrepp om skador och skadeutfall i samband med presentationer av forskningsresultat? Vilken innebörd har begreppen och varför är det viktigt att använda korrekta språkliga benämningar på olika begrepp inom det trafikmedicinska området? Den här artikeln fokuserar främst på dessa frågor. Ett syfte med artikeln är att skapa en vidare diskussion om begreppens användbarhet men också om konsekvenserna vid eventuella felanvändningar och felbenämningar. Är det möjligt att närmare definiera olycksbegreppet och operationalisera det som ett skadebegrepp?

Alla som arbetar med vetenskaplig verksamhet och de som tar del av forskningsresultat vill veta innebörden av ett begrepp eller terminologi. Det är helt enkelt viktigt att veta vad vi menar med ett fenomen och hur vi definierar ett begrepp. Detta kan uppfattas som självklart och vedertaget. För dem som arbetar inom försäkringsbranschen är begreppet skadehändelse och skada emellertid mer adekvat än det mångfacetterade begreppet olycka. Den här artikeln handlar om ord och begrepp som vid olika tider och tillfällen beskriver ett av vår tids stora folkhälsoproblem – nämligen trafikskador.[1]

I det svenska samhället används olycka i flera olika sammanhang. I tabell 1 beskrivs ett antal ord där olycka är leden i själva ordet.

Tabell 1. Begreppet olycka och dess användning

Källa: Egen bearbetning

Men vad betyder ordet olycka egentligen? En ordboksförklaring ger oss en beskrivning av att det handlar om någon form av lidande. I Svensk Ordbok beskrivs begreppet olycka som en ”plågsam eller sorglig händelse (utveckling) eller situation”. Ett annat ord som kommit att användas allt mer frekvent inom det trafikmedicinska området och som även är viktigt att definiera är ordet krasch. I Svensk Ordbok ges följande definition av krasch: ”våldsam olycka där fordon går sönder under avgivande av ett kraftigt oljud”. Benämningen krasch ingår i flera ord som till exempel bilkrasch, motorcykelkrasch, kraschlandning och kraschplats. Internationellt har olycksbegreppet använts under många decennier inom forskningsvärlden.[2]

En översikt och filosofisk betraktelse av olycksbegreppet har gjorts av Per Sandin (2005) som pekar på att begreppet använts på olika sätt inom flera samhälls- och ämnesområden. Sandin beskriver hur olycksbegreppet har kommit att dikotomiseras inom det medicinska området där man kan urskilja två typer av olycksbegrepp; extern olycka respektive intern olycka. Den externa olyckan består av till exempel trafikolyckor och hur trafikoffer, det vill säga trafikskadade, ska kunna ges adekvat behandling. De interna olyckorna däremot omfattar olyckor som kan sägas bestå i en behandlingssituation, det vill säga då en patient avlider eller skadas genom en medicinsk behandlingsinsats.

Trafikolycka är ett vardagligt ord som används av allmänhet, media och expertis. Vi vet också att orden mörkerolycka, singelolycka och viltolycka används i språkbruket. Utan veta eller säga något om utfallet, eller med andra ord konsekvenserna av olyckor, är det desto svårare att säga något om ordens innehåll och innebörd. Kirurgen och professorn Ulf Björnstig skriver följande i en relativt nyutgiven lärobok om traumatologi om begreppsbildningen olycka:[3]

"Begreppet ’olycka’ har av två skäl utgått ur vokabulären inom modern skadeprevention. Förutom att det inte är ödet som låter en ”olycka” drabba oss är ordet i sig inte ett entydigt begrepp. Man kan exempelvis snubbla och falla (vilket kan definieras som en olycka) utan att skada sig."

Den amerikanske Leonard Evans beskriver ordet krasch i sin bok Traffic Safety på följande vis:[4]

"A vehicle striking anything is referred to as a crash. The widely used term accident is considered unsuitable for technical use. Accident conveys a sense that the losses are due exclusively to fate. Perheps this is what gives accident its most potent appeal – the sense that is exonerates participants from responsibility. Accident also conveys a sense that losses are devoid of predictability. Yet the purpose of studying safety is to examine factors that influence the likelihood of occurrence and the resulting harm from crashes. Some crashes are purposeful acts for which the term accident would be inappropriate even in popular use”.

Det kan emellertid konstateras att fortfarande använder flera samhälleliga instanser en icke-entydig definition av olycksbegreppet. Medier (press, radio och tv) använder sig vanligtvis också av olycksbegreppet. Reportrar rapporterar om att en trafikolycka har inträffat, detta har emellertid en lång förhistoria. Redan i början av 1920-talet hade svenska tidningar så kallade olyckskrönikor som bestod av korta tidningsnotiser om alla olyckor som inträffat under en avgränsad period.[5] 

I Sverige har begreppsdiskussioner förts av flera forskare. Ragnar Andersson skriver bland annat följande:[6]

"Det är också angeläget att myndigheter verksamma inom säkerhetsområdet (det finns totalt omkring 550 nationella myndigheter i Sverige varav en stor andel har uppgifter relaterade till säkerhet) i ökad grad intresserar sig för varandras verksamhetsfält, terminologier, metoder, synsätt och regelverk, i syfte att nå en ökad förståelse över sektorsgränserna och främja samverkan. Kanske kan man härigenom också på sikt nå en ökad integration av det praktiska säkerhetsarbetet, till gagn för ett mer kostnadseffektivt utnyttjande av samhällets samlade resurser för att öka säkerheten för sina medborgare."

Termen olycka kan sägas ställa till med bekymmer för den som betraktar terminologin lite närmare. Man kan till exempel endast undersöka genom att tillfråga en bilist om han eller hon har upplevt genom sitt förarbeteende och körning att ”vara nära” en olycka. En olycka kan man alltså också vara ”nära” utan att den blir reell. Skadehändelse eller krasch innebär ett skadeutfall – en personskada där man behöver ge olika stödinsatser i samhället.[7]

Metod och material

Då är frågan hur används egentligen begreppet olycka? Föreliggande artikel baseras på två typer av källor. Den första källan omfattar vetenskapliga presentationer (oral presentations and poster presentations) som genomfördes den 26-29 april 2009 vid en trafikmedicinsk världskongress (International Traffic Medicine Association - ITMA 21th World Congress) i Haag, Holland (ITMA, 2009). Totalt studerades 20 postrar och 85 ”papers” med utgångspunkt från rapporternas sammanfattningar (abstracts). Den andra källan omfattar sökningar av ett antal trafikmedicinska ord- och begreppsbildningar i sökmotorn Google på Internet som genomfördes under maj månad 2009. De sökningar som genomförts på Google ska endast ses som en fingervisning om hur begreppen används, snarare än som en statistik frekvens eller utbredning av de undersökta ordens förekomst på Internet. Det finns också – vilket bland annat Arnstad (2008) visat – alltför många frågetecken om webbsökningars tillförlitlighet för att använda ett sådant material i en strikt vetenskaplig studie. Således ska dessa siffror endast uppfattas som tentativa.

Resultat

När man söker på sökmotorn Google på olika sökord kan enkel statistik tas fram på hur frekvent ord och fenomen används på Internet. Följande tabell visar sökträffar efter sökningar på de ord och begrepp som diskuteras i föreliggande artikel.

Tabell 2: Trafikmedicinska ord- och begreppsförekomster på Internet

Källa: Enkel sökning på Google i maj 2009

I nästa tabell redovisas hur de vanligaste trafikmedicinska begreppen olycka, skadehändelse, krasch och kollision har kommit att användas vid olika forskningspresentationer vid en världskongress i trafikmedicin.

Tabell 3: Trafikmedicinska ord- och begreppsanvändningar i posters och föredrag vid en trafikmedicinsk världskongress

Källa: ITMA 2009, Hague.

De båda begreppen olycka och krasch är de mest förekommande orden i de trafikmedicinska och vetenskapliga presentationer som gjordes under konferensen. De båda orden användes vanligtvis av både postersutställare som av föredragshållare (såväl av huvudföreläsare som vid seminariepresentationerna). Dessa två stickprov i olika sammanhang visar tydligt att de mångfacetterade begreppen olycka och krasch är vanligt förekommande. Det förefaller inte heller finnas någon tendens att mer adekvata ordval för att beskriva en skadehändelse håller på att växa fram.

Att förändra begreppsanvändningen i praktiken tar tid och kanske bör processen också få ta tid för att insikt ska nås hos alla begreppsanvändare. I en forskningsantologi som utgivits av Räddningsverket i Sverige (Swedish Rescue Service Agency) är olycksbegreppet vanligt förekommande. I antologin används och sprids det bland och mellan yngre forskare. Antologins titel är just ”Learning from accidents” (Swedish Rescue Service Agency, 2008).

Är det då möjligt och önskvärt att operationalisera olycksbegreppet till ett mer renodlat skadebegrepp? I vilken kontext studeras och används de olika begreppen? Frågorna är många och viktiga. För att kunna operationalisera till exempel människors utsatthet och erfarenheter av olyckor i trafiken är det viktigt att de mätinstrument som tas fram omfattar såväl generella frågor och perspektiv på hur människan kan ha skadats i en trafikolycka. Det krävs också en stringent terminologi som underlättar att mäta specifika konsekvenser och effekter av skador. Även om personen inte skadas fysiskt så kan ju han eller hon blivit traumatiserade genom chock och negativ stress. Starka känselintryck på skadeplatsen är också ett exempel på betydelsefull påverkansfaktor som kan inverka på förloppet.

Ett resultat av studien visar att man inom forskningsvärlden använder begreppen olycka, krasch och skadehändelse som synonymer. Det är alltid viktigt att ett begrepp som används definieras så tydligt som möjligt. Detta är något som inte bara forskare kan ha något att lära av utan också andra aktörer. I media blandas också orden i rapporteringen av trafikrelaterade skador. Konsekvenserna av en icke-konsekvent språkanvändning av skadebegreppen blir att varken avsändaren eller mottagaren av skadeinformationen vet vad som exakt menas. Vad omfattar en lindrig skada? En svår skada? En livshotande skada? Vad är egentligen skillnaden mellan olycka, kollision och krasch?

Avslutning

En viktig slutsats som kan dras av denna översiktliga genomlysning av hur olika begrepp och ord används inom det trafikmedicinska området, är att det historiskt traditionella olycksbegreppet har kommit att få en stor spridning och genomslag inte bara i det svenska talspråket utan också i medier. Olycksbegreppet har kommit att problematiserats av såväl medicinska forskare i Sverige som trafikexpertis på den internationella arenan.[8] Begreppet har även diskuterats och utretts utifrån flera filosofiska perspektiv.[9] En belysning av begreppens användning i språkbruk och i vetenskapliga sammanhang visar att olycksbegreppet fortfarande har en alldeles egen ställning i språket men även i det trafikmedicinska sammanhanget.

Trots detta kan konstateras att begreppet inte är entydigt och inte ger några svar på skadeutfallen. Ordet skadehändelse efter engelskans ”injury event” skulle vara mer adekvat att använda. Ordet krasch har dock kommit att användas mer flitigt i såväl medierapportering som av forskare. En genomgång och analys av forskningspresentationer på en världskongress i trafikmedicin som anordnades år 2009, visade att kraschbegreppet kommit att användas mest frekvent. I medierna blandas begreppen olycka, kollision och krasch. Ordet skadehändelse används dock mer sparsamt. Kanske är ordet så komplicerat och krångligt att använda, vilket minimerar tillfällen för att sprida begreppet och få till stånd en standardisering av terminologin? Det förefaller vara svårt att etablera termen skadehändelse i det svenska språkbruket och det krävs att termen sprids på flera olika fronter.

Det är avslutningsvis av intresse att också föra en normativ diskussion om kommuniceringen av de olika skadebegreppen. Som jag tidigare nämnt borde begreppet skadehändelse introduceras och cementeras i trafikskadesammanhang som ett distinkt och klargörande begrepp för skador som inträffar i trafiken. De händelser som inträffar när till exempel två fordon kolliderar med varandra i en trafikmiljö kan ju också leda till att ingen ådrar sig fysiska skador och då kan vi ju inte heller tala om en skadehändelse. Däremot som tidigare har sagts kan de inblandade utveckla chockreaktioner och negativ stress som en konsekvens av händelse och med psykiska skador som följd. I de fallen skulle man kunna tala om att en skadehändelse har inträffat.

För att lansera begreppet skadehändelse i ett bredare sammanhang behövs utbildning och information. Här skulle till exempel Försäkringsförbundet och de olika försäkringsbolagen i de nordiska länderna kunna bidra till en närmare diskussion om de olika skadebegreppens hållbarhet och potentiella definitionskraft. Skadebegreppet är känt och beprövat inom försäkringsbranschen samtidigt som termen olycka också används. Skulle begreppet skadehändelse kunna bana vägen för en ny normativ diskussion inom det trafikmedicinska fältet?

Referenser

Allnutt, M. F. (2002), ”Human factors in accidents”, Quality and Safety in Health Care 11, ss. 369–375. 

Andersson, R. (2007), ”Generella principer för skadeprevention”, I: Andersson, R. et al. (2007), Skador och skadeprevention – en antologi, Räddningsverket, Karlstad.

Andersson, R. (2003), ”Olycksfall, skador och säkerhet – Vad ligger i begreppen?”, I: Barnsäkerhetsdelegationen. Från barnolycksfall till barns rätt till säkerhet och utveckling, Statens Offentliga utredningar, SOU 2003:127.

Arnstad, M. (2008), ”Googleforskning – okontrollerad och oemotståndlig”, Språktidningen på webben nr 5/08. http://www.spraktidningen.se/art.lasso?id=08548

Björnstig,U. (1998), Skadeprevention – en historisk återblick och aktuell uppdatering, Olycksanalysgruppen, rapport nr 75, Norrlands universitetssjukhus, Umeå.

Björnstig, U. (1999), ”Skadeprevention har givit stora vinster. En historisk återblick och aktuell uppdatering”, Läkartidningen 1999:3, ss. 182-187.

Björnstig, U. (2007), ”Skadeprevention”, I: Lennquist, S. (red.), Traumatologi, Liber Första upplagan, Stockholm.

Davidsson, M. (2008), ”Helikopterolyckan i Ryd: Försvarets ledning och kultur bakom olyckan”, Arbetarskydd. Arbetarskyddsverkets tidning, häfte 11/12, s. 10-11.

Evans, L. (1991), Traffic Safety and the driver, Van Nostrand Reinhold, New York.

Evans, L. (2004), Traffic Safety, Science Serving Society, Bloomfield Hills, Michigan.

Froggatt, P. and Smiley, J. A. (1964), ”The Concept of Accident Proneness: A Review”, British Journal of Industrial Medicine, January; 21(1):1-12.

ITMA (2009), Safe Mobility Young and Old, International Traffic Medicine Association 21th World Congress, 26-29 april, 2009, The Hague, the Netherlands. Program and Abstracts Book. ITMA.

Lindstedt, G. (2008), ”Ford blev Volvos stora olycka: VA krisen för Volvo”, Veckans affärer, 2008, häfte 42, s. 50-53, 55, 57.

Lundälv, J. (1998), Förmåga till välfärd. Trafikskadades upplevelser och liv – ett drama om bemästring, Socialpolitiska institutionen, Helsingfors

universitet, Fischer, Stockholm.

Lundälv, J. (2009), Stöd efter krasch, Meyers förlag, Gävle.

Sandin, P. (2005), Forskningsöversikt avseende temat ’olycksbegreppet’, Kungliga Tekniska Högskolan, Institutionen för filosofi och teknikhistoria, Räddningsverket, Karlstad.

Segerblad, B. (2007), ”Nätverk: SOS Alarm, alltid redo att svara i telefon – när en olycka inträffat”, Civila försvarstidningen 2007, häfte 3, s. 22-23.

Svensk Ordbok (1986), Utarbetad vid Språkdata, Göteborgs universitet.

Swedish Rescue Services Agency (2008), Learning from accidents. An anthology based on thoughts and ideas from young research fellows, NCO 2008:5, Swedish Rescue Services Agency, Karlstad.

Theobald, D. W. (1970), ”Accident and chance”, Philosophy 1970:45, pp. 106–113.

Whittingham, R. B. (2004). The Blame Machine: Why Human Error Causes Accidents, Elsevier Butterworth-Heinemann, Amsterdam. 

Visser, E., Pijh, Y. I., Stolk, R. P., Neeleman, J. and Rosmalen, J. G. M. (2007), ”Accident proneness, does it exist? A review and meta-analysis”, Accident Analysis and Prevention 2007:39, pp. 556-564.

Yarnell, J. (2007) (ed.), Epidemiology and prevention. A system-based approach, Oxford University Press, Oxford.

[1] Evans, 1991; Lundälv, 1998, Björnstig, 1998, 1999 & 2007; Evans, 2004; Yarnell, 2007.

[2] Froggatt and Smiley, 1964; Visser et al., 2007.

[3] Björnstig, 2007, s. 507.

[4] Evans, 2004, s. 6.

[5] Ett exempel är följande artikel: ”Pingsthelgens olyckskrönika ganska diger” Svenska Dagbladet 1926 nr 138.

[6] Andersson, 2007, s. 5.

[7] Lundälv, 2009.

[8] Evans, 1991; Evans, 2004; Björnstig, 2007.

[9] Sandin, 2005.