Search article

Inom försäkringsbranschen har i alla tider pågått ett intensivt samarbete i en mängd olika syften och i en mängd olika former och konstellationer. Föremål för intresse i denna artikel avgränsas emellertid till samarbetena kring försäkringsvillkoren som ägde rum bl.a. genom villkorsskrivningen i de s.k. tarifföreningarna. Dessa upplöstes i slutet av sextiotalet, men villkorssamarbetet fortsatte längre än så, kanske ända in på 1980-talet. Syftet med denna undersökning är dels att ge en historisk beskrivning av de svenska tarifföreningarna och deras arbete på det försäkringsavtalsrättsliga området, dels att kasta ljus över frågan vilken betydelse de branschgemensamma försäkringsvillkoren har och har haft för utvecklingen av den svenska försäkringsavtalsrätten.

Den 1 oktober 2018 trädde försäkringsdistributionslagen i kraft. Lagen ersätter försäkringsförmedlingslagen med den skillnaden att den är tillämplig på all försäkringsdistribution, dvs. även försäkringsbolagens egen distribution. Denna artikel syftar till att bidra med den historiska kontexten gällande kvalifikationskraven på försäkringsbolagens säljare.

Den 1 januari 2015 trädde nya preskriptions- och preklusionsregler i försäkringsavtalslagen i kraft. Preskription och preklusion av rätten till försäkringsersättning är ämnen som är föremål för ett ständigt intresse hos praktiker, akademiker och studenter och författaren är säker på att även de nya reglerna kommer att diskuteras och debatteras. I den här artikeln, som också är publicerad i Bertil Bengtssons festskrift (Jure 2016) belyser hon de nya reglerna i 7:4 FAL och 8:20 FAL utifrån ett direktkravsperspektiv. De nya reglerna har ändrats med följd att fristerna för även den skadelidande med en direktkravsrätt kommer att beräknas på ett annat sätt än tidigare. Vidare har en ny regel införts i 8:20 som innebär att man vid preklusion skiljer mellan frivillig och obligatorisk ansvarsförsäkring.