Enskildes integritet och rättssäkerhet gentemot massmedier på skadeplatser – en forskningsöversikt av rättsregler, etik och normer

165 Trafikskadades integritet och rättssäkerhetNFT 2/2003 Inledning Frågor om individens integritet och rätts- säkerhet kan belysas ur flera olika perspektiv när man fokuserar intresset på olyckor, skade- händelser och katastrofer. Den enskilde indi- videns situation kan och bör belysas ur ett juridiskt som såväl ur ett moralfilosofiskt per- spektiv. Innan jag presenterar ett av våra stora folkhälsoproblem – trafikskadorna, vill jag inledningsvis introducera två teoretiska ut- gångspunkter som kan vara fruktsamma vid diskussioner om integritet, rättssäkerhet och juridiska regler. Artikeln baseras på en veten- skapsteoretisk modell – Haddons skadepre- ventiva modell samt på den franske sociolo- gen Pierre Bourdieus studier av fotografe- ringens betydelse utifrån två funktioner: den Enskildes integritet och rättssäkerhet gentemot massmedier på skadeplatser – en forskningsöversikt av rättsregler, etik och normer Vilket skydd ges den enskilde individen när han eller hon har skadats i samband med en olycka och/eller katastrof gentemot massmedier och offentlig publicitet? Vilken kunskap finns idag om den enskildes integritet och rättssäkerhet gentemot massmedier på skadeplatserna? Vilka konsekvenser får ett offentliggörande av offers identitet, utsatthet och sårbarhet för individen och den fortsatta rehabiliteringen? Föreliggande artikel baseras på en forskningsöversikt inom om- rådet och utgör en kunskapsinventering inom ett nytt och hittills oproblematiserat forskningsområde. Studien har genomförts vid Göte- borgs universitet. Jörgen Lundälv, Politices doktor (PD), Universitets- lektor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Jörgen Lundälv har tidigare varit verksam som forskare vid Akut- och katastrofmedicinskt centrum, Institutionen för ki- rurgi vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. År 1998 disputerade han vid Helsingfors universitet med avhandlingen Förmåga till välfärd. Trafikskadades upplevelser och liv – ett drama om bemästring. sociala funktionen och den sociala prakti- ken.1,2 Ett av våra stora folkhälsoproblem i sam- hället utgörs av trafikskador.3,4 Trafikolyckor har sedan bilismens födelse inneburit svåra förluster i samhället för indivi- den, familjen och samhället (Lundälv, 1998). Under hela 1980-talet omkom totalt 8 146 personer i trafikolyckor i Sverige. Detta mot- svarar 235 000 förlorade levnadsår. Under Jörgen Lundälv jorgen.lundalv@socwork.gu.se 166 Trafikskadades integritet och rättssäkerhet samma tidsperiod invalidiserades 20 000 per- soner i trafikolyckor (Björnstig, 2001). Under år 2002 omkom totalt 518 personer i vägtra- fikolyckor i Sverige. 4 600 personer skadades svårt i trafikolyckor under samma år. Histo- riskt betraktat har trafikskadorna kommit att bli ett betydande folkhälsoproblem som är tvunget att studeras utifrån ett tvärvetenskap- ligt perspektiv. Bildens status och social konstruktion Det finns en efterfrågan på fotografier (bilder) som föreställer skadade och döda personer i samband med olyckor och katastrofer. I de pressetiska diskurserna behandlas nästan ute- slutande de etiska spörsmålen av en sådan efterfrågan. Dessa förhållanden gäller i samt- liga nordiska länder (Spelregler för press, radio och tv, 2001). Men vilken betydelse tillskrivs då den fotografiska bilden? Vilket värde har den och för vem? Vilka juridiska regler och normer är rådande på en skade- plats? Frågorna är många och komplicerade att belysa på ett enkelt sätt. Den franske socio- logen Pierre Bourdieu menade att fotografer- andet kan innehålla en social konstruktion och funktion. Bourdieu skriver: ”The best argument for the psychological explanation by ”motivation” is the fact that ownership of a camera is chosely related to income, which seems to allow us to consider cameras as pieces of ownership of such a commodity as nothing but the index of a standard of living”.5 Den sociala konstruktion som Bourdieu be- skriver handlar om amatörfotografen och vil- ken betydelse fotograferande och bilden har inom familjen. Detta angreppssätt är intres- sant och fruktsamt.6 Bourdieu skriver om den sociala funktionen och den sociala praktiken där den sociala praktiken handlar om hur en individ och/eller familj kan överlåta till en yrkesfotograf att handha fotouppdraget. Vid till exempel en trafikolycka skadas och/eller omkommer en eller flera familjemedlemmar. Vetenskapliga studier har visat att den foto- grafiska bilden och texten till exempel från massmedierna (tidningsurklipp) sparas av de efterlevande och sätts in i familjens eget foto- album tillsammans med dödsannonser och minnesord. Bilden har härav fått en social 541 531 580 591 554 518 480 500 520 540 560 580 600 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Årtal Antal (n) Figur 1. Dödade personer i polisrapporterade vägtrafikolyckor i Sverige åren 1997–2002 (källa: Vägverket) 167 Trafikskadades integritet och rättssäkerhet betydelse för familjen och dess medlemmar.7 Vid kriser av olika slag kan dock aldrig indi- viden eller familjen överlåta fotouppdraget. Här finns inget utrymme för medgivande eller reflektion. Offren och de drabbade måste om- händertas och fredas från intensiva fotoupp- drag från mediernas sida. Den nu intressanta och svåra frågan är hur bilden är konstruerad och framtagen. Vem är ägare till bilden och i vilket tillstånd har den producerats? Inom det prehospitala och katastrofmedicinska områ- det har det under senare år diskuterats rele- vansen av fotografering på skadeplatser. Medicinsk fotodokumentation eller offerhandel Den medicinska nyttan av fotodokumenta- tion på skade- och katastrofplatser är inte självklar. Detta visar de diskussioner som förts inom vetenskapssamhället under senare år. En tanke med att skadade vid en trafik- olycksplats skulle kunna fotograferas av am- bulanssjukvårdspersonal skulle vara att mot- tagande läkare på akutmottagningen, med hjälp av bilden, skulle kunna få klarhet i vilket kraschvåld o.s.v. som patienten blivit utsatt för.8, 9 Men innan en sådan rutin införs måste vi emellertid ha kunskap om de vinster som kan göras ur ett medicinskt perspektiv. I de- batten har även framkommit argument inom hälso- och sjukvården att ansvaret för foto- dokumentation skulle kunna tillskrivas ”pro- fessionella” inom medierna, d.v.s. åt pressfo- tograferna. Ett argument som framförts skulle vara att pressfotograferna är väl förtrogna med fotografering samt att tid ej skulle behö- va tas från ambulanssjukvårdare som insats- personal på skadeplats. I dessa diskussioner har frågan gällt ”vem”, d.v.s. vilken aktör, som skulle anses vara mest lämpad samtidigt som det ekonomiska motivet om ”lönsamhet” förs fram.10 Helt klart är att fotografier från en skadeplats har stort intresse för många aktörer i samhället: hälso- och sjukvården (för att optimera omhändertagandet), polis och åkla- garmyndigheten (att säkra bevis och bild av händelseförloppet) och försäkringsbolagen (att säkra uppgifter avseende ekonomiska an- språk). Men det finns också en annan betydel- se – den sociala betydelsen för de som drab- bats av olyckan. Många som drabbats av ska- dehändelser är medvetslösa på platsen och kan inte rådfrågas. De som är vid medvetande är kanske fastklämda i fordon och/eller chock- skadade. Inte i någon situation på skadeplat- sens område kan de drabbade anses vara i stånd att ge sitt medgivande till att bli fotograferade. Därför måste stor försiktighet råda från medi- ernas sida. Ur ett historiskt perspektiv har journalister och fotografer förlitat sig på de pressetiska reglerna; bara de är försiktiga nog och inte själva syns för mycket på skadeplat- sen så är det fritt fram att dokumentera skada- de och chockade barn för att sedan publicera bilderna i Sverige eller via bildbyråer till internationella tidningar. Detta beteende och agerande har i litteraturen kallats för en ”kom- mersiell offerhandel”.11 Människor som be- finner sig i traumatiserande tillstånd ska alltid skyddas mot massmedial uppmärksamhet och starka exponeringar i form av expressiva bil- der o.s.v. Detta gäller i flera situationer, bland annat krig, katastrofer, olyckor och andra kri- ser.12,13 Journalister och fotografer brukar vanligen bege sig ut på skade- och katastrof- platser i ett mycket tidigt skede. Ibland kom- mer de till och med före ambulanserna. Detta innebär att journalister och fotografer i ett mycket tidigt skede kan börja intervjua, foto- grafera och i övrigt dokumentera vad som händer. I detta mycket sensitiva arbete händer det då och då att journalister och fotografer begår grova övertramp, d.v.s. de kränker drab- bade personer på skadeplatsen. Detta kan an- tingen ske genom att fotografer och/eller tv- team närgånget fotograferar personer som är fastklämda i fordon, chockskadade och ibland personer som avlidit. Journalister och foto- grafer tillhör en yrkesgrupp som inte anses ha 168 Trafikskadades integritet och rättssäkerhet en självklar status inom skadeområdet. Med självklar status ska här förstås att medierna inte har någon självskriven rättighet att kunna vistas på ett skade- och katastrofområde. På en olycksplats finns många känsliga skeen- den. De personer som skadats svårt ska om- händertas av prehospitala team: ledningsläka- re och ambulanssjukvårdare. Skadeområdet ska säkras, avspärras och i övrigt kontrolleras av räddningsledare och polis. Räddningsleda- ren är den person som är högst ansvarig på skadeplatsen och kan, om så situationen krä- ver, begära att journalister och fotografer ska hjälpa till med räddningsarbetet. I en sådan extrem situation är tjänsteplikten enligt Rädd- ningstjänstlagen tillämpbar. Etik och integritet i skadeområdet Rubricerad undersökning utgår från den veten- skapsteoretiska modellen som William Had- don Jr utvecklade på 1950-talet och som an- vänds i olika trafikskadesammanhang. Had- dons matris har en vetenskaplig grundstruktur som är intressant ur flera olika perspektiv. Massmediernas fokusering på händelsen i samband med kraschögonblicket, arbetet på skadeplatsen och det omedelbara omhänder- tagandet är viktigt att belysa och problemati- sera ur den skadades perspektiv. Hur påverkas den skadades integritet och rättssäkerhet av att journalister och fotografer dokumenterar den skadade, chockade på olycksplatsen? När blir den skadade patient? Är skadeplatsen och utrymmet i ambulansfordonet ett vårdutrym- me som omfattas av sekretess? Innan jag besvarar frågorna kan det här vara på sin plats att introducera den skadepreventiva modell som förespråkas i skadesammanhang. För att kunna förstå helheten i ett olycksförlopp är ett tillvägagångssätt att utgå från den vetenskaps- teoretiska modell som vanligen används i trafikskadesammanhang – William Haddons matris. Ulf Björnstig, professor vid Akut- och Katastrofmedicinskt Centrum, Norrlands Uni- versitetssjukhus i Umeå skriver följande: ”Med hjälp av denna matris kan analysar- betet struktureras på ett bra sätt och skade- genererande och skadereducerande fakto- rer kan belysas på ett systematiskt och tyd- ligt sätt. Målsättningen är att använda alla till buds stående medel som visat sig effek- tiva när det gäller att reducera de slutliga skadekonsekvenserna”.14 Fas Människan Fordon/Utrustning Omgivning Pre-krasch körerfarenhet bromsar, däck vägen alkholpåverkan hastighetsegenskaper vägmärken trafiktäthet Trafikjournalistik Krasch fysisk kondition bilstorlek, inre säkerhet vägens omgivning bilbältesanvändning bilbälteslag hjälmlag Olycks- och katastrofjournalistik Post-krasch fysisk kondition utrymningsvägar omhändertagande bränslesystemets prehospitalt utformning traumavård Uppföljande krisjournalistik Figur 2. William Haddons vetenskapsteoretiska modell samt mediernas fokusering inom nyhetsjournalistiken samt som kommunikatörer. 169 Trafikskadades integritet och rättssäkerhet Haddons modell redovisas i Figur 2. I model- len beskrivs även trafikjournalistik, olycks- och katastrofjournalistik och uppföljande kris- journalistik. Ovanstående modell har utvecklats i tidi- gare forskning (Lundälv, 1999 och 2001) främst med tanke på de olika utbildnings- behov som finns bland medieföretagen om hur journalister och fotografer i sin yrkespro- fession ska kunna fungera och inta en profes- sionell hållning i mötet med olika kommuni- katörer på skadeplatsen. Medierna i Sverige har under de senaste årtionden haft erfarenheter av att arbeta med rapportering och kommunikation från flera större olyckor och katastrofer. Medierna har genom nyhetsrapportering förmedlat ögon- blicksbilder, intervjuer och uppföljningar från olika miljöer däribland skade- och katastrof- platserna. Hur har då medierna porträtterat händelserna utifrån de drabbades perspektiv? Ett resultat av föreliggande litteraturgenom- gång visar att medierna i huvudsak fokuserat intresset på själva olycksscenen. Det är fram- för allt på själva olycksscenen som den medi- ala dramaturgin utspelar sig. Det är även där som medielogiken blir särskilt tydlig. Rättsregler och normer på skadeplats För de aktörer som befinner sig inom ett skade- och katastrofområde finns en rad rätts- regler och lagstiftning som reglerar arbetssätt och förhållanden för att tillförsäkra patienten och de drabbade kvalificerad och ett säkert omhändertagande. För medicinsk personal gäller hälso- och sjukvårdslagen där Social- styrelsen är huvudman och utövar tillsyn. Denna lagstiftning gäller endast medicinsk personal på området. Så snart en skadad per- son blivit omhändertagen av ambulanssjuk- vårdare och/eller läkare på plats gäller denna lagstiftning. Därmed har också skadeplatsen där patienten befinner sig förvandlats till ett vårdrum där även sekretesslagen gäller. Detta innebär att de patienter som fotograferas i olika tillstånd, till exempel fastklämda i for- don, på ambulansbårar, inne i en ambulans är skyddade av sekretesslagen och ej ska porträt- teras av pressfotografer och tv-team. Men trots dessa rättsregler så sker ständig fotogra- fering av försvarslösa offer på skadeplatserna. Flera förklaringar kan finnas till detta. För det första har polisen begränsade resurser att sända en insats till platsen och i de fall polisen är på skadeplatsen har man anlänt efter att journalister och fotografer kommit på plats. Ett annat försvårande skäl till att fotografer tillåts att fotografera patienter i traumatiska tillstånd är att ingen aktör på skadeplatsen har rätt att beslagta filmrulle eller film av foto- grafer. Ett rättsfall från JO i början av 1980-talet visade att polisman ej har rätt att ta filmrulle i beslag. Rättsfallet handlar om att en polis omhändertog en man i samband med en brand. Mannen fick sitta i polisbilen när en fotograf började fotografera honom där han satt inne i fordonet. Mannen blev rädd och började skrika. En polisman försökte då mota bort fotografen och beslagtog filmrullen. Hovrätten dömde polismannen för myndighetsmissbruk.15 Rättsfallet visar att det är svårt att stoppa eller hindra en pressfotograf i dennes yrkesutöv- ning på skadeplats. Däremot skulle åklagare, genom polisiära insatser, kunna försöka få en prövning till stånd rörande i vilken utsträck- ning som en trafikskadad person utsatts för psykisk integritetskränkning på skadeområ- det. När det gäller frågor om integritet för patienter inom hälso- och sjukvården finns ett intressant JO-uttalande som handlar om rätten för tv- och pressfotografer att arbeta inne på en akutmottagning. Inne på ett sjukhus är det alltid sjukvårdshuvudmannens rätt och skyl- dighet att bestämma vad som sker inom sjuk- husets väggar. Vid filmning av patient på ett sjukhus fordras alltid ett godkännande, d.v.s. ett samtycke av patienten, innan en sådan 170 Trafikskadades integritet och rättssäkerhet åtgärd överhuvudtaget får ske. Vid olycks- och katastrofsammanhang är det naturligtvis grundläggande att ett sådant samtycke inte är mycket värt. Patienten befinner sig i en myck- et utsatt position och kan t.ex. förutom skade- bilden ha hamnat i ett chocktillstånd som ingen journalist eller fotograf har kvalificerad kunskap att bedöma. Av detta följer att patien- tens rättmätiga krav på integritet i alla situa- tioner skall respekteras.16 Om en journalist eller fotograf öppnar en ambulansdörr/bak- dörr på ambulansfordonet på egen hand och fotograferar in i ambulansen (eller ambulans- helikoptern) skulle brottsbalkens regler om ofredande kunna tillämpas. Att patienter som skadats i olyckor varit med om att bli utsatta för närgångna fotografer i Sverige och även i andra länder är ett känt faktum. Däremot är det i Sverige inte juridiskt prövat i domstol när medierna försätter den skadade individen i en ytterligare utsatt position. Forskning visar att mediernas exponering av offer genom expres- siva bilder kan förstärka den negativa stressen hos offer och även hos räddningspersonal.17 5.2 Ambulanskrasch som exempel Mediernas bevakning av trafikolyckor blir mer intensiv desto mer spektakulär själva skadehändelsen är. Således tenderar olyckor som är ovanliga och/eller har svår utgång som följd att bli uppmärksammade av medierna. Olyckor där utryckningsfordon är inblandade tillhör sådana händelser som brukar få stor uppmärksamhet i medierna. För att illustrera detta fenomen har jag här valt att redovisa mediebevakningen av en specifik skadehändelse som inträffade den 12 mars 2003. En journalist vid tidningen Kris- tianstadsbladet skriver följande i en nyhetsar- tikel publicerad 13 mars: ”Först körde en kvinna in i en husvägg i Tollarp. På väg med den skadade till sjuk- huset kraschade den utryckande ambulan- sen rätt in i ett traktorekipage på E22. Fyra nya ambulanser fick föra lika många skada- de till CSK”. Händelsen väckte stort intresse i medierna. Press, radio och tv rapporterade lokalt, regio- nalt och nationellt om nyheten. Mediebevak- ningen framgår av Figur 3. Denna olycka skiljer sig på flera sätt från andra trafikolyckor. En ambulansrelaterad skadehändelse drabbar inte endast patienter- na i fordonet utan även ambulanspersonalen. Det prehospitala omhändertagandet på skade- platsen innebär därför att det blir kollegor som får ta hand om de skadade. Från ovan beskriv- na skadehändelse finns till exempel inga foto- grafier på losstagningsarbetet eller på skada- de personer. Det kan finns flera skäl till detta. En orsak kan vara att skadeplatsens geografis- ka läge i förhållande till de lokala medierna, gjorde att fotografer och journalister inte hann Datum Medieföretag Rubrik 12 mars Sydsvenska Dagbladet Ambulans krockade med traktor 12 mars Sveriges Radio Kristianstad Ambulans krockade med traktor 12 mars Sveriges Television/Sydnytt Ambulans krockade med traktor 12 mars Expressen Ambulans krockade med traktor 12 mars TV4 Öresund Ambulans med patient krockade med traktor 12 mars Aftonbladet Ambulans krockade med traktor i Skåne. Fyra till sjukhus efter våldsam krasch. 12 mars Kristianstadsbladet Ambulans krockade med traktor 13 mars Kristianstadsbladet Ambulans krockade – hade skadad i bilen Figur 3. Rubriker i medierna om en ambulanskrasch i mars 2003. Mediebevakningen i press, radio och tv. 171 Trafikskadades integritet och rättssäkerhet ut tillräckligt snabbt till skadeplatsen för att hinna dokumentera efterförloppet. Men en annan anledning kan också ha varit att journa- lister och fotografer var särskilt återhållsam- ma i sitt arbete på skadeplatsen denna gång. Eftersom journalister och fotografer som till exempel arbetar på en lokaltidning ofta möter räddningspersonal, polis och ambulanssjuk- vårdare i samband med incidenter, lär man känna varandra. I en situation då något liknan- de inträffar blir det därför svårt att dokumen- tera alltför närgånget. En annan frågeställning som kan vara in- tressant att belysa är vad samtalskonsten kan tänkas ha för betydelse för skadeplatsens kom- munikatörer avseende relationen till profes- sionella inom medierna. Utbildningsinsatser som görs på området är viktiga för att öka samverkan och förståelse mellan yrkesgrup- per. Grund- och vidareutbildning för lednings- läkare (läkare med ledningsansvar på skade- platser) innefattar även moment för hur läkare ska kunna hantera medier (journalister och fotografer) på skadeplatser (Lundälv, 2001; Lennquist, 2002). Det är viktigt att olika pro- fessioner kan samarbeta på en skadeplats un- der extrema former. Medierna måste veta vilka skyldigheter och rättigheter de har vid en exceptionell händelse. Genom goda sam- arbetsformer, utbildning och en professionell hållning kan skadeplatsens kommunikatörer skapa en grund och säkerhet för att patientens rättssäkerhet och integritet alltid tas tillvara. I detta sammanhang bör medierna arbeta mer skadepreventivt inom sin egen profession. Med detta ska förstås att journalister och foto- grafer inte ytterligare ska ha möjlighet att förstärka ett trauma genom att skapa ytterliga- re negativ stress för en utsatt individ. Intervju- er med skadade och chockade personer på en skadeplats kan leda till att den drabbade indi- viden ångrar sin medverkan och i efterhand vill dra tillbaka sitt uttalande. Han eller hon kan uttrycka saker i ett chocktillstånd som ej journalisten är skickad att bedöma. Ett positivt resultat av mediernas närvaro på en skadeplats och dess rapportering ur ett långsiktigt perspektiv kan vara att bevakning- en har ett skadepreventivt perspektiv. Flera av dem som skadas vid till exempel en trafiko- lycka förlorar medvetandet och undrar i efter- hand hur räddningsarbetet bedrevs, hur for- donet såg ut efter kraschen o.s.v. Medie- rapporteringen kan utifrån detta perspektiv av Bild 1. En ambulans har kraschat med en traktor i mars 2003 i samband med en uttryckning. Flera personer skadades, däribland flera ambulanssjukvårdare. Foto: Gert Molin. 172 Trafikskadades integritet och rättssäkerhet skadeutfallet underlätta rehabiliteringen och stärka det skadepreventiva lärandet hos den drabbade. Det är dock här rimligt att anta att en motsatt effekt skulle kunna nås om medier- na arbetat oetiskt genom att till exempel fram- ställa expressiva bilder på skadelidande kan framkalla ångest o.s.v. Slutsatser Det forskningsområde som har beskrivits i denna artikel har stor relevans för försäkrings- branschen och de försäkringsbolag som finns verksamma i alla nordiska länder. Naturligt- vis finns det argument som talar för att den fotografiska bilden har betydelse för anspråks- frågor och reglering. Men kanske ännu intres- santare blir diskussionen om man ponerar att skadade människor utsätts för en förstärkt negativ stress av närgångna fotografer på en skadeplats. Detta kan i sin tur riskera att försvåra omhändertagandet på skadeplatsen och även fördröja olika rehabiliteringsproces- ser på längre sikt. För framtida undersökning- ar skulle det vara intressant att få till stånd mätningar av långtidskonsekvenser hos pa- tienter som utsatts för expressiva bilder. Här saknas forskning på området. Det problemområde som belyses i förelig- gande rapport är komplext på flera sätt. För det första har vi att göra med flera begrepp som integritet, rättssäkerhet, etik och kommu- nikation. På vilket sätt bör journalister och fotografer närma sig andra professionella yr- kesgrupper på en skadeplats? Hur bör journa- lister och fotografer förhålla sig till de perso- ner som drabbats av en olycka? Vad kan samtalskonsten tänkas ha för betydelse för skadeplatsens kommunikatörer avseende re- lationen till professionella inom medierna? Detta har varit frågor som behandlats i rappor- ten. Naturligtvis är dessa frågor mycket svåra att besvara. Det är många faktorer som inver- kar på hur ett möte blir mellan två människor. Men samtalskonsten mellan professionella yrkesutövare på ett skadeområde är mycket viktig att utveckla. Det är av stor betydelse att till exempel en ledningsläkare kan kommuni- cera med journalister. Likaså är det viktigt att räddningsledaren snabbt och rationellt kan nå journalister inom de s.k. public-serviceföreta- gen – Sveriges Radio och Sveriges Television – i händelse av att man behöver varna allmän- heten, övriga trafikanter o.s.v. om faror i an- slutning till skadeområdet. Forskare som Len- nart G Svensson beskriver samtalskompe- tensens betydelse för hur ett arbete ska kunna skötas och hur denna bör underhållas18. ”För- mågan att delta i samtal” är viktig och avgö- rande för kommunikationen som pågår men även för framtiden. Läkaren Sten Lennquist skriver: ”Lösningen är inte att försöka stänga ute massmedia (det går ändå inte) utan i stället se till att de tas om hand på ett adekvat sätt, gärna av någon person i ledande ställning”.19 För att medierna i framtiden ska kunna på ett bättre sätt bevaka trafikolyckorna som ett folkhälsoproblem är det av stor vikt att jour- nalister och fotografer får en ökad kunskap om trafikmedicinen som ett tvärvetenskapligt ämne. Bevakningen av trafikolyckan kan bred- das betydligt och härav följer att en ny form av mediebevakning, ett nytt förhållningssätt till drabbade och professionella hjälpare kan leda till en bättre samsyn och samtalsförmåga ska- pas. Mediernas förhållande till området hälsa och kommunikation är viktig inför framtiden. För medierna finns här stora utmaningar bland annat om journalister och fotografer ges ut- bildning och träning i att belysa aspekter inom den så kallade post-krasch-fasen. Flera skadepreventiva vinster är möjliga att uppnå om det i framtiden kan ske juridiska prövningar av de ”vita fläckar” som finns på den juridiska kartan. Allmän åklagare, polis och andra professionella hjälpare (t.ex. läka- re) som verkar på en skadeplats har alla möj- lighet att driva fall vidare där patienter utsatts för kränkande behandling av media. Dessa professionella aktörer befinner sig ej i något 173 Trafikskadades integritet och rättssäkerhet beroendeförhållande till medierna utan ska sörja för patientens vård och rättssäkerhet fullt ut. Framtiden är redan här och juridiska instrument i form av rättsregler och normer finns tillgängliga. Tack Studien har kunnat genomföras med hjälp av ett forskningsstipendium av Stiftelsen Staten och Rätten vid Stockholms Universitet. Ett tack riktas till Stiftelsen som lämnat stöd till projektet. Ett tack för värdefulla synpunkter och kommentarer riktas också till Lotta Vahlne Westerhäll, profes- sor i offentlig rätt vid Göteborgs Universitet, Ken- neth Liljeqvist, universitetslektor i juridik samt Staffan Lindkvist, universitetsadjunkt i juridik, båda vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Noter 1 Haddon,W. (1980). Options for the prevention of motor vehicle crash injury. Isr J Med 1980;16:45- 65. 2 S. 52 i SBU-rapport. (1994). Trafikolycksfall, SBU-rapport nr 122. Stockholm: Statens bered- ning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU). 3 Björnstig,U. (1998). Skadeprevention – en histo- risk återblick och aktuell uppdatering. Umeå: Olycksanalysgruppen, rapport nr 75, Norrlands universitetssjukhus. Björnstig,U. (2001). Folkhälsoproblemet trafik- skador. I Vägverket (2001). Trafikmedicin. Bor- länge: Vägverket. 4 Englund,A, Gregersen,NP, Hydén,C, Lövsund,P, Åberg,L. (1998). Trafiksäkerheten kunskaps- översikt. Lund: Studentlitteratur. Evans,L. (1991). Traffic safety and the driver. Van Nostrand Reinhold. New York 1991:25. 5 S. 14 i Bourdieu,P. (1990). Photography. A Midd- le-brow Art. Cambridge: Polity Press. 6 S. 389 i Månson,P. (red). Moderna samhällsteo- rier. Traditioner, riktningar, teoretiker. Femte re- viderade upplagan. Stockholm: Rabén Prisma. 7 Se Lundälv, J. (1998). Förmåga till välfärd. Tra- fikskadades upplevelser och liv – ett drama om bemästring. Doktorsavhandling i socialpolitik. So- cialpolitiska institutionen, Helsingfors universi- tet. Stockholm: Fischer & Co. 8 Örtenwall,P. (2001). Skall olyckan fotograferas överhuvudtaget? Medicinska nyttan måste beläg- gas innan fotodokumentation blir rutin. Läkartid- ningen, Nr 15, Volym 98, s.1825-1826. 9 Suserud, B-O. (2001). Photo documentation on the scene of the accident - a complement to the ordinary documentation, Prehospital and Disaster Medicine, 16, s 74. Andreasson, J., Jonsson, A., Suserud, B-O., Åström, S. (2001) Ambulance personnel should take pictures at the site of accidents! Läkartid- ningen. 27;98(26 27):3162-3. 10 Blomberg,T, Gårdelöf,B. (2001). Vem skall foto- grafera olyckan? Läkartidningen, Nr 8, Volym 98, s.856-858. 11 Lundälv,J. (2001). Det talande offret. Journalistik vid olyckor och katastrofer. Andra utökade och reviderade upplagan. Gävle: MEYERS. 12 Lennquist,S. (2002). Katastrofmedicin. Andra upplagan. Stockholm: Liber förlag. 13 Lundälv,J. (2001). Massmedier, kriskommunika- tion och skadeprevention – viktiga kunskapsfrå- gor för läkare inom hälso- och sjukvården. Fin- lands Läkartidning/Suomen Lääkärilehti 5/2001 vsk 56 s.563-567. Lundälv,J. (2001). Olycks- och katastrofutbild- ning för pressfolk hölls i sjukhusmiljö. Läkartid- ningen Nr 44, Volym 98, s.4865-4866, 31 oktober 2001. Lundälv,J. (2001). Det talande offret. Journalistik vid olyckor och katastrofer. Andra utökade och reviderade upplagan. Gävle: MEYERS. 14 S. 178 (Björnstig, 2001) 15 JO Dnr 1184-1982. Åtal mot polisman för myn- dighetsmissbruk (beslag av filmrulle). JO – Riks- dagen 1984/85. 2 saml, Nr 1, s.93-97. 16 Skriftväxling och korrespondens med Jan Viken- hem, rättssakkunig, Jur.Kand vid Hälso- och sjuk- vårdsavdelningen vid Socialstyrelsen i Stockholm 2002-11-04. Även korrespondens med Nils Blom, biträdande chefsjurist vid rättsavdelningen vid Socialstyrelsen i Stockholm 2002-10-23. 17 Christianson,S-Å. (1994). Traumatiska minnen. Stockholm: Natur och kultur. 18 Svensson, G L. (1990). Kommunikation i profes- sioner. i Forskning om utbildning. Tidskrift för analys och debatt nr 4, 1990 s.36-56. 19 S. 82 Lennquist, (2002)