209 TEMA EU NFT 3/1994 Ska kontraheringsplikten slopas med hänsyn till EES- avtalet? Hänvisar till konsumentförsäkringslagen (KFL) 9 § — Rät- ten att teckna försäkring och nya skadeförsäkringslagen (SkFL) 3 kap. 1 § — Rätt till konsumentförsäkring av Ulf Börjesson, försäkringstjänsteman på Trygg-Hansa1 Det har nu gått över tretton år sedan KFL trädde i kraft den 1 januari 1981. Med den kom också den internationellt sett tämligen unika kontraheringsplikten, dvs försäkringsbo- lagens skyldighet att ingå avtal med konsumenten. Rätten till försäkring görs effektiv genom att konsumenten kan pröva ärendet hos domstol. Plikten har dock ännu inte varit föremål för avgörande dom. Den 1 januari 1996 får vi antagligen en ny försäkringsavtalslag för såväl skadeför- säkring som personförsäkring. Den nya lagen skall ersät- ta FAL och KFL. I promemorian föreslås att kontraherings- plikten skall bestå om än i en något modifierad version. Frågan är emellertid om det i förslaget tagits tillräcklig hänsyn till betydelsen av den tilltagande internationalise- ringen samt den hårdnande konkurrensen liksom försäkringsbolagens behov av spelrum för nya försäkringsprodukter. En del faktorer i EES-avtalet pekar på direkta hinder i fråga om att bevara kontraheringsplikten och det finns flera principer som gör gällande att kontraheringsplikten måste slopas. I det följande skall beskrivas vad som i denna fråga framstår som en trolig utveckling. Ulf Börjesson Motiven till kontraheringsplikten All modern försäkringslagstiftning i Sverige liksom i andra länder har till främsta syfte att bereda skydd för försäkringstagarna. Huvud- motivet är alltså att skydda den svagare parten mot försäkringsgivarens kunnande och kapa- citet inom det avtalsrättsliga området. För- säkringar som tecknas av en konsument har dessutom stor social betydelse både för henne själv och för hennes familj. Hem- och villa- försäkring t.ex. skall ge skydd mot förluster och utgifter som många gånger är oöverstig- 1) Författaren har de senaste fyra åren arbetat som risk- bedömare på Trygg-Hansa. Under 1993—94 har förfat- taren även genomgått IFU:s högre utbildning i juridik och i anslutning till studierna skrivit en uppsats i ämnet Kontraheringsplikt — en studie av konsumentförsäk- ringslagen och nya skadeförsäkringslagen i en internatio- nell jämförelse. Uppsatsen kan beställas från IFU. 210 TEMA EU liga vid brand, stöld, överfall, skadestånds- ansvar m.m. Ersättningen kan därför, sett ur individens och samhällets synvinkel, sägas vara nästan lika angelägen som socialförsäk- ringarnas grundskydd vid sjukdom och döds- fall. Betydelsen av kontraheringsplikten lig- ger också i att den tillgodoser det allmänna rättvisekravet; att den svagare parten inte skall vara tvungen att utan prövning foga sig i den starkare partens beslut i angelägenheter av stor social betydelse och i den psykologiska betydelsen av att den som vill teckna försäk- ring inte behöver tro att hon är utelämnad åt försäkringsgivarens ensidiga eller godtyckli- ga beteenden. Olägenheter Ett problem med en sådan detaljerad regle- ring som KFL utgör är att lagstiftaren i allt väsentligt måste skräddarsy den till de för tillfället rådande omständigheterna, vilket relativt snabbt kan göra den omodern. Värde- ringar och uppfattningar ändras med tiden och det förefaller ineffektivt att med ofta återkommande mellanrum behöva anpassa lagstiftningen efter nya förutsättningar. Inte minst det nyligen ingångna EES-avtalet visar på detta problem. Mycket talar för att det vore lämpligare med en försäkrings lagstiftning som mer liknade skadeståndslagens koncen- trerade men dynamiska bestämmelser; en modell som onekligen är mer tidlös än den hårt reglerande. Ett annat tänkbart problem är passivitets- och preventionsfaktorn. Konsumentlagarnas mening är mycket förlåtande till sin karaktär. KFL t.ex. har en dimension och innebörd som medverkar till att den vanlige konsumentens fel och misstag många gånger får utgöra ett normalt beteende. Lagarna påverkar således konsumenternas tankesätt och handlingsmöns- ter. Bonus pater familias2 förvandlas sakta men säkert till en passiv och lättsinnig figur. Passiv i den meningen att han inte behöver undersöka praktiska sakförhållanden i för- väg. Lättsinnig i den meningen att han inte längre är skyldig att vara god och omtänksam, även om det ibland kan vara en fördel. Konsumenternas intressen Det kan också diskuteras om det finns några missförhållanden på försäkringsområdet som fortsättningsvis motiverar en sådan detaljerad reglering som KFL utgör. Försäkringsbolag- ens verksamheten har sedan länge bedrivits i en känsla av stort ansvar inför uppgiften och med vidsträckt hänsyn tagen till konsumen- ternas anspråk och intressen. I den mån ett bolag avslår en begäran om försäkring, grun- das detta på sådana omständigheter som bola- get under alla förhållanden enligt lagstiftaren kan falla tillbaka på. Försäkringsverksamhe- ten i vårt land är dessutom omgärdad av såväl näringsrättslig som civilrättslig reglering och står sedan lång tid tillbaka under statlig till- syn. Genom representation i olika bolagsor- gan har konsumenterna ett direkt inflytande på verksamheten. De har också ett indirekt inflytande genom konsumenternas försäk- ringsbyrå, allmänna reklamationsnämnden och konsumentombudsmannen. Via ett kon- taktforum sker också ett regelbundet utbyte av synpunkter i konsumentförsäkringsfrågor mellan försäkringsbranschen, konsumentver- ket och finansinspektionen. I viss mån påver- kar också mediabevakningen försäkringsbo- lagens verksamhet till konsumenternas för- del. Även en mindre omfattande lagstiftning än den vi har i dag borde således kunna tillgodose konsumenternas skyddsbehov. Till detta kan påpekas att kontraherings- plikten var mer befogad på den oligopolmark- nad som rådde inom försäkringsbranschen tills för några år sedan. Numera är konkur- renssituationen inom den svenska försäkrings- branschen betydligt hårdare än den var i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet, och 2) (lat) den gode (omtänksamme) familjefadern. 211 TEMA EU mycket talar för en ännu skarpare konkurrens i och med EES-avtalet. Samtidigt pågår en ganska omfattande branschglidning i Sverige, med nya försäkringsbolag, mäklare och bank- er som erbjuder förbättrade produkter och tjänster. Dessa legala och marknadsmässiga förändringar påverkar branschens aktörer att agera mer kundanpassat, vilket delvis får till följd att utrymmet för ensidiga eller godtyck- liga beteenden minskar. Risken att en konsu- ment skall drabbas av försäkringsnöd har där- med dämpats i betydande mån. Ny försäkringsavtalslag Nya värderingar i fråga om försäkringens uppgift och ställning inom rättssystemet samt delvis nya produkter inom skadeförsäkring motiverar alltså revidering av nuvarande lag- stiftning. Justitiedepartementets promemoria (Ds 1993:39) om förslag till Ny Försäkrings- avtalslag presenterades för snart ett år sedan. Promemorian bygger till stora delar på För- säkringsrättskommitténs båda betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56) och Skadeförsäkringslag (SOU 1989:88). Reg- lerna om avtalets ingående har i promemorian till viss del anpassats efter den förutsedda internationaliseringen av branschen, varvid man dock i huvudsak behållit de förbättringar kommittéförslaget inneburit från konsument- synpunkt. I enlighet med förslaget skall den nya försäkringsavtalslagen bara innebära att KFL:s regler överflyttas till en ny lag och omdisponeras med vissa smärre jämkningar som sammantagna snarast medför en ytterli- gare förstärkning av konsumentskyddet. I en jämförelse kan nämnas att den föreslagna lagstiftningen kommer att medföra en mycket ingående reglering och att den inte finner sin motsvarighet inom andra för medborgarna betydelsefulla områden. För kontraheringsplikten är det två regler som ändrats i förhållande till KFL. Förslaget är att den nya lagen dels skall tillämpas på alla skadeförsäkringar för konsumenters enskilda ändamål, vilket är en betydande utökning av tillämpningsområdet och dels att bolaget får vägra försäkring redan om det finns saklig grund för detta, vilket kan jämföras med nu- varande regler om särskilda skäl. Den sist- nämnda regeln innebär att det principiella konsumentskyddet behålls, samtidigt som det räcker med att försäkringsbolaget visar på objektivt sett vägande skäl för att vägra för- säkring utan att dessa behöver särskilt gälla den aktuella kunden. EES-avtalet Riksdagen godkände för ungefär ett år sedan avtalet om Europeiska ekonomiska samar- betsområdet, EES-avtalet, som trädde i kraft den 1 januari 1994. Genom avtalet skapas ett samarbetsområde där varor, tjänster, perso- ner och kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna. Sverige och övriga avtalsslutande EFTA-länder har också genom avtalet för- bundit sig att införliva stora delar av EG:s regelverk i sin rättsordning. Förutsättningar har härigenom skapats för att enhetliga regler kommer att gälla inom hela samarbetsområ- det. Under dessa omständigheter kan det vara oförenligt med EG:s principer att bibehålla och i viss mån stärka det redan unikt starka konsumentskyddet. De båda lagförslagen i betänkandena byg- ger alltså på förhållanden som inte längre är helt aktuella. Allmänt kan sägas att FRK i betydande omfattning inriktat sig på inhem- ska eller i varje fall nordiska förhållanden, något som i och för sig varit naturligt med hänsyn till den tidigare rådande inställningen till en europeisk union. Det fortsatta lagstift- ningsarbetet borde därför i större utsträck- ning anknyta till den snabba utvecklingen på försäkringsområdet både utomlands och i Sverige; inte minst under de senaste åren har den väsentligt ändrat utsikterna för verksam- heten. Utvecklingen inom EG går mot en 212 TEMA EU avreglering av försäkringsverksamheten, vil- ket får vissa återverkningar också på civilrätt- ens område. Till dessa tankar ansluter även Försäkringsutredningens pågående arbete av FRL:s regler om försäkringsverksamhetens bedrivande. Det kan också i övrigt tänkas resultera i ganska genomgripande förändringar både i de materiella reglerna om tillsyn av verksamheten och i tillsynens utformning. EG:s tredje försäkringsdirektiv Från konkurrenssynpunkt kan det finnas för- delar med att inte införa regler som i alltför stor utsträckning avviker från vad som gäller i andra jämförbara europeiska länder. Härige- nom skapas bättre förutsättning för en funge- rande internationell konkurrens. Det fram- hålls i promemorian att internationalisering- en torde innebära att behovet av rätt till för- säkring minskar. En skärpt konkurrenssitua- tion kan således innebära att kontraherings- plikten förlorar i betydelse. Det är också tvek- samt vilken inverkan reglerna kan få för bola- gens produktutveckling. Enligt EG:s tredje försäkringsdirektiv finns en långtgående prin- cip om produktfrihet, som innebär att bolagen i sin utveckling av försäkringsavtalen inte skall hindras av detaljerade nationella regler. I andra jämförbara europeiska länder saknas regler om konsumenters rätt till försäkring. Det kan här tilläggas att en kontraheringsplikt i de flesta europeiska länder inte gäller ens vid obligatorisk försäkring. Till detta kommer att bestämmelsen om kontraheringsplikt knap- past kommer att kunna åberopas mot utländ- ska försäkringsgivare som med stöd av de nya reglerna om fri tjänstehandel verkar på den svenska marknaden. Dåliga risker Kontraheringsplikten står också i strid med synsättet att privat försäkringsverksamhet skall drivas på marknadsekonomiska villkor, vil- ket innebär att kontraheringsplikten kan för- lora i betydelse med friare premiesättning. För oönskade försäkringskunder eller hög- riskpersoner kan försäkringsbolag begära en så väl tilltagen premie att försäkringssökan- den inte klarar av att betala den eller avstår från det erbjudna avtalet. Skyldigheten att meddela försäkring blir då i praktiken bety- delselös. Vidare kan det inte anses orimligt att enskilda får betala premier som motsvarar den övertagna risken. Erfarenheter från an- dra, mindre reglerade marknader än den svens- ka, är att det stora flertalet av dem som önskar ingå avtal om bl.a. motorfordonsförsäkring slutligen finner en försäkringsgivare med vil- ken avtal kan ingås. Vissa ägare av motordrivna fordon kan efter en avreglering emellertid få svårigheter att erhålla trafikförsäkring till en premie som de anser vara acceptabel. För närvarande får kostnaden för skador som orsakas av oförsäk- rade motorfordon bäras enbart av hela försäk- ringstagarkollektivet. Detta är dock inte en självklar utgångspunkt. Ett alternativ är att sådana kostnader belastar alla medborgare gemensamt. I andra länder har man löst en- skildas kostnadsproblem vid obligatorisk för- säkring på annat sätt än här, t.ex. genom stödåtgärder från samhällets sida. I Spanien har inrättats en statlig fond som bidrar till betalning av premier för försäkringstagare som inte klarar av att själva betala dem. En annan möjlighet är att, som i Frankrike, ge försäkringssökanden rätt till en prövning av ett branschorgan, som fastställer de villkor mot vilka trafikförsäkringsanstalt måste ta emot risken. Prövningen kan också ske av en från branschen helt fristående instans. Allmänna hänsyn Sveriges förmodligen enda möjlighet att häv- da en nationell särregel av kontraherings- pliktens natur är att hänvisa till behovet av allmänna hänsyn. Det kan exempelvis erinras om den förhållandevis stora ekonomiska och 213 TEMA EU sociala vikt som privata försäkringar till skydd för enskilda personer har i vårt land. Vidare kan det framhållas att bärande lagar i det svenska rättssamhället grundar sig på förhål- landet att de flesta medborgare har försäkring för bostad, vari de viktiga brand- och ansvars- momenten ingår. Det kan även hävdas att de skadeståndsregler vi har i Sverige, i mycket stor utsträckning bygger på den omständighe- ten att det är vanligt att man skyddar sig genom ansvarsförsäkring och att det i vart fall finns möjlighet att göra det till en acceptabel kostnad. Om lagstiftaren väljer att behålla kontrahe- ringsplikten får vi antagligen acceptera att utländska försäkringsgivare erhåller en viss konkurrensfördel, i och med att de förmodli- gen inte kommer att omfattas av vår kontrahe- ringsplikt. Effekterna av en sådan konkurrens- situationen kan emellertid mildras något ge- nom att begränsa kontraheringspliktens till- lämpningsområde. Plikten kan ju generellt sett inte göras mer omfattande än som följer av mycket starka sociala skäl. Den borde därför inte sträcka sig längre än till vad som kan anses som ett grundläggande försäkrings- skydd, såsom hemförsäkring och villaförsäk- ring, i vilka också det viktiga ansvarsskyddet ingår. Kontraheringsplikten torde således kunna bibehållas genom att inskränkas till att gälla enbart försäkring för bostad i Sverige.
Utgåva:
3, 1994
Språk: Internationell
Kategori:
Artiklar före 2014
Bilaga