Search article

The search produced 6 hits, showing 1 - 6

Det stora nordiska försäkrings kriget: Avvecklingsfasen

Issue: 4 / 1999 | Category: Insurance history, Marketing and competition | Author: Karl Englund

Månadsskiftet april/maj 1992 innebar en verklig vattendelare i den ägarstrid, som hade inletts i och med att den svenska S-E-Banken den 10 oktober 1990 offentliggjorde ett beslut att gå in som storägare i Skandia – en ägarstrid som hade utvecklats till ett ställningskrig med det norska UNI Storebrand och det danska Hafnia på ena sidan och det svenska Skandia på den andra. De båda förstnämnda bolagen hade samlat på sig stora poster Skandia-aktier. Men till vilken nytta? Tills vidare ingen nytta alls. Ty i april 1992 hade ett på kort tid framförhandlat trepartsavtal mellan Skandia, UNI Storebrand och Hafnia både ingåtts och rämnat. En för samtliga parter acceptabel avveckling av ägarstriden tedde sig nu som ett problem av verklig magnitud. (Tidigare artiklar om det nordiska försäkringskriget har publicerats i NFT nr 3/97 och 2/98).

Företagsstrukturen inom svensk enskild försäkring 1950–1980

Issue: 4 / 1997 | Category: Insurance history | Author: Karl Englund

Varje näringsgren har sin specifika struktur. Här och var är det ett fåtal stora företag som konkurrerar med många små företag om konsumentens bevågenhet, och här och var konkurrerar företag med någorlunda komplett produktutbud inom verksamhetsområdet med företag som satsar på specialprodukter. Och det är väl känt att dagens branschstruktur inom svensk enskild försäkring företer både den ena och den andra egenheten. Men hur såg egentligen vägen dit ut – i hela dess bredd? Man har från flera håll ställt sig den frågan, men inte kunnat få mer än ungefärliga svar. Här nedan därför litet utöver vad som redan sagts om svensk försäkring under det stora omvandlingsskedet 1950-1980.

Om självmord och försäkring

Issue: 2 / 1997 | Category: Insurance history | Author: Karl Englund

En problematik, som lyckligtvis inte är av samma dignitet för dagens försäkringsfolk som för gårdagens, utgör de fall då det ställer sig svårt att avgöra om en livförsäkrad eller olycksfallsförsäkrad person begått självmord eller inte. Saken har, om man så vill, tre sidor: en tekniskpraktisk, en idéhistorisk och en skönlitterär, av vilka den sistnämnda sidan – som nedan skall visas – inte engagerat enbart deckarförfattare. Vad är då upplevt och vad är ren fantasi i det som författaren formar och finslipar i sin verkstad? Det var en tråd som inte minst den engelske författaren W. Somerset Maugham spann på, när han vid några och sextio satte sig för att sammanfatta en skiftesrikt livs erfarenheter och tankemönster.

Från folkförsäkring till folkförsäkring - Folksam Liv under åttio år

Issue: 1 / 1995 | Category: Insurance history | Author: Karl Englund

1994 utgjorde något av ett märkesår i kooperationens historia. Då var det jämnt 150 år sedan 28 textilarbetare i den lilla industristaden Rochdale utanför Manchester satsade ett pund vardera för att kunna öppna sin egen butik för främst specerivaror. Bakgrunden är väl känd. Många samvetslösa handelsmän samarbetade vid prissättningen av dagligvarorna och hängav sig inte sällan åt så kallad livsmedelsförfalskning, det vill säga spädde ut mjölken med vatten eller blandade ut vetemjölet med annat mjöl — för att nu nämna ett par av de mera klassiska knepen. Arbetsgivarägda affärer satte vilka priser som helst på sina varor, sedan de knutit arbetstagarna/kunderna till sig med krediter, vilkas mer eller mindre underförstådda syfte bland annat var att skapa kundtrohet och mota all konkurrens. Bättre kvalitet och lägre priser på vad som kan räknas till livets nödtorft, det var den kooperativa rörelsens bärande idé — och är så än idag.

Kring femtio svenska försäkringsmärkesmän*

Issue: 1 / 1994 | Category: Insurance history | Author: Karl Englund

För oss som är intresserade av litteratur finns dels texten, dels texten om texten. Texten är givetvis det primära, kärnan i läsupplevelsen. Men hur skall texten om texten se ut? För ett eller annat decennium sedan florerade en litteraturvetenskaplig skola som menade — och levde efter devisen — att texten om texten till hundra procent borde handla om texten som sådan och inte om författaren eller om sådana yttre faktorer som påverkat författaren när han avfattade sin text. Close reading, inte tvättnotors mångfald och innebörd! Detta snäva och esteticerande synsätt har nog aldrig vunnit så många proselyter utanför de mycket specialiserade specialisternas krets. Ty för läsaren i gemen kan det vara både roligt och berikande att ta del av vad upphovsmannen själv eller andra har att komma med i form av något slags kringsnack. Thomas Mann utgav 1947 en roman med titeln Doktor Faustus. Den anses utgöra en höjdpunkt i hans författarskap — men utläggningen av den tyske tonsättaren Adrian Leverkühns liv som sinnebild för tyskt väsen och tysk tragedi är inte helt lättillgänglig. Därför var det en välgärning mot läsarna att Manns nästa bok fick heta och handla om Die Entstehung des Doktor Faustus. Den var inte bara givande i största allmänhet utan gav också en rejäl puff när det gällde intresset för och förståelsen av Doktor Faustus. Alla andra jämförelser åsido är det med de tankarna i bakhuvudet jag åtagit mig att kåsera litet kring den bok av min hand som utkom till Skandiachefen Björn Wolraths femtioårsdag i juni i år och som bär titeln Skandiamän och andra försäkringsmän 1855—1970.

Kring svensk och internationell sjöförsäkring under hundra år

Issue: 4 / 1993 | Category: Marine insurance, Insurance history | Author: Karl Englund

För snart fyrtio år sedan utgjöt sig professor Torsten Gårdlund i en artikel i Svenska Dagbladet över vad han ansåg vara den regelmässigt låga nivån på svenska företags och sammanslutningars jubileumsskrifter. Han efterlyste mer av allmänt intresse och mer på akademisk nivå. Här och var sköt väl författaren över målet, men i stort träffade han ändå rätt: jubilerande företag och sammanslutningar har under årens lopp producerat åtskilligt som inte åldrats med behag. Skönmålning av driftiga företagsledare och upplysningar av tämligen efemär karaktär har fått ta vid i stället för problemmedvetenhet och saklig analys. När nu Sjöassuradörernas Förening hugfäster uppnådda hundra år med en jubileumsskrift finns det emellertid föga anledning till reservationer i Gårdlunds andra. Det rör sig här nämligen om ett påfallande originellt och utomordentligt givande bidrag till genren; och det skall därför refereras och kommenteras relativt utförligt.