I slutet av januari arrangerade Svenska Försäkringsföreningen ett medlemsmöte under rubriken ”EU:s beslutsvägar - Hur kan försäkringsbranschen påverka lagstiftningen?”. Göran Färm, f d EU-parlamentariker, numera Senior Advisor på Diplomat Communications och Christina Lindenius, VD för Svensk Försäkring, berättade då om vilka möjligheter den svenska försäkringsbranschen har att påverka försäkringsfrågorna på EU-nivå.
Göran Färm började med att förklara logiken bakom EUs befogenheter. Den första delen handlar om att den inre marknaden och de fyra grundläggande friheterna kräver gemensamma regler.
– Den andra delen rör den fjärde beslutsnivån, vid sidan av de vi Sverige har i form av kommun, landsting/region och riksdag. EU har en unik makt att lagstifta, dock inte på alla områden. Det är en mix av överstatlighet och mellanstatlighet – med vetorätt för medlemsstaterna om bl.a. de mest grundläggande fördragsreglerna.
Den tredje delen av logiken bakom EUs befogenheter har att göra med subsidiaritetsprincipen, dvs. att besluten ska fattas på den nivå där det är effektivast och så nära medborgarna som möjligt.
Slutligen, den fjärde delen, handlar om proportionalitet, dvs. att besluten inte ska vara längre gående än vad som är nödvändigt.
Världens enda multinationella parlament
– Det som är unikt med EU är att det är den enda institution i världen som har rätt att lagstifta överstatligt. Såtillvida är EU-parlamentet världens enda multinationella parlament med riktig lagstiftningsmakt. Det innebär att EU kan stifta lag i t.ex. Sverige.
Göran Färm pekade på att den europeiska partipolitiken drivs i europeiska partigrupper, inte nationella. Han ser inte att det finns mycket av blockpolitik, utan ofta är det fråga om beslut som sker i blocköverskridande kompromisser.
Viktigt att komma ihåg är också att det är medlemsstaterna som avgör hur EU-kommissionen ser ut, inte EU-parlamentet. Och kommissionen består av individuella kommissionärer, till skillnad från t.ex. den svenska regeringen, betonade Göran Färm.
– Ministerrådet består av en minister per land. För att man ska kunna fatta beslut, måste ministerrådet och EU-parlamentet bli överens. Det här påminner en hel del om hur tvåkammarsystem fungerar, ungefär som senat och representanthus i USA.
Det här har medfört att allt fler beslut tas i så kallade ”trialog”-möten där representanter från parlamentet, kommissionen och ministerrådet försöker lösa konflikter om lagförslagen gör upp om lagarna i förhandlingar för att processen ska gå snabbare.
Det finns två former av beslut: dels förordningar, som är direkt verkande lagstiftning, dels direktiv, som måste omsättas i nationell lag.
För finanssektorns del är det många beslut som fattats sedan finanskrisen, bl.a. Solvens II, bankkrisramverket, MiFID + MAD, osv.
Lobbying nödvändig
Göran Färm kom sedan in på frågan om lobbying inom EU. Är den en tillgång eller ett problem?
– Lobbying är till att börja med nödvändig för att upprätthålla en bra dialog mellan beslutsfattare och intressenter. Den växer, eftersom det blir allt viktigare att kunna påverka beslutsfattandet. Fortfarande är det mest företag som ägnar sig åt lobbying, men det blir allt vanligare med intressenter som representerar miljö, fack, konsumenter, jämställdhet mm. På det sättet får lobbying- verksamheten en bättre balans.
Göran Färm tonade ner frågan om att lobbying skulle vara ett problem, eftersom det i slutänden alltid är upp till beslutsfattaren vem man lyssnar mest på. Viktigt är förstås att man upprätthåller öppenhet och etikkrav.
Hög takt på regleringar
Christina Lindenius tog sedan över stafettpinnen.
– Det har skett flera förändringar i hur man fattar beslut inom finansmarknadsområdet. Det tas numera fler gemensamma beslut inom ramen för G20, närmare bestämt i Financial Stablity Board (FSB). Det blir ytterligare en nivå att beakta. Här bör man ha i åtanke att Sverige endast är indirekt representerat i G20, genom EU.
2011 skapades tre europeiska tillsynsmyndigheter:
-
EBA på bankområdet
-
ESMA på värdepappersområdet
-
EIOPA på försäkringsområdet
– Det är generellt sett bra, och nödvändigt, att reglera finansmarknaden, men beslutstakten gör att det idag är få, om någon, som har full överblick. Med tanke på den takten, måste det också finnas tillräckliga resurser på nationell nivå att matcha detta. Här finns ett bekymmer, eftersom det på försäkringsområdet inte är så fullt ut hos de regleringsansvariga, konstaterade Christina Lindenius.
Hon pekade på att det gäller att arbeta kunskaps- och analysorienterat samt ha välavvägda argument och förståelse för de politikmål som ställs upp. Man bör sträva efter att på ett konstruktivt sätt hjälpa till att föreslå alternativa lösningar om så behövs och inte bara säga blankt nej till ett förslag.
Så tidigt som möjligt
Hur ska man då försöka påverka? Vem? När? Ensam eller i koalition?
– Är det i ett tidigare skede av beslutprocessen, är det Kommissionen man ska ha en dialog med, medan det i ett senare skede snarare är Europaparlamentet man bör vända sig till, sa Christina Lindenius och fortsatte:
– När det gäller tidsaspekten, är huvudregeln att man ska försöka påverka så tidigt som möjligt. Det är viktigt att analysera förslagen och påtala de svagheter som, om förslaget genomförs, skulle kunna medföra att det inte fungerar på marknaden.
Christina Lindenius pekade på att det ibland kan vara bra att gå fram ensam, medan det vid andra tillfällen är bättre att gå fram i en koalition med andra, t.ex. via den europeiska försäkringsbranschens gemensamma organisation Insurance Europe. Insurance Europe har kontor i Bryssel och finns därmed nära EU-institutionerna och organisationen har ett bra renommé.
Hon framhöll att det alltid är viktigt att hålla kontakt med regeringskansliet i Sverige, när man vill påverka ett beslut. Det är ju den aktuelle ministern som sitter med i Ministerrådet.
Dessutom kan det vara bra att känna till, att Finansinspektionen är representerat i EIOPA.