Ny försäkringslagstiftning i Finland

143 NFT 2/1997 Ny försäkringslagstiftning i Finland I slutet av fjolåret och i början av detta år stiftade riksdagen ett antal för försäkringsbranschen centrala lagar. Den nya lagstiftningen reglerar frågan om garan- tiordning inom lagstadgade försäkringar, den lagstad- gade olycksfallsförsäkringens framtida ställning samt pensionsförsäkringsbolagens solvens, placeringar och förvaltning. Lagen om försäkringsbolag revideras dess- utom på ett antal punkter till följd av de ändringar som gjorts i lagen om aktiebolag och som träder i kraft 1.9.1997. Arbetet kring garantiordningsfrågorna gav upphov till en fortsatt utredning om försäk- ringsbolagens solvens och vilka ändringar i de nuvarande solvensreglerna som eventuellt borde företas. Den nya garantiordnings- och arbetspensionsförsäkringslagstiftningen har föregåtts av ett grundligt utredningsarbete. Lagarna har stiftats utgående från regerings- propositionerna RP 226/1996 rd (garantiord- ning), RP 227/1996 rd (olycksfallsförsäk- ring), RP 241/1996 rd (pensionsförsäkrings- bolagens solvens och placeringar) samt RP 255/1996 rd (pensionsförsäkringsbolagens förvaltning). I Finlands Författningssamling har lagarna i ovannämnd ordning sifferbe- teckningarna 1084-1088/96, 1204-1207/96, 1292-1299/96 och 354/97. Propositionen RP 18/1997 rd har ännu inte utmynnat i lagstift- ning (ändringar i lagen om försäkringsbolag och i vissa andra lagar). Garantiordningsfrågorna började utredas i en arbetsgrupp som tillsattes av social- och hälsovårdsministeriet i juni 1994. Gruppen avlät ett mellanbetänkande om lagstadgade försäkringar i december 1995 och sin slut- rapport om frivilliga försäkringar i mars 1996. Sedan gammalt har frågan för arbetspen- sionernas del varit reglerad i lagen om pension för arbetstagare på så sätt, att arbetspensions- anstalterna varit ålagda ett gemensamt ansvar för den händelse att någon av dem går i konkurs. I fallet Pensions-Kansa trädde det gemensamma ansvaret i kraft och bolagets pensionsbestånd togs över av de övriga pen- sionsförsäkringsbolagen. Täckningen av det Leif Rehnström av Leif Rehnström, sektionschef vid Finska Försäkringsbolagens Centralförbund och sekreterare för Försäkringsföreningen i Finland 144 pensionsansvarsunderskott som kunde kon- stateras vid konkursen föranledde en obetydlig höjning av arbetspensionsförsäkringspremien (APL-premien). Efter en lagändring i oktober 1996 är numera också Sjömanspensionskas- san inkluderad i det gemensamma konkurs- ansvaret. Garantiordningslagstiftning för lagstadgade skadeförsäkringar Den nya garantiordningslagstiftningen gäller den lagstadgade olycksfallsförsäkringen, tra- fikförsäkringen och patientförsäkringen. Er- sättningarna i de ifrågavarande grenarna skall säkerställas genom att en årlig garantiavgift vid behov uppbärs av alla de försäkringsbolag som bedriver lagstadgad försäkring av de nämnda slagen. Avgiftens storlek är propor- tionell mot respektive bolags premieinkomst. Inom trafikförsäkringen och den lagstadgade olycksfallsförsäkringen åläggs bolagen att gardera sig på förhand genom att uppta en särskild garantiavgiftspost i balansräkningen. För patientförsäkringens vidkommande upp- bärs garantiavgiften först i efterhand, dvs. i händelse av inträffad konkurs eller likvida- tion. Garantisystemet omfattar också utländ- ska bolag. De behöver emellertid inte göra några förhandsreserveringar utan får lov att tillskjuta medel i efterhand ifall den gemen- samma garantin utlöses. För frivilliga försäkringars vidkommande, särskilt livförsäkringar, tog arbetsgruppen en klart negativ hållning till garantiordningar. I slutrapporten konstateras, att garantiord- ningar som baserar sig på försäkringsbolagens gemensamma ansvar eller på statligt ansvar alltid har betydande moral hazard-effekter. Det påpekas också, att det är osäkert huruvida utländska livförsäkringsbolag kan åläggas att delta i finansieringen av en gemensam garantiordning. Som ett ytterligare motiv anfördes, att en garantiordning – på grund av den starka koncentrationen inom branschen i Finland – skulle kunna leda till att kunderna skulle flytta över sina liv- och pensionsbespa- ringar till andra sparformer eller till utländ- ska livbolag, vilket i sin tur skulle försätta de finska livbolagen i en ekonomiskt ohållbar situation. Arbetsgruppen föreslog emellertid ett antal andra metoder än garantisystem för tryggandet av förmånerna för ersättningstag- are i konsumentställning. I skadeförsäkring- ar skulle man, i händelse av ett försäkrings- bolags konkurs eller likvidation, av det ifrå- gavarande bolagets försäkringstagare kunna uppbära en tilläggspremie för att trygga för- månerna för problembolagets ersättningstag- are. Vidare föreslogs en utveckling av sol- venskraven samt en effektivering av över- vakningssystemet på så sätt att försäkrings- bolagens risker i tillräckligt god tid kan identifieras och analyseras. Arbetsgruppens förslag om de frivilliga försäkringarna har varit på remiss och ärendet ligger nu hos social- och hälsovårdsministeriet. Den finländska olycksfallsför- säkringen öppnas för utländsk konkurrens Den finländska olycksfallsförsäkringen har som bekant utgjort ett tvistefrö i integrations- förhandlingarna mellan Finland och EU. Det faktum att den lagstadgade olycksfallsför- säkringen i vårt land sköts av privata försäk- ringsbolag trots att grenen ifråga har karak- tären av socialförsäkring har av Finlands kontrahenter i Bryssel allt sedan EES-för- handlingarna uppfattats som en svårlöst ekvation. Nu har i varje fall riksdagen god- känt en ändring av lagen om olycksfallsför- säkring, en ändring som från ingången av år 1999 ger utländska bolag rätt att konkurrera om den lagstadgade olycksfallsförsäkringen. I lagpropositionens sammanfattning konsta- teras, att lagstadgad olycksfallsförsäkring i Finland skall kunna bedrivas av inhemska bolag och dessutom, med stöd av koncession 145 som myndigheterna i hemstaten har beviljat, av sådana utländska försäkringsbolag som har sin hemort inom EES-området. Samma gäller utländska försäkringsbolag som har sin hemort utanför EES och som har beviljats koncession av de finländska myndigheterna. Inledandet av verksamhet förutsätter vidare anmälan till ministeriet och till Olycksfalls- försäkringsanstalternas Förbund. Ersätt- ningsverksamheten skall ske enligt lagstift- ningen i Finland. Fastställandet av försäk- ringspremierna slopas, men premierna skall dock fortfarande basera sig på den risk för olycksfall som arbetet medför. Lagändringen innebär också att Olycksfallsförsäkringsan- stalternas Förbunds ställning, administra- tion och uppgifter nu blir definierade i lag. Av alla bolag som bedriver lagstadgad olycks- fallsförsäkring i Finland krävs obligatoriskt medlemskap i förbundet. Nya lagar om pensionsförsäkringsbolagens solvens och placeringar Ett antal lagar som hänför sig till pensions- försäkringsbolagens solvens och placeringar trädde i kraft vid årsskiftet. Solvenskraven för försäkringsbolag som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring har höjts, och hela sol- vensövervakningens mekanism har ändrats. Ifråga om finansieringen av pensionerna har ändringar företagits som gjort det möjligt att sänka ansvarsskuldens ränteantagande utan att det lett till något väsentligt behov av att höja arbetspensionspremien. Inga ändringar i pensionsskyddets innehåll har gjorts. Lag- stiftningen bygger på en utredning om place- ringsverksamheten inom arbetspensionssys- temet som en grupp under verkställande di- rektör Kari Puros (VD för pensionsförsäk- ringsbolaget Ilmarinen) ledning lade fram i november 1996 samt delvis på utrednings- man Matti Louekoskis (direktör vid Finlands Bank) promemoria om pensionsförsäkrings- bolagens förvaltning. Revideringsprojektet avseende pensionsbolagens förvaltning, sol- vens och placeringar är totalt sett mycket omfattande. En viktig orsak bakom reformen har varit det faktum, att man velat ge pensionsförsäk- ringsbolagen bättre möjligheter än hittills att placera i exempelvis aktier och andra mera lönsamma, men samtidigt också mera risk- fyllda objekt. Fram till nu har pensionsför- säkringsbolagens medel i tilltagande grad kommit att placeras i statsobligationer, men detta har på sikt ansetts vara mindre önskvärt. Pensionsförsäkringsbolagens solvensbuffer- tar har tidigare varit så små, att de avsevärt begränsat bolagens placeringar, något som nu korrigerats med den nya lagstiftningen. Miniminivån på pensionsförsäkringsbola- gens verksamhetskapital höjs betydligt, dock inte mera än vad hanteringen av placerings- risken förutsätter. Verksamhetskapitalets miniminivå kommer att vara beroende av hur bolagets placeringar är fördelade, varvid hän- syn skall tas till olikheterna i placeringsris- kerna. Förutom verksamhetskapitalet skall också utjämningsansvaret beaktas i solvens- övervakningen. Verksamhetskapitalet skall dock alltid uppgå till minst två procent av ansvarsskulden. Lag om arbetspensions- försäkringsbolag stiftad Utredningen om pensionsförsäkringsbola- gens förvaltning utmynnade i en lagproposi- tion, som avläts till riksdagen i slutet av fjolåret. Efter normal riksdagsbehandling stiftades en helt och hållet ny lag om arbets- pensionsförsäkringsbolag, som trädde i kraft 1.5.1997. Avsikten med lagen har varit att göra speciellt placeringsverksamheten i de bolag som bedriver lagstadgad pensionsför- säkringsrörelse mera självständig i förhål- lande till eventuella andra koncernbolags placeringsrörelse. Enligt lagen skall besluten 146 om pensionsförsäkringsbolagets placerings- verksamhet fattas självständigt och besluten skall beredas av bolagets egen personal. Hur lagen skall tillämpas på denna punkt blir emellertid beroende av närmare föreskrifter från social- och hälsovårdsministeriet, före- skrifter som tillsvidare inte utfärdats. Förvaltningsråd blir obligatoriska i pen- sionsförsäkringsbolagen och minst hälften av medlemmarna i bolagens förvaltningsråd och styrelse skall representera försäkringsta- garna och de försäkrade. Dessa förvaltnings- rådsmedlemmar skall utses av löntagar- och arbetsgivarorganisationerna. I dagens läge är arbetsmarknadsorganisationernas repre- sentation mindre och den grundar sig på avtal. Verkställande direktören (och en even- tuell vice verkställande direktör) skall utses av styrelsen eller förvaltningsrådet med två tredjedelars majoritet av de avgivna rösterna. Denna kvalificerade majoritet gäller också det fall att det tillsättande organet beslutat avskeda verkställande direktören. Den nya lagen stipulerar strängare regler vad gäller möjligheterna för personer i pensionsförsäk- ringsbolagens ledning att arbeta inom andra försäkringsbolag eller finansinstitut. Genom lagen har man också velat begränsa pen- sionsförsäkringsbolagens möjligheter att äga kredit- eller finansinstitut. För pensionsbolag gäller således den begränsningen, att de en- dast kan äga högst 10 procent av aktierna i kredit- eller finansinstitut. För vanliga försäk- ringsbolag tillåts ett 100-procentigt ägande. Lagen om försäkringsbolag harmoniseras med lagen om aktiebolag Förändringarna i lagen om försäkringsbolag betingas som nämnts av de ändringar som gjorts i lagen om aktiebolag och som träder i kraft 1.9.1997. Avsikten är att de nya stad- gandena i lagen om försäkringsbolag (och i vissa andra lagar som har samband med den) skall träda i kraft vid samma tidpunkt. De nya stadgandena kan exemplifieras med följande: Försäkringsaktiebolagen skall liksom ock- så andra aktiebolag indelas i publika och privata aktiebolag. Varje bolag har självt rätt att bestämma huruvida det vill vara publikt eller privat, dock med det undantaget, att om det är ett börsbolag eller dess värdepapper är föremål för offentlig handel skall det ombil- das till ett publikt aktiebolag. Också ömsesi- diga försäkringsbolag kan om de så vill om- bildas till publika bolag. Det föreslås också att i lagen intas stadganden om ett försäk- ringsbolags rätt att uppta krediter samt ställa säkerheter. I den nuvarande lagen finns inga stadganden som gäller direkt detta, men det har ansetts att av förbudet att bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse följer att ett försäkringsbolag bör arrangera sin verksam- het utan att ta upp lån. Stadgandena om fusion föreslås bli reviderade; strävan är att regleringen av försäkringsbolagsfusioner så långt som möjligt skall stämma överens med aktiebolagslagens stadganden om fusion. Stadgandena om överlåtelse av försäkrings- beståndet har i förslaget avskiljts till ett eget kapitel. Vidare föreslås ett nytt kapitel som gäller ändring av ett försäkringsbolags bo- lagsform. Arbetsgrupp tillsatt för utredning av solvensfrågor Såsom tidigare nämndes i avsnittet om garan- tiordningsfrågor föreslog arbetsgruppen i sin slutrapport ett antal andra metoder än garan- tisystem för att trygga ersättningstagarnas ställning i händelse av försäkringsbolags lik- vidation eller konkurs. Gruppen föreslog bl.a. att social- och hälsovårdsministeriet tillsätter en särskild arbetsgrupp, vars uppgift är att • utreda möjligheterna av att utveckla sol- venskraven på så sätt, att kraven bättre än nu beaktar placeringstillgångarnas struk- tur och förändringarna i tillgångarnas värde 147 samt utreda möjligheterna av att utveckla till- synssystemet och försäkringsbolagens verk- samhet bl.a. på så sätt, att försäkringsbo- lagens risker i tillräckligt god tid kan upp- täckas och analyseras och att social- och hälsovårdsministeriets befogenheter att ingripa när missförhållanden upptäckts samtidigt utökas. Ministeriet tillsatte 11.11.1996 en arbets- grupp för utredning av ovanstående frågor. I likhet med den tidigare garantiordningsar- betsgruppen har också denna grupp en mycket ”tung” sammansättning. Dess arbete leds av ministeriets överdirektör Tarmo Pukkila. Tid för arbetet har beviljats till den 30 september 1997. Om gruppen föreslår större ingrepp i nuvarande regler är lagstiftning att emotse, i annat fall kan regleringen skötas genom före- skrifter från social- och hälsovårdsministeriet. Två nya viktiga lagförslag Ett par pågående lagstiftningsprojekt kan ytterligare nämnas. Den rätt nya lagen om bostadsköp har varit föremål för revidering till den del att nya stadganden om byggfels- försäkring har utarbetats. Lagändringen har förelagts riksdagen i början av maj och lagen torde stadfästas ännu före sommaren. Samma tidtabell är för handen vad gäller en lag om obligatorisk miljöskadeförsäkring. Denna lag skall tillämpas i det fall att förorsakaren av en miljöskada förblir okänd eller konstateras vara betalningsoförmögen. Myndigheterna har varit den drivande kraften härvidlag medan storindustrin motsatt sig projektet. Försäkringsbranschen har beredskap att ta hand om en dylik försäkring; i övrigt är branschens inställning neutral vad gäller själva behovet av försäkringen.