Vinstutdelningsförbudet - Onödig lag äntligen eliminerad

213 NFT 3/2001 Införande av förbud mot vinstutdelning I ett lagstiftningsärende år 1982 (prop. 1981/ 82:180, Försäkringsrörelselag m.m.) beslöt riksdagen införa förbud mot vinstutdelning i svenska livförsäkringsbolag. Förbudet trädde ikraft den 1 januari 1983 och träffade både livförsäkringsaktiebolag och ömsesidiga liv- försäkringsbolag. Livförsäkringsaktiebolagen skulle inte längre få dela ut vinst till sina aktieägare och de ömsesidiga bolagen skulle inte heller kunna dela ut vinst till sina garanter. Lagstiftningsärendet grundade sig på ett be- tänkande från Försäkringsrörelseutredningen (FRU), Ny lag om försäkringsrörelse (Ds E 1980:6). Beslutet innebar en dramatisk begränsning i svensk näringsfrihet på försäkringsområdet. Nu skulle inte längre ägare och garanter som tillskjuter riskkapital i livförsäkringsverksam- het kunna få ersättning för sina insatser. Ef- tersom kapitalet var bundet kunde de i princip inte heller få tillbaka sina insatta belopp. Vad föregick detta förbud, och vilka dramatiska omständigheter i svensk livförsäkring vid den tiden kunde motivera att det infördes? Motiven bakom förbudet Det första som överraskar är tidpunkten för lagstiftningen. År 1982 pågick ingen debatt om det privata försäkringsväsendets förstat- ligande. En sådan debatt har förekommit, men den dog ut på 1950-talet. Då hade bl.a. skälighetsprincipen införts som skulle garan- tera att alla medborgare fick försäkringar som var skäliga med hänsyn till omfattningen av bolagens åtagande och den premie som kun- den betalade. Därmed antogs några över- priser inte kunna tas ut och kapitalägare skul- Vinstutdelningsförbudet Onödig lag äntligen eliminerad av Jarl Symreng, avdelningschef Finansinspektionen Jarl Symreng jarl.symreng@fi..se Vinstutdelningsförbudets införande 1983 är ett exempel på en fullkomligt meningslös lagstiftning som kom att för lång tid framåt konservera såväl produkt- som strukturutvecklingen på den svenska livförsäkringsmarknaden. Det krävdes mycket arbete och lång tid för att få det upphävt. Först nu introduceras Handelsbanken Liv som det första vinstutdelande livförsäkringsbolaget med sparande- produkter på den svenska försäkringsmarknaden. 214 le inte kunna sko sig på försäkringstagares och blivande pensionärers, änkors och för- äldralösa barns bekostnad. Vad var det då som motiverade förbudets införande? FRU anförde i sitt betänkande inte så många argument. Till en början hade utredningen till uppgift att göra en lagteknisk översyn av försäkringsrörelselagen. Den skulle anpassas till de ändringar som då hade gjorts i aktie- bolagslagen och bokföringslagen. I utred- ningsdirektiven anförde dessutom föredra- gande statsrådet uttryckligen att det inte skul- le ingå i utredningsuppdraget att ompröva de grundläggande principerna i bl.a. försäkrings- rörelselagen. FRU konstaterade i sitt betänkande att en annan kommitté, Försäkringsverksamhets- kommittén (FVK), hade tillsatts och fått ett mycket vidsträckt mandat att ompröva och föreslå ändringar i alla viktiga rörelseregler som gällde för försäkringsverksamheten. FRU konstaterade vidare att arbete pågick i den nämnda kommittén, varför hänsyn inte kun- nat tas till nyheter som denna senare skulle komma att föreslå. Jag har personligen in- hämtat uppgift från huvudsekreteraren i FVK att den kommittén inte konsulterades i frågan om det kommande förslaget om införande av ett vinstutdelningsförbud. Den omständigheten att FRU skulle ägna sig åt en lagteknisk översyn och till att FVK nyss hade tillsatts med särskild uppgift att se över rörelsereglerna hindrade emellertid inte FRU att i sitt betänkande föreslå att en av de mest fundamentala principerna för all nä- ringsverksamhet skulle tas bort, nämligen rätten till utdelning på insatt kapital. FRU erinrade att de svenska livförsäkrings- bolagen på den tiden drevs helt för försäk- ringstagarnas räkning. Alla livförsäkrings- aktiebolag utom ett – Återförsäkringsbolaget Sverige – hade i sina bolagsordningar tagit in förbud för bolagsstämman att besluta om ut- delning av vinstmedel till aktieägarna. FRU anförde att den ”genom införandet av förbu- det mot vinstutdelning i livförsäkringsbolag endast lagfäst gällande praxis inom försäk- ringsbranschen”. Jag vet inte när livbolagen införde sina restriktioner om vinstutdelning i bolags- ordningarna. Sannolikt gjordes detta långt tidigare, antingen som en reaktion på för- statligandedebatten eller helt enkelt av kon- kurrensskäl. Detta gör emellertid förbudets införande år 1983 inte mindre uppseende- väckande. Det infördes trots att det i praxis säkerställts att det egentligen – med ett un- dantag när – inte behövdes. Någon analys av förbudets effekter på riskkapitalförsörjning- en i svensk livförsäkring gjordes inte. Det ansågs antagligen obehövligt med tanke på att behovsprincipen då fortfarande gällde. Det är svårt att frigöra sig från tanken att förbudet kom att införas på grund av ren klåfingrighet enligt principen att om vinstut- delning de facto (nästan) inte äger rum vållas ingen skada om man i lag förbjuder det. Men detta kan inte vara den enda förklaringen. Uppenbarligen trodde såväl FRU som före- dragande statsrådet Wirtén att införande av förbud mot vinstutdelning inte var en grund- läggande rörelsefråga utan endast en lagtek- nisk anpassning. I sammanfattningen av pro- positionens huvudsakliga innehåll sägs t.ex. att lagförslaget är i huvudsak en lagteknisk anpassning, men inte ett ord nämns om att man smugit in ett förbud mot utdelning av vinstmedel. Till klåfingrigheten måste alltså läggas ett icke obetydligt mått av rent oför- stånd1. 1 Det är värt notera att ingen som helst juridisk analys gjordes av vinstutdelningsförbudets förenlighet med äganderättsskyddet i Regeringsformen eller äganderättsskyddet i 1950 års europeiska konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Det skulle ha varit naturligt att man i ett så speciellt lagstiftningsärende som detta i varje fall berörde frågan om förbudet var en statligt sanktionerad expropriation (utan ersättning) till förmån för enskilda intressen. Det är också anmärkningsvärt att inte heller försäkringsbranschen tog upp den frågan. 215 Vinstutdelningsförbudet kom att för lång tid framåt konservera såväl produkt- som strukturutvecklingen på den svenska livför- säkringsmarknaden. Förbudet innebar att allt överskott i ett livbolag enligt tvingande lag skulle avsättas till en återbäringsfond vars medel kunde användas för återbäring, men också som riskkapital och förlusttäckning. En mycket liten del av medlen i återbäringsfon- den kunde också användas för gåvor i allmän- nyttigt syfte. Någon åtskillnad mellan risk- kapitalet i ett livförsäkringsbolag och försäk- ringstagarnas kapital i form av återbäring gjordes inte. Försäkringstagarna skulle där- för vara de som faktiskt står för riskkapitalet i bolagen. Några andra försäkringsprodukter med alternativa former för risk- och över- skottsfördelningen fick inte saluföras på den svenska marknaden, åtminstone inte om för- säkringsgivaren var ett i Sverige koncession- erat försäkringsbolag. Arbetet med att avskaffa vinst- utdelningsförbudet Behovsprincipens avskaffande 1980-talet var ett spännande årtionde. 1982- års lagstiftning var den sista i en lång rad av detaljregleringar som under 1900-talet präg- lade svensk försäkring. Samma årtionde och bara några få år efter införandet av vinstutdel- ningsförbudet började avregleringarna. Först kom avskaffandet av behovsprincipen efter förslag av FVK. Den principen hade så länge den var i kraft effektivt förhindrat nyetable- ringar av både liv- och sakförsäkringsbolag vare sig de avsåg svenska eller utländska ägare. Man skulle kunna tycka att det vore natur- ligt att samtidigt med avskaffande av behovs- principen överväga om man inte skulle av- skaffa också vinstutdelningsförbudet. Frå- gorna hörde ju ihop. Men det gjorde man inte. Det fick räcka med att tillåta nyetableringar, man behövde därjämte inte uppmuntra såda- na, i vart fall inte på livförsäkringsområdet. Det skulle visa sig att vinstutdelningsför- budet inte helt avskräckte marknadens aktö- rer från nyetableringar. Under tiden fram till upphävandet bildades faktiskt några livbolag med vinstutdelningsförbud. Exempel är Läns- försäkringar Liv, Livia och SparLiv. Och Handelsbanken bildade Handelsbanken Liv och gjorde ett välbehövligt kapitaltillskott i den rörelse som överfördes från RKA. Dessa nyetableringar gjordes emellertid av etable- rade finansiella företagsgrupper som såg in- vesteringar i livförsäkringsverksamheten som strategiskt viktiga positioneringar på områ- det för sparandeprodukter. Sannolikt bidrog vinstutdelningsförbudet till att antalet ny- etableringar på det traditionella livförsäk- ringsområdet förblev lågt så länge förbudet var i kraft. Fondförsäkring I samband med arbetet med fondförsäkrings- lagstiftningen uppkom givetvis frågan vilka rörelseregler som skulle gälla på detta områ- de. Jag var själv ansvarig rättssakkunnig för detta lagstiftningsärende. Det var lätt att dra en parallell från den traditionella livförsäk- ringen och utsträcka vinstutdelningsförbudet även till fondförsäkringen. Samma skydds- intressen gjorde sig gällande och det fanns egentligen inget skäl att behandla de skilda försäkringssystemen olika. Det var dock svårt att motivera ett förbud på självständiga grun- der. Problemet var alltså att det redan fanns ett icke önskvärt förbud på det traditionella liv- försäkringsområdet. I lagstiftningsärendet övervägdes att inled- ningsvis införa samma rörelseregel på detta område som i den traditionella livförsäkring- en för att senare ge direktiv till en ny utred- ning att se över reglerna. Önskemålet att ha regler som uppmuntrar tillförseln av nytt risk- kapital och därmed etableringen av nya liv- försäkringsbolag var emellertid så stark att 216 det beslöts att fondförsäkringen inte skulle omfattas av vinstutdelningsförbudet. Detta var ett av skälen till att fondförsäkringen inte skulle bedrivas i samma bolag som traditio- nell livförsäkring. Kort tid efter fondförsäkringslagstiftning- ens ikraftträdande bildades ett 10-tal nya fond- försäkringsbolag. Alla var livförsäkrings- aktiebolag med rätt till utdelning. Försäkringsutredningen En ny statlig utredning, Försäkringsutred- ningen (FU), tillsattes i början av 1990-talet med uppgift att göra en ny genomgripande översyn av försäkringsrörelselagen. Bland uppgifterna ingick att överväga om vinst- utdelningsförbudet kunde tas bort. FU gjorde en omfattande översyn av rörelsereglerna. Förutom förslag som innebar anpassningar till EG-direktiven på försäkringsområdet kom utredningen år 1995 med förslag till en mo- dernisering av rörelsereglerna med tyngd- punkt på reglerna för livförsäkringsbolag. Häri ingick naturligtvis förslag om att åter göra det möjligt för livförsäkringsbolag att dela ut vinstmedel till aktieägare och garanter. Väsentliga inslag i FU:s förslag var en tydligare gränsdragning mellan riskkapital och försäkringstagarnas kapital. Detta var en nödvändig förutsättning för att upphäva vinst- utdelningsförbudet. Det måste säkerställas att genom åren upparbetat kapital som visser- ligen inte tilldelats försäkringstagarna men ändå på grund av vinstutdelningsförbudet kunde anses tillhöra dessa inte riskerade att tas i anspråk för utdelning. Förslaget remissbehandlades och bereddes i departementet, men inte förrän år 1999 led- de förslagen fram till en proposition till riks- dagen (prop. 1998/99:87 Ändrade försäkrings- rörelseregler). De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 2000 med en övergångstid till längst den 1 januari 2002. De nya reglerna De nya reglerna rör i första hand livförsäk- ringsverksamhet. Syftet är att underlätta pro- duktutveckling och konkurrens, som så länge blivit eftersatt, och att ge försäkringstagarna utökat skydd genom bl.a. bättre information och tydligare gränsdragning mellan aktieä- garnas och försäkringstagarnas kapital. Svårigheterna att helt upphäva vinstutdel- ningsförbudet i befintliga livbolag visade sig stora. Bolagen är avtalsrättsligt bundna av försäkringskontrakt som slutits under förut- sättning av att all avkastning skall återgå till försäkringstagarna och som skall gälla under lång tid framåt. Man valde därför att som huvudregel låta vinstutdelningsförbudet bestå för dessa bolag, dock med möjlighet att under vissa förutsättningar i bolagsordningen ta in bestämmelser som medger vinstutdelning. För överskådlig tid framåt kommer det därför att finnas kvar icke vinstutdelande livförsäkrings- aktiebolag. Vinstutdelande livbolag kan an- tas successivt komma att bildas, antingen som nyetablerade bolag eller ombildade bolag. I ett vinstutdelande bolag tillskjuter ägarna riskkapital, medan avkastning som tillhör för- säkringstagarna skall gottskrivas dessa som garanterad eller villkorad återbäring. All åter- bäring skall redovisas som en försäkrings- teknisk avsättning. Denna skall skuldtäckas och försäkringstagarna har förmånsrätt i till- gångarna. För garanterad återbäring skall skuldtäckning ske i tillgångar enligt de när- mare placeringsregler som gäller enligt för- säkringsrörelselagen (FRL). Dessa är emel- lertid inte tillämpliga för tillgångar som sva- rar mot villkorad återbäring. För dessa gäller endast en allmän regel om att tillgångarna skall vara placerade på lämpligt sätt så att de uppfyller rimliga krav på matchning och di- versifiering. I ett icke vinstutdelande bolag skall försäk- ringstagarnas återbäring också gottskrivas dessa som garanterad eller villkorad åter- 217 bäring. I stället för att ägaren tillskjuter risk- kapital får i bolaget göras avsättning till en konsolideringsfond som får användas såväl för förlusttäckning som för återbäring. Något hinder mot att utforma produkter som inne- bär att försäkringstagarna deltar i riskkapital- försörjningen finns således inte. De nya reg- lerna medger utveckling av ett brett spektrum av olika slag av livförsäkringsprodukter. De nya reglerna innehåller som nyss nämnts också bestämmelser om ombildning av icke vinstutdelande livförsäkringsbolag till vinst- utdelande. Särskilda begränsningar för att säkerställa försäkringstagarnas avtalade rätt till överskott har ställs upp. Livbolag som bedrivit verksamhet med ett vinstutdelnings- förbud får ta in villkor i bolagsordningen om vinstutdelning endast om bestämda villkor till skydd för försäkringstagarna är uppfyllda. Dessa villkor är följande: beslutet skall biträdas av aktieägare som företräder minst 9/10 av alla aktier eller i ett ömsesidigt bolag 2/3 av samtliga röstande de försäkringstagare vars rätt berörs av villkoret skall underrättas högst 50 % av de underrättade som hörts av eller högst 10 % av samtliga underrättade får ha motsatt sig ändringen ändringen kan inte antas försämra rätten för försäkringstagare och andra ersättningsbe- rättigade på grund av en försäkring. I lagen eller i förarbetena preciseras inte hur försäkringstagarna skall underrättas eller hur informationen och underrättelsen skall utfor- mas. Något krav på omröstning finns inte. Inte heller ställs några krav på oberoende yttranden eller att informationen skall godkän- nas av FI. Detta är enligt min mening en brist. Med tanke på det stora kapital som uppsam- las i livförsäkringsverksamheten och till den ekonomiska och sociala betydelse som för- säkringskontrakten i allmänhet har för för- säkringstagarna och andra förmånsberättiga- de hade det varit rimligt kräva att en oberoen- de part yttrar sig över förslag till ombildning. Härtill kommer att det är fråga om synnerli- gen komplicerade överväganden som den stora allmänheten inte utan svårigheter har förut- sättningar att göra. Förslaget till ombildning kommer från ägaren och det är denne som utformar informationen. Det ligger i sakens natur att ägaren och försäkringstagarna har delvis motsatta intressen och att ägaren utfor- mar informationen på ett sätt som får försla- get att framstå i så positiv dager som möjligt. Vad gäller villkoret att ändringen inte kan antas försämra rätten för försäkringstagare lämnas i lagtexten och i förarbetena liten vägledning för hur bedömningen skall göras. Det talas om att det är den ekonomiska rätten som i första hand skall bedömas. Lagtext och förarbeten kan ge intryck av att det är de enskilda försäkringstagarnas rätt som skall bedömas. En sådan tolkning skulle troligen omöjliggöra varje ombildning. En tolkning av innebörd att det är försäkringstagarna som kollektiv, eller snarare grupper av kollektiv, som skall bedömas gör det däremot möjligt att ombilda. Ombildning av livbolag vars verksamhet endast omfattar riskförsäkringar utan sparan- demoment är okomplicerade. Finansinspek- tionen har godkänt några sådana ombildning- ar. I dessa fanns inte någon rätt enligt försäk- ringsavtalet till återbäring i form av kontant utbetalning. Försäkringstagare kompensera- des genom att de gottskrevs medel som fanns i återbäringsfonden. Finansinspektionen fann därför att dessa försäkringstagares rätt inte försämrades. De bolag som hittills fått bolags- ordningar stadfästa i detta hänseende är Hol- mia Liv, Svenska Brand Liv och LRF Liv. Bedömningen av om försäkringstagarnas rätt kan antas försämras vid en ombildning är betydligt svårare i de fall bolaget även med- delar livförsäkringar som innehåller sparmo- ment. Det första sådana bolaget i Sverige att försöka ombilda är Handelsbanken Liv, vil- ket ägs av Handelsbanken. 218 Ombildningen av Handelsbanken Liv Kortfattat innebär ombildningen i Handels- banken Liv att försäkringstagarna genom en engångstilldelning gottskrivs sin andel i det kollektiva konsolideringskapitalet i form av villkorad återbäring. Detta är ett försäkrings- tekniskt åtagande som bl.a. innebär att för- säkringstagarna står själva den finansiella risken i kapitalförvaltningen. Den försäkrings- tekniska skuldens storlek varierar alltså med tillgångsportföljens värdeutveckling. Avkastningen på det samlade kapitalet skall fördelas så att 90 % går till försäkringstagarna och 10 % till ägaren. Ägaren tillskjuter risk- kapital och svarar ensam helt för riskkapitalet i bolaget. Rörelserisk och försäkringsrisk lå- ses på viss nivå varefter ägaren får tillgodogö- ra sig eventuella vinster eller svara för förlus- ter. Privatkunder erhåller flytträtt mot viss avgift (1 % av försäkringskapitalet, dock lägst 500 kr). Finansinspektionens bedömning Den bedömning Finansinspektionen gjort grundar sig i huvudsak på följande omstän- digheter: Jämförande illustrationer mellan det gamla och nya systemet visar vid rimliga antagan- den om avkastning, tillväxt i bolaget och målkonsolidering att rätten för den klart övervägande delen försäkringstagare inte kan antas komma att försämras. Tillkommande faktorer såsom att försäk- ringstagaren avlyfts rörelse- och försäk- ringsrisk (inte finansiell risk) och får en klarare och tydligare produkt där försäk- ringstagarens kapital hålls åtskilt från risk- kapitalet samt där försäkringstagaren får flytträtt. Bolaget genomförde ett omröstningsför- farande bland samtliga kunder. Resultatet visade en mycket stor majoritet för ombild- ningen. Endast ca 2 % av de underrättade motsatte sig ombildning. Vid prövningen av ärendet mötte Finansin- spektionen emellertid flera svårigheter be- träffande bedömningen av försäkringstagar- nas rätt: Någon prognos med rimlig säkerhet av det framtida ekonomiska utfallet för försäk- ringstagarna vid en jämförelse mellan den gamla och nya modellen går inte att göra. Dels är modellerna helt olika, dels är det fråga om mycket långa tidsperioder. Hur skall uttrycket försäkringstagare tol- kas? Det kunde konstateras att vissa grup- per kunde vara mera gynnade i det gamla systemet än efter en ombildning, nämligen kunder som nyligen köpt försäkring och eventuellt också kunder med mycket långa kontraktstider. En bokstavlig tolkning inne- bärande att inga försäkringstagares rätt finge antas kunna bli försämrade skulle i sådant fall göra en ombildning omöjlig. Vilken betydelse skulle resultatet av en omröstning tillmätas, inte minst mot bak- grund av att informationen till försäkring- stagarna utformats helt av bolaget utan krav på vare sig godkännande av Finansinspek- tionen eller oberoende aktuarieyttrande? Vilken betydelse skulle tillmätas andra fak- torer än rent ekonomiska, t.ex. flytträtt, avlyftning av rörelse- och försäkringsrisk m.m. Förarbetena talar här om att det är försäkringstagarnas ekonomiska rättighe- ter som skall beaktas. Det ekonomiska vär- det av de senare faktorerna är mycket svår- bedömt. Hur skulle skälighetsprincipen tillämpas i det ombildade beståndet när viss del av avkastningen går till ägarna? Även här är förarbetena tvetydiga. Där talas det bl.a. om att hålla det gamla beståndet avskilt från det nya. Detta låter sig emellertid svårligen 219 göras eftersom avsättning till en konsolide- ringsfond endast är möjlig i ett icke vinstut- delande bolag. Ombildningen har också vissa civilrätts- liga konsekvenser. Försäkringsavtalet för- ändras och kunden får en väsentligt föränd- rad produkt. T.ex. i stället för en traditionell försäkring vars värde utjämnas över tiden får kunden en försäkring där han vid varje tid själv står för den finansiella risken. En grundläggande civilrättslig princip är att ändringar i träffade avtal förutsätter för- säkringstagarnas godkännande. Tillståndet enligt FRL till ombildning har bara en nä- ringsrättslig verkan. Eventuella civilrätts- liga konsekvenser är en rörelserisk som bolaget får stå för. Handelsbanken Liv ansökte om stadfästelse av bolagsordningen i mitten av januari 2001. Med hänsyn till de principiella frågeställ- ningar som nu redovisats, framför allt på grund av otydligheter i lagstiftning och för- arbeten, beslöt Finansinspektionen att hän- skjuta frågan till regeringen. I ett yttrande till regeringen den 7 februari 2001 tillstyrkte Finansinspektionen ombildningen av Han- delsbanken Liv. Regeringens beslut Regeringen meddelade sitt beslut den 19 april 2001. Regeringen fann, i likhet med Finans- inspektionen, att ombildningen inte kunde antas försämra rätten för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade. Ändringen i bolagsordningen stadfästes därför. Av re- geringens beslut framgår bl.a. följande. Regeringen gjorde en egen bedömning av den information som Handelsbanken Liv läm- nat till sina kunder och ansåg att denna väl beskrev ombildningen och dess effekter på försäkringstagarnas rätt. Regeringen ansåg vidare att ett kollektivistiskt synsätt på för- säkringstagarnas rätt var förenligt med be- stämmelsens ordalydelse. Skälighetsprinci- pen ansågs inte utgöra hinder mot ombild- ningen2. Vad gäller bestämmelsen att samtliga vär- den i bolaget, med undantag från aktiekapital och överkursfond, skall komma försäkrings- tagarna tillgodo konstaterar regeringen att försäkringstagarna bör tillgodoföras sådana värden i det enskilda bolaget som skulle ha kommit dem tillgodo i framtiden om en över- gång till vinstutdelande verksamhet inte skett. Det innebär t.ex. att goodwill som kan hän- föras till aktierna i Handelsbanken Liv och som skulle komma Handelsbanken till godo vid en försäljning av aktierna inte skall till- godoföras försäkringstagarna. Vad gäller de eventuella civilrättsliga kon- sekvenserna konstaterar regeringen att ett stort antal försäkringstagare godtagit ombildning- en och att det därför kan antas att de flesta godtar de återbäringsvillkor som Handels- banken Liv avser att tillämpa. Det finns enligt regeringen inte anledning befara att bolaget inte skulle kunna hantera avtalsfrågan på ett tillfredsställande sätt. Därvid har beaktats att försäkringstagarna har getts möjlighet att flytta försäkringskapitalet till ett annat bolag och att bolaget under en begränsad tid avser att erbju- da fortsatt riskförsäkring om det nya bolaget vägrar teckna en ny försäkring. 2 Jag har tidigare vid olika tillfällen kritiserat skälighetsprincipen och hävdat att den i vissa stycken inte är begriplig. Regeringens tolkning i detta ärende understryker denna uppfattning.