Vid Försäkringsföreningens Pensionsseminarium i oktober, handlade den inledande programpunkten om hållbara investeringar. Johanna Lundgren Gestlöf, hållbarhetschef på SPP, gav där en intressant överblick kring de olika initiativ som EU just nu bedriver för att nå upp till sin ambition ”att vara världens första klimatneutrala kontinent 2050”.
Johanna inledde med att slå fast att hållbarhet inte bara handlar om miljö och klimat, utan även om sociala frågor. Hit hör bland annat anställdas rättigheter och arbetsmiljö samt mångfald och jämställdhet. Men även affärsetik — inklusive frågor som korruption och lobbying — är frågor som ryms inom begreppet hållbarhet.
— Till grund för diskussionerna om hållbarhet finns inte minst FN:s 17 hållbarhetsmål och Agenda 2030.
Men visst handlar mycket av debatten kring hållbarhet just nu om klimatet. Det är inte så konstigt, med tanke på de senaste årens tydliga påminnelse om att klimatförändringarna sker i snabb takt. Skyfallen under sommaren i Västeuropa, skogsbränderna i västra Nordamerika, liksom översvämningarna i Gävle här hemma, har naturligtvis gjort sitt till. Men även FN:s klimatrapport från i somras var en tydlig väckarklocka.
Det är i det ljuset man ska se EU:s ambition om att 2050 kunna vara första klimatneutrala kontinent.
Kapitalflöden styrs om mot mer hållbar ekonomi
— EU vill därför styra om sin ekonomi mot en hållbar framtid genom åtgärder inom energi, biologisk mångfald, jordbruk, industri etc. Övergången ska ske genom att Finansiera övergången med offentliga medel och genom att styra om privat kapital, samtidigt som ingen lämnas efter. Det här syns tydligt i EU Green Deal och EU Action Plan on Sustainable Finance.
Handlingsplanen vill styra kapitalflöden i riktning mot en mer hållbar ekonomi, göra hållbarhet till en självklar faktor vid riskhantering samt uppmuntra till öppenhet, insyn och långsiktighet i investeringar
Johanna berättade att det är tre lagstiftningar på det här området som kommer att påverka vår bransch extra mycket. För det första är det Disclosureförordningen. Det är först och främst ett transparens-regelverk som handlar om att tydligt kunna backa upp att de påståenden man gör om hållbarhet stämmer, för att minska greenwashing.
— Den ställer krav på att alla finansmarknadsaktörer och rådgivare ska ha en policy på hur man tar hänsyn till hållbarhetsrisker i investeringsbeslut och rådgivning. Dessutom ska man redogöra för hur man tar hänsyn till negativa konsekvenser för hållbarhet i investeringsbeslut och rådgivning, liksom för resultatet därav. Slutligen ska man offentligt redovisa hur ersättningspolicyn är i linje med integreringen av hållbarhetsrisker i verksamheten.
Alla finansiella produkter ska tillhöra någon av följande tre kategorier:
- Hållbara, dvs. de har hållbarhet som mål för investeringen — Hållbara (Regleras i artikel 9 i disclosureförordningen och kallas därför ibland Artikel 9/Mörkgröna)
- Främja hållbarhetsfaktorer, dvs. de har vissa hållbarhetskaraktärsdrag, genom att främja miljömässiga eller sociala egenskaper — Främjar hållbarhetsfaktorer (Artikel 8/Ljusgröna)
- Alla andra finansiella produkter. För dessa anses inte hållbarhet vara en avgörande faktor i investeringen. Man kan fortfarande arbeta med hållbarhet, men inte i tillräcklig utsträckning för att tillhöra de två första kategorierna
— Det är viktigt att hålla i minnet att disclosureförordningen både handlar om miljömässig och social hållbarhet, betonar Johanna.
Taxonomin definierar vad som är hållbart
Den andra lagstiftningen som just nu är under diskussion inom EU är Taxonomiförordningen. Den handlar i dagsläget enbart om miljö och har som syfte att definiera vad som är hållbart.
För att en investering ska klassificeras som hållbar, ska den på ett tydligt sätt bidra till att uppnå minst ett av de sex miljömål (se nedan) som EU satt upp samtidigt som den inte får skada något annat av dessa mål. Taxonomin kommer att införas i flera steg under de närmaste åren.
— Det branschen kommer att få göra är att gå igenom olika investeringar för att se hur de ska klassificeras. Alla branscher finns inte med ifrån början; som exempel på sådana som finns med kan nämnas energiproduktion och biltillverkning. Det är också viktigt komma ihåg att det handlar om signifikanta bidrag till miljömålen, liksom signifikant negativ påverkan som kan uppstå gentemot dessa. Att tillverka bilar med noll utsläpp räknas till exempel som signifikant bidrag. Producerar man energi med högre utsläpp än 270 g CO2/kWh innebär det signifikant negativ påverkan.
Debatten om taxonomin har tidvis gått hög. En fråga som har diskuterats är till exempel om kärnkraft ska räknas om hållbar investering eller inte. Samtidigt konstaterade Johanna att taxonomin redan fått ett visst genomslag; t.ex. så har Sveriges första taxonomianpassade fastighetslån redan tecknats.
Den tredje lagstiftningen handlar om förändringar i IDD, där rådgivarna blir skyldiga att hämta in kundens hållbarhetspreferenser. Det här ska föras in i den dialog som rådgivaren har med kunden och ska dokumenteras.
— Farhågor har redan riktats mot de här förändringarna. Främst handlar det om att resultatet inte blir så kundvänligt som det ser ut. Dessutom kan det vara svårt för kunderna att uttrycka sina preferenser.
Sammanfattningsvis konstaterade Johanna att Taxonomiförordningen är mer omdebatterad än Disclosureförordningen, samtidigt som Disclosureförordningen egentligen kräver mer arbete och ger mer information och värde för branschen om man ser på hållbarhet i stort. Vi har hittills inte sett och hört så mycket kring förändringarna av IDD och vilka konsekvenser dessa kan få. Fördröjningar i implementering gör att det dröjer ytterligare innan vi kan dra några slutsatser om regelverkens effekt.
Konkurrensen hårdnar
Vad händer då konkret på det här området?
Johanna berättade att Finansinspektionen under hösten tittat på 69 fondförvaltare. Av dessa fonder har närmare åtta av tio ett hållbarhetsfokus, dvs. motsvarande artikel 8 eller 9 i Disclosureförordningen.
Finansinspektionen understryker också att allt marknadsföringsmaterial från fondbolagen ska reflektera respektive fonds investeringsstrategi.
Johanna pekade på att SPP själva har gjort en hel del. Man har till exempel sett till att det finns lättillgängligt information om klassificering i fondlistan. Ett nytt verktyg där kunden kan få överblick över sitt sparande har tagits fram. Ett selekterat fondutbud för de kunder som vill ha ”8:or” och ”9:or” har presenterats. Och man har också ett hållbarhetsbibliotek, där all information samlas.
— Efterfrågan finns på hållbara produkter, men konkurrensen är hård. Jag är säker på att det framöver kommer att krävas mer än artikel 8 för att sticka ut. Och ju mer hållbarhetsfrågorna kommer i fokus, desto viktigare blir det att undvika greenwashing och att marknadsföra sig "rätt", konstaterade Johanna
