Sök artikel

The goal and fundamental stand-point is that insurance companies are in business to make a profit. Insurance companies and their customers constitute an important part of the financial market that amounts to a cornerstone in the functioning economy of Sweden. The gains of the companies are for the benefit of the stockholders, policyholders, or both. The services of the companies are also essential to the stability and growth of the economy1 and the individual company must follow its obligations to the public in order to continue as a private enterprise. The responsibility of the insurers towards the insured is thus not only a matter of liability according to current insurances policies but also a required social service. The profit rates in Swedish casualty insurance were moderate during the entire 1980’s despite the dominating marketshares for the domestic companies. The low profitability has partly historic reasons. They were all mutually owned companies and any surplus went back to the insured. The old barriers for protection have been abolished and most casualty insurers have become stockcompanies with the clear motive of making profit. The demands of efficiency and profitability have increased with the change of climate of business.

I artiklen behandles særligt to grupper af ansvarssituationer, nemlig dels forsikringsselskabers rådgivningsforpligtelser med henblik på at sikre, at kunden får den ”rigtige” forsikringsdækning, dels lægers pligter til at informere patienterne om risikoen for komplikationer m.v. ved behandlingen.

Forsikringsbransjen har lang tradisjon med skadeforebyggende arbeid. Dette engasjementet omfatter skadeforebyggende virksomhet i egen regi, gjennom bransjeorganisasjoner og ved støtte til eksterne organisasjoner som driver skadeforebyggende virksomhet. Hensikten med denne artikkelen er å få fram synspunkter fra selskapenes ledere om den skadeforebyggende virksomhet selskapene driver, og å få et bilde av omfang og innretning på denne innsatsen. Undersøkelsen er basert på et spørreskjema til de gjensidige forsikringsselskapene i Norden.

Vid AIDA:s nordiska kollokvium på Hässelby slott behandlades den 9 april 1992 ämnet Försäkringsgivares informationsplikt. Huvudreferenter var Agneta Andersson- Lundström och Jaakko Salminen från Finland. Coreferenter var Henning Jønsson från Danmark, Marit Nøkleby från Norge och Rolf Olausson från Sverige. Referenternas anföranden följdes av en diskussion. I denna artikel refereras inledningsvis de olika anförandena samt två av diskussionsinläggen. Därefter följer en sammanställning av framförda fakta och synpunkter i vilken även ej refererade diskussionsinlägg har beaktats.

Under senare år har vi inom en rad branscher kunnat konstatera en tilltagande strukturomvandling. En ökad rörlighet över såväl nationsgränser som traditionella industrigränser är något av det mest utmärkande i denna omvandlingsprocess. Vidare har fusioner, företagsuppköp samt allianser kommit att bidraga till en ökad koncentration på ett flertal marknader. Det är i skenet av denna turbulens och föränderlighet som föreliggande artikel övergripligt vill visa på delar av den debatt som förts inom strategiforskningen vid högskolor och universitet såväl i Sverige som internationellt.

Föreliggande artikel är en förkortad version av en undersökning 1991, där undersökningspopulationen utgjordes av alla de personer som åren 1983—1990 i Helsingfors gjort sig skyldiga till och blivit dömda för mordbrand. Med mordbränder eller anlagda bränder avses sådana brott som nämns i den finländska strafflagens kapitel 34. Antalet gärningsmän i undersökningen anger inte antalet anlagda bränder i Helsingfors; detta antal är självfallet mycket större. Undersökningen kom att omfatta totalt 150 personer, varav 125 män (83 %) och 25 kvinnor (17 %). En motsvarande undersökning utfördes 1983, och materialet utgjordes då av mordbrännarna åren 1972—1982, totalt 185 personer. En jämförelse av tidsperioderna och antalet personer ger vid handen att mordbränderna i Helsingfors åtminstone inte i någon väsentlig grad ökat. Helsingfors kriminalpolis har årligen kunnat klarlägga något över 50 procent av alla de mordbränder som kommit till polisens kännedom.