Sök artikel

The present structure of the Swedish insurance industry is the result of a long historical process, in which relational contracting between companies is of crucial importance. The policies adopted by the firms towards each other — their market conduct — were early characterised by a mix of collaboration and competition. On balance, this resulted in a market development, which in many ways is unique compared with other financial markets. The mutual interdependence of an oligopolistic market often results in agreements, which aim to cope with structural uncertainty; this is evident in the insurance business. Formal contracting was widespread, and many cartel agreements were signed, of differing spans and covering diverse areas of activity. Knowledge of insurance cartels is very incomplete. We neither know the persistence nor the frequency of cartel agreements. Another area where our knowledge is very random is with regard to which insurance branches the cartels have been founded and how this changed over time. Thus the purpose of this paper is to describe and analyse cartels of the Swedish insurance industry 1947—1980.

Siden 1. januar 1980 har vi hatt lovfestet naturskadeforsikring i Norge. Forsikringsordningen bygger på et dobbelt solidaritetsprinsipp. På forsikringstakersiden medfører solidariteten at alle som har brannforsikring også må tegne naturskadeforsikring, og premiesatsen er den samme uten hensyn til risiko. Alle selskaper som overtar brannforsikring er forpliktet til å være medlem av Norsk Naturskadepool, og solidariteten selskapene imellom innebærer at poolen utligner samtlige naturskadeerstatninger mellom selskapene i forhold til de respektive selskapers samlede brannforsikringssummer. I artikkelen gis en kort oversikt over bakgrunnen for etableringen av naturskadeforsikringen og opprettelsen av Norsk Naturskadepool. Videre redegjøres for en del viktige punkter i Naturskadepoolens virksomhet siden etableringen i desember 1979.

Etableringen af finansielle koncerner i Danmark i midten af 1980’erne medførte, at Finanstilsynet i højere grad måtte fokusere på koncerninterne transaktioner. Når selskaber indgår i en koncern, er der mulighed for at overføre over- og underskud mellem selskaberne gennem køb og salg af aktiver, prisfastsættelse af serviceydelser og omkostningsfordeling ved fælles funktioner (husleje, lønudgifter etc.). I det omfang sådanne transaktioner gennemføres på ikke-markedsmæssige vilkår, kan et selskab under tilsyn svækkes kapitalmæssigt til fordel for et andet koncernselskab, som ikke er under tilsyn. Endvidere vil der være mulighed for gennem lån fra f.eks. koncern-livsforsikringsselskaber at få finansieret aktiviteter, som forsikringsselskaberne ellers ikke ville have deltaget i, hvis de ikke havde været en del af en koncern. Den finansielle risiko på sådanne investeringer samt risikoen for, at der direkte flyttes midler fra livsforsikringsselskaberne, betyder, at tilsyn med finansielle koncerner må indebære en form for overvågning og kontrol af de transaktioner, som sker indenfor en finansiel koncern.

För oss som är intresserade av litteratur finns dels texten, dels texten om texten. Texten är givetvis det primära, kärnan i läsupplevelsen. Men hur skall texten om texten se ut? För ett eller annat decennium sedan florerade en litteraturvetenskaplig skola som menade — och levde efter devisen — att texten om texten till hundra procent borde handla om texten som sådan och inte om författaren eller om sådana yttre faktorer som påverkat författaren när han avfattade sin text. Close reading, inte tvättnotors mångfald och innebörd! Detta snäva och esteticerande synsätt har nog aldrig vunnit så många proselyter utanför de mycket specialiserade specialisternas krets. Ty för läsaren i gemen kan det vara både roligt och berikande att ta del av vad upphovsmannen själv eller andra har att komma med i form av något slags kringsnack. Thomas Mann utgav 1947 en roman med titeln Doktor Faustus. Den anses utgöra en höjdpunkt i hans författarskap — men utläggningen av den tyske tonsättaren Adrian Leverkühns liv som sinnebild för tyskt väsen och tysk tragedi är inte helt lättillgänglig. Därför var det en välgärning mot läsarna att Manns nästa bok fick heta och handla om Die Entstehung des Doktor Faustus. Den var inte bara givande i största allmänhet utan gav också en rejäl puff när det gällde intresset för och förståelsen av Doktor Faustus. Alla andra jämförelser åsido är det med de tankarna i bakhuvudet jag åtagit mig att kåsera litet kring den bok av min hand som utkom till Skandiachefen Björn Wolraths femtioårsdag i juni i år och som bär titeln Skandiamän och andra försäkringsmän 1855—1970.