391 Tre nya skadehandböckerNFT 4/2003 Vi har nu en hel del litteratur som tillgodoser alla rimliga önskemål när det gäller lämplig vägledning på de nämnda tre nivåerna. Änd- ringar har det varit gott om – exemplet på senare tid är de nya bestämmelserna i skade- ståndslagen, gällande fr.o.m. 2002, om bl.a. ersättning för ideell skada. Socialförsäkringen, som ingår i den totala ersättningsbilden, är i ständig rörelse. Beräkning av pension och sjukersättning är en vetenskap för sig. Arbets- skadeskyddet har förändrats väsentligt under de senaste åren. Här skall beröras tre alster som utkommit under hösten 2003 och som på sina områden kompletterar den Norstedtskommentar till Skadeståndslagen som utkom redan somma- ren 2002. En grundläggande handbok inte minst för den skadelidande själv är Skadad i trafiken av Ola Schönning och Marie Svendenius (ifu förlag 2003, 238 s.). Trots titeln täcker den många andra skador där ersättningen skall bestämmas efter skadeståndsrättens normer. Hela personskadeområdet behandlas mera detaljerat i Ersättning vid personskada, redige- rad av Frida Engvall med en lång rad författare (ifu förlag oktober 2003, 568 s.). Denna mas- siva skrift är kanske främst tänkt för branschens egna experter, men av stor nytta även för alla som vill sätta sig in i hur försäkringsbranschen tolkar ersättningsbestämmelser och praxis. En handbok med stark inriktning på arbets- skadorna är Madeleine Randquists och Lennart Stéens Skadehandboken 2003 (LO distribu- av Erland Strömbäck Erland Strömbäck är f.d. vice verkställande direktör i Folksam. Han har tidigare bl.a. varit sakkunnig i justitiedepartementet samt varit sekreterare i Skade- ståndskommittén och Trafikskadeutredningen. Bokanmälan: Tre nya skadehandböcker Erland Strömbäck erland.stromback@telia.com Våra ersättningssystem vid personskada är komplicerade. Behovet av vägledning är alltså stort. Det krävs framställningar på olika nivå. Den skadelidande själv vill ha basala fakta på ett lättillgängligt sätt. Skadereglerarens krav på information ligger på en högre nivå – mera fakta och större fullständighet. Den advokat som skall föra talan i ett personskademål, som kanske går till Högsta domstolen, måste ha ännu djupare information om förarbeten till ersättningslagstiftningen, om uttalanden och avgöranden i praxis m.m. för att klara sin uppgift. Ändras lagstiftningen ökar kraven på tydlig information på samtliga nivåer. 392 Tre nya skadehandböcker besvärliga personskadematerian en lättillgäng- lig beskrivning av vad som gäller. Man kan t.o.m. någorlunda säkert med hjälp av bokens alla tabeller och exempel klara ut för sig själv vad en viss skada ungefärligen är värd. Skadeståndslagens personskaderegler, som det gäller att tillämpa på rätt sätt, är lakoniska och ger för en skadelidande eller hans ombud föga vägledning i det konkreta fallet. De kan båda behöva upplysas om det möjliga i fråga om anspråk mot försäkringsbolaget eller an- nan som skall betala skadeståndsersättning. Författarna har för sitt syfte fått tränga ganska djupt in i materian, och därmed har man åtminstone i vissa frågor nästan nått samma höjd som en normal lagkommentar, rätt svår för en skadelidande att hänga med i men med stort intresse för alla tillämpare. Utläggning- arna kring de nya reglerna om ersättning för men och olägenheter är exempel på detta, särskilt som författarna sitter på så centrala positioner i praxisutvecklingen. Vad Trafik- skadenämnden tycker blir ju i allmänhet gäl- lande praxis på grund av nämndens höga kompetens och erfarenhet. tion 2003, 180 s.). Liksom Skadad i trafiken är den tänkt för den skadelidande själv, men är en kvalificerad handbok för alla, t.ex. skydds- ombud och fackliga försäkringsrådgivare, som behöver ta del av vad som gäller vid arbets- skada. Skadad i trafiken Författarna, Ola Schönning och Marie Sven- denius, tillhör de kunnigaste och mest erfarna skadeexperterna i branschen. Båda har nära anknytning till Trafikförsäkringsföreningen och Trafikskadenämnden. De har dessutom varit engagerade som experter i lagstiftnings- arbetet på skadeståndsområdet. Deras tidigare bok ”Skadad” var en grund- läggande bok främst avsedd för den skade- lidande själv att ha som hjälp i skogen av regler som han konfronteras med i samband med sin skada. Också den nya omdöpta boken har samma primära syfte. Den skadelidande tituleras på flera ställen med du. Samtidigt får onekligen envar som vill orientera sig i den Ersättning vid Nya handböcker: ”Skadad i trafiken” av Ola Schönning och Marie Svendenius ”Skadehandboken 2003” av Madeleine Randquist och Lennart Stéen samt ”Ersättning vid personskada” redigerad av Frida Engvall. 393 Tre nya skadehandböcker Boken inleds med konkreta anvisningar hur man gör när man har drabbats av skada, nämli- gen kontakter med alla dem som skall till- handahålla bistånd och hjälp, skadeanmäl- ningar, kontakter med arbetsgivare m. fl., juridisk hjälp och allt annat som man behöver känna till i det inledande skedet. Beskrivningen av ersättningsreglerna har i allmänhet en ele- mentär och lättillgänglig utformning. Det är dock inte fråga om sådan förenkling att delar av regelverket sopats undan – det är faktiskt svårt att hitta väsentliga fakta som inte finns med. Praktiska exempel finns det gott om, och de lättar upp de knastertorra reglerna. Också andra praktiska utvikningar finns det rikligt av. Har man exempelvis fått en whiplashskada ger boken många inte bara juridiska utan också medicinska fakta. Ambitiösa och värdefulla sammanställning- ar behandlar några speciella frågor, t.ex. jämk- ning av trafikskadeersättning, ersättningens storlek i Sverige jämfört med andra länder, och en del annat. Vissa avsnitt kallas ”för- djupningsavsnitt”, vilket innebär att författar- na svingar sig upp en del över den elementära läroboksnivån. De ger här information och synpunkter för en mera kvalificerad publik, vilket höjer bokens värde ytterligare för til- lämpare som skadereglerare, försäkrings- jurister och advokater, och även domare. På detta sätt behandlas Ersättning för psykiska besvär till följd av nära anhörigs död, De nya mentabellerna och ersättning för särskilda olä- genheter, Preskription av rätten till ersättning för personskada samt Personskador i sam- band med trafikolyckor i andra länder. Ut- vecklingen av men- och olägenhetsbegreppen sedan lagstiftaren sagt sitt har i boken fått den fylligaste kommentaren hittills. Ett par av avsnitten, författade av Marie Svendenius, har varit publicerade i NFT 1 . Den nya boken har alltså vuxit betydligt jämfört med den mycket elementära ”Ska- dad” och blivit mera användbar för en större krets intresserade av personskadefrågor. Man blir samtidigt något tveksam till den begräns- ning som författarna har åstadkommit med rubriken ”Skadad i trafiken” eftersom boken uppenbarligen är generellt användbar på hela personskadeområdet, t.o.m. när det gäller de speciella ersättningsanordningarna av typ Patientförsäkring och Trygghetsförsäkring. Författarna har vissa kloka funderingar om framtiden i ett särskilt avsnitt. Man framför där åsikten att den skadelidande bör få en enda instans – trafikförsäkringsbolaget – att vända sig till för att få all den hjälp han behöver och har rätt till. Detta till skillnad från dagens situation, då flera instanser skall befatta sig med olika delar av ersättningen, rehabilite- ringen etc. Denna tanke, som väckts av för- säkringsbolagen för åtskilliga år sedan, har dock avvisats av den statliga Personskade- kommittén i betänkandet Samordning och regress (SOU 2002:1)2. Förklaringen är bl.a. att åtgärden skulle innebära ett principiellt avsteg från socialförsäkringens generella räck- vidd. Kommittén ansåg dock att det fanns visst fog för uppfattningen att den yrkes- och arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte fung- erar helt tillfredsställande. Detta anmärknings- värda understatement visar att det ändå finns någon slags insikt på officiellt håll att rehabili- teringen inte är någon särskilt framgångsrik verksamhet inom socialförsäkringen. Det är bra att författarna upprepar goda idéer och inte låter sig nedslås av avsågande utrednings- förslag. Man kan också hålla med författarna att det skadeståndsrättsliga ”finliret” går lite väl långt ibland. Ersättningen skall ju som huvudprincip alltid anpassas till förlusten i det individuella fallet. Eftersom det inte är görligt att individu- alisera ersättningen på det sätt man försöker göra i dag bör bruket av schabloner ökas. Författarna pekar på att den nya menersätt- ningen är ett uttryck för en sådan tendens, vilket nog är ett önsketänkande. Åtskilligt i betänkandet om Ersättning för ideell skada 394 Tre nya skadehandböcker (SOU 1995:33) pekar nämligen i en annan riktning3 . Lagstiftaren förefaller för lång tid framåt vara låst i uppfattningen att ersättning- en skall bestämmas individuellt4. Att man utvidgade menersättningen i stort sett med det som rymdes under den tidigare posten ”Olä- genheter i övrigt” förklaras nog mest av att man på ett enkelt sätt ville bli av med denna av doktrinen kritiserade ersättning. Ersättning vid personskada Ifus stora handbok har sitt ursprung i projekt redan på 1970-talet då man ville försöka sam- la all kunskap på området i en stor handbok som regelbundet hölls aktuell. Bolagsledning- arna satte dock till en början stopp för en spridning av en sådan skrift, som skulle kunna ge motsidan i en personskadetvist alla kun- skaper och argument som bolagen förfogade över. Klokt nog hindrade denna något över- hettade ståndpunkt inte en utveckling av en handbok enligt lösbladssystem som regel- bundet uppdaterades med senaste nytt i fråga om praxis, nämndcirkulär, tabeller m.m. Det blev en omfattande pärm som hotade att sprängas allteftersom lösbladen ramlade in hos användarna. Under Lotta Brännströms epok som redaktör omvandlades boken lyck- ligtvis till en två gånger om året utkommande katalog på allt av värde att veta på personska- deområdet. Innehållet skrivs och bearbetas löpande av en rad experter från främst Trafikskadenämn- den, Försäkringsförbundet och bolagen, men man har också utomstående läkare, konsulter m.fl. till hjälp. Resultatet är en exempellöst användbar uppslagsbok i alla tänkbara frågor kring reg- leringen av en personskada. Systematiken är så minutiös att behandlingen av ett visst pro- blem bara tar några sekunder att hitta. Boken börjar med Grundläggande kunskaper, där lagregler och olika försäkringsformer beskrivs på ett enkelt och lättfattligt sätt. Avsnittet om samband mellan skadehändelse och skade- följd beskriver problemen pedagogiskt och med stöd av uttalanden i litteraturen och dom- stolsfall. Särskilt värdefullt är att medicinska och juridiska fakta samsas om utrymmet, vil- ket gäller genomgående i hela boken. Läsaren lämnas inte i sticket i fråga om läkarnas diagnosspråk. Vid behov finns behövliga skis- ser för att man t.ex. skall begripa vad ”cal- caneus” är för en benbit i kroppen. På senare tid har boken också kompletterats med viktigare praxis från domstolarna, vilket tidigare saknats. Särskilt viktigt eftersom Högsta domstolens praxis på personskade- området nu blir mer och mer omfattande. Man har givetvis också tillgång till allt annat mate- rial som behövs för att utröna praxis, särskilt skadenämndernas cirkulär och viktigare av- göranden. Trafikskadenämndens tabellsystem är dock presenterat på samma, något svåröverskåd- liga sätt som originalet. Boken utgör en under många år avsatt av- lagring av kunskaper. Bland juridiska och medicinska fakta trängs också viktiga prak- tiska anvisningar, såsom relationen mellan personskadereglerna å ena sidan, och socialför- säkring, skatteregler, pensionsbestämmelser och mycket annat å andra sidan. Den impone- rande faktasamlingen ger boken en tyngd och ett unikt värde. Den som vill öppna en juridisk byrå med personskador som specialitet bör t.o.m. kunna driva sin rörelse framgångsrikt med denna handbok som enda litteratur. Det är inte lätt att upptäcka missar, men det finns en och annan som borde kunna justeras vid en total genomgång av hela boken. Om man en gång i tiden från bolagens sida var orolig för att släppa ifrån sig den omfattan- de kunskapsfloden i en handbok av detta slag så torde man nu inse värdet av att med hand- bokens hjälp få vettiga yrkanden och påståen- den från skadelidarsidan. Verket förtjänar alltså stor spridning. 395 Tre nya skadehandböcker vara ansvarig i olika situationer, och vad de olika ersättningsformerna innebär. Därefter kommer några praktiska delar som direkt rik- tar sig till de som konkret arbetar med arbets- miljö och skador på arbetsplatserna. Liksom inom trafiken har man en nollvision, och därför beskrivs även det förebyggande arbets- miljöarbetet. Men också hanteringen av till- bud behandlas, och naturligtvis situationen när skada inträffat. Eftersom många går miste om ersättning på grund av bristande dokumentation och utred- ning finns en särskild del om utredningen. När rättshjälp beviljas av fackförbunden visar det sig ofta att det finns stora luckor i utredningen. I vållandeärendena krävs ett tillräckligt bra underlag för att man skall kunna konstatera vållande till skadan på arbetsgivarens sida. Här ger boken mycket god vägledning, grun- dad på lång erfarenhet från hanteringen av arbetsskadefall. Alla som sysslar med personskadefrågor, även utanför arbetslivet, har stor nytta av boken. Den förvandlar svårtuggad och svår- överskådlig regelmassa till enkel och över- skådlig text. Endast den som verkligen behärskar ämnet kan skriva så koncentrerat och lättillgängligt. Noter 1 NFT 4/2002 s. 307 och 1/2003 s. 25. 2 Se kommitténs ordförande justitierådet Anders Knutsson i NFT 2/2002 s. 97. 3 Se s. 15. 4 Se Prop. 2000/01:68 s. 23. LOs skadehandbok 2003 Denna handbok står i en klass för sig när det gäller kunskaper om vad som gäller vid ar- betsskada. Möjligheterna till olika former av ersättning vid arbetsskada är i och för sig stora. Boken vägleder i det ganska invecklade och många gånger svårmanövrerade ersätt- ningssystem som finns till förfogande. Rätt tillämpade kan dessa regler bl.a. innebära full ersättning för förlust av inkomst samt dessut- om gottgörelse, i stort sett enligt skadestånds- rättens normer, för ideell skada. Men man vet att många går miste om ersättning på grund av okunskap om vad som gäller, eller på grund av att arbetsskadan dokumenterats och utretts alltför bristfälligt. Vid arbetsskada sammanträffar ett antal ersättningsordningar. Arbetsskadeförsäkring- en, som ligger i botten, är en del av vår socialförsäkring. Så finns det ”ovanpå” en kollektivavtalad kompletterande försäkring i form av Trygghetsförsäkringen vid arbets- skada (TFA) och motsvarande för kommunalt och statligt anställda. Den har som främsta funktion att tillhandahålla ideell ersättning. Att regelsystemet i dag är så svåröverskådligt och kräver sakkunnig hjälp sammanhänger främst med att arbetsskadeförsäkringen stra- mades åt i början av 1990-talet med bl.a. skärpta bevisregler, vilka dock så småningom kunde lättas. Vidare hanterades TFA på ett olyckligt sätt under en stor del av 1990-talet – trots god ekonomi i försäkringen inskränktes rätten till ersättning till fall där den skade- lidande kunde påvisa vållande till arbetsska- dan på arbetsgivarens sida. Begränsningen finns ännu kvar för olycks- fall i arbetet med skadedatum före den 1 maj 2001 samt för arbetssjukdomar. Skadehandboken, som nu finns i sin fjärde upplaga, är en förträfflig, överskådlig hand- ledning i regelsystemet. Juridiken är samlad i en första del. Där behandlas vad en arbetsska- da är för något. Sedan redovisas vem som kan Ifu-böckerna beställs per tel 08-505 570 30 eller på den bokbeställningssida som finns på www.ifu.se. LOs skadehandbok beställs genom LO- distribution, tel 026-24 00 26, fax 026-24 00 10, e-post lo@strombergdistribution.se.
Utgåva:
4, 2003
Språk: Internationell
Kategori:
Artiklar före 2014
Bilaga