Ibland brukar vi på Nordisk försäkringstidskrift informera om utgivna böcker, som vi tror kan ha intresse för våra läsare. Den här gången har turen kommit till en bok  med huvudtiteln Aktiebolagets och försäkringsföretagets organisation och belyser frågor kopplade till bolagsledningen – styrelsen och den verkställande direktören – i både aktiebolag och försäkringsföretag.

Författaren heter Alexander R. Besher. Han är sedan 2014 verksam vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och undervisar även i associationsrätt vid Uppsala universitet. Han har tidigare arbetat på Finansinspektionen och som Specialist Counsel på CalissendorffSwarting Advokatbyrå där han framgångsrikt ägnat sig åt tvistelösning. Han har även författat andra verk, bland annat Karnovs lagkommentar till försäkringsrörelselagen (JUNO).

Boken går att köpa via sedvanliga kanaler och presenteras av förlaget på följande sätt:

”Den här boken behandlar aktiebolagets och försäkringsföretagets organisation och ger en fördjupad inblick i styrelsens och den verkställande direktörens funktion och ansvar. Utöver svensk associationsrätt behandlas brittisk, irländsk, fransk, tysk, dansk, finsk och norsk associationsrätt samt hur begreppet förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan (FLT-organ) har implementerats i dessa rättsordningar. I framställningen analyseras en rad associationsrättsliga frågeställningar av vikt framför allt med avseende på styrelsen och den verkställande direktören, men även bolagsstämman.

Boken fyller också en lucka i svensk rättslitteratur eftersom det har saknats en framställning som både behandlar aktiebolag och försäkringsföretag ur ett associationsrättsligt perspektiv. Den riktar sig främst till advokatbyråer, Finansinspektionen, domstolar samt till lagstiftaren, främst tjänstemännen i Regeringskansliet och jurister som ingår i olika offentliga utredningar. Boken utgör ett välkommet bidrag till rättsutvecklingen på det associationsrättsliga området.

En huvudfråga som utreds i boken är den om vilket av ledningsorganen – styrelsen eller den verkställande direktören – som skulle anses vara försäkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan (FLT-organ). I förarbetena till genomförandet av Solvens II-direktivet uppstod nämligen den frågan kring genomförandet av artikel 40 i Solvens II-direktivet. Solvens II-utredningen kom i SOU 2011:68 fram till att endast styrelsen skulle likställas med försäkringsföretagets FLT-organ, medan regeringen i prop. 2015/16:9 ansåg att försäkringsföretagets FLT-organ skulle utgöras av styrelsen ensam eller styrelsen och den verkställande direktören tillsammans, men aldrig av den verkställande direktören ensam. Båda alternativen är – såsom också konstateras i förarbetena – ett frångående av det svenska systemet för företagsstyrning. Detta utgör därför bokens övergripande frågeställning.

Författaren besvarar frågeställningen genom en utredning av aktiebolagets organisation och då framför allt styrelsens och den verkställande direktörens funktion, ansvar och framväxt samt funktionsfördelningen mellan dessa ledningsorgan. I boken redogörs även för varför det är obligatoriskt för försäkringsföretag att – förutom styrelsen – också utse en verkställande direktör och därmed upprätthålla en tudelad förvaltning med både en styrelse och en verkställande direktör som förvaltar försäkringsföretagets verksamhet, på motsvarande sätt som i publika aktiebolag.[1]

I framställningen görs dessa utredningar och frågan om vilket eller vilka av ledningsorganen som ska likställas med företagets FLT-organ besvaras med utgångspunkt i aktiebolagsrättens regler, principer och rättsutveckling avseende det svenska systemet för företagsstyrning.

Det kan redan nu framhållas att författaren sedan 2012 vid olika tillfällen har förordat att begreppet FLT-organ i vissa fall ska avse styrelsen och i andra fall endast den verkställande direktören, ibland båda dessa ledningsorgan tillsammans.[2] Det får helt enkelt avgöras utifrån uppgiftens karaktär och huruvida den hör till den verkställande direktörens förvaltningsområde – den löpande förvaltningen – eller i stället till styrelsens förvaltningsområde, eller båda bolagsorganen om uppgiften ur olika perspektiv överlappar de båda bolagsorganens ansvarsområden. Företagets FLT-organ kan alltså omfatta både styrelsen och den verkställande direktören. Även om författaren inte behandlar visselblåsardirektivet i vidare mån i framställningen tar han upp hur begreppet behandlats i svenska förarbeten i och med ikraftträdandet av visselblåsarlagen den 17 december 2021.[3] I visselblåsardirektivet[4] begagnas nämligen begreppet FLT-organ och i propositionen till genomförandet av direktivet konstaterar regeringen att begreppet förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan omfattar både styrelsen och den verkställande direktören, trots att begreppet vid genomförandet av tidigare direktiv likställts med styrelsen i svensk rätt.[5] Samtidigt konstaterar regeringen, något kontradiktoriskt, att den fortsatta utgångspunkten är att begreppet likställs med styrelsen vid genomförandet av direktiv i svensk rätt.[6] Det verkar som att begreppet FLT-organ kan ges olika betydelser i olika svenska lagar och föreskrifter, vilket skapar oklarheter och äventyrar rättssäkerheten i synnerhet för tillståndspliktiga verksamheter. I framställning redogörs för rättsläget och klargöranden presenteras kring hur begreppet bör tolkas i svensk rätt.

Boken tar därutöver upp en rad andra intressanta frågor som besvaras och förklaras. En del av dessa svar och förklaringar är av rent deskriptiv juridisk karaktär medan andra kännetecknas av djupare analyser av befintliga associationsrättsliga bestämmelser och principer och präglas då av resonemang de sententia ferenda och de lege ferenda. Utan det deskriptiva blir det inte möjligt att på god grund prognosticera hur en domstol eller myndighet skulle döma av en rättsfråga eller på en solid grund anföra förbättringsförslag eller till och med ändringsförslag som kan intressera lagstiftaren, framhåller författaren. Förutom frågan om vilket av ledningsorganen som bör anses vara försäkringsföretagets FLT-organ i Sverige, vilken behandlas i kapitel 7, presentera nedan ett antal icke uttömmande exempel på frågeställningar där resonemang de sententia ferenda och de lege ferenda framförs i framställningen:

Är Finansinspektionens tolkning och uttalanden förenliga med gällande rätt i fråga om omfattningen av compliancefunktionens kontroll av övriga funktioner och företaget samt i fråga om inspektionens uttalanden om att den verkställande direktören i vissa fall inte kan vara beställaransvarig för internrevisionsfunktionen i åtminstone stora och medelstora försäkringsföretag? Se kapitel 5.

Är det följdriktigt att endast beakta styrelsens samlade kompetens vid lämplighetsprövningar, såsom Finansinspektionen benämner det? Med stöd i Solvens II-förordningen, övrigt Solvens II-regelverk samt det svenska systemet för företagsstyrning framhåller författaren att man bör tala om ledningens – dvs. styrelsens och den verkställande direktörens – samlade kompetens. Frågan behandlas i kapitel 5.

Vad avses med försäkringsföretagets lämplighetsprövning och vad är skillnaden mellan företagets och Finansinspektionens lämplighetsprövning? Se kapitel 5.

Vilken betydelse bör styrelsen i försäkringsföretag tillmäta sådana anvisningar som inskränker styrelsens uppdrag att förvalta företagets verksamhet, vilka inte sällan förekommer i det praktiska affärslivet genom avtal eller från stämman? Sådana inskränkande anvisningar gör det i princip omöjligt för styrelsen både att efterleva de regler som föreskrivs i de associationsrättsliga bestämmelserna i och utanför FRL och att efterleva de näringsrättsliga reglerna i FRL. I kapitel 7 behandlas den här frågan.

Vilken relation finns mellan likhetsprincipen och generalklausulen i aktiebolagslagen? Detta behandlas i kapitel 7.

Finns det rättsligt stöd för att tillämpa den aktiebolagsrättsliga likhetsprincipen[7] i vidsträckt bemärkelse, dvs. på materiell olikabehandling av aktieägare och inte endast på formell olikabehandling av aktier, och vilka processuella fördelar finns med att åberopa likhetsprincipen som rättsgrund jämfört med generalklausulen? Se kapitel 7.

Hur kan en funktionell syn anläggas vid generalklausulens tillämpning och vilken betydelse bör associationens form och karaktär tillmätas vid den ekonomiska intressebedömningen när generalklausulen tillämpas? Dessa frågor analyseras också i kapitel 7.

Delegationsfrågor – vilka uppgifter får styrelsen delegera och inte? Detta behandlas i kapitel 7.

Varför behövs en mer liberal syn på och tolkning av befintliga associationsrättsliga skadeståndsbestämmelser vid indirekt skada? Detta analyseras i kapitel 8 med hänvisningar till utländsk nordisk rätt.

Vilka möjligheter bör aktieägare och försäkringstagare ha för att utkräva ansvar av ledningspersoner vid överträdelser av exempelvis Solvens II-förordningen? Detta behandlas också i kapitel 8.”