En mordbrännares profil

23 NFT 1/1993 En mordbrännares profil av Juha Rautaheimo, kriminalkommissarie, Kriminalpolisen i Helsingfors Föreliggande artikel är en förkortad version av en undersökning 1991, där undersökningspopulationen utgjordes av alla de personer som åren 1983—1990 i Helsingfors gjort sig skyldiga till och blivit dömda för mordbrand. Med mordbränder eller anlagda bränder avses sådana brott som nämns i den finländska strafflagens kapitel 34. Antalet gärningsmän i undersökningen anger inte antalet anlagda bränder i Helsingfors; detta antal är självfallet mycket större. Un- dersökningen kom att omfatta totalt 150 personer, varav 125 män (83 %) och 25 kvinnor (17 %). En motsvarande undersökning utfördes 1983, och materialet utgjordes då av mordbrännarna åren 1972—1982, totalt 185 personer. En jämförelse av tidsperioderna och antalet personer ger vid handen att mordbränderna i Helsingfors åtmins- tone inte i någon väsentlig grad ökat. Helsingfors krimi- nalpolis har årligen kunnat klarlägga något över 50 procent av alla de mordbränder som kommit till polisens kännedom. Mordbännarnas motiv Mordbränderna/mordbrännarna indelades med hänsyn till motiv i sju grupper, en indel- ning som också till stor del är internationellt accepterad. Grupperna betecknades enligt följande: 1. Försäkringsbedrägeri eller begående/döl- jande av annat brott 2. Hämnd, svartsjuka, hat, avund och aggressivitet 3. Sensation, annat väckande av uppmärk- samhet (terrorism, sabotage el.dyl.) 4. Alkoholister, sinnessjuka 5. Skadegörelse 6. Egentliga pyromaner 7. Barn under 15 år Som en inledning till undersökningen upp- gjordes en förteckning över vilka variabler som kan utredas ifråga om alla medborgare. Därefter genomfördes en arkivletning, vilket innebar att man utredde vilka personer som i Helsingfors under den nämnda tidsperioden hade registrerats för mordbrand. Över dessa personer framtogs förundersökningsprotokol- len. Från protokollen och olika polisregister erhölls uppgifter om olika variabler. Under- sökningsmaterialet kördes på ADB, vilket gav omfattande möjligheter till bl.a. olika slags korsvisa analyser av variablerna. Samtliga frå- gor kan vid behov analyseras t.ex. med hänsyn till motivgrupp, kön eller åldersklass. I denna framställning återges främst s.k. direkta fördel- ningar. Resultatanalysen är ännu inte helt slut- förd. Juha Rautaheimo 24 sjuka, såväl bland männen som kvinnorna. När det gäller ålderstopparna inverkar ett flertal olika faktorer, vilka kan härledas från de vari- abler som beskrivs i det följande. Hemförhållanden under barndomen Av de undersökta personerna var 70 procent födda i städer och 30 procent på landsbygden. Hemförhållandena under barndomen indela- des i tre nivåer enligt följande: 1. Goda hemförhållanden 2. Medelmåttiga hemförhållanden 3. Dåliga hemförhållanden Inplaceringen av personerna i dessa grupper påverkades bl.a. av huruvida han eller hon levt i ett ”helt” barndomshem, föräldrarna varit gifta eller frånskilda, hur personen ifråga har bott t.ex. efter det att föräldrarna separerat, Figur 1 Mordbrännarens motivgrupper Fördelningen på de olika motivgrupperna fram- går av figur 1. I motivhänseende uppvisar männen klara skillnader gentemot kvinnorna. Av kvinnorna återfinns över hälften i grupp 4. Detta torde förklaras av att kvinnornas vanli- gaste motiv är försök till självmord och föremå- let för branden är den egna bostaden. Ålder Mordbrännarens ålder vid tidpunkten för gär- ningen framgår av figur 2. För männens del kan två toppar tydligt urskiljas, den ena kring ca 20 år och den andra kring ca 30 år. Största delen av de kvinnliga mordbrännarna var ca 30 år. Männen i åldersgruppen 20 år var i allmänhet sådana som ville väcka uppmärksamhet, an- ställa skadegörelse eller också kunde de klas- sificeras som egentliga pyromaner. Merparten av 30-åringarna var alkoholister eller sinnes- Motivgrupper Antal personer 0 10 20 30 40 50 7 16 22 40 9 45 11 Grupp 7 Grupp 6 Grupp 5 Grupp 4 Grupp 3 Grupp 2 Grupp 1 7 % 30 % 6 % 27 % 15 % 11 % 5 % 25 Figur 2 Mordbrännarens ålder vid tidpunkten för gärningen huruvida barndomshemmet varit i höghus el- ler egnahemshus samt huruvida hemmet varit en egen bostad eller en hyresbostad. Det har också noterats huruvida personen varit enda barnet eller om han eller hon haft syskon. Hemförhållandena under barndomen har ock- så angivits av personen själv vid förundersök- ningen. Det framgår klart att mordbrännarnas hem- förhållanden under barndomen i de flesta fall kan klassificeras som medelmåttiga eller dåli- ga. Barndomen spelar således en viktig roll när man försöker bedöma om en person senare kan komma att drivas in på brottets bana. Detta torde gälla generellt ifråga om brott; mordbrän- derna utgör inte härvidlag något undantag. Föräldrarna Föräldrarnas situation har delvis också påver- kat inplaceringen i den föregående variabeln. Av dem som gjort sig skyldiga till mordbrand har för 13 procent modern varit död och för hela 30 procent fadern varit död vid tidpunkten för gärningen. Sålunda har för var tredje mord- brännare åtminstone den ena av föräldrarna varit död. Av föräldrarna var 30 procent från- skilda. Mordbrännaren var i 10 procent av fallen adoptivbarn eller hade fötts utom äkten- skapet. Det är värt att notera att en stor del av mordbrännarna har varit utan en fadersgestalt. I skilsmässofall bodde personen vanligen hos modern. Eftersom det i huvudsak är män som anlägger bränder är avsaknaden av en faders- gestalt enligt min uppfattning av ytterst stor vikt vid prognostiseringen av en eventuell framtida brottslig bana. Skolbildning Gärningsmännen indelades enligt skolbildning 26 i följande grupper: 1. Grundskolans lågstadium (tidigare folk-/ medborgarskola) 2. Grundskolans högstadium (tidigare mel- lanskola) 3. Student 4. Yrkesutbildning 5. Akademisk utbildning 6. Skolelev/studerande Skolbildningen återges i vidstående figur 3. Det kan konstateras att mordbrännarens skolbildning är tämligen låg. Hela 44 procent av dem har inte skaffat sig någon fortsatt utbildning efter grundskolan. Yrke vid tidpunkten för gärningen Mordbrännarens yrke framgår av vidstående figur 4. Det stora antalet sysslolösa och skol- elever/studerande är iögonenfallande. Den största gruppen utgörs av personer som vid tidpunkten för gärningen varit anställda inom byggnadsbranschen och industrin. Vid förövandet av brottet hade endast 34 procent av personerna anställning. Av dessa hade bara hälften fast anställning medan den andra hälften utförde tillfälliga jobb. Helt utan arbete var 41 procent av alla, 21 procent gick i skola eller studerade och 4 procent var bevä- ringar. Värnplikt Av de undersökta personerna hade 121 passe- rat värnpliktsåldern. Dessa 121 indelades i sådana som genomgått värnplikt, sådana som befriats från värnplikt och sådana som gjort civiltjänst. Värnplikten hade genomgåtts av 56 mordbrännare. Av dessa hade 5 procent erhål- lit officersutbildning, 9 procent underofficers- utbildning och 3 procent soldatutbildning. Hela 16 procent hade befriats från värnplikt. Civilstånd Ifråga om mordbrännarnas civilstånd kunde konstateras att vid tidpunkten för gärningen var endast 10 personer (7 %) gifta. 20 personer var frånskilda och 3 personer levde i boskill- nad. Hela 116 personer (77 %) var ogifta. Nå- gon form av kontaktsvårigheter, i synnerhet med det motsatta könet, förefaller uppenbara. Figur 3 Skolutbildning 44% 19% 7% 12% 3% 15% Grupp 6 Grupp 5 Grupp 4 Grupp 3 Grupp 2 Grupp 1 27 Yrke vid tidpunkten för gärningen Figur 4 Mordbrännarens sjukdomar Uppgifterna på denna punkt har endast en riktgivande funktion. Om personen själv vid förundersökningen uppgivit att han eller hon lidit av någon väsentlig sjukdom har detta noterats, men inga särskilda undersökningar har i detta avseende utförts. I alla fall har ca 25 procent av mordbrännarna konstaterats lida av någon väsentlig fysisk eller psykisk sjuk- dom, varav de sistnämnda svarade för 20 pro- cent. Såväl fysiskt som psykiskt sjuka var 3 procent av mordbrännarna. Självmordsbenägenhet Självmordsbenägenhet vid tidpunkten för gärningen eller redan tidigare kunde konstate- ras för 14 procent av undersökningspopu- lationen. Skilllnaderna härvidlag mellan män och kvinnor var emellertid avsevärda; av kvin- norna uppvisade 44 procent självmords- benägenhet mot endast 7 procent för männens del. Majoriteten av kvinnorna (52 %) kunde hän- föras till motivgrupp 4 (alkoholister, sinnes- sjuka eller mentalt rubbade). I de av kvinnor anlagda bränderna var föremålet för branden mycket ofta den egna bostaden och motivet självmord. Bruk av alkohol och narkotika Personernas alkoholbruk har uppskattats med stöd av vad de själva uppgivit eller utgående från uppgifter om anhållande för fylleri. Av hela populationen var det endast hos 7 pro- cent som alkoholbruk inte kunde konstateras. Dessa personer var till största delen barn. Ringa alkoholbruk konstaterades hos 21 pro- cent, måttligt bruk hos 43 procent och rikligt bruk hos 29 procent. Majoriteten av männen och kvinnorna var personer som använde al- kohol i stor utsträckning. Bland dem som an- vände mycket alkohol var kvinnornas andel relativt taget större än männens. Narkotika och mediciner hade också an- vänts rätt allmänt, narkotika hos 6 procent och mediciner, speciellt psykofarmaka, hos 21 pro- 5 29 24 17 7 17 2 4 45 Beväring Pensionär Affärsliv Vård- eller serviceyrke Företagare Tjänsteman Byggn, industri m.m. Ej arbete Studerande 28 cent av personerna. Ca 5 procent av mordbrän- narna var såväl narkotika- som läkemedels- missbrukare. Ofta förekom därtill alkoholbruk. Mediciner användes i större utsträckning av kvinnorna än av männen. För alla personers del utreddes deras even- tuella berusningstillstånd vid tidpunkten för mordbranden. Det visade sig att över 80 pro- cent av alla hade uppvisat något stadium av berusning då de anlade branden. En fjärdedel hade varit kraftigt berusade och hälften mått- ligt berusade. Man kan fråga sig om berusnings- tillståndet hade eftersträvats för att mordbran- den skulle kunna utföras eller om berusning- stillståndet rubbat personens omdömes- förmåga i den grad att mordbranden hade blivit en följd av berusningen. Tidigare kriminalitet En variabel som studerades var huruvida mord- brännaren tidigare gjort sig skyldig till andra brott, dvs. huruvida personen förekom i poli- sens register från förut. Brottstyperna och fördelningarna (män/kvinnor) framgår av figur 5. Av de manliga mordbrännarna hade tre fjär- dedelar begått brott redan före mordbranden. Av kvinnorna hade 44 procent gjort sig skyl- diga till tidigare brott. Egendomsbrotten var den vanligaste brottstypen. Många hade re- gistrerats för ett flertal olika slags brott. Överraskande många som blivit fast och dömts för mordbrand fortsätter med sin krimi- nella verksamhet. Av alla hade ca 40 procent begått nya egendomsbrott. I de övriga brotts- klasserna var återfallssiffrorna följande: vålds- brott 9 procent, narkotikabrott 7 procent, ska- degörelse 9 procent och ny mordbrand 7 pro- cent. De som anlagt nya bränder återfanns utan undantag i motivgrupp 6 (egentliga py- romaner). I motsats till männen gjorde kvin- norna sig inte skyldiga till nya mordbränder. Figur 5 Tidigare kriminalitet Män BrottskategorierTidigare kriminalitet 74,4% 25,6% Ej brott Tidigare brott 40,7% 18,0% 5,2% 1,7% 12,8% 21,5% Sedlighetsbrott Mordbrand Skadegörelsebrott Narkotikabrott Våldsbrott Egendomsbrott 29 Medbrottslingar Mordbrand är i regel ett brott som gärnings- mannen utför ensam, ty endast 30 procent av personerna har haft en medbrottsling. Om medbrottslingar förekommit kunde mordbrän- naren då i 37 procent av fallen hänföras till grupp 5 (skadegörelse), i 26 procent till grupp 2 (hämnd, svartsjuka osv.) i 22 procent till grupp 1 (försäkringsbedrägeri, utförande av annat brott), i 13 procent till grupp 7 (barn) och i endast 2 procent av fallen till grupp 6 (egent- liga pyromaner). Antalet bränder De 150 personerna i denna undersökning hade åren 1983—1990 anlagt totalt 303 bränder, vilket ger ett genomsnitt på två bränder per person. När man ser till de olika motivgrupper- na finner man emellertid avsevärda skillnader i antalet bränder. Följande tabell kan uppstäl- las: Motiv- Perso- Bränder Av samtl. grupp ner bränder 1 11 11 3,6 % 2 45 51 16,8 % 3 9 17 5,6 % 4 40 52 17,2 % 5 22 42 13,9 % 6 16 123 40,6 % 7 7 7 2,3 % De egentliga pyromanerna (grupp 6) har anlagt ca 40 procent av samtliga bränder. I relation till pyromanernas antal skulle den genomsnittliga andelen i denna grupp utgöra 8 bränder per person. Av mordbrännarna hade 117 anlagt endast en brand, medan således 33 personer (22 %) hade varit gärningsmän i fler än ett fall. Rekordet innehades av en som anlagt 30 brän- der. Förhållandet till föremålet för branden Vid brottsutredningen är det av ytterst stor betydelse att få klart för sig mordbrännarens personliga förhållande till föremålet för bran- den. I något över hälften av fallen kunde en tydlig hållpunkt konstateras mellan mordbrän- naren och föremålet för branden. Detta faktum är av stor vikt vid utredning av ”svarta” mord- bränder, om ett motiv till handlingen på något sätt står att finna. För männens del var brand- objektet mycket ofta en tidigare kvinnlig väns bostad eller bostadshus (vind, källare el.dyl.). För kvinnornas del var brandobjektet vanligen den egna bostaden. Förhållandet mellan mordbrännaren och föremålet för branden återges av vidstående figur 6. Tidpunkten för mordbränderna De 303 bränderna fördelade sig under året som så att något fler bränder anlades på hösten och vintern än på våren och sommaren. De 330 bränderna i den tidigare undersökningen upp- visade en något annorlunda fördelning. Av dem hade ca 70 procent anlagts på hösten och vintern. Fördelningen på veckodagar visar tydligt att bränderna i allmänhet anläggs under vecko- slutet. Särskilt natten mellan fredag och lördag är en frekvent tidpunkt. Hela 86 procent av mordbränderna inträffar under kvällen eller natten. Det faktum att bränderna koncentreras till veckoslutet och till dygnets mörka timmar torde ha sin förklaring bl.a. i att alkoholkon- sumtionen då är störst, problemen med mänsk- liga relationer accentueras, man är ledig från arbete och skola, personer som är benägna att utföra skadegörelse då är i rörelse och trös- keln för att anlägga en brand blir lägre. Samma faktorer inverkar enligt min uppfattning också när det gäller andra brottstyper. Månens inverkan I alla tider har det framförts antaganden om att vissa brott utförs särskilt under fullmåne och 30 Figur 6 Mordbrännarens förhållande till brandobjektet 15,5% 10,6% 6,6% 16,5% 3,3% 47,5% Bekantas bostad Arbetsplats Slumpmässigt objekt Annat bekant objekt Egen bostad Eget bostadshus fördenskull studerade jag för detta materials vidkommande månens position vid tidpunk- ten för mordbranden. Det visade sig att något fler bränder antändes under fullmåne och ny- måne (56 %) än under halvmåne (44 %). Resul- taten ger dock enligt min mening inte anled- ning till några mer långtgående slutsatser. Mordbrännaren och brandplatsen Mordbrännarens beteende efter antändandet av branden kan återges med följande intres- santa tabell: 1. Stannade kvar på brandplatsen i 62 fall, (20 %) 2. Avlägsnade sig från brandplatsen i 158 fall, (52 %) 3. Avlägsnade sig, men återvände senare i 60 fall (20 %) 4. Besökte brandplatsen senare (efter bran- den) i 5 fall (2 %) 5. Deltog själv aktivt i släckningsarbetet i 5 fall (2 %) 6. Anmälde sig själv för polisen i 13 fall (4 %) I ca hälften av fallen har mordbrännaren varit på eller kommit till brandplatsen då brandkåren eller polisen hunnit fram. Myndigheternas re- gistrering av vilka som befinner sig på brand- platsen är följaktligen av stor vikt med tanke på klarläggandet av hur branden uppstått. Iaktta- gelser om personer på brandplatsen bör alltid göras. Är någon berusad eller narkotikapåver- kad? Hur beter sig personerna? Har någon av dem någon speciell relation till brandobjektet osv. Bland dem som påträffas på brandplatsen finns i ca hälften av alla fall just den som anlagt branden. I Finland får polisen årligen kännedom om ca 1.500 mordbränder eller försök till mordbrand. Av dessa kan fortfarande klart över hälften utredas. Det faktiska antalet mordbränder är emellertid större än det antal som kommer till polisens kännedom. Det har uppskattats att ca 15 procent av alla bränder är sådana som med olika bakomliggande motiv uppsåtligen an- lagts. Vid utredningar av oklara mordbränder är det viktigt att försöka skissera upp mordbrännarens profil. Om motivet för branden kan klarläggas blir antalet potentiella mordbrännare genast mindre och utredningarna kan därigenom inriktas på ett begränsat antal personer. (303 bränder)