Grupptalan – i ett försäkringsperspektiv - Replik från Försäkringsförbundet

298 Grupptalan – i ett försäkringsperspektiv NFT 3/2005 Allmänt om grupprättegångar De exempel på grupprättegångar från verkli- ga livet, som lyfts fram av Per Henrik Lind- blom, rubbar inte den i grunden kritiska in- ställning som försäkringsbranschen har mot denna processform. Självfallet måste det finnas goda möjlighe- ter att få en sak prövad i domstol. Detta är en förutsättning för en fungerande rättsordning. Det bör dock eftersträvas att tvister handläggs utanför domstolarna. Domstolsprocesser med- för nämligen ofta långa handläggningstider och orsakar stora kostnader såväl för parterna själva som för samhället i stort. För svensk del finns sedan länge en god tradition kring alternativ processlösning. Det är förhållandevis få tvister som förs till dom- av Anders Beskow Per Henrik Lindblom behandlar i förra numret av Nordisk Försäkrings- tidskrift den förhållandevis nya lagen om grupprättegång. I artikeln återspeglas väl den kritiska inställning som branschen haft – och alltjämt har – till lagstiftningen. Artikeln koncentreras på förutsättningarna att använda rätts- skyddsförsäkringar i grupprättegångar. Förhållandena redovisas på ett anmärkningsvärt sätt; det ges intrycket att försäkringsbolagen, när en lag om grupprättegång trots allt införts, genom försäkringsvillkoren försöker hindra grupprättegångar. Som kommer att framgå speglar villkoren för rättsskyddsförsäkringen något som varit känt under hela den tid som en lagstiftning om grupprättegång övervägts. stolarna. Till detta bidrar bl a att det i närings- livet finns olika frivilliga organ, som på ett rationellt och kompetent sätt lämnar förslag på hur tvister ska lösas. Inte minst på försäk- ringsområdet finns flera goda exempel på detta. Viktig är också Allmänna reklama- tionsnämnden; ett organ som dock förvånans- värt nog inte tilldelas de resurser som behövs för en tillräckligt bred verksamhet. När det sedan gäller tvister, som trots allt måste hanteras av våra domstolar, ska vi ha en processform som väl kan försvaras. Enligt branschens mening är det dock svårt att finna tillräckligt starka skäl för ett system med grupptalan. Under lagstiftningsprocessen Grupptalan – i ett försäkringsperspektiv Replik från Försäkringsförbundet Anders Beskow är vice verkst. direktör i Sveriges Försäkringsförbund. Anders Beskow anders.beskow @forsakringsforbundet.se 299 Grupptalan – i ett försäkringsperspektiv framhölls från flera håll att man inte lade tillräcklig vikt vid andra redan tillämpade processformer, såsom pilotmål och kumula- tion – processformer som i hög grad svarar mot de behov som sägs ligga bakom lagstift- ningen om grupptalan. Visserligen visade lag- stiftaren förståelse för en del av argumentatio- nen mot en ny lagstiftning, t ex att den som ska omfattas av en dom i en grupprättegång måste ha förklarat sig villig att delta i processen. Men tyvärr stod man fast vid att en ny lagstift- ning skulle drivas igenom. I praktiken aktualiseras grupptalan mot se- riösa och stabila företag. Oseriösa och ekono- miskt svaga företag finns nämligen ofta inte kvar när en rättegång inleds eller när en i och för sig bifallen talan ska verkställas. Och av seriösa företag kan förväntas respekt för med- delade domar även i förhållande till dem som formellt inte omfattas av utslaget. Till denna kategori torde höra de företag som i Per Hen- rik Lindbloms artikel utpekas som parter i grupprättegångar under senare tid. Sammanfattningsvis finns det alltså anled- ning att alltjämt förhålla sig kritisk till den nya lagstiftningen. Finansiering av grupprättegångar Per Henrik Lindblom uttrycker sig som att försäkringsbolagen, när man inte lyckats hin- dra en lagstiftning, bestämt sig för att försöka stoppa grupprättegångar genom tillämpning- en av rättsskyddsvillkoren. Den som tar del av Försäkringsförbundets argumentation i re- missyttranden och i andra sammanhang allt- sedan mitten av 1990-talet, finner att bran- schen tydligt varnat för svårigheterna att fi- nansiera grupprättegångar. Branschen erinrade redan 1995 om de be- gränsningar som statsmakterna då var på väg att göra beträffande rättshjälpen. Samtidigt framhöll branschen att det alls inte var givet att grupprättegångar skulle komma att bekos- tas genom rättsskyddsförsäkringar. Tvärtom, det påpekades att det var svårt att se att villko- ren för rättsskyddsförsäkringarna skulle kom- ma att justeras så att de i allmänhet kunde utnyttjas i grupprättegångar. Vad som också framfördes var att rättsskyddsförsäkringarna sedan länge var begränsade, på det sättet att de inte kan utnyttjas när tvisteföremålets värde inte överstiger ett halvt basbelopp. Frågan togs också upp av branschen några år senare, bl a vid en uppvaktning hos justitie- ministern. Då framhölls vikten av att lagstif- taren i samband med en ny lag om grupptalan tog ställning till förutsättningarna att utnyttja rätthjälp i dessa sammanhang. Så skedde dock inte. Den framtida utvecklingen på rättsskydds- området grundas inte på en branschgemen- sam uppfattning. Rättsskyddsvillkoren, lik- som försäkringsvillkoren i övrigt, avgörs av det enskilda försäkringsbolaget. I vad mån rättsskydd kan utnyttjas vid grupprättegångar beslutas alltså av bolagen själva. Det kan dock generellt sett sägas att vi under senare tid haft en utveckling av rättsskyddsförsäkringen, som innebär en höjning av taket för maximal er- sättning. Rättsskyddet utgör i dag normalt en del av villa/hemförsäkringarna; premien för försäk- ringen inkluderar alltså försäkringsbolagens kostnader också för rättsskydd. Internatio- nellt sett är detta ovanligt. I andra länder brukar rättsskydd meddelas separat, något som av naturliga skäl innebär rätt höga försäk- ringskostnader och därmed höga försäkrings- premier. Detta förklarar varför det i andra länder inte är lika vanligt med rättsskyddsför- säkring som vi är vana vid. Försäkringsprodukterna bestäms alltså inte branschgemensamt. De växer fram på en marknad i konkurrens, där villkoren anpassas till kundernas önskemål. Dessa i sin tur styrs i hög grad av den premie som försäkringsbo- lagen tar ut. Premierna påverkas av försäk- ringsbolagens kostnader. Att dessa kan bli höga vid grupprättegångar är uppenbart. Frå- 300 Grupptalan – i ett försäkringsperspektiv gan är om försäkringstagarna i stort inom ramen för sina villa/hemförsäkringar är in- tresserade av att finansiera sådana rättegång- ar, särskilt om man kan peka på att det finns andra och så mycket lämpligare sätt att lösa tvister. Grupprättegångar orsakar ofta höga rätte- gångskostnader också för svaranden. Det är minst sagt rimligt att det finns vissa garantier för att en svarande, när käromålet inte vinner bifall, får sina kostnader täckta. Detta är an- ledningen till att branschen, liksom en del andra remissinstanser under lagstiftningsarbe- tet, tyvärr utan framgång förordat att grupp- medlemmarna ska ha ett ansvar för rätte- gångskostnaderna. Det är märkligt att svaran- dens intresse väger så lätt också för Per Henrik Lindblom. Det är svårt att acceptera att gruppmedlem- mars intresse att kunna föra en grupptalan ska vara så mycket viktigare än svarandens intres- se. I vart fall för försäkringsbranschen ligger det närmare till att ett flertal gruppmedlem- mar på kärandesidan, som förlorar ett mål, delar ansvaret för rättegångskostnaderna än att en svarande, som i och för sig vunnit processen, måste bära sina egna kostnader därför att det inte finns gruppmedlemmar som enligt lag är skyldiga att svara för dessa.