De nordiska försäkringsföreningarnas stipendiatutbyte

224 NFT 3/1995 Historia och ramar för verksamheten De nordiska försäkringsföreningarna, dvs. föreningarna i Sverige, Norge, Danmark och Finland har sedan år 1924, med undantag av krigsåren, sinsemellan utbytt stipendiater. Island kom med i verksamheten på 1970- talet. Till en början omfattade stipendiattiden tre veckor, ända till år 1975, då tiden skars ned till två veckor. Utbytet sker samtidigt i alla nordiska länder, kring mitten av september. Envar förening tar emot två stipendiater från envar annan förening, dvs. sammanlagt sex stipendiater gästar varje förening under två veckors tid. Island sänder dock endast en stipendiat årligen, turvis till de andra län- derna. Vart fjärde år har således Finland en isländsk stipendiat utöver de andra sex. Lika- så vart fjärde år mottar Island en stipendiat från vart och ett annat nordiskt land, dvs. vart fjärde år har Island fyra stipendiater som gäs- ter. Hur kan man bli stipendiat? Försäkringsföreningarna anslår under vår- vintern stipendierna lediga att sökas. Det före- kommer något olika praxis i de olika länderna beträffande vem som kan söka — vissa länder kräver medlemskap i föreningen, andra gör det inte. Några absoluta åldersgränser finns egentligen inte, men personer äldre än 42-45 år brukar inte bli valda. Ansökningarna görs åtminstone i Norge och Sverige på särskilda blanketter, i Finland skrivs ansökningarna De nordiska försäkringsföreningarnas stipendiatutbyte I det följande presenteras några tankar kring de nordiska försäkringsföreningarnas stipendiatutbyte. Framställning- en bygger på mina erfarenheter från femton år som sekreterare för Försäkringsföreningen i Finland och an- svarig för stipendiatutbytet under denna tid. De frågor som behandlas i det följande har också ofta varit föremål för diskussion vid sammankomster med mina kolleger i de andra nordiska försäkringsföreningarna. av Leif Rehnström, sektionschef vid Finska Försäkringsbolagens Centralförbund Leif Rehnström 225 fritt. Jag brukar understryka för de sökande, att det gäller att skriva ett säljbrev, där as- piranten bjuder ut de ämnen han eller hon är intresserad av. Utöver sedvanliga person- uppgifter skall den sökande berätta om sitt arbete och vad han eller hon har tänkt lära sig under stipendiattiden. Det måste finnas klara målsättningar och nyttoaspekter; det gäller att sälja en idé om att stipendiaten själv, arbets- givaren och kanske hela branschen kan ha nytta av stipendiet. De sökande måste redan i ansökningsskedet ha en föreställning om hur deras studieplan för de två veckorna kan tän- kas se ut. Antalet sökande har varierat i de olika län- derna. Om man ser till antalet sökande över en längre tid kan man kanske påstå att Norge och Finland haft färre sökande än Danmark och Sverige. En grov gissning kunde vara i ge- nomsnitt 20 i Norge och Finland mot 30-40 i Danmark och Sverige. Dock, åren 1994 och 1995 skedde en dramatisk minskning i Sverige; aspiranterna uppgick till endast en handfull. Sedan valet skett i respektive förenings styrelse gör envar stipendiat upp en mera detaljerad studieplan än vad själva ansö- kan är, och denna studieplan tillställs sekrete- rarna i den mottagande föreningen. Kring midsommar vet sekreterarna vanligen vilka höstens stipendiater är och vilken intresse- inriktning de har. Uppgörandet av studieprogrammet Studieprogrammet bygger på stipendiaternas studieplaner, som sekreterarna går igenom och sedan sänder vidare till de bolag som kan tänkas fungera som värdar. Vissa fasta tidta- bellsramar följs under de två veckorna, t.ex. i Norge har sedan gammalt en tur till Bergen och Stavanger lagts in i programmet, i Finland ett besök på försäkringsbolag i Åbo, i Dan- mark besök på Försäkringshögskolan osv. Programmet för varje enskild dag fastställs av sekreterarna, men dagsprogrammets inne- håll slås fast inom bolagen, möjligen efter diskussion med sekreteraren. Åtminstone i Finland verkar dagsprogrammet oftast upp- göras i personal- eller utbildningsavdel- ningarnas regi. Utöver det egentliga sakprogrammet er- bjuds stipendiaterna en del fritidsprogram såsom sightseeing, teaterbesök, utfärder och liknande. Det är rätt vanligt att stipendiaterna från Norge och Danmark inte tidigare besökt Finland, och det är inte heller alldeles ovanligt att stipendiaterna från Finland inte tidigare varit i Norge. Åtminstone i Finland har vi på ansvarigt håll ansett att en allmän presentation av landet, särskilt då trakten kring Helsing- fors, är viktig för det intryck stipendiaten får och för hans eller hennes bedömning av hur lyckad stipendiattiden varit. Faktorer som påverkar utfallet av stipendiatutbytet I vilken mån motsvarar stipendiattiden de mål och förväntningar som stipendiaterna haft? Många faktorer kunde räknas upp, men jag vill särskilt peka på tre. Dessa är enligt min mening a) själva studieplanen, b) värdbolagens ansvariga personer och c) i vid bemärkelse den språkkunskap som ligger till grund för kommunikationen. Den sista punkten är troli- gen främst en ”finsk” faktor. Vid uppgörandet av den slutliga studie- planen bör stipendiaten hålla i minnet, att planen läses av värdlandets sekreterare och av företrädare för de bolag som stipendiaten kom- mer att besöka. De viktigaste arbetsuppgifte- rna och ställningen inom det egna bolaget bör självfallet nämnas, och de ämnen som stipendiaten är intresserad av bör snarare be- skrivas med för många än för få ord. Det är ytterst frustrerande att se ”studieplaner” som har karaktären av punktuppställning och som dessutom innehåller förkortningar eller ter- mer som mottagaren inte kan dechiffrera. 226 Precis som i ansökningsskedet lönar det sig att anstränga sig också vid avfattandet av den slutliga studieplanen. Man kan säga att det många gånger varit eget fel, om stipendiaten erbjudits ett program som han eller hon inte har varit intresserad av. Min erfarenhet är att studieplanerna från de danska stipendiaterna vanligen varit väl utformade. De svenska stipendiaternas studieplaner har däremot ofta varit tämligen knapphändiga. Stipendiatutbytets egentliga nyckelpersoner är de som vid värdbolagen ansvarar för det konkreta utformandet av programmet. Bola- gens kontaktpersoner, som ofta själva deltar i uppgörandet av programmet, eller i varje fall koordinerar arbetet, har en avgörande roll för hur väl stipendiattiden faller ut. Kontakt- personerna bör helst ha en så pass hög posi- tion, att de mer eller mindre kan kommendera ut de mest lämpliga värdarna inom bolaget. De bör också inse, att det inte enbart är fråga om att ge ut information, utan att det i bästa fall handlar om tvåvägskommunikation, där värdbolaget kan ha stor nytta av ett stipen- diatbesök. Och framför allt, värdbolaget bör vinnlägga sig om att förmedla en positiv bild av den egna organisationen. Det kostar ingen- ting, och det lönar sig alltid. Språklig dimension Det nordiska stipendiatutbytet har också en språklig dimension. Detta är en fråga som ibland varit en aning eldfängd i Finland. Spe- ciellt i Finland aktualiseras problemet i två avseenden. Å ena sidan har det nordiska sam- arbetet inom försäkringsbranschen — och inom andra branscher också, för den delen — traditionellt fungerat på de skandinaviska språ- ken, inte på engelska. Å andra sidan gäller det förståelsen av danska. De båda frågorna hör självfallet ihop med varandra. De som skickas ut från Finland testas i svenska genom praktiska diskussioner på te- lefon, möjligen en något brutal metod. Enligt uppgifter från mina kolleger har det ansetts vara bra med kontroll av stipendiaternas för- handskunskaper i svenska. Tyvärr kanske till- fredsställande kunskaper i svenska ändå inte räcker till för en som första gången besöker Danmark. Tröskeln att förstå danska är hög för en finskspråkig, men de som varit stipen- diater i Danmark är eniga om att också danska går att lära sig förstå, bara man kommer över den första paniken. Danskar har å sin sida svårt att fatta att deras språk är så besvärligt, eftersom de själva förstår norska och svenska ganska obehindrat. Men en av poängerna med nordiskt samarbete överhuvudtaget är just kommunikationen på det egna språket. Om man någon gång blir tvungen att anstränga sig litet för att förstå och bli förstådd skall man inte tappa humöret. Islänningar och personer med finska som modersmål kan tyvärr inte kommunicera på sitt eget modersmål och har därmed en sämre utgångspunkt i det nordiska samarbetet. Jag vågar dock påstå, att engelska aldrig kommer att bli ett i alla situationer fungerande instrument i Norden; danskar, norrmän och svenskar umgås inte på engel- ska, en sanning som gäller också i framtiden. Samarbete med England Efter ett par års förberedelser gjorde de nord- iska försäkringsföreningarna en ny inbryt- ning i fjol, då en fyra dagars studieresa till England genomfördes i början av december. Värd i England var Chartered Insurance Insti- tute, och förutom i London förekom aktivite- ter också i Watford och Bristol. Gruppen i England omfattade tio stipendiater från Sve- rige, två från Finland, därtill de danska, nors- ka och svenska försäkringsföreningarnas se- kreterare samt två styrelsemedlemmar från den svenska föreningen, totalt 17 personer. Den egentliga orsaken till CII-projektet var försäkringsbolaget Skandias sedan några år tillbaka visade bristande intresse för det nor- diska stipendiatutbytet i dess traditionella form. 227 Från Skandia-håll hade man låtit de nordiska föreningarna förstå, att Skandia inte önskade delta i det nordiska stipendiatutbytet, efter- som känslig eller rent av hemlig information ansågs kunna spridas vid stipendiatbesök på Skandia. Däremot talade Skandia varmt för stipendiatverksamhet i ett vidare europeiskt perspektiv, om dylik verksamhet kunde gå att etablera. De nordiska försäkringsföreningarna var lyhörda för denna synpunkt från Skandias sida, och efter ett gemensamt beslut på ett möte i Danmark sommaren 1994 fick den svenska föreningens sekreterare i uppdrag att definitivt komma överens om ett stipendiat- arrangemang med CII, som visat ett mycket stort intresse för frågan, ännu under 1994. Sonderingar härvidlag hade gjorts allt sedan 1992, jordmånen var beredd, projektet lät vänta på sin verkställighet. Nu med facit på hand är jag den första att, från finsk horisont, gratulera både Skandia — som ”originator” — och den svenska föreningens sekretare — som ”realisator” — av det aktuella projektet. I dessa tider av europeisk integration bör vi självfallet ta vara på möjligheterna att för- värva kunskap om en av de verkligt stora försäkringsmarknaderna, dvs. England. När detta skrivs (och läses) är utvärderingen av CII-projektet ännu inte slutförd, och det de- finitiva utfallet kan mätas först längre fram i tiden. Trots att CII-projektet avlöpte väl må några kritiska synpunkter i alla fall tillåtas. Stipen- diatgruppen hade enligt min mening en alltför kraftig svensk slagsida för att kunna uppfattas som samnordisk, uppbackad av alla de nord- iska försäkringsföreningarna. De danska och norska deltagarna hade inte samma stipendi- atstatus som de andra i gruppen; dessa sekre- terare hade egentligen en observatörsfunktion. Trots intensiva (?) förberedelser lämnade ut- formningen av programmet i England en del att önska. Individualiserade, studeplansbase- rade program enligt vårt inkörda nordiska system, något som vi från nordiskt sekreterar- håll uttryckligen ställt krav på, stod inte på dagordningen. Man kan lugnt säga att pro- grammet i England var utbudsbaserat, inte efterfrågebaserat. T.ex. för den ena stipendia- ten från Finland, som var intresserad av liv- och pensionsförsäkring, gick det inte att — i varje fall inte före avfärden — snickra ihop ett meningsfullt program, förutom för den första dagen. Stipendiaten ifråga kunde emellertid själv sätta upp ett gediget program för sig under de övriga dagarna; hans behållning av veckan i London var säkert minst lika stor som de övrigas. Många rent praktiska angelägen- heter, t.ex. transporter, måste också skötas ”från vår sida”, något som aldrig skulle kom- ma på frågan inom det nordiska stipendiatut- bytet. Men, trots allt, om en fortsättning följer går det säkert att rätta till de ovan antydda olägenheterna. Samarbete med Estland För speciellt Försäkringsföreningen i Finland är Estland en naturlig samarbetspartner. Kon- takter har etablerats, åren 1990 och 1991 hade vi i Finland stipendiater över från Estland och därtill har föreningen medverkat i ett par utbild- ningsprojekt i Estland. Det är mycket troligt att den finländska föreningen också under kommande år fortsätter med dylik verksam- het. I rena utbildningsfrågor kanaliseras dock aktiviteterna via utbildningsenheten inom Fin- ska Försäkringsbolagens Centralförbund. Samhälls- och näringslivsproblemen i Est- land är emellertid långt ifrån avklarade; kon- takterna kan av flera skäl bli tvungna att ligga i träda en tid. Alternativ uppläggning? Trots de — i varje fall i Finland — positiva omdömena om CII-projektet och trots att vi i Finland mera kunde satsa på samarbete med Estland finns det ingenting som talar för att det nuvarande, väl fungerande nordiska sti- pendiatutbytet skulle läggas ned eller ersättas 228 t.ex. med enbart en europeisk variant. Detta hindrar dock inte att det nuvarande nordiska utbytet kan synas i sömmarna, och att kritik vid behov må kunna anföras. Själv kunde jag t.ex. ställa frågan, huruvida september, som inom bolagen är en ytterst aktiv arbetsperiod, är bästa möjliga tid att genomföra den nuva- rande relativt omständliga stipendiatutbytes- operationen. Likaså kunde man fundera över, huruvida två veckor är en lämplig period och om stipendiatutbytet måste ske samtidigt i alla länder, rent av om stipendiatutbyte skall bedrivas varje år. Frågorna är helt klart ”sam- nordiska”, och de blir säkert föremål för de- batt på sammankomster medde nordiska för- eningarna , allra senast på ett nordiskt möte i Svenska Försäkringsföreningens regi som- maren 1996. En av de nordiska försäkringsförenings- sekreterarnas viktigaste uppgifter är enligt min mening att se till att stipendiatubytet fungerar, och att det fungerar väl. Mina kolle- ger och jag försöker självfallet få reda på dels hur våra gästande stipendiater bedömer verk- samheten, dels hur de som vi skickat ut upp- levt sin stipendiatperiod. Dessutom är vi i Finland, och säkert också i de andra länderna, intresserade av vad man inom bolagen anser om stipendiatutbytet. Min erfarenhet säger att det knappast någonsin förekommer genom- gående negativ kritik från stipendiaternas sida. Enskilda bolag och enskilda personer kan visserligen någon gång få mindre positiva omdömen, men generellt taget brukar stipen- diaterna vara ytterst nöjda med sin stipendiat- tid. Också kommentarerna från bolagen är normalt sett positiva. Det är uppenbart, att bolagen tar stipendiatutbytet på allvar, något som de nordiska försäkringsföreningarna har all orsak att vara tacksamma för. Det nordiska stipendiatutbytet har — och bör ha — hög prioritet i föreningarnas verksamhet. Om lika väl fungerande aktiviteter kan initieras med andra länder som står oss nära, då kan vi känna att vi gjort en samfälld insats med tanke på branschens bästa.