Vad lärde vi oss av tsunamin?

217 Övertext vNFT 3/2005 Nordost om den indonesiska ön Sumatra sked- de annandag jul i fjol en exceptionellt kraftig jordbävning, som förorsakade en enorm flod- våg. Uppskattningsvis 300 000 människor miste livet. På området fanns tusentals nor- diska turister, varav flera hundra föll offer för olyckan. Till följd av katastrofen omkom eller saknades 544 svenskar, 179 finländare, 84 norrmän och 47 danskar. Flodvågskatastrofen i Asien var den allvar- ligaste enskilda olyckan som drabbat nor- diska medborgare under fredstid. Dessutom inträffade den långt borta från Norden. Därför ställdes det ovanligt stora krav och förvänt- ningar såväl på myndigheterna som på försäk- ringsbranschen. De finländska myndigheterna vidtog ome- delbart åtgärder för att hjälpa finländare på ort och ställe och evakuera dem från katastrofom- rådet bland annat på grund av risken för epide- mier. Om finska staten inte hade skridit till verket, skulle trycket på reseförsäkringsbola- gen ha varit betydligt större. Evakueringen och utsändningen av sjukvårdspersonal för- anledde staten kostnader som staten inte be- höver stå för i samband med andra olycksfall utomlands eller i hemlandet utan som i all- mänhet direkt betalas av de försäkringsbolag som beviljar reseförsäkringar. På grundval av ett politiskt beslut som fattades i efterskott agerade staten i det här fallet som en reseför- säkringsgivare för de resenärer som saknade reseförsäkring. Detta kunde dock leda till att medborgarna fick en ogrundad uppfattning om att det inte är nödvändigt att själv teckna av Hannu Ijäs Vad lärde vi oss av tsunamin? försäkring. Att staten i efterhand påtog sig ett ersättningsansvar kan också kritiseras med hänsyn till medborgarnas likställdhet. Våren 2005 underhandlade Finska Försäk- ringsbolagens Centralförbund (FCF) och Stats- kontoret om hur och till vilken del de kostna- der som föranletts staten efteråt kunde läggas på försäkringsbolagen. Det rådde inga delade meningar, men sekretesslagstiftningen begrän- sade i viss mån utredningen av offrens försäk- ringar. Försäkringsbolagens andel av de kost- nader som staten påtog sig till följd av flod- vågskatastrofen i Asien uppgick slutligen till ca 700 000 euro. Försäkringsbolagen fick självfallet rätt snart efter evakueringen mycket förfrågningar an- gående försäkringsskyddet. FCF framställde för myndigheterna att försäkringsbolagen skul- le få ta del av de saknades personbeteckning- ar, med hjälp av vilka bolagen hade kunnat reda ut de saknades försäkringsskydd i alla försäkringsgrenar. Emellertid fick försäkrings- bolagen inte tillgång till omkomna och skada- de personers personbeteckningar, eftersom det inte fanns sådana lagbestämmelser som hade gjort det möjligt. En precisering av se- kretesslagstiftningen på denna punkt kan vara påkallad. Hannu Ijäs är skadeförsäkrings- chef vid Finska Försäkrings- bolagens Centralförbund. hannu.ijas@vakes.fi K O M M E N T A R E N