Sök artikel

I artiklen behandles særligt to grupper af ansvarssituationer, nemlig dels forsikringsselskabers rådgivningsforpligtelser med henblik på at sikre, at kunden får den ”rigtige” forsikringsdækning, dels lægers pligter til at informere patienterne om risikoen for komplikationer m.v. ved behandlingen.

Forsikringsbransjen har lang tradisjon med skadeforebyggende arbeid. Dette engasjementet omfatter skadeforebyggende virksomhet i egen regi, gjennom bransjeorganisasjoner og ved støtte til eksterne organisasjoner som driver skadeforebyggende virksomhet. Hensikten med denne artikkelen er å få fram synspunkter fra selskapenes ledere om den skadeforebyggende virksomhet selskapene driver, og å få et bilde av omfang og innretning på denne innsatsen. Undersøkelsen er basert på et spørreskjema til de gjensidige forsikringsselskapene i Norden.

Bankvæsnet har i mange år været underkastet en tavshedspligt om kunders forhold, og bankerne håndhæver traditionelt strengt tavshedspligten over for offentligheden. Forsikringsselskaber er principielt underkastet samme tavshedspligt, men har formentlig ikke samme disciplin som bankerne på dette område.

Vid AIDA:s nordiska kollokvium på Hässelby slott behandlades den 9 april 1992 ämnet Försäkringsgivares informationsplikt. Huvudreferenter var Agneta Andersson- Lundström och Jaakko Salminen från Finland. Coreferenter var Henning Jønsson från Danmark, Marit Nøkleby från Norge och Rolf Olausson från Sverige. Referenternas anföranden följdes av en diskussion. I denna artikel refereras inledningsvis de olika anförandena samt två av diskussionsinläggen. Därefter följer en sammanställning av framförda fakta och synpunkter i vilken även ej refererade diskussionsinlägg har beaktats.

Under senare år har vi inom en rad branscher kunnat konstatera en tilltagande strukturomvandling. En ökad rörlighet över såväl nationsgränser som traditionella industrigränser är något av det mest utmärkande i denna omvandlingsprocess. Vidare har fusioner, företagsuppköp samt allianser kommit att bidraga till en ökad koncentration på ett flertal marknader. Det är i skenet av denna turbulens och föränderlighet som föreliggande artikel övergripligt vill visa på delar av den debatt som förts inom strategiforskningen vid högskolor och universitet såväl i Sverige som internationellt.

Föreliggande artikel är en förkortad version av en undersökning 1991, där undersökningspopulationen utgjordes av alla de personer som åren 1983—1990 i Helsingfors gjort sig skyldiga till och blivit dömda för mordbrand. Med mordbränder eller anlagda bränder avses sådana brott som nämns i den finländska strafflagens kapitel 34. Antalet gärningsmän i undersökningen anger inte antalet anlagda bränder i Helsingfors; detta antal är självfallet mycket större. Undersökningen kom att omfatta totalt 150 personer, varav 125 män (83 %) och 25 kvinnor (17 %). En motsvarande undersökning utfördes 1983, och materialet utgjordes då av mordbrännarna åren 1972—1982, totalt 185 personer. En jämförelse av tidsperioderna och antalet personer ger vid handen att mordbränderna i Helsingfors åtminstone inte i någon väsentlig grad ökat. Helsingfors kriminalpolis har årligen kunnat klarlägga något över 50 procent av alla de mordbränder som kommit till polisens kännedom.

I de senere år har der været ført adskillige sager mellem panthavere, låne- eller finansieringsselskaber og forsikringsselskaber i forbindelse med skader, hvor forsikringsselskabet ikke har ment sig forpligtet til at udbetale til financieren, mens denne har krævet at få udbetalt forsikringssummen til sig til dækning af sit tilgodehavende. Særligt har der været problemer i forbindelse med anvendelse af panthaverdeklarationer. Panthaverdeklarationsvilkår supplerer de generelt gældende regler i Forsikringsaftaleloven. Denne artikel omtaler alene panthaveres retsstilling, omend der i vidt omfang gælder en lignende retstilstand for andre sikrede. Der foretages ikke en nærmere afgrænsning af kredsen af sikrede.

Insurers of liability risks will be interested to learn more about a recent trend in American law that permits a defense to strict liability for certain types of pharmaceuticals and medical products. It is of course well known that exports of products to the USA present a substantial product liability risk for manufacturers, exporters, distributors, and other sellers under the Restatement (Second) of Torts § 402A. In the case of prescription medical products, one may add the prescribing physician as a potential defendant, as well. A recent trend in the court decisions of quite a number of American states indicates an increased willingness of the courts to rethink the strictness of product liability for certain types of products. These products, called ”unavoidably unsafe” products, are held not to be subject to strict liability for design defect and failure to warn. The manufacturers of such products are therefore exempt from a major source of product liability claims. The reason for the exemption is that, though these products are dangerous, they are nonetheless of such benefit to society that strict liability is inappropriate. So far, the list of ”unavoidably unsafe” products includes certain drugs and medical devices. The list of ”unavoidably unsafe” is growing, and it may be expected that it will continue to grow in the coming years. But how far will the list go? The following article explores this important trend by examining some of the cases in which the ”unavoidably unsafe” product defense has been applied.