Fondsparande eller försäkring – vilket är förmånligast?

282 NFT 3/1999 Inledning I stället för att såsom i flertalet artiklar jäm- föra avkastningen i ett antal placeringsalter- nativ jämför vi här kostnaderna för liknande placeringsalternativ, något som vi menar är lättare att förutsäga. Via en kostnadsorienterad referensram ger vi vår syn på fondsparande, fondförsäkring, traditionell livförsäkring samt direkt place- ring i aktier och andra värdepapper. Vi kom- pletterar den, i vår mening, allmängiltiga re- ferensramen med en komparativ analys av finska produkter. Tyvärr, eftersom slutsatser- na till en del bygger på en marknads- imperfektion dvs. beskattningen, måste man tillstå att denna del av slutsatserna närmast kan konstateras vara ”fiffigast för finska för- hållanden”. Bakgrund Huvudkriteriet för en lyckad placering är utan tvivel avkastningen. Etablerad finansierings- teori har utvecklat ett antal alternativmodeller för utvärdering av olika placeringsalternativs risk/avkastningsförhållande. Generellt sett kan man säga att dessa mått eller index byg- ger på ett antal grundläggande statistiska mått, såsom medeltal, varians och korrelation. Ett antal av de mer utvecklade modellerna an- vänder även högre moment såsom skevhet och toppighet för att beskriva en fördel- ningsfunktions egenskaper. Genom att allmänt taget se på marknadsnoteringar av aktier, obligationer och andra värdepapper gör man ofta ett implicit antagande om perfekta mark- nader med bl.a. inga eller lika transaktions- kostnader och skatter för samtliga aktörer – Fondsparande eller försäkring – vilket är förmånligast? av tekn. dr Olli-Pekka Piirilä, matematiker, Försäkringsinspektionen och ekon lic. Tom Strandström, överinspektör, Social- och hälsovårdsministeriet, Finland Marknadsföringen av place- ringsfonder och försäkring med fondanknytning fokuserar ofta på högt uppskruvade förvänt- ningar på avkastning. Förvisso är avkastningen en mycket viktig faktor då det gäl- ler att bedöma vilken placering som varit bäst. Vi kompletterar med att analysera kostnaderna. Olli-Pekka Piirilä Tom Strandström 283 vilket i praktiken icke är fallet – och konklu- sionen om hur det lönar sig att placera blir därför i vår mening alltför teoretisk. Vi antar och anser att placeringsfonder, fondförsäkringar och livförsäkringar innebär placeringar i underliggande tillgångar, före- trädesvis finansmarknadsinstrument, som lik- nar varandra tillräckligt mycket för att kunna jämföras. Vi anser att en del av utvärderingen för nya placeringar skall göras på basen av kostnaderna (i praktiken negativa avkast- ningar) och presenterar här en tämligen enkel referensram för utvärdering av dessa. Olika typer av kostnader Allmänt taget kan placeraren betala avgifter av engångsnatur i form av teckningsarvoden, etableringskostnader m.m. då han gör place- ringen, löpande avgifter för förvaltning, upp- bevaring av värdepapper osv. under placering- ens löptid och eventuellt avgifter av engångs- natur då placeringarna avslutas. Avgifterna är olika för olika typer av placeringar och därför kan det te sig tämligen svårt att jämföra olika alternativ. Ett problem är att jämföra ett teckningsavode med en löpande förvaltnings- avgift. Om man tänker sig avvägningen av om det lönar sig att hellre betala en engångsavgift, låt oss låna livförsäkringsterminologi och kalla den ? eller alternativt en litet högre löpande förvaltningsprovision ?, blir det intuitivt klart att avgörande för beslutet blir tidshorisonten för placeringen. Om man placerar för en mycket kort tid, t ex en vecka, är ?-belastning i regel förmånligare medan det nästan alltid lönar sig att betala en engångsavgift ? om man placerar för en mycket lång tid. Detta samband mellan engångsavgift och löpande arvode kan uttryckas enkelt genom formeln ??=? ?11()T vilket i praktiken kan exemplifieras genom att en tioårsplacering med 1% årligt för- valtningsarvode vore ekvivalent med ett en- gångsuttag på 9,6% och därefter ingenting. Om förvaltningsarvodet vore 2% vore kon- klusionen den att placeraren bör överväga om han får en större avkastning genom att själv placera 100 euro och lägga in aktierna i av- giftsfritt förvar på Värdepapperscentralen än en fondförvaltare får genom att placera 81 euro och 71 cent. Ofta förekommer argumen- tet att småplacerare icke kan uppnå tillräcklig diversifiering. Må h ända, men marginalnyttan av diversifiering är starkt avtagande och vi menar att ungefär tio olika tillgångar borde räcka. I praktiken orkar man inte följa med ett stort antal olika placeringar. Ovan anförda argumentation kan naturligtvis vändas så att man uttrycker hur många procent årlig av- kastning en engångsavgift motsvarar. ??=? ?11()T Till frågeställningen om en teckningsprovi- sion eller en inlösenprovison är dyrare finns ett enkelt svar: De är lika dyra om de är proportionella till fonden (X), eftersom man vid lika avkastning r kan konstatera att ?Xr=Xr?. Avgifterna i finska placeringsfonder Avgifterna i de finska placeringsfonder som här studerats är av typ teckningsprovisioner och inlösningsprovisoner av engångsnatur samt förvaltningsarvoden och uppbevarings- avgifter i form av kontinuerliga uttag. I vissa fall har man överenskommit att fondbolaget erhåller en del av avkastningen som överstiger ett på förhand överenskommet index. Av- gifterna är inte helt fasta utan de är i vissa fall beroende av det placerade kapitalet. Vid stora placeringar meddelar de flesta fondförvaltarna att de är villiga att diskutera avgifterna. Avgifterna i finska försäkringar I finska livförsäkringar är avgifterna av typ etableringskostnader, arvoden för omkostna- 284 der som del av premie ? (motsv. tecknings- arvode), löpande omkostnadsbelastning i pro- portion till fonden ? (motsv. förvaltnings- arvode), arvoden proportionella till premie- betalningarna ?, och då man vill jämföra livförsäkring med fondsparande en riskbelast- ning för dödligheten. I fråga om försäkringar är de uppburna avgifterna i regel proportionella mot betalda premier, kumulerad fond (premie- eller ersätt- ningsansvar) eller storleken på inbetalning- arna. Traditionell livförsäkring – övriga alternativ, kan man jämföra? En traditionell livförsäkring med ”rätt till extra förmåner på grundval av överskott” (=bonus, kundgottgörelse) skiljer sig från andra placeringar genom att försäkringstaga- ren i form av placerare inte bär hela risken. Försäkringsbolaget har ett solvenskapital som buffert för negativ värdeutvecklig i placering- arna eller i de risker som försäkringsbolaget försäkrat. I traditionell livförsäkring finns en beräkningsränta som egentligen kan jämfö- ras med en minimiavkastning, eller en oåter- kallelig förmån, som bolaget ger försäkrings- tagaren vid den tidpunkt man gör upp försäk- ringsavtalet. Placeraren kan därför med rim- lig säkerhet anta att han får ett belopp motsva- rande betalda premier med avdrag för alla avgifter höjt med tidsvärdet av beräknings- räntan. Beräkningsräntan kan här jämföras med en europeisk säljoption (PUT), där förfallodagen är tidshorisonten för placeringen (T), spot- priset (S) motsvarar 1-? (alla avgifter i ?- form), lösenpriset (X) motsvaras av SerT där r är beräkningsräntan. Den riskfria räntan och bedömning av risk i form av årlig standard- avvikelse (investerarslang volatilitet) bör man sluta till sig på basen av marknadsnoteringar. Med dessa uppgifter är det en lätt sak att använda sig av en optionsvärderingsmodell (vi använder Black-Scholes 1973) för att sluta sig till den ? som skall avdras traditionell livförsäkring eller läggas till de andra alterna- tiven för att de skall bli jämförbara.1 Prissättning av marknads- imperfektionen – skatt Även om beskattningen knappast är likadan i två länder, är det tyvärr så att denna betrak- telse måste utvidgas till att gälla även skatte- aspekter, som helt klart är en utgift för placera- ren. Vi hoppas att skattereglerna i andra län- der är tillräckligt likartade för att olikheter i beskattningen inte helt kullkastar de allmänna slutsatserna som vi kommer till senare. Utgångsmässigt realiseras en överlåtelse- vinst eller förlust vid byte eller försäljning av placeringsfond. En överlåtelsevinst betraktas som skattepliktig kapitalinkomst. För närva- rande är kapitalskattegraden 28%. Eventu- ella försäljningsförluster kan avdras från försäljningsvinster under skatteåret och de därpå f öljande tre skatteåren. Fondplaceringar betraktas som förmögenhet och kan bli före- mål för förmögenhetsbeskattning. I en fondförsäkring realiseras ej en över- låtelsevinst vid byte av fond. Därmed finns i en fondförsäkring ett belopp motsvarande skattesatsen på avkastningen mera efter fond- byte än i direkt fondsparande. Vissa försäk- ringsbolag har ej erhållit skatt för partiella återköp så länge som återköpen är mindre än betalda premier. Placeraren har via försäk- ringssparande såtillvida möjlighet att upp- skjuta skattebetalning, vilket är värdefullt, eftersom uppskjuten skattebetalning fungerar som en buffert för eventuella värdenedgångar. Livförsäkring betraktas inte som förmögen- het i beskattningen. 1 Egentligen kan man krångla till resonemanget ytterligare genom att beakta risken och anticiperade kundgottgörelser i form av livförsäkringsboalgets solvens, men detta reso- nemang är inte avgörande i detta kontext. 285 Som en speciell form av skattesubventione- rad livförsäkring i Finland bör rimligtvis frivillig pensionsförsäkring nämnas. Frivil- lig pensionsförsäkring innebär i ett nötskal att premierna är avdragbara i inkomstbeskatt- ningen till en viss gräns (15.000-50.000 mk/ pa), återköp är begränsade till mycket speci- ella omständigheter, såsom långvarig arbets- löshet, sjukdom, skilsmässa eller makens/ makans död. Pensionen skall lyftas under en tidsperiod på minst två år och den tidigaste åldern för lyftande av pension är 58 år. På kapital och avkastning betalas inkomstskatt. Denna form av livförsäkring är för en lön- tagare alltid skattemässigt förmånligare än andra placeringar, vilket i praktiken även i regel innebär att pensionsförsäkring är det lönsammaste placeringsalternativet2. Det lönar sig i praktiken alltid att placera i en pensionsförsäkring, givet att placeraren har löneinkomster, till den i inkomstbeskattningen avdragbara gränsen om placeringshorisonten utsträcker sig till 58 års ålder. Det finns inget egentligt skäl till varför en pensionsförsäk- ring skulle vara dyrare än en motsvarande livförsäkring med samma betalningsplan. De facto är en ordinär livförsäkring och en pensionsförsäkring beskattningsmässigt neu- trala endast i de fall att avkastningen är noll, tiden för vilken man placerar är noll, inkomst- skattesatsen 100%, inkomstskatten ökar vid den tidpunkten man lyfter pension eller kapitalskattesatsen är positiv, vilket en skatt aldrig varit, vilka alla förefaller vara tämligen orimliga alternativ. I regel minskar inkomst- skattesatsen vid pensionering. Skillnaden mellan livförsäkring och i in- komstbeskattningen avdragbar pensionsför- säkring ökar mera ju högre avkastning man erhåller. I fråga om direktinvesteringar i aktier är den finska placeraren tills vidare berättigad till dividendskattegottgörelse (avoir fiscal), vilket i praktiken innebär att hon inte blir dubbelbeskattad för dividender. Av dividend- betalaren erlagd skatt beaktas i dividen- mottagarens slutliga beskattning. Utgångspunkten i jämförelsen Vi antar att den presumtiva placeraren har tre alternativa möjligheter: a) att fondspara b) att försäkringsspara c) att själv placera i aktier och andra finans- marknadsinstrument. Vi gör antagandet att den underliggande av- kastningen är densamma i alla tre alterna- tiven, dvs fonder och försäkringsbolag place- 2 En livförsäkrings kapital och avkastning är efter T år [(1-? 1 )XerT-(1-? 1 )X](1-? 2 )+ (1-? 1 )X, och en pensionsförsäkrings XerT(1-? 1 ). Den senare produktens avkastning är alltid större till den i inkomstbeskattningen avdragbara gränsen (? 1 = inkomstskattesats, ? 2 = kapitalskattesats, X = kapital, r = avkastning%) 0,00 10,00 20,00 30,00 40,00 50,00 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1011121314151617181920 årLiv, netto Pension, netto Figur 1. Netto av en 10 euro-investering i liv- och pensionsförsäkring (nettoavkastning 10%, kapitalskatt 28 %, inkomstskatt 40 %) 286 rar utgångsmässigt i samma typer av instru- ment och dessa instrument finns tillgängliga även som direktplaceringar för vår tilltänkta småsparare. Placeraren kan alltid finna en placeringsfond eller ett försäkringsbolag som har en sådan sammansättning av tillgångarna som motsvarar placerarens preferenser, eller alternativt blir kostnaden för att köpa flera försäkringar eller fondandelar negligerbar jämfört med att koncentrera alla placeringar i ett bolag. De facto gäller detta tämligen väl för placeringsfonder men tämligen dåligt för stora försäkringar. Vi har begärt uppgifter från 28 aktie- och blandfonder som handhas av 7 fondförvalt- ningsbolag samt 11 räntefonder som handhas av 6 fondförvaltare. Vi antar att detta borde representera vad en placerare kunde tänkas söka i informationsväg. På motsvarande sätt har vi tagit de finska livförsäkringsbolagens livförsäkringsprodukter samt en utländsk representations motsvarande produkt. Pen- sionsförsäkring har vi inte tagit med i jämfö- relsen på grund av att den utgångsmässigt alltid dominerar livförsäkring och fond- sparande i beskattningshänseende. I fråga om placeringsfonderna har vi använt oss av de tecknings-, inlösen-, förvaltnings- och uppbevaringsavgifter som meddelats i broschyrerna. Där broschyrerna varit otyd- liga har vi tagit de maximiavgifter som finns i fondens stadgar. Vi tillstår därför gärna att avgifterna i vissa fall kan vara lägre i prakti- ken än vad vi använt oss av. Beträffande livförsäkring har vi använt oss av de belastningsparametrar som finns i beräkningsgrunderna, som vi har direkt till- gång till, och för det utländska bolagets del, de som meddelats i broschyren. Eftersom ambitionen inte är att ge en hel- täckande bild av samtliga till buds stående alternativ på marknaden, och de finska alter- nativen knappast i sig intresserar icke-finska läsare, väljer vi att inte presentera de olika alternativen vid namn. Utgångsmässigt kan man dock av nedan- stående tabell utläsa att livförsäkringar före- faller vara synnerligen konkurrenskraftiga vis- a-vis fondplaceringar i aktie och blandfonder, vilka till sin sammansättning närmast kan betraktas som analoga referenser till liv- försäkringsbolagens placeringsportföljer. I nedanstående tabell har vi antagit att place- ringen görs för en tioårsperiod. Beträffande den implicita säljoptionen, som livförsäkring- tagaren har i en traditionell produkt, har vi antagit att den normerade standardavvikelsen på en placeringsportfölj (volatiliteten) skulle vara 25% och att den riskfria räntan för tjugo år skulle vara 4%. Fondplaceringarna och fondförsäkringarna har ju de facto ingen så- dan egenskap, placeraren bär hela risken. (Se Tabell 1). Givet att placeringshorisonten skulle vara tio år skulle samma betraktelsesätt leda till ett mycket liknande resultat. Vad man kan se är att den implicita säljoptionen är värdefullare, eftersom sannolikheten att befinna sig under den av beräkningsräntan garanterade avkast- ningen är större. (Se tabell 2). Avgörande för denna betraktelse av tradi- tionell livförsäkring är det antagande om volatilitet som används. Om man i stället för 25% antar t ex 15% innebär detta att det teoretiska värdet sjunker till ungefär 2,5% som engångbetalning eller 0,1% per annum i ett tjugoårsperspektiv. I ett tioårsperspektiv skulle detta innebära ca 4% av placeringen eller motsvarande 0.5% per annum. I denna jämförelse har vi överhuvudtaget inte beaktat att livförsäkring med fondanknytning skatte- mässigt är förmånligare, eftersom byte av fond icke realiserar en överlåtelsevinst. Vi har antagit att fondbyte inte sker. I fond- försäkring är i allmännhet ett antal fondbyten per år avgiftsfria. Beträffande det tredje tilltänkta alternativet att placera själv kan noteras att aktiehandel via internet kan bedrivas till en kostnad av 0,5% (min 100 mk) eller alternativt 0,3% 287 +200 mk, vilket för småspararen skulle utgöra ett fullgott alternativ med tanke på att han har tillgång till gratis förvaring i Värdepappers- centralen. Dessutom skulle denna placerare kunna tillgodogöra sig av avoir fiscal i fråga om finska aktier. Konklusioner Det förefaller som om livförsäkringsproduk- terna i sig skulle vara kostnadsmässigt full- goda placeringsalternativ till fondsparande under förutsättning att man följer fondförval- tarnas allmänna rekommendation att placera för minst fem år. Orsakerna till att tillström- ningen av medel till placeringsfonderna, trots i vår mening relativt sett högre kostnader och oförmånligare skattebehandling, har varit nästan lika stark som till försäkringssparan- de må eventuellt sökas i produkternas ut- formning; livförsäkringar är mindre transpa- renta och placeraren i form av gemene man kanske ogärna placerar i en produkt som inte är helt lätt att begripa sig på. Den allmänna tendensen förefaller dock att vara den att även livförsäkringsprodukter utformas mera konsumentvänligt och att man i marknadsfö- ringen ofta gärna refererar till motsvarande bankprodukter. I bilden nedan presenteras kapitaltillskott i placeringsfonder sedan 1987 samt förändring i de finska livförsäkringsbolagens ansvars- skuld för livförsäkring och för fritt formad pensionsförsäkring sedan 1987. Utgångsläget 1986 var för livförsäkring 7,5 miljarder och för fritt formad pensionsförsäkring 1,4 milja- Tabell 2. Placering för 10 år - kostnader Kappa Gamma Europut Europut % % kappa % gamma % Aktie- och blandfonder Avgift 17,09 1,87 Min 6,78 0,70 Max 23,91 2,70 Räntefonder Avgift 7,89 0,82 Min 4,82 0,49 Max 13,14 1,40 Livförsäkringar Traditionella Avgift 10,60 1,01 11,63 1,11 Min 3,50 0,34 10,97 1,05 Max 15,89 1,49 12,19 1,16 Tabell 1. Placering för 20 år - kostnader Kappa Gamma Europut Europut % % kappa % gamma % Aktie- och blandfonder Avgift 29,61 1,77 Min 11,34 0,60 Max 40,93 2,60 Räntefonder Avgift 14,30 0,78 Min 9,41 0,49 Max 22,23 1,25 Livförsäkringar Traditionella Avgift 16,46 0,76 9,11 0,44 Min 3,50 0,17 8,59 0,41 Max 27,57 1,23 9,55 0,46 288 Figur 2. Kumulerade kapitaltillskott sedan 1987 der FIM. För livförsäkringsbolagens del är 1998 års tal estimat. I praktiken är livförsäk- ringsbolagens förvaltade förmögenhet betyd- ligt större eftersom solvensmarginalen icke ingår i figuren. Helt uppenbart förefaller i vår mening även att provisionerna krymper. Såväl fondförval- tarna som försäkringsbolagen har en press på sig att bli mer kostnadseffektiva, att produ- cera billigare och bättre tjänster för kunden och att hitta nya effektiva distributionskanaler. De bankägda livförsäkringsbolagen har un- der en kort tid – sedan 1994 – lyckats få en betydande marknadsandel, ca 40 %, vilket i vår mening huvudsakligen beror på att de haft tillgång till bankernas distributionsnät- verk och genom att banken fungerat som ett effektivt ombud för försäkringsbolaget. Onekligen är det så att fondsparande och försäkringssparande är bekvämt. Om placera- ren nöjer sig med till buds stående finans- marknadsinstrument och kan placera något större belopp förefaller det nog som om inbe- sparingen kan bli betydande genom att göra en del själv. En avgjord osäkerhetsfaktor för placeraren är beskattningen. Då det gäller placeringar för t ex tio år är det sannolikt att beskatt- ningen ändras under denna tid. I vilken rikt- ning är oklart, uppskjuten skatt kan i vissa fall leda till skattearbitrage, vilket vi anser vara ett rimligt antagande åtminstone för pensions- försäkring. Det ena skälet är att pensionering i allmänhet innebär lägre inkomstbeskattning och det andra skälet är att den skandinaviskt sett höga inkomstbeskattningen kan förvän- tas sänkas mot en genomsnittlig europeisk nivå. Dessutom finns en viss logik i att ut- forma beskattningen så att kapitalskatt och inkomstskatt utgångsmässigt skulle vara på samma nivå, för att undvika oönskad skatte- planering bland löntagarna. 0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 E Placeringsfonder Livförsäkring Fritt formad pensionsförsäkring