Pensionsreform med sunda principer

115 Pensionsreform med sunda principerNFT 2/2003 I januari 1994 lyckades politiker, represente- rande 85 % av väljarna, ena sig om en omfat- tande reformering av det svenska allmänna pensionssystemet. Från och med 1995 har de nya reglerna successivt införts. För dem som är födda efter 1953 gäller de nya intjänande- reglerna fullt ut. Reformen innehåller förstås en del kompro- misser, men baseras till allra största delen på ett antal principer: Ett allmänt system. Åtskillnad mellan ålderspensioner och sjuk- pensioner. Livsinkomstprincip (18,5 % av inkomsten). Fördelningspolitiska tillägg, främst barnår. Beskattad garantipension, ej grundpension. Pensionsreform med sunda principer Följsamhet till löneutvecklingen (med för- skott vid pensioneringen). Följsamhet till medellivslängden (fram till pensioneringen). Flexibel pensionsålder fr.o.m 61 år. Årlig information om den egna pensionen. En del (2,5 %) av avgiften går till premie- pension. Successivt genomförande. Automatisk balansering: ”broms” och ”gas”. Reformen har stegvis genomförts. Nu senast har de gamla folkpensionerna räknats om till beskattade garantipensioner som ersätter folk- Bo Könberg, riksdagsledamot (fp), var ordförande i den grupp som skapade det nya pensionssystemet. Bo Könberg bo.konberg@riksdagen.se av Bo Könberg I denna artikel bemöter författaren den kritik mot pensionsreformen, som Jan Hagberg och Ellis Wohlner för fram i sin artikel ”The Market for Social Insecurity”, publicerad i NFT nr 4/2002. Bo Könberg hävdar bland annat: Motståndet mot reformen har avtagit sedan den infördes och motståndarna, vänsterpartiet och miljöpartiet, har sinsemellan helt olika alternativ till reformen. Livsinkomstprincipen är mer rättvist än det gamla ATP-systemet. Det nya pensionssystemet ger – vid samma livslängd – lägre pension än ATP endast om tillväxten blir lägre än 2%. Vid så låg tillväxt hade avgifterna till ATP behövt öka betydligt. Det nya systemet bygger på tydliga principer, vilket inte var fallet med ATP-systemet. 116 Pensionsreform med sunda principer pensionen, pensionstillskottet och det särskil- da grundavdraget för pensionärer. Motståndet mot reformen är nu närmast mindre än då den beslutades sommaren 1994. I dagens riksdag är vänsterpartiet och miljö- partiet de enda motståndarna. Men deras al- ternativ till reformen är helt olika. Vänster- partiet önskar sig ett slags reformerat ATP, relativt likt det som Jan Hagberg och Ellis Wohlner (H&W) pläderar för i NFT nr 4/ 2002. Miljöpartiet önskar sig ett system med grundpension lika för alla. Skillnaderna mel- lan dessa två alternativ är större än mellan vart och ett av dem och pensionsreformen. Den svenska pensionsreformen har, som H&W skriver, väckt ett mycket stort interna- tionellt intresse. De nämner att länder som Lettland, Polen, Ryssland, Kroatien och Mon- goliet genomför pensionsreformer enligt den nya svenska modellen. De kunde ha lagt till Italien som redan 1995 beslöt om en liknande reform, om än med mycket långa övergångs- tider. De förändringar som nu beslutats i Finland*) går i samma riktning som den svens- ka reformen. Den norska pensionskommis- sionen presenterade i höstas två alternativ till reformering av det norska ”ATP-systemet”– ett grundpensionssystem samt den nya svens- ka modellen. I ett par utländska rapporter, som utkommit sedan H&W publicerade sin kritiska artikel, får den svenska reformen en positiv behand- ling. Den rapport om medlemsländernas pen- sionssystem som presenterades för Europe- iska Rådet i slutet av mars är klart positiv. Samma månad presenterades vid en konfe- rens i Bryssel en rapport om hur 12 industri- länder väntas klara de demografiska föränd- ringarna fram till år 2040. Av de sju länder från fastlandseuropa, som är med, förväntas Sverige klara sig bäst. En orsak är vår pen- sionsreform. H&W:s artikel innehåller mycken kritik mot reformen. De förändringar de själva säger att pensionsexperter skulle ha velat se (under- förstått istället för reformen) är: 1.Indexering till ekonomisk tillväxt i stället för till konsumentpriserna. 2.Höjning av den normala pensionsåldern. 3.Öppning för en sänkning av pensionerna som svar på demografiska förändringar, om och när det behövs. Istället för detta säger H&W att det blev något ”mycket annorlunda”. Är det så? Det nya systemet är löneindexerat till skill- nad från ATP som var prisindexerat. Den normala pensionsåldern kommer sannolikt att höjas som resultat av följsamheten till medel- livslängden och därmed genomförs den sänk- ning av den (årliga) pensionen som demogra- fin leder till. Det förefaller här som om den enda skill- nad, som föreligger mellan reformen och det som H&W tillstyrker, är att anpassningen till demografin i reformen sker automatiskt och successivt och inte genom nya politiska be- slut. Sådana beslut skulle då sannolikt ske mer sällan och därför med större steg. Inte mycket till skillnad kan man tycka. Nej, men de största skillnaderna rör nog inte dessa ändringar utan införandet av andelen med premiepension samt livsinkomstprincipen i stället för 15- och 30-årsreglerna. Till detta kommer, för H&W, att det nya systemet antas ge minskade pensioner för den stora majorite- ten samt att det sker en enorm maktöverföring från samhället till särintressen. Premiepensionen H&W kritiserar såväl fondering som sådan som möjligheten att placera i aktier. Av de 18,5 procentenheterna går upp till 2,5 procen- tenheter till individuell placering i investe- ringsfonder, oftast aktiefonder. Det innebär att den delen blir fonderad och att utveckling- en av dessa pensionsrättigheter kommer att bero av hur fonderna utvecklar sig. 117 Pensionsreform med sunda principer Det finns flera skäl till detta. De borgerliga partierna som drev detta önskade ett fonderat inslag, ville ha det i decentraliserade former och tyckte att det var bra att pensionerna inte bara blev beroende av lönetillväxten. De trod- de också att inslaget skulle höja de framtida pensionerna genom att det genomsnittliga aktievärdet skulle öka snabbare än de genom- snittliga lönerna. Socialdemokraterna hade på denna senare punkt samma bedömning. Från socialdemokratiskt håll drevs i sär- skild ordning också förslaget att buffertfon- derna (de forna AP-fonderna) skulle få möj- lighet att investera i aktier. Skälet till detta var detsamma; bedömningen att detta skulle öka värdet på fonderna. Börsutvecklingen sedan våren 2000 har för- stås fått många att betvivla att aktieplacering- ar i premiepensionen och av buffertfonderna kommer att stärka pensionssystemet. Till detta kan sägas att tre år är en mycket kort period för ett pensionssystem. Att tidpunkten för place- ringarna av såväl premiepensionen som för buffertfonderna nu förefaller extremt olyck- lig är klart. Hade de första placeringarna av premie- pensionen ägt rum något år tidigare, så hade utvecklingen varit annorlunda. Det året ökade Stockholmsbörsen inklusive utdelningar med mer än 70 %. Hade placeringsreglerna för buffertfonderna ändrats några år tidigare, så hade dessa ökat i värde mycket kraftigt. Men med facit i handen är det ingen konst att veta när placeringarna borde ha gjorts. Om det kommer att visa sig klokt att placera delar av pensionsavgifterna och delar av buf- ferten i aktier kan vi förstås ha olika bedöm- ningar av. Lite paradoxalt är det att de som i dessa dagar är mest skeptiska till att aktier kan öka snabbare än den ekonomiska tillväxten oftast befinner sig på vänsterkanten. De till- hör en tradition som ju ofta hävdat att de gynnade som ägt aktier kunnat öka sina för- mögenheter snabbt. För mig – och andra borgerliga – har införandet av premiepensio- nen varit ett sätt att se till att hela befolkningen skulle få direkt ekonomisk utbyte av att aktier ökar snabbare än tillväxten. Livsinkomstprincipen I det nya systemet kommer alla inbetalningar (upp till förmånstaket på 7,5 lönebasbelopp) att ge pension. I ATP-systemet räknades inte inbetalningar utöver 30 år och pensionen ba- serades på de 15 bästa åren. Det innebar att inbetalda avgifter fördes över från personer som arbetade många år med en flack inkomst till personer som arbetade relativt få år och med en brant löneutveckling. De senare kun- de i extremfallet få s.k. full pension efter att ha arbetat heltid i 15 år och femtedelstid i 15 år, dvs. sammanlagt 18 år heltid för att få pension i 15–16 år. De som ville behålla ATP-systemet, oftast personer på den politiska vänsterkanten, har inte varit speciellt tydliga i att argumentera för varför ATP var mer rättvist än det nya syste- met. Den relativa tystnaden är förstålig. Vad är det för rättvist i att personer som arbetar i många år med låg inkomst får ut mycket mindre pension per inbetald krona än de med hög inkomst och relativt få arbetade år? Lägre pension? Blir den (årliga) pensionen lägre i det nya systemet än i ATP? En springande punkt är då medellivslängden. Den kommer sannolikt att öka. Då minskar – allting annat lika – den årliga pensionen. Men skulle ett ev. reforme- rat ATP kunnat undvika motsvarande änd- ring? H&W verkar ju inte så säkra på det. Se ovan vad de säger om demografin. Det tycks ju på den här punkten bara vara automatiken i det nya systemet som de tycker illa om, inte effekten. I övrigt är nog svaret på frågan att om tillväxten blir ca 2 %, så blir den genomsnitt- liga pensionen i de båda systemen densamma. 118 Pensionsreform med sunda principer Blir tillväxten lägre, så blir pensionerna lägre än i ATP – om ATP hade kunnat bibehållas även vid låga tillväxter. Detta verkar inte särskilt sannolikt och hade i så fall krävt betydande höjningar av pensionsavgiften. Maktförskjutning? För premiepensionsdelen gäller stor valfrihet för den enskilde. Det finns flera hundra fonder att välja mellan. Under de närmaste årtion- dena kommer premiepensionerna att stiga, medan buffertfonderna kan väntas börja minska under 2010-talet. När påfrestningen på pensionssystemet är som störst kommer buffertfonderna förstås vara som minst, om inte avkastningen på aktier blir hög. Det som H&W här är kritiska mot är just det att det blir mer pengar sammanlagt i de många individuellt valda fonderna och mindre i de gamla AP-fonderna. Om detta kan man för- visso tycka olika. För mig som liberal är den beskrivna utvecklingen inte negativ. Tydliga principer En av de många fördelarna med pensions- reformen är de tydliga principer den bygger på och därmed goda möjlighet att ta ställning till dem. Den som vill kan gå tillbaka till början av denna artikel och läsa om huvud- punkterna och fråga sig själv: Tycker jag att varje krona ska räknas? Tycker jag att pen- sionsrättigheterna och pensionerna bör följa den genomsnittliga löneutvecklingen för lön- tagare? Tycker jag att barnår bör ge pensions- rättigheter? Tycker jag att en del av pensions- avgifterna ska kunna placeras i aktiefonder? Denna tydlighet saknas i H&W:s artikel. Att de tycker extremt illa om reformen är klart och att de är kritiska mot den socialdemokra- tiska förankringen av pensionsuppgörelsen är också klart, men tycker de verkligen illa om de grundläggande livsinkomst- och följsam- hetsprinciperna? Vi från de fem partier som gjorde uppgörel- sen 1994 vet vad vi tycker. Pensionsreformen var både nödvändig och bra. *) Se även artikeln ”Lagstadgade ålderspensioner i Finland och Sverige – en jämförelse” av Pauliina Havakka på sid 119 i detta nummer. (red.anm.)