En ofullständig skolförsäkring kan få oanade konsekvenser

 
 
– En tredjedel av alla grundskolebarn i Sverige saknar en egen sjuk- och olycksfallsförsäkring. Orsaken att det fortfarande är så många, är att föräldrarna ofta tror att barnen är försäkrade via skolan. Hela sex av tio föräldrar anser inte att det finns behov av någon privat barnförsäkring. Dessutom är dessa förhållandevis dyra.
 
Men det är inte alls säkert att den försäkring som eleven får via skolan är heltäckande. I ett trettiotal kommuner är barnen endast försäkrade under skoltid och inte under fritiden. Håkan Svärdman har under drygt tio år följt utvecklingen av skolförsäkringarna, först på Folksam och sedan på fackförbundet Forena (tidigare FTF), där han sedan något år tillbaka är samhällspolitisk chef.
 
Håkan berättar att skolförsäkringar funnits under ganska lång tid, men i början huvudsakligen endast som försäkring på skoltid. Efter diskoteksbranden på Hisingen i oktober 1998 skedde ett skifte, vilket innebar att alltfler kommuner inkluderar även fritiden i skolförsäkringen.
 

Ett liv i fattigdom

Varför är det då så viktigt med en heltäckande skolförsäkring? Håkan svarar på den frågan med ett exempel.
 
– Tänk oss en mamma som jobbar på ett företag med kollektivavtal. Säg att hon råkar ut för en trafikolycka på väg till matvaruaffären och får 100 procent invaliditet. Hon får då, varje månad fram till pension, aktivitets- och sjukersättning och kollektivavtalad ersättning. Från trafikförsäkringen får hon ersättning för inkomstförlust. Sammanlagt blir det här 100 procent av månadslönen. Efter pension får hon pension och ersättning för pensionsförlust motsvarande 77 procent av lönen.
Men om hennes 9-åriga dotter kör med en lådbil på fritiden och kraschar och får motsvarande invalidisering som sin  mamma blir utfallet ett helt annat. 
 
– Dottern har då ett mycket sämre utgångsläge ifall hon saknar en egen sjuk- och olycksfallsförsäkring eller en skolförsäkring som gäller även under fritiden. Innan 19 års ålder få hon ingen som helst ersättning. Därefter, fram till 65 år ålder, får hon bara lägsta nivån på aktivitets- och sjukersättning samt bostadstillägg. Och efter det får hon bara garantipension och bostadstillägg. Ersättningsnivån tangerar gränsen för låg ekonomisk standard. Det innebär att hon får ett liv  i fattigdom, konstaterar Håkan.
 
För att motverka det här, har Forena föreslagit ett antal åtgärder, nämligen att
• Sveriges Kommuner och Regioner borde ta fram en checklista för att skapa en likvärdig skolförsäkring,
• anmälningsförfarandet vid en olyckshändelse ses över, eftersom det kan vara krångligt att göra en anmälan och att det därför finns en risk för att allt inte anmäls, och
• kommunerna skapar en gemensam databas för uppkomna skador.
 
Däremot säger Forena nej till att det ska vara obligatoriskt att försäkra sina barn. Det är och bör förbli föräldrarnas ansvar, anser förbundet.
 
En fråga som Håkan ännu inte har tittat på, är hur gymnasieeleverna är försäkrade. Det kanske kommer i framtiden, men först gäller det att följa upp den tidigare studien om grundskoleelevernas försäkring. Han hoppas att det kan ske under 2020.
 

Välfärdsförsäkringar under luppen

Studien av och förslagen kring skolförsäkringar är en pusselbit i ett större arbete med att bygga upp ett välfärdsprogram för Forena. Centralt i detta är olika former av välfärdsförsäkringar. Närmast handlar det om att titta på föräldraförsäkring och kollektivavtal.
 
– Föräldraförsäkringen består av föräldrapenning och ev. ersättning från kompletterande kollektivavtalade förmåner. Vi ser att med  kollektivavtal blir ersättningar högre  för föräldrarna, i genomsnitt 10 procentenheter. Vi kan också konstatera att uttaget av föräldradagarna är ojämnt mellan män och kvinnor, men att det blir bättre och att idag tar över 30 procent av männen ut sina dagar. För att ytterligare stimulera detta, vore det önskvärt med en inkomstrelaterad jämställdhetspeng och att fler dagar viks för respektive förälder, säger Håkan.
 
En sak som Forena också tittar på i det här sammanhanget är efterlevandeskyddet för barn. Om ett barn förlorar en förälder beräknas efterlevandeskyddet på grundval av den avlidnes antagna inkomstpension. En hög antagen inkomstpension ger alltså en hög barnpension. Nivån kan i år variera mellan drygt 7 000 till 1 576 kronor per månad. Skulle den avlidne föräldern sakna en antagen inkomstpension eller ha en låg sådan utbetalas istället ett så kallat efterlevandestöd för barn som motsvarar 40 procent av ett prisbasbelopp, vilket i år motsvarar 1 550 kronor per månad. . Forena menar att det borde vara ett likvärdigt skydd, efter modell av barnbidraget som inte baseras på förälderns inkomst.
 
– Jag tror att det har funnits en tro på att det offentliga skyddsnätet skulle blivit bättre, än vad det i verkligheten blev. Vad som hänt, är att staten har urholkat sitt skyddsnät. Det har motiverat arbetsmarknadens parter – facket och arbetsgivarna – att försöka kompensera med kollektivavtalade lösningar. Dessa lösningar är ofta minst lika bra som en helt offentlig lösning, problemet är att alla anställda inte omfattas. Anställda med höga löner kan ofta komplettera sitt trygghetsbehov med individuella försäkringar, men är lönekuvertet tunt och jobbet bjuder på många risker kan det dyrt eller till och med omöjligt att skaffa sig ett tillfredsställande försäkringsskydd, avslutar Håkan Svärdman.