Finlands rapport om de tredje försäkringsdirektiven

198 TEMA EUNFT 3/1994 Finlands rapport om de tredje försäkringsdirektiven av vicehäradshövding Jorma Savonen, utvecklingschef vid Företagarnas Fennia, Helsingfors 1. Situationen i Finland I Finland hålls den 16 oktober en folkomröstning om medlemskap i Europeiska unionen och därefter träffar riksdagen det slutliga avgörandet i frågan. Det eventu- ella medlemskapet i unionen har en stor betydelse för Finlands försäkringslagstiftning, eftersom frågan om det tredje skadeförsäkringsdirektivets ikraftträdande i Finland fortfarande delvis är öppen. Ett medlemskap i EU skulle innebära att bestämmelserna i det tredje skadeförsäkringsdirektivet tillämpas även i Finland. Finlands och Europeiska unionens divergerande åsikter om det tredje skadeförsäkringsdirektivets till- lämpningsområde och om Finlands lagstadgade olycksfallsförsäkring ledde till att Finland i detta skede lämnades utanför det tredje skadeförsäkringsdirektivet. Efta-staterna meddelade dock preliminärt att de tillämpar direktivet även på Finland. Dessutom har Finland uttryckt sin önskan att ingå bilaterala avtal med EU-länderna om tillämpning av direktivet. Jorma Savonen I höst har regeringen för avsikt att till riksda- gen avlåta förslag till lagar, som innehåller nationella bestämmelser om försäkringslag- stiftning som i överensstämmelse med det tredje livförsäkringsdirektivet föreslås träda i kraft i Finland. Därtill innehåller lagpaketet som alternativ till de nuvarande bestämmel- serna nationella bestämmelser som följer det tredje skadeförsäkringsdirektivet och är av- sedda att tillämpas på avtal med Efta-länderna och eventuella bilaterala avtal med EU-län- derna. Interna bestämmelser som anpassats till det tredje skadeförsäkringsdirektivet kom- mer också att införas i Finland. Enligt de uppgifter som för närvarande är tillgängliga väntas totalreformen träda i kraft i början av januari 1995. Den finländska arbetspensionsförsäkring- en lämnades utanför livförsäkringsdirektivens tillämpningsområde redan i samband med förhandlingarna om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet — och kommer också i fortsättningen att stå utanför, även om Fin- land blir medlem av Europeiska unionen. Förutsättningen för detta är att de finländska pensionsbolagen uteslutande bedriver lag- stadgad arbetspensionsförsäkring och att alla frivilliga försäkringar överflyttas till livförsäk- ringsbolagen före 1.1.1995. Enligt den prin- cip om etableringsrätt som gäller inom Euro- 199 TEMA EU peiska unionen kan emellertid ett utländskt försäkringsbolag som iakttar Finlands natio- nella lagstiftning grunda ett dotterbolag i Fin- land och börja bedriva arbetspensionsför- säkring. 2. Endast en koncession samt övervakning från hemlandet Övergången från en nationell marknad till en gemensam marknad i enlighet med de tredje direktiven förutsätter även i Finland att prin- cipen om en koncession och tillsyn från hemlandet iakttas. Då kan ett försäkrings- bolag på basis av en och samma koncession utöva försäkringsverksamhet i alla stater som hör till gemenskapen, antingen genom att grun- da filialkontor eller genom att från sitt verk- samhetsställe marknadsföra försäkringar över gränserna. Principen om hemlandstillsyn omfattar också ekonomisk övervakning av försäkringsverksamhet som utövas i en annan medlemsstat och har närmast karaktären av tillsyn i efterhand. Rätten att bevilja koncession överflyttas i Finland från statsrådet till social- och hälso- vårdsministeriet. Statsrådet kommer emeller- tid även i fortsättningen att bevilja tillstånd för lagstadgad olycksfallsförsäkring och arbets- pensionsförsäkring. Koncessionsansökan bör åtföljas av en plan för företagets verksamhet. Bolagets ledning förutsätts ha gott rykte samt behövlig yrkesmässig kompetens och erfa- renhet. Stadganden om kvalitativ ägarkon- troll har redan i ett tidigare skede tagits in i den finländska lagen om försäkringsbolag, men på grund av de tredje försäkringsdirektiven måste de i viss mån preciseras. Tillsynsmyn- digheterna i Finland har i år varit tvungna att praktiskt tillämpa reglerna för ägarkontroll i samband med att ett livförsäkringsbolag råka- de i ekonomiska svårigheter. Förhandsstadfästelsen av försäkringspremi- er och försäkringsvillkor kommer att upphö- ra, men när det gäller obligatoriska försäk- ringar skall tillsynsmyndigheterna få ta del av allmänna villkor och specialvillkor innan dessa tas i bruk. Inom livförsäkring måste bolagen i fortsättningen kunna dokumentera beräk- ningsgrunderna för premier och ansvarsskuld. Avvikande från tidigare bestämmelser kan finländska försäkringsbolag under vissa för- utsättningar också äga kreditinstitut eller fi- nansiella institut. 3. Försäkringsteknisk ansvarsskuld Försäkringsbolag skall upprätta en försäk- ringsteknisk ansvarsskuld, som omfattar hela affärsverksamheten. Stadgandena i de tredje direktiven innebär en betydlig utvidgning av täckningsbestämmelserna för de finländska skadeförsäkringsbolagen, som tidigare inte behövde täcka hela den försäkringstekniska ansvarsskulden. Med beaktande av vilket slag av försäk- ringsrörelse bolaget bedriver skall de medel som används till täckning av ansvarsskulden placeras tryggt och lönsamt och så att de kan omvandlas till pengar. I denna form innebär det sistnämnda en ny princip i Finlands lag- stiftning. Vidare skall tillgångarna placeras så att de uppfyller krav på tillräcklig mångsidig- het och riskspridning. De tillgångar som ingår i ansvarsskuldens täckning skall i regel värde- ras till gängse värde. Minst 75 % av ansvars- skuldens bruttobelopp skall täckas med till- gångar som har anknytning till en EES-stat eller därmed jämförbar stat. Försäkringsbolagets styrelse skall utarbeta riktlinjer för placeringen av bolagets tillgång- ar och därvid beakta täckningen av ansvars- skulden. Riktlinjerna skall hållas à jour med den aktuella situationen. Den finländska lagen om försäkringsbolag och den därtill hörande förordningen samt tillsynsmyndighetens cirkulär kommer att kompletteras med nya bestämmelser om medel 200 TEMA EU som lämpar sig för täckning av ansvarsskul- den och bestämmelser om maximibelopp för placeringar av olika slag. Även i Finland kommer stadgandena att omfatta maximigränser för såväl olika till- gångsslag som för placering i enskilda objekt. I de nya bestämmelserna fastställs en maximi- gräns på 40 % för fastighetsinnehav och en maximigräns på 10 % per fastighet, vilket eventuellt kan föranleda behov av ändringar i vissa försäkringsbolags placeringar. Bolagen beviljas dock en övergångsperiod till slutet av 1998. Den maximigräns på 5 % som fastställs för placeringar i ett enskilt företag av medel som utgör täckning för ansvarsskulden kom- mer knappast att vålla försäkringsbolagen i Finland några problem. 4. Service, konkurrens och effektivitet 4.1 Service och produktutveckling När de tredje direktiven träder i kraft och det uppstår en gemensam inre direktförsäkrings- marknad blir utbudet av försäkringstjänster och service nästan helt fritt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta kom- mer på många sätt att förändra den service som de finländska försäkringstagarna får, i och med att kundernas valmöjligheter ökar på grund av nya arbetsmetoder, nya produkter och nya tariffer. De finländska försäkringsbolagen blir tvungna att utveckla nya serviceformer och verksamhetsmetoder efter utländsk förebild eller enligt egen modell, eftersom de förr eller senare sprids hit när marknaden blir fri. Till exempel försäkringar av unit linked-typ säljs redan på den finländska marknaden och nästa år kan livförsäkringsbolagen troligen börja marknadsföra s.k. kapitaliseringsavtal, som helt saknar det riskelement som är utmärkan- de för försäkringar. 4.2 Distributionskanaler Ovannämnda produkters inträde på markna- den närmar de finländska bankerna och för- säkringsbolagen till varandra och har redan nu ökat bankernas betydelse som distribu- tionskanal för försäkringsbolagen. En annan konkurrensfaktor och distributionskanal som är rätt ny i Finland och som vinner terräng med den europeiska integrationen är mäk- larverksamheten. En lag om om mäklarverk- samhet trädde i kraft från början av 1994. I Finland verkar för närvarande drygt tio mäk- lare — både inhemska och utländska. Till- synsmyndigheterna är i färd med att registrera dem enligt föreskrifterna i lagen. Enligt in- officiella beräkningar inflyter för närvarande 1—2 % av de finländska företagens för- säkringspremier via mäklare. Också mäklar- verksamheten ställer nya krav på försäkrings- bolagens service och effektivitet. 4.3 Konsumentskydd För konsumenten blir det allt svårare att jäm- föra olika försäkringstjänster, när förhands- stadfästelsen av villkor och premier slopas med de nya direktiven. Därför är den infor- mation som försäkringsbolagen ger konsu- menterna om försäkringstjänster ytterst vik- tig. När den nya lagen om försäkringsavtal träder i kraft 1.7.1995, kommer konsument- skyddet på försäkringsområdet att förbättras och försäkringsbolagens informationsskyl- dighet att öka. 4.4 Inhemsk och utländsk konkurrens När de tredje försäkringsdirektiven träder i kraft och prissättningen därmed blir friare, kommer också priskonkurrensen till en bör- jan främst till synes som en inbördes konkur- rens mellan de inhemska försäkringsbolagen. Det beror först och främst på att utländska bolag sannolikt inte med det samma kommer 201 TEMA EU att göra några större satsningar på den fin- ländska marknaden. Dessutom kommer de inhemska försäkringsbolagens inbördes konkurrens att öka på grund av att både EU:s och våra egna nationella konkurrensregler kommer att tillämpas på försäkringsverk- samheten i Finland, och bolagens möjligheter till samarbete därigenom kommer att begrän- sas i någon mån. Konkurrensmyndigheterna har i praktiken vidtagit åtgärder mot två fin- ländska pensionsbolag som hade planer på att dela upp marknadsföringen enligt kundföreta- gens storlek. De finländska försäkringsbola- gen befinner sig i ett relativt gott läge med tanke på den utländska konkurrensen. Goda lokala distributionskanaler, betydande kund- finansiering, ingående kännedom om risker på det lokala planet, låg prisnivå inom skade- försäkringen och tämligen god kostnads- effektivitet inom bolagen samt också det fin- ska språket och den finska kulturen är en styrka gentemot utländsk konkurrens. Förut- sättningen är dock, att vi även i fortsättningen baserar verksamheten på kundens behov och förväntningar, upprätthåller en god servicenivå och liksom hittills fäster uppmärksamhet på bolagens kostnadseffektivitet och på förmå- gan att snabbt reagera på förändrade förhål- landen.