Ofärd eller välfärd 2025? – Vad har hänt så här långt?

I samband med Svenska Försäkringsföreningens 125 års-jubileum år 2000, publicerades i årsboken en uppmärksammad artikel med rubriken ”Ofärd eller välfärd 2025 – Försäkringsbolagen som förvaltare av välfärden”. Den var skriven av Olov Hertzman, som under 90-talet var VD för dåvarande Sveriges Försäkringsförbund, och gav en bild av hur författaren trodde att välfärdssamhället Sverige skulle kunna se ut 25 år senare.

Nu har det gått drygt hälften av den tiden och det kan därför vara dags att göra en halvhalt för att se vad som har hänt så här långt. Vi har träffat Gunnar Axén – tidigare riksdagsledamot (m), ordförande i Socialförsäkringsutskottet samt ordförande för Parlamentariska Socialförsäkringsutredningen – för att be honom ge sina reflexioner över artikeln.

– Generellt sett var det en oerhört underhållande artikel att läsa. Den är självfallet präglad av sin tids diskussioner och är en mycket spännande tillbakablick – med en blandning av hur man för 15 år sedan trodde och ville att framtiden skulle komma att se ut.

I början av artikeln har författaren ett resonemang kring att Försäkringsförbundet och Bankföreningen skulle komma att gå samman.

– Under den period då artikeln skrevs, satt jag i riksdagens finansutskott. Jag kommer ihåg att det då fanns en del tankar på ett sådant samgående. Jag tänkte flera gånger vid den tidpunkten att de båda förbunden hade samma agenda när de uppvaktade oss och undrade varför de inte samordnade sig mer. Jag kommer ihåg att de 2005 gjorde gemensam sak och drev frågan om Finansplats Stockholm, vilket gav effekt, minns Gunnar.

Han är dock inte beredd att ge något utlåtande kring behovet av ett sådant eventuellt samgående i dagsläget.

I artikeln framförs en tanke kring att det år 2025 ska finnas en European Financial Supervisory Authority, EFSA, som utövar kontroll över alla finansinstitut inom EU. Även om detta inte är något som är på väg att genomföras just nu, är det ingen tanke som Gunnar avvisar. Han pekar på att finansmarknaden i Europa är gränsöverskridande och att en övergripande finansmyndighet inom EU inte vore orimligt att tänka sig.

Välfärdens finansiering

Fokus i artikeln är på en storfamilj i Stockholm år 2025 och på hur de påverkas av det välfärdssystem som finns vid den tidpunkten. Bland annat kommer frågan om välfärdens finansiering upp.

– Det här är en diskussion som fortfarande pågår. Den blir dessutom alltmer akut, med tanke på den demografiska utvecklingen. Äldreomsorgsförsäkringen är en intressant tanke, men man måste fråga sig om det som artikelförfattaren ger uttryck för är en försäkring eller ett påtvingat sparande.

i artikeln nämns välfärdscheckar inom äldreomsorg och sjukvård. Gunnar konstaterar att det är ett begrepp som var tidstypiskt för när artikeln skrevs. Idag pratas det mer i klartecken om valfrihet inom välfärden. Den diskussion som pågår i dagsläget, är ifall det ska bli möjligt att köpa tilläggstjänster.

– Möjligen skulle man kunna säga att det som blivit verklighet så här långt hittar vi inom ramen för Rut-reformen, som underlättar konsumtion av enklare tjänster.

Utlandsföddas pensioner

En annan central fråga som kommer upp i artikeln är pensionsreformen. Den var högaktuell när artikeln skrevs och Gunnar noterar att i den förutses till stor del dagens diskussionsämnen kring pensionssystemet.

Något som idag inte är något större fokus på, men som Gunnar tror kommer att bli högaktuellt inom en inte alltför avlägsen framtid, är frågan kring de utlandsföddas pensioner. Det är något som tas upp redan i den artikel som skrevs för femton år sedan.

– För dem som är unga när det kommer hit, är det kanske inte ett så stort problem – förutsatt att de snabbt kommer in på arbetsmarknaden. Men frågan kring hur vi löser pensionerna för dem som kommer hit senare i livet, kan säkert bli minst lika stor som att vi idag diskuterar pensionsnivåerna för den som arbetat deltid under stora delar av sitt arbetsliv.

Mer av arbetsgivarfinansierad välfärd

Privat sjukförsäkring är en annan röd tråd i artikeln. För femton år sedan, var sådana försäkringar fortfarande i sin linda.

– Sedan dess har det skett en markant utveckling av det jag hellre skulle vilja kalla privata sjukvårdsförsäkringar. Det intressanta är att ökningen av privata sjukvårdsförsäkringar har skett, trots att tillgängligheten inom den offentliga sjukvården blivit så mycket bättre under den här perioden – t.ex. vad gäller kötider som minskat. Kanske beror det här på att det är tilltron till det offentligt finansierade välfärdssystemet som sviktar och inte den faktiska situationen.

Gunnar menar att utvecklingen skett i takt med att arbetsgivarna gått in med subventioner. Han tror att vi kommer få se mer av arbetsgivarfinansierad välfärd, som han anser kan bli mer effektiv. Han pekar på Nederländerna, där man har två års sjuklöneansvar för arbetsgivaren och där sjukfrånvaron kommit ner till låga nivåer.

– Utvecklingen i Nederländerna visar att när arbetsgivaren får ett större ansvar för bl.a. rehabilitering av sjuka, kommer nya lösningar att utvecklas. Och det kan mycket väl vara lösningar som inkluderar olika typer av försäkringar.

Borde börjat med arbetsskadeförsäkringen

I artikeln talas det om att man 2025 har kommit fram till en lösning där trafiken bär sin egna kostnader. Gunnar pekar på att det visserligen gjordes en ansats åt det hållet när trafikskadeavgiften infördes, men han anser att man från politiskt håll aldrig löpte linan fullt ut.

– Jag tror det var ett misstag att börja med trafikskadeområdet. Det var svårt att motivera för den enskilde försäkringstagaren att olika risk innebär olika försäkringspremier. Avgiften fick därför mer karaktären av en skatt, istället för en försäkringspremie, säger Gunnar och fortsätter:

– Istället borde vi ha börjat med att reformera arbetsskadeförsäkringen enligt finländsk modell, dvs. dagens offentliga försäkringar som träder in vid arbetsskada skulle samordnas inom en obligatorisk konkurrensutsatt arbetsskadeförsäkring. Den enskilde individen skulle få lättare att förstå kopplingen mellan olika risk och olika premier.

En detalj i artikeln som väcker Gunnars intresse är idén om att staten ska sörja för barn med medfött handikapp och som inte får bli försäkrade.

– Det är naturligtvis en känslig fråga, men jag tycker det är en väldigt klok tanke.

Behövs kriser?

När vi kommer till slutet av intervjun, tar Gunnar upp tråden om ifall kriser kan möjliggöra omprövningar. Under de senaste femton åren har det väl i huvudsak varit så att de förändringar som skett hittills, har varit en ”svensk reformistisk anpassning till verklighetens krav”, som det beskrivs i artikeln.

– Men jag tror att det många gånger behövs kriser för att politiker ska våga ta de stora greppen. Just nu är det väl mest aktuella exemplet omprövningarna inom flyktingpolitiken. De kriser vi hittills sett inom välfärdsområdet, t.ex. de snabbt accelererande sjukskrivningstalen för några år sedan, har väl inte gjort att det skett några större omprövningar. Mest har det handlat om fixande inom ramen för det offentliga systemet, vilket verkar bli fallet även nu när sjuktalen åter skjuter i höjden. Så utan en kris, blir det nog svårt att i grunden förändra välfärdssystemen, konstaterar Gunnar till sist.