Lagstadgade ålderspensioner i Finland och Sverige – en jämförelse

119 Lagstadgade ålderspensioner i Finland och Sverige – en jämförelseNFT 2/2003 Inledning Jämförande forskning i den sociala trygghe- ten på det internationella planet har uppvisat en kraftig ökning under de senaste årtiondena och särskilt under 1990-talet. Med hjälp av jämförelser kan man bättre förstå situationen i det egna landet; utan att jämföra med andra länder är det svårt att bedöma exempelvis det finländska pensionssystemets nivå och prin- ciper. Samtidigt öppnar sig möjligheten att få information om alternativa lösningar som kan användas för att reformera systemet. Artikeln jämför Finlands och Sveriges lag- stadgade ålderspensioner, vilka kan indelas i minimipensioner och förvärvspensioner. I Sverige genomfördes år 1999 en pensions- reform, som träder i kraft stegvis för förvärvs- pensionernas del. Därför omfattar jämförel- Lagstadgade ålderspensioner i Finland och Sverige – en jämförelse av Pauliina Havakka Pauliina Havakka är forskare vid Tammerfors uni- versitet. Artikelns infallsvinkel är intressant genom att jämförelsen gäller två grannländer – Finland och Sverige. Bägge företräder den nordiska välfärdsmodellen, ofta ansedd som den egentliga typen av välfärdsstat och framhållen som ideal. Ålderspensionen är en viktig förmån, vars betydelse ökat till följd av befolkningens åldrande, krisen i välfärdsstaterna och den fortsatta internationaliseringen. Jämförelsens intressevärde förhöjs av ländernas pensionsreformer. Sverige har redan infört sitt nya ålderspensionssys- tem och pensionsreformen i Finland träder i kraft år 2005. sen förvärvspensioner enligt såväl det gamla som det nya systemet. I februari 2003 antog riksdagen i Finland ett reformpaket för den privata sektorns arbetspensioner. Reformens viktigaste principer med tanke på ålderspen- sionerna tas upp i det fjärde avsnittet. Principerna för minimipensioner Tabell 1 (nästa sida) innehåller en jämförelse av minimipensionerna i Finland och Sverige enligt systemens huvuddrag. Svenska garantipensioner enligt det nya systemet började utbetalas från ingången av år 2003, då de som är födda år 1938 fyller 65 år och således uppnår den allmänna pensions- Pauliina Havakka 120 Lagstadgade ålderspensioner i Finland och Sverige – en jämförelse FAKTORER FINLAND SVERIGE System/ Pensionens namn folkpension/ folkpension ny allmän pension/ garantipension Allmän pensionsålder 65 år 65 år Försäkringstid som ger pensionsrätt minst 3 bosättningsår minst 3 bosättningsår Bosättningstid som krävs för full pension 40 år 40 år Beaktande av andra inkomster inkomstprövning inkomstprövning Pensionsbelopp per månad 416,69 – 493,45 beroende på civilstånd och kommungrupp ca 747,80 eller 661,10 beroende på civilstånd Beskattning skattepliktig, pensionsinkomstavdrag skattepliktig Index folkpensionsindex prisindex åldern. Det gamla systemets folkpension och pensionstillskott ändrades då till garantipen- sion. Pensionstagare som uppfyller kriterier- na enligt det gamla systemet erhåller också garantipension; man mister sålunda inte den pensionsrätt man redan uppnått. I sina minimipensionssystem har Sverige och Finland samma allmänna pensionsålder, 65 år, den kanske vanligaste pensionsåldern i världen. Bosättningskravet för erhållande av minimipension är detsamma i bägge länderna, att personen bott i landet minst tre år, men i Finland skall utländska medborgare ha bott fem år. I det gamla svenska pensionssystemet beaktades vid sidan av bosättningskriteriet även intjänade pensionspoäng av förvärvs- arbete, medan detta enligt huvudregeln inte är möjligt inom det nya systemet. Undantag från huvudreglerna görs i bägge länderna, exem- pelvis för medborgare i Europeiska unionen. Pensionsbeloppet står i relation till bosätt- ningstiden i landet på så sätt att bosättnings- kravet för full pension är 40 år såväl i Finland som i Sverige. Enligt det gamla svenska sys- temet var det visserligen möjligt att ersätta detta med 30 års tillgodoräknade pensions- poäng av förvärvsarbete. Rätten till minimi- pension gjordes beroende av bosättningstiden år 1994, då länderna anslöt sig först till EES och senare till EU. Ändringen motiverades av farhågor att stora människoskaror i pensions- åldern skulle söka sig från andra håll av Euro- peiska unionen till nordiska länder för att lyfta dessas minimipensioner. Man befarade med andra ord en situation som skulle medföra höga pensionskostnader. Minimipensionerna i Sverige och Finland är numera helt underkastade inkomstpröv- ning, vilket innebär att bara pensionssökande med mycket låga inkomster kan få denna pension. Pensionsbeloppet minskar i den mån personen har andra allmänna pensionsin- komster, tills det inte längre återstår någon minimipension att betala. Tidigare hade båda Tabell 1: Jämförelse av systemen för minimipensioner 121 Lagstadgade ålderspensioner i Finland och Sverige – en jämförelse länderna en minimipension där den s.k. grund- delen tillkom alla, oavsett tidgare förvärvs- inkomster och den s.k. tilläggsdelen var in- komstprövad. Jämför man beloppen på minimipensioner- na i Finland och Sverige märker man att pensionerna i Sverige är högre. Garantipen- sionerna utgör skattepliktig inkomst, och till skillnad från tidigare praxis beviljas inget pensionsinkomstavdrag. Man har emellertid gått in för att höja pensionerna i den mån att ingen torde få mindre pension än tidigare trots den skärpta beskattningen. I Finland betalar de som lyfter enbart folkpension ingen skatt alls. Trots det är folkpensionen i Finland klart lägre än den i Sverige. Folkpensionsbeloppet i Finland är bundet vid folkpensionsindex, som bestäms på grund- val av levnadskostnadsindex. Pensionerna i Sverige justeras däremot enligt prisindex, så även i fråga om index finns det skillnader. Principerna för inkomstbaserade pensioner Tabell 2 innehåller en jämförelse av inkomst- baserade pensioner i Finland och Sverige en- ligt systemens huvuddrag. Tabell 2: Jämförelse av systemen för inkomstbaserade pensioner FAKTORER FINLAND SVERIGE det nya systemet SVERIGE det gamla systemet System/ Pensionens namn arbetspension/ arbetspension ny allmän pension/ inkomstgrundad ålderspension: inkomstpension och premiepension allmän tilläggspension/ tilläggspension (ATP) Allmän pensionsålder 65 år från 61 år 65 år Målsatt nivå 60 procent ca 50–55 procent 60 procent Försäkrad tid som krävs för full pension 40 år 40 år 30 år Försäkringsår som räknas de 10 sista åren, varje anställning för sig hela arbetshistorien de 15 bästa åren Oavlönade försäkringstider liten omfattning stor omfattning stor omfattning Inkomstgränser undre gräns, inget tak undre gräns, inkomsttak undre gräns, inkomsttak Beskattning skattepliktig, pensionsinkomstavdrag skattepliktig, inget pensionsinkomstavdrag skattepliktig, pensionsinkomstavdrag Index APL-index: 1) för personer i förvärvsaktiv ålder och 2) för 65 år fyllda följsamhetsindexering följsamhetsindexering 122 Lagstadgade ålderspensioner i Finland och Sverige – en jämförelse Sverige har för närvarande två system för lagstadgade ålderspensioner som grundar sig på inkomster: det allmänna tilläggspensions- systemet och det nya allmänna pensionssyste- met. För dem som är födda 1937 eller tidigare gäller äldre bestämmelser om tilläggspensi- on, medan de som är födda åren 1938–1953 beviljas pension enligt både gamla och nya bestämmelser. Från år 2015 beräknas pensio- nerna helt enligt de nya bestämmelserna, eftersom de som är födda 1954 eller senare omfattas enbart av det nya systemet. När man jämför pensionsåldrarna för de inkomstbaserade pensionerna i Finland och Sverige kan man observera intressanta skill- nader. I det finländska systemet och det gamla svenska systemet är den allmänna pensions- åldern 65 år, den kanske vanligaste pensions- åldern i världen. Det nya systemet i Sverige har en rörlig pensionsålder som börjar vid 61 år. Det innebär att pensionsberättigade efter fyllda 61 år kan välja den tidpunkt de önskar för sin pensionering. Ju senare man går i pension, desto större bli pensionen. I det gamla svenska ATP-systemet och det finländska arbetspensionssystemet är den målsatta nivån för full pension 60 procent av de pensionsgrundande inkomsterna. Det nya pensionssystemet i Sverige har en målsatt pensionsnivå som beräknats till 50–55 pro- cent, men siffran är baserad på preliminära kalkyler i samband med pensionsreformen. Pensionen kan sålunda stiga ytterligare, om avkastningen av placeringarna blir bättre än den ekonomiska utvecklingen. De två pen- sionerna inom det nya svenska systemet för inkomstgrundad ålderspension, inkomstpen- sionen och premiepensionen, intjänas på olika sätt sålunda att 16 procent av pensionsgrun- dande inkomst går till finansiering av in- komstpensionen och 2,5 procent avsätts till premiepensionen. Placeringsandelen är ett mycket intressant drag, eftersom de blivande pensionstagarna får placera denna andel an- tingen i fonder efter eget val eller i en statlig fond. En placeringsandel på 2,5 procent är dock att betrakta som tämligen liten. Förvärvspensionssystemen i Finland och Sverige har undre inkomstgränser, där in- komster som underskrider gränsen i praktiken inte tjänar in pension. Ett särdrag i Finland är att arbetspensionen saknar inkomsttak. Vid beräkningen av pensionen sätts med andra ord ingen övre gräns för den pensionsgrundande lönen. Avsaknaden av inkomsttak har ansetts vara en viktig orsak till att mängden arbets- marknadsbaserade och individuella pensio- ner i Finland varit obetydlig i jämförelse med många andra länder. I de svenska systemen har man fastställt ett högsta inkomstbelopp varefter överstigande inkomster inte längre bidrar till pensionsintjäningen. Förvärvspensionerna i Finland och Sverige beskattas som inkomst. Från ingången av år 2003 beviljas inte längre pensionsinkomstav- drag i Sverige, och pensionärerna måste alltså betala mera i skatt än förr. Målet är dock att genom pensionshöjningar säkerställa att ing- en skall få lägre pension än tidigare. I Finland betalas ingen skatt på arbetspension om ar- betspensionsbeloppet är verkligt lågt och det totala pensionsskyddet främst utgörs av folk- pensionen. Vid justeringen av arbetspensio- nerna i Finland används två olika index: ett för personer i förvärvsaktiv ålder, ett annat för 65 år fyllda. Indexet för personer under 65 år beräknas som ett medelvärde av löne- och levnadskostnadsstegringar. Pensionerna för 65-åringar och äldre som får ålderspension justeras med ett index där löneförändringar väger 20 procent och levnadskostnadsföränd- ringar 80 procent. I Sveriges justerades det gamla systemets ATP-pension tidigare med prisindex, men från år 2003 görs justeringen i enlighet med den allmänna inkomstutveck- lingen i form av s.k. följsamhetsindexering. Denna tillämpas också på pensionerna enligt det nya systemet. 123 Lagstadgade ålderspensioner i Finland och Sverige – en jämförelse Pensionsreformen i Finland Centralorganisationerna på arbetsmarknaden i Finland ingick hösten 2001 en överenskom- melse om utveckling av arbetspensionerna inom den privata sektorn. De därefter inledda förhandlingarna pågick i flera månader och resulterade hösten 2002 i ett avtal om att ändra sättet att beräkna arbetspensionerna. Detta nyare avtal kompletterar och preciserar över- enskommelsen från år 2001. Finlands riksdag antog arbetspensionsreformen 18.2.2003 huvudsakligen i överensstämmelse med pro- positionen. Från 1.1.2005 beräknas arbetspensionen utgående från lönerna för hela arbetshistorien och för tiden därförinnan gäller de nuvarande beräkningsreglerna. Pensionen för en person vars anställning börjat före år 2005 beräknas dock på både det gamla och det nya sättet, om pensioneringen sker före år 2012. Den pensi- onssökande beviljas i dessa fall den större av de två uträknade pensionerna. Arbetspensio- nen kan bli högre än för närvarande, om personen arbetar längre. Detta möjliggörs av att pensionsintjäningen först ökar en aning från 53 års ålder och sedan stiger betydligt från fyllda 63 år. Ju senare man går i pension, desto större blir alltså pensionen. Dessutom företas ingen samordning av arbetspensio- nen, och pensionen kan därför överstiga den målsatta nivån på 60 procent. Pensionsin- tjäningen upphör när personen fyller 68 år. Ett intressant drag är emellertid att de som fyllt 53 år betalar högre pensionspremier än de som är yngre. Pensionsbeloppen justeras med använ- dande av ett ålderspensionsindex där löne- ändringarna utgör 20 procent och prisänd- ringarna 80 procent. Den allmänna pensionsåldern för ålders- pension är 63 år, som är en s.k. flexibel pen- sionsålder. Man kan ta ut förtida ålderspen- sion vid 62 års ålder och man kan uppskjuta sitt pensionsuttag till över 68 år. Avsikten är också att förbättra pensionsskyddet för perio- der utan lön i och med att dessa perioders antal och ersättningsbarhet ökas. Folkpension kan man såsom förut få vid 65 års ålder. Arbetspensionens belopp inverkar på erhållandet av folkpension och folkpen- sionsbeloppet tills personen fyllt 63 år, men därefter upphör det att beaktas. Slutsatser Införandet av inkomstprövning för minimi- pensionerna i Finland och Sverige är en viktig förändring, eftersom åtgärden försvagat den universalitet som varit typisk för den nordiska välfärdsmodellen. Oavsett förändringarna ges alla vid uppnådd pensionsålder ändå ett visst minimipensionsskydd, men en s.k. grunddel som är oavhängig av inkomsterna beviljas inte längre. Man kan säga att ländernas mini- mipensionssystem är svagt universalistiska, eftersom samtliga medborgare omfattas av ett gemensamt system. Däremot är förmånerna inte längre lika för alla, varigenom systemet inte är universellt på samma sätt som förr. De reformer som genomförts i systemen har inneburit ”nedskärningar” i förmånerna, och sådana känns ofta dramatiska. Man kan dock fråga sig, om pensionssystemen i Finland och Sverige hade behövt en minimipensionsdel av samma storlek som samtliga pensionstaga- re får automatiskt. Det gäller att trygga ut- komsten för alla pensionstagare, och därför bör minimipensionen vara sådan att den räck- er till. Folkpensionen i Finland är låg, men förmånstagarnas minimiutkomst torde den ändå på något sätt säkerställa. Förmåner som inte grundar sig på förvärvsinkomst får inte heller vara alltför väl tilltagna, eftersom tyngd- punkten bör ligga på uppmuntran till arbete. Då vore det lönsammare för alla arbetsföra personer att medverka i arbetslivet och däri- genom intjäna den ålderspension som de be- viljas när tiden är inne. Det finländska arbetspensionssystemet och det gamla svenska ATP-systemet fungerar på 124 Lagstadgade ålderspensioner i Finland och Sverige – en jämförelse många punkter enligt samma principer. En princip som emellertid framträder som en skillnad vid denna jämförelse är avsaknaden av inkomsttak för arbetspensionen i Finland. I jämförelse med de tidigare pensionssyste- men i Sverige innebär det nya systemet många betydande förändringar. Pensionsåldern är 61 år och den är en rörlig pensionsålder. Vidare beaktas hela livsinkomsten vid beräkningen av pensionen. Men den allra intressantaste detaljen är att den inkomstgrundade pensio- nen är indelad i två olika pensioner: inkomst- pension och premiepension. Premiepensionen i det lagstadgade ålderspensionssystemet på- kallar särskild uppmärksamhet på grund av att den pensionsförsäkrade själv får välja hur de inbetalda premierna skall placeras. Premiens andel av lönen, 2,5 procent, är inte särskilt stor, men detta är ändå ett första steg mot större individualism även inom det lagstadgade pensionsskyddet. Dessutom kan det nya sys- temet i bästa fall göra det lättare för vanliga medborgare att förstå sambandet mellan av- gifter och förmåner, vilket vore lyckat i många avseenden. I och med den arbetspensionsreform som är under behandling i Finland kommer det fin- ländska systemet att föras närmare det nya systemet i Sverige, även om skillnader kvar- står. Gemensamma drag är bland annat att pensionsåldern är rörlig och att hela livs- inkomsten beaktas vid pensionsberäkningen. Bakomliggande orsaker till pensionsreformer- na i de bägge länderna är bland annat att den faktiska pensionsåldern sjunkit, att pensions- kostnaderna ökat och de ekonomiska utsikter- na försvagats. Både i Sverige och i Finland kommer man därför att vid framtida pensions- beräkning bland annat beakta förändringar i den förväntade livslängden. Intressanta frå- gor för framtiden är bland annat på vilken nivå den genomsnittliga pensionsåldern placerar sig och hur finansieringen av systemen har lyckats. I vilket fall som helst handlar det om en av de mest betydande pensionsreformer som Sverige och Finland genomfört. Källor Anttonen, A. (2002). Seminarium om jämförande forskning, Tammerfors universitet våren 2002. Anttonen, A. och Sipilä, J. (2000). Suomalaista sosi- aalipolitiikkaa (Finländsk socialpolitik). Tammer- fors: Osuuskunta Vastapaino. Hilkamo, P (red.) (2000). Vår sociala trygghet 2000. Lagstadgad social trygghet och frivilliga försäk- ringar. Helsingfors: Ömsesidiga Pensionsförsäk- ringsbolaget Varma-Sampo. Kari, M., Laitinen-Kuikka, S. och Markwort, J. (2001). Sosiaaliturvajärjestelmät eri maissa (Socialtrygg- hetssystem i olika länder). Helsingfors: Finska försäkringsbranschens utbildning och förlag Ab. Kontio, K. (2001). Försäkringsrådet Jorma Perälä: Mångkampare inom socialförsäkringen blev pion- jär för internationaliseringen. Arbetspension 1/ 2001, 24-25. Laitinen-Kuikka S., Bach, J. och Vidlund, M. (2002). Eläketurva Länsi-Euroopassa (Pensionerna i Väst- europa). Helsingfors: Pensionsskyddscentralen. National Strategy Report on the Future of Pension Systems – Sweden. Regeringskansliet. 2002. Pentikäinen, T., Koivusalo, L., Kammonen H. och Lämsä, S. (2001): Työeläke (Arbetspension). Hel- singfors: Finska försäkringsbranschens utbildning och förlag Ab. Arbetstagarens pension. (2002) Broschyr. Helsing- fors: Pensionsskyddscentralen. Ålderspension för personer födda 1938 eller senare. Del 2: Uttag av pension. Vägledning 2000/1. Riks- försäkringsverket. Ålderspension för personer födda 1938 eller senare. Del 1: Att tjäna in pension. Vägledning 2001/11. Riksförsäkringsverket. europa.eu.int 2002 (Missoc) www.bof.fi 2003 www.etk.fi 2002 www.fk.se 2002+2003 www.ilmarinen.fi 2002 www.kela.fi 2000+2002+2003 www.pension.nu 2003 www.rfv.se 2002 www.varma-sampo.fi 2003