Børn og forældres erstatningsansvar - AIDA’s nordiske kollokvium, Rungstedgaard d. 9.-11. marts 1994

340 TEMA AIDA 1 Hovedreferent Bill Dufwa 1.1 Indledning 1.2 Barn 1.2.1 Sverige 1.2.1.1 Allmänt 1.2.1.2 Nedre åldersgräns? 1.2.1.3 Ansvarsförsäkringen 1.2.1.4 Strikt ansvar 1.2.1.5 Brott 1.2.1.6 Ansvarsförutsättningarna 1.2.1.7 Ansvarsförsäkring? 1.2.1.8 Jämkning 1.2.2 Danmark 1.2.2.1 Allmänt 1.2.2.2 Åldersgräns? 1.2.2.3 Ansvarsförsäkringen 1.2.2.4 Strikt ansvar 1.2.2.5 Ansvarsförutsättningarna 1.2.2.6 Jämkning 1.2.3 Norge 1.2.3.1 Allmänt 1.2.3.2 Nedre aldersgräns? 1.2.3.3 Strikt ansvar 1.2.3.4 Ansvarsförutsättningarna 1.2.3.5 Jämkning 1.2.4 Finland 1.2.4.1 Allmänt 1.2.4.2 Åldersgräns? 1.2.4.3 Ansvarförsäkringen 1.2.4.4 Ansvarsförutsättningarna 1.2.4.5 Jämkning 1.3 Föräldrar 1.3.1 Indledning 1.3.2 Sverige 1.3.2.1 Allmänt 1.3.2.2 Försäkringsförhållandena 1.3.3 Danmark 1.3.4 Norge 1.3.5 Finland 2 Co-referent Jørgen Nørgaard 2.1 Indledning 2.2 Ansvarsforsikring 2.3 Ansvarsbedømmelse — sammenlig- ningsgrundlaget 2.4 Særlig adækvansbedømmelse ved børns skadeforvoldelse? 2.5 Har ansvarsforsikring betydning ved ansvarsbedømmelsen? 2.6 Forældres ansvar 2.7 Identifikation 3 Sammenfattende bemærkninger 4 Diskussionen 4.1 Bo Von Eyben 4.2 Bill Dufwa 5 Sammenfatning og konklusion Børn og forældres erstatningsansvar AIDA’s nordiske kollokvium, Rungstedgaard d. 9.-11. marts 1994 Hovedreferent: Professor Bill Dufwa Co-referent: Jørgen Nørgaard Redaktør: Lektor Ph.D. Ivan Sørensen Ass: Stud.jur. Sonja Pedersen Inholdsfortegnelse NFT 4/1994 341 TEMA AIDA 1.2.1.2 Nedre åldersgräns? 2 kap. 1 § SkL anger ingen särskild uppnådd ålder som förutsättning för skadeståndsan- svaret. Det ankommer i stället på domstolarna att fastlägga åldersgränsen när det gäller skadeståndsansvaret för de allra yngsta. Någ- ra närmare riktlinjer gavs inte i motiven till lagregeln. Här uttalas endast att barn under 5- 6 år bara ”undantagsvis” skulle åläggas ska- destandsansvar. Åldersgränsen bestäms med hjälp av culpa- bedömningen. I NJA 1977 s. 186 ansågs en pojke som var tre år och två månader gammal ej kunna bli skadeståndsskyldig. HD fann att barn i den åldern inte kunde anses ha natt den mognad och ha förvärvat det omdöme och de insikter som måste förutsättas för att ett så- dant handlande av barnet som här var i fråga skulle kunna anses innefatta vållande. För- modligen kan tre år och två månader härmed sägas vara den hittills lagda högsta ålder, vid vilken skadestandsansvar ej kan komma i fråga. Det kan visserligen från allmän syn- punkt tyckas rimligt, att gränsen går högre. Ansvarsförsäkringens utbredning i samhället gör dock att det inte blir givet att åldersgrän- sen skall gå alltför högt. 1.2.1.3 Ansvarsförsäkringen Med avdrag för självrisk, som är omkring 1.000 kronor, täcks barnens skadeståndsans- var i princip av hemförsäkringen. Det står klart, att frågan om skadeståndsskyldighet över huvud föreligger dock ej i det konkreta fallet får avgöras med hänsyn till förekomsten av ansvarsförsäkring. När det gäller skador orsakade av barn har försäkringen på en punkt släppt kontakten med skadeståndsreglerna. Den utger ersätt- ning även om barnen varit så små att de ej kan åläggas skadeståndsskyldighet; undantag gäl- ler dock om ersättning för skadan kan ersättas av annan. Spörsmålet om skadeståndsskyl- dighet över huvud kan åläggas på grund av 1. Hovedreferent Bill Dufwa 1.1. Inledning Innehållet av rättsreglerna om skadestånd- sansvaret för barn och ungdomar (i fortsätt- ningen enbart kallade barn) växlar starkt mel- lan olika länder. När frågan diskuteras i internationella sammanhang är det vanligt att ta sikte på de små barnen (”infants”). Otvivel- aktigt blir spörsmålet om ansvar särskilt brän- nande här. Med sikte på dessa barn kan urskil- jas två huvudtyper av rättsregler i samman- hanget. Enligt den ena svarar de små barnen fullt ut — som om de var vuxna. Enligt den andra är dessa barn helt befriade från skadeståndsansvar. Den första varianten är i dag mindre vanlig. Den förekommer dock exempelvis i vissa commonlawländer; ett barn, hur litet det än är, kan här bli skadestandsskyldigt om det har begått vissa slag av torts. Den andra typen av ansvar, som går ut på att de små barnen är underkastade ansvarsbefrielse (”immunitets- principen”), är den som gäller i de nordiska länderna. 1.2. Barn 1.2.1. Sverige 1.2.1.1 Allmänt I Sverige har följande regel upptagits i 2 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207; nedan för- kortad SkL): ”Vållar någon som ej fyllt aderton år per- son- eller sakskada, skall han ersätta skadan i den man det är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffen- het, föreliggande ansvarsförsäkring och an- dra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.” Lagregeln infördes med SkL 1972. Den innebar att rättsläget underkastades en vä- sentlig förändring. Äldre rättspraxis har där- för ett begränsat värde. 342 TEMA AIDA barnets ålder har sålunda begränsad praktisk betydelse. Om ansvarsförsäkringen sålunda har en ge- nerös inställning till skador, orsakade av barn, är dock frikostigheten inte obegränsad. Ska- dor orsakade uppsåtligen av någon som fyllt 12 år ersätts ej ur hemförsäkringen; jfr 32 och 33 §§ konsumentförsäkringslagen (1980:38). 1.2.1.4 Strikt ansvar 2 kap. 2 § SkL täcker endast barnets culpaan- svar. En analog tillämpning anses det knap- past finnas skäl till. Om barnet har strikt ansvar, exempelvis i egenskap av arbetsgiva- re eller såsom hundägare, blir andra regler tillämpliga. Detta innebär, att barnet i allmän- het har mindre möjligheter att undgå fullt ansvar, när detta är strikt än eljest. 1.2.1.5 Brott Staten utbetalar genom brottsskadenämnden ersättning för skador genom brott och detta gäller i princip även om barn är skadegörare. I den mån man kan räkna med att nämnden kommer att utbetala sådan ersättning — vil- ket inte alltid är säkert med hänsyn till kravet att det skall ha varit fråga om ett brott och barnets straffmyndighetsålder är 15 år — finns det knappast anledning att vara försiktig med att vägra ålägga barnet skadeståndsskyldig- het i en situation, där denna är tveksam. An- tydningar i denna riktning förekommer också i den rättsvetenskapliga litteraturen. 1.2.1.6 Ansvarsförutsättningarna Skall barn i culpahänseende jämföras med vuxna eller med barn i samma ålder? Av 2 kap. 2 § framgår ej hur denna fråga skall besvaras för svensk rätts vidkommande. Av motiven till lagen kan emellertid utläsas att barnen i princip skall jämställas med vuxna. Detta innebär ett brott mot tidigare synsätt, enligt vilket barnet skulle jämföras med andra i samma ålder. Lagtexten är oklar. I 2 kap. 1 § SkL, vari den allmänna culparegeln är upptagen, betyder ordet ”vållar” uppenbarligen det samma som ”orsakar”. Tolkar man ordet ”vållar” på sam- ma sätt vid tillämpningen av 2 kap. 2 § SkL kommer culpabedömningen beträffande barn att sammanfalla med den skälighetsbedöm- ning, varom lagtexten talar och de omständig- heter som nämns i 2 kap. 2 § måste beaktas. Emellertid står hela denna tolkning i strid med motivuttalandena om att culpabedömningen i princip skall ske som om barnet var vuxet. Men den är inte heller förenlig med hur man enligt dessa för arbeten skall uppfatta ordet ”vållar”. Ordet i fråga betyder enligt motiven inte det samma i 2 kap. 2 § som i 2 kap. 1 §. När det gäller bestämmelsen om barns ska- deståndsansvar innebär ”vållar” att lagstifta- ren har anknutit till vållande bedömningen. Skadeståndskommitten hade talat om skada som barn ”gör”. Mot detta hade departements- chefen bestämda erinringar. Denne ville i stället ”knyta an till det traditionella vållandebegreppet”. Det förtjänar också an- tecknas att till de omständigheter som anges i 2 kap. 2 § hör ”föreliggande ansvarsförsäk- ring”. Att culpabedömningen sammanföll med den skälighetsbedömning som föreskrivs i 2 kap. 2 § skulle innebära att vållandebedöm- ningen blev beroende av ansvarsförsäkringen i det konkreta fallet, ett förhållande som inte är accepterat (jfr 4 ovan). Oklarhet i motiven till SkL, när det gäller barns skadeståndsans- var, finns också i ett annat hänseende. Av motiven kan man få intrycket att vållandebe- dömningen beträffande barn rentav skulle kunna vara strängare som princip än för vux- na. Det talas om ”en bedömning av barnets beteende, liknande den vållandebedömning som sker när culparegeln tillämpas beträffan- de vuxna, men utifrån mer objektiva kriterier, dvs. under mindre hänsynstagande till sub- jektiva faktorer.” Andra ställen i förarbetena visar emellertid, att barn inte skall kunna ådra 343 TEMA AIDA sig ett skadeståndsansvar som går utöver det allmänna culpaansvaret. När det gäller orsakssambandet torde några särskilda problem knappast uppkomma. Möj- ligen skulle detta dock kunna bli fallet, när det gäller psykisk kausalitet. 1.2.1.7 Ansvarsförsäkring? Av motiven till SkL framgår tydligt, att om väl skadeståndsansvar föreligger, förekom- sten av ansvarsförsäkring alltid bör medföra fullt ansvar. Jämkning är sålunda inte tillåten. För försäkringsbolagens skadereglerare blir frågan sålunda alltid ett antingen eller. 1.2.1.8 Jämkning Eftersom sådan försäkring föreligger i kanske 85 % av alla fall, blir spörsmålet om jämkning efter skälighet sällan aktuell. Sker det beaktas enligt lagtexten (se 3 ovan) först barnets ålder och utveckling. Motiven gör en skillnad mel- lan barn som ej uppnått 15 års ålder och andra. Beträffande den senare kategorin, sålunda barn mellan 15 och 18 år, gäller att utgångs- punkten bör vara att de i princip bär fullt skadestandsansvar enligt den allmänna cul- paregeln. Ökad psykisk och intellektuell mognad med- för också ett mera omfattande skadestånd- sansvar. Moderna barnpsykologiska anses utvisa att barnet inte ens i tolvårsåldern är fullt mogen i alla situationer; detta gäller särskilt trafiken. Det har ansetts önskvärt att detta förhållande beaktas av domstolarna. Frågan har ännu inte ställts på sin spets. Till de omständigheter som skall beaktas hör enligt 2 kap. 2 § också ”handlingens beskaffenhet” (se ovan). Ett uppsåtligt skade- görande handlande är värre än ett oaktsamt, lat vara att det inte behöver innebära en jämk- ning till noll. Allvarliga förmögenhetsbrott anses böra medföra ett minskat utrymme för jämkning. Att skadan tillfogats under lek kan inverka mildrande på bedömningen. Lagstiftaren har också räknat med att ”eko- nomiska förhållanden” skall kunna inverka i jämkningsoperationen. Barnets egen betal- ningsförmåga hör hit. Men även de ekono- miska förhållandena hos den skadelidande kan enligt motiven inverka. Hit hör av allt att döma även försäkringar på skadelidarsidan. I propositionen till SkL är uttalandena i denna fråga försiktiga. Skadeståndskommitten gav däremot klart uttryck för tanken att skälig- hetsbedömningen skulle kunna influeras av såväl skade- som personförsäkring på den skadelidandes sida; även summaförsäkring- ar, som normalt inte reducerar den skadeli- dandes rätt till skadestånd, skulle kunna in- verka i sammanhanget. Ställning tycks ej ha tagits till frågan om föreliggande försäkrings- möjligheter på den skadelidandes sida skulle kunna inverka på skälighetsbedömningen. Frågan ansågs svårbedömd och upptogs ej till närmare behandling. Man bör dock kunna hävda att avsaknaden av en uttrycklig rätt att beakta försäkringsmöjligheter — ” samtidigt som en sådan rätt föreskrivs i 3 kap. 6 § SkL — kan innebära att den inte skall finns just här. 6 kap. 2 § SkL uppställer en allmän jämk- ningsregel för det fall att skadeståndet är oskäligt betungande för skadeskyldiga. Den- na regel kan tillämpas även på barn, men eftersom de billighetssynpunkter som be- stämmelsen ger uttryck för redan har tillvara- tagits i 2 kap. 2 § SkL anses stadgandet sakna större praktisk betydelse. 1.2.2.Danmark 1.2.2.1 Allmänt Barns skadeståndsansvar upptas i 63 § myn- dighetsloven, som lyder: ”Barn under 15 år er erstatningspligtigt for skadegørende handlinger efter samme regler som personer over den ålder; dog kan erstat- ningen nedsættes eller endog helt bortfalde, 344 TEMA AIDA for så vidt det findes billigt på grund af mang- lende udvikling hos barnet, handlingens be- skaffenhed og omstændighederne i øvrigt, derunder navnlig forholdet mellem den ska- degørende og den skadelidendes evne til at bære tabet og udsigten til, at skadden kan fås godtgjort hos andre.” Det finns en iögonfallande skillnad mellan denna lagregel och motsvarande svenska (se denna 2 ovan). Regeln tar endast sikte på barn under 15 år, medan den svenska även täcker kategorin 15-18 ar. 63 § tycks också klarare konstruerad än 2 kap. 2 § SkL (jfr. 1.2.1.1. ovan): ansvarsförutsättningarna skils bestämt från skälighetsbedömningen. 1.2.2..2 Åldersgräns? Ej heller (jfr för Sveriges del 2 ovan) 63 § myndighetsloven anger någon nedre ålders- gräns för skadeståndsansvaret. För trafikska- dornas del finns fall vari fyraåriga barn ålagts ansvar. Någon generell mininumålder har inte ansetts möjlig att fastställa när det gäller skador orsakade under lek; i intet fall lär dock ett ansvar för barn under fyra år ha ålagts. Skador orsakade genom eld har föranlett an- svar för ett barn på fem år, alltmedan ett barn som var fyra och ett halvt år befriades fran skadeståndsskyldighet. I det danska lagstift- ningsarbetet på området har funnits en strä- van att vilja höja åldersgränsen för barn till 6 år. 1.2.2.3 Ansvarsförsäkringen Inte heller (jfr. 1.2.1.3. ovan) i dansk rätt tillåts ansvarsförsäkringen inverka på culpabedömningen. Det har emellertid i den rättsvetenskapliga litteraturen antytts att fall som legat ”på vippen” till ansvar kanske slut- ligen har medfört ansvar på grund av just nämnda försäkring. 1.2.2.4 Strikt ansvar Ej heller (jfr. 1.2.1.4. ovan) 63 § täcker fall av barns strikta ansvar. 1.2.2.5 Ansvarsförutsättningarna Tillämpningen av 63 § avviker bestämt från den som kommer 2 kap. 2 § SkL till del (se 1.2.1.6. ovan). Vållandebedömningen sker nämligen genom en jämförelse ej med vuxna utan med barn i motsvarande ålder och i samma situation. 1.2.2.6. Jämkning Om ansvarsförsäkring täcker skadan, sker liksom i svensk rätt ingen jämkning av skade- ståndet. Till ”handlingens beskaffenhed” räknas i doktrinen också redan handlingens farlighet. Med ”omstendighederne i øvrigt” avses ej blott den ekonomiska förmågan hos skade- göraren i jämförelse med den som finns hos den skadelidande. Framför allt avses försäk- ringar på skadelidarsidan, ett förhallande som följer redan av 19 § EAL (Erstatnings- ansvarsloven). 1.2.3. Norge 1.2.3.1. Allmänt § 1-1 lov om skadeserstatning lyder: ”Barn og ungdom under 18 år plikter å erstatte skade som de volder forsettlig eller uaktsomt, for så vidt det finnes rimelig under hensyn til ålder, utvikling, utvist adferd, Øko- nomisk evne og forholdene ellers.” Denna lagregel, som infördes med loven 1969, erinrar starkt om den motsvarande svens- ka (se 1.2.1.1. ovan) och kan i själva verket ha stått modell för den senare. 1.2.3.2. Nedre åldersgräns? I motiven till den ovan citerade lagregeln sägs, att barn under 14 års ålder endast i begränsad omfattning skall kunna åläggas ansvar. Och när det gäller barn under skol- pliktig ålder — vilket är 6-7 år — kunde ansvar bara bli aktuellt i ”ekstraordinære til- felle”. 345 TEMA AIDA 1.2.3.3. Strikt ansvar Liksom i svensk och dansk rätt gäller den allmänna lagregeln om barnens skadestand- sansvar endast culpaansvaret. 1.2.3.4. Ansvarsförutsättningarna Liksom i dansk rätt sker vållandebedömning- en i norsk så att en jämförelse sker med barn i samma ålder eller med samma fysiska eller psykiska mognad. 1.2.3.5. Jämkning Med ”utvist atferd” kommer skuldgraden att få betydelse. Uttrycket ”ekonomisk evne” täcker givet- vis även ansvarsförsäkring. Exempel på en jämkning till följd av ”forholdene ellers” har ansetts vara att barnet har vuxit upp i en osund miljö. 1.2.4. Finland 1.2.4.1. Allmänt 2 kap. 2 § Skadeståndslag 31.5. 1974/412 föreskriver: ”Förorsakar någon som ej fyllt aderton år skada, skall han ersätta skadan i den mån det prövas skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, skade- vållarens och den skadelidandes ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.” Bestämmelsen erinrar om motsvarande svenska. Det finns dock en skillnad. Denna har att göra med ordet ”förorsakar”. Det sak- nas i sammanhanget en koppling till vållande. Skälighetsbedömningen måste därför, om stadgandet skall läsas ordagrant, ta sikte även på ansvarsförutsättningarna; barnets ansvar är ej strikt. Äldre rättspraxis anses, till skill- nad mot förhållandena i Sverige, i viss ut- sträckning kunna utnyttjas. 1.2.4.2. Åldersgräns? Någon särskild nedre åldersgräns för skade- ståndsansvar anges, som framgår, ej heller i 2 kap. 2 § Skadeståndslag. Kanske svårare än i de andra nordiska länderna är också att i finsk rätt utpeka någon särskild möjlig gräns. Detta sammanhänger med att rättspraxis bytt ansikte när det gäller vållandebedömningen (se härom nedan). 1.2.4.3. Ansvarsförsäkringen Förekomsten av ansvarsförsäkring anses ej få påverka skadeståndsansvaret. I samma rikt- ning som i dansk doktrin går uttalanden i den finska om ansvarsförsäkringens betydelse i gränsfall; domaren skulle knappast underlåta att åtminstone omedvetet beakta att en an- svarsförsäkring existerar i det konkreta fallet. 1.2.4.4. Ansvarsförutsättningarna Vid vållandebedömningen är enligt motiven till lagregeln avgörande en jämförelse med barn i samma ålder och på samma utveck- lingsnivå; det blir fråga om en överensstäm- melse med dansk och norsk rätt. Det är fråga om en förändring. Rättsläget före 1940-talet karakteriserades av att barns vållande bedöm- des i relation till vuxna. En sträng culpabedömning sker, om barnet har handskats med ett farligt föremål eller deltagit i en farlig lek. Detsamma gäller, då barn orsakat skada i trafik. Däremot är culpa- bedömningen mild vid ofarlig lek och vid sportutövning. 1.2.4.5. Jämkning Motiven till den finska lagregeln gör en skill- nad i jämkningshänseende mellan barn under och barn över 15 år. För den senare kategorin gäller att jämkning endast sällan kommer i fråga. Läget är sålunda ungefär som i svensk rätt. 1.3. Föräldrar 1.3.1. Inledning Även rättsreglerna om vårdnadshavarens ska- deståndsansvar växlar till innehållet internatio- nellt sett. Ett rent strikt ansvar av denna typ 346 TEMA AIDA existerar på vissa håll i världen. I andra länder kan vårdnadshavarens ansvar vara strikt i den meningen att det, oberoende av eget vållande, som regel täcker skada orsakad av barnets vållande. Ej ovanligt är att vårdnadshavarens ansvar bygger på en presumtion om vållande. För det mesta är vårdnadshavarens och bar- nets ansvar ställda på samma nivå. Det före- kommer emellertid att det ena ansvaret ställs före det andra på det viset att det blir primärt i stället för subsidiärt. I de nordiska länderna faller föräldrarnas ansvar i princip under culparegeln. Som skall framgå beträffande norsk rätt finns dock även inslag av strikt ansvar. 1.3.2. Sverige 1.3.2.1.Allmänt Sverige utgör inget undantag: på föräldrarnas skadeståndsansvar för skador orsakade av deras barn tillämpas den allmänna culpare- geln och 2 kap. 1 § SkL blir tillämplig. Föräldrarna har en tillsynsplikt. 6 kap. 2 § 2 st. föräldrabalken stadgar: ”Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning.” I tillsynsplikten anses ligga en skyldighet att se till att barnet undviker att skada ej blott sig själv utan även andra. I syfte att skärpa tillsynsansvaret och precisera detta i skadeförebyggande syfte fogades genom en lag som trädde i kraft den 1 januari 1994 följande mening till 6 kap. 2 § 2 st. föräldrabalken: ”I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vida- re svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.” Genom denna ändring skedde en marke- ring. Samhällsomvandlingen under 1900-ta- let hade inneburit att föräldrarnas uppgifter delvis hade övertagits av skola, barnomsorg och andra institutioner. Nu skulle föräldrar- nas ansvar och möjligheter att förebygga av- vikande beteenden hos barnen förstärkas. Föräldrarnas skadeståndsskyldighet förut- sätter inte att barnet kan åläggas något skadeståndsansvar. Passiv identifikation är i svensk rätt förbju- den när det gäller personskador. I princip är den dock tillåten när det gäller sakskador. I detta senare fall kan sålunda barnen komma att identifieras med föräldrarna och vice versa såvitt avser skadors tillfogade föräldrar eller barn. 1.3.2.2. Försäkringsförhållandena Ersättning utbetalas fran ansvarsförsäkring beträffande skador som har orsakats av ej blott försäkringstagaren utan även personer som tillhör dennes hushåll. 1.3.3. Danmark Föräldrar har en tillsynsplikt i förhållande till barnen. Lagregler om deras skadeståndsans- var saknas emellertid. Den allmänna culpare- geln blir tillämplig. Culpabedömningen när det gäller ansvaret mot tredje man varierar men tycks i allmänhet gå i för föräldrarna mildrande riktning; det gäller särskilt trafik- skador. Rättspraxis ger belägg för att ansvaret särskilt tycks ha aktualiserats när det gäller lek med farliga saker. Åtminstone teoretiskt sett kan föräldrarna bli skadeståndsskyldiga mot barnet. Passiv identifikation är tillåten men kritise- rad. 347 TEMA AIDA ikke er juridisk ansvarlige. Det vil efter dansk ret sige børn i intervallet 0-5 år. Dette gælder den danske normalpolice (familiens basisforsikring), som (bla.) indeholder føl- gende bestemmelse: ”(På trods heraf) dækker forsikringen per- sonskade forvoldt af børn under 5 år, hvis det manglende juridiske ansvar alene skyldes bar- nets alder eller manglende udvikling”. Formuleringen : ”Det manglende juridiske ansvar” betyder at selskabet ikke kun dækker fordi der ikke er penge at hente andre steder. Det skal være således, at der ikke er noget andet juridisk ansvar end det der påhviler barnet. Dette kan godt blive aktuelt, eksem- pelvis hvis barnet passes af fremmede, som ikke har tegnet ansvarsforsikring som dæk- ker, og disse ikke er i stand til at betale selv om de er juridisk ansvarlige.Tager man det strikt på ordene vil den danske ansvarspolice ikke komme til at betale i sådan en situation. Det andet ord jeg har mærket mig er ordet det. For mig at se betyder formuleringen, at en ren hændelig begivenhed ikke er dækket. Tages det eksempel at et barn på ca. 2 år har forvoldt en skade som utvivlsomt også ville være en hændelig skade, hvis et 6-årigt barn havde voldt den, vil skaden ikke være dækket, idet det manglende ansvar ikke alene skyldes barnets ålder. En anden mulighed er, at sels- kaberne vælger at betale alle skader forvoldt af børn mellem 0-5 år. Jeg vil gætte på, at man har valgt den sidste løsning. M.h.t. forsætlig skade findes der som be- kendt en bestemmelse i FAL § 19, hvorefter FAL § 18 stk. 1(om forsætlig fremkaldelse af forsikringsbegivenheden) ikke finder anven- delse på (bla.) børn under 14 år. Denne be- stemmelse er fravigelig, men det er ikke al- mindeligt i danske ansvarsforsikringer at fra- vige § 19 på dette punkt. Den danske Høje- steret har for nogle år siden fastslået at § 19 kun kan fraviges ved udtrykkelig bestemmel- se i forsikringsaftalen. 1.3.4. Norge § 1-2 Lov om skadeserstatning föreskriver: 1. Foreldre plikter å erstatte skade voldt av barn og ungdom under 18 år, såfremt de ha latt det mangle på tilbørlig tilsyn eller på annen måte ikke har gjort det som etter forholdene er rimelig å kreve av dem for å hindre skadeforvoldelse. 2. Uansett egen skyld svarer foreldre for skade voldt forsettlig eller uaktsomt av deres barn under 18 år som de bor sammen med og har omsorgen for, med inntil 1.000 kroner for hver enkelt skadevolding.” På skador som har orsakats av barn under sex till sju års ålder tillämpas det strikta an- svaret enligt punkten 2. endast undantagsvis. I förarbetena till denna del av § 1-2 framhölls flera fördelar med det begränsade strikta an- svaret. Reparationsintresset tillgodosågs ge- nom det samma. Processekonomin gynnades: småskadorna reglerades på ett enkelt sätt. En preventiv effekt uppnåddes. Det strikta an- svaret kom också att överensstämma med den allmänna rättsuppfattningen. 1.3.5. Finland Liksom i Danmark saknas ett särskilt stad- gande om föräldrarnas skadeståndsansvar för skada orsakad av deras barn. Den allmänna culparegeln gäller. 2. Co-referent Jørgen Nørgaard 2.1. Indledning Co-referenten kunne tiltræde hovedreferen- tens fremstilling af dansk ret på området. 2.2. Ansvarsforsikring Den danske familieforsikring indeholder i almindelighed en ansvarsdel, som også dæk- ker skader forvoldt af børn der er så små at de 348 TEMA AIDA 2.3. Ansvarsbedømmelsen- sammenligningsgrundlaget Når man siger, at der er et erstatningsansvar for børn, rejser der sig spørgsmål om, hvilket sammenligningsgrundlag der skal anvendes. Som det er nævnt af hovedreferenten, er det således i dansk ret at når der skal tages stilling til om et barn er erstatningsansvarlig — græn- sen i Danmark er jo 15 år — så er sammenlig- ningsgrundlaget et barn på samme ålderstrin og i samme handlingssituation. Det ville være helt fremmed for dansk ret at sammenlignings- grundlaget skulle være voksne, altså det som principielt gælder i Sverige. 2.4. Særlig adækvansbedømmel- se ved børns skadeforvoldelse? Skal man kun sammenligne med børn på tilsvarende ålderstrin når det gælder selve culpabedømmelsen eller skal man også gøre det når man kommer til det fænomen der kaldes adækvans? Med andre ord, hvis de pågældende skadesfølger eller en del af disse er uforudseelige for børn skal der ikke betales erstatning eller kun betales erstatning for de for børnene forudseelige skadesfølger. Der findes faktisk en afgørelse fra den danske højtesteret, hvor man har gjort dette (Uge- skrift for Retsvæsen 1951.999). Da skaden ” næppe i fuldt omfang har kunnet påregnes af dem” (5½ og 7-årig dreng) blev erstatningen nedsat med halvdelen. Den lige nævnte afgørelse har fået en opføl- gen af en Vestre Landsrets dom(Ugeskrift for Retsvæsen 1989.278V). I denne sag tager landsretten afstand fra at anvende et psykolo- gisk adækvanskriterium og drengene (4 og 6 år) blev dømt til at betale hele erstatnings- beløbet. Det har været afgørende for sagens udfald at der var tale om en typisk skadesføl- ge. Der er ikke kommet yderligere afgørelser på dette område. Retstilstanden i Danmark er ikke afklaret. Jeg håber, at den er den samme, som jeg går ud fra at den er i de andre nordiske lande, nemlig at der ikke skal gælde en særlig adækvansbegrænsning for børn, således at man betragter den tidligere afgørelse fra 1951 som ”overruled”. Herved må man være op- mærksom på at den ældre højesteretsafgørel- se knytter sig nær til en meget traditionel adækvanslære, hvor det afgørende er, hvad man kan påregne eller forudse, hvor landsrett- ens afgørelse er knyttet til, hvorvidt skaden er typisk eller atypisk. 2.5. Har ansvarsforsikring betyd- ning ved ansvarsbedømmelsen? Afgørelsen af om der skal pålægges ansvar eller ikke er — ligesom i de øvrige nordiske lande — uafhængigt af om der er tegnet an- svarsforsikring eller ikke. Dette princip fast- holdes, men man kan ikke udelukke at tilste- deværelsen af ansvarsforsikring kan få betyd- ning i grænsetilfælde, jfr. hertil den lige cit. Vestre landsrets dom. Ved afgørelsen af om erstatningen skal nedsættes, når det er fastslå- et at der er et ansvar, tages der hensyn til evt. foreliggende ansvarsforsikring — dette føl- ger jo af Erstatningsansvarsloven. 2.6. Forældres ansvar Dansk rets stilling er —som nævnt af hoved- referenten — et almindeligt culpaansvar. Et strikt ansvar for barnet eller et ansvar for forældre, hvis barnet er ansvarlig på linie med principalansvar vil ikke være nærliggende. Jeg mener ikke, at der er noget specielt behov for at gå væk fra et almindeligt culpaansvar, idet de danske domstole ikke er utilbøjelige til at pålægge ansvar, når barnet er over 5-års grænsen. For så vidt angår helt små børn har man jo den tidligere nævnte dækning under ansvarsforsikringen, som er almindelig ud- bredt i Danmark. 349 TEMA AIDA 2.7. Identifikation Det har aldrig i Danmark været på tale at have identifikation på den måde, at hvis familiemed- lemmer forvolder hinanden skade skulle man ikke ifalde ansvar overfor hinanden. I denne sammenhæng er det vigtigt at mærke sig at den før nævnte ansvarsforsikring også dæk- ker en sådan skade, dog kun personskade, idet selskaberne typisk undtager materiel skade. Når der sker skade på barnet er det rigtigt, at man i dansk ret har det som en mulighed, at der kan ske identifikation med forældrene, således at erstatningen kan nedsættes, hvis det har skortet på omhu fra forældrenes side. Det er dog meget længe siden, at der har været en dansk afgørelse der gik ind for dette resultat og alle der har udtalt sig om emnet har udtalt sig imod, således at man må antage at princip- pet i dag ikke vil finde anvendelse i dansk ret. 3. Sammenfattende bemærkninger Når det gælder børns erstatningsansvar er reglerne i de nordiske lande lidt forskellige. I Sverige skal der foretages en konkret vurdering af barnets skadevoldende adfærd når dette er under 18 år. Sammenlignings- grundlaget er voksne. Det er slået fast at et barn på 3 år og 2 mdr. ikke kan ifalde ansvar. Den nedre grænse ligger formentlig på 5-6 år. I Danmark er åldersgrænsen for den kon- krete prøvelse 15 år. Sammenligningsgrund- laget er børn i tilsvarende ålder og udvikling o.s.v. Den nedre grænse for barnets ansvar er ca. 5 år. I Norge skal den konkrete prøvelse foreta- ges på børn under 18 år. Sammenlignings- grundlaget er som i Danmark. Den nedre grænse: Når barnet er under 14 år skal der kun i begrænset omfang pålægges ansvar og når barnet er mellem 6 og 7 år skal der kun pålægges ansvar i ekstrarordinære tilfælde. I Finland skal der foretages en konkret prøvelse når barnet er under 18 år. Sammen- ligningsgrundlaget er ligesom i Norge og Danmark. Derimod er det usikkert, hvor den nedre grænse ligger. Fælles for Norge, Sverige og Danmark er at der påhvilere barnet et almindeligt culpaan- svar. Finland foretager derimod en streng culpavurdering ved farlig leg. Fælles for alle fire lande er at en foreliggende ansvarsfor- sikring ikke indgår i eller påvirker culpa- bedømmelsen M.h.t. til forældres ansvar for deres børns skadegørende handlinger er reglerne i de nord- iske lande også forskellige, men udgangs- punktet er, at forældrene har en tilsynspligt og at der foretages en culpavurdering. I Sverige bestemmer Föräldrebalken dog at forældrer kan ifalde ansvar selv om barnet ikke kan pålægges ansvar. I Norge er forældre objek- tivt ansvarlige for barnets forsætlige eller uagtsomme skader, inden for et beløb på 1.000,- NOK. 4. Diskussionen 4.1. Bo Von Eyben Det i den svenske betænkning ”Vårdnadsha- vares skadeståndsansvar” udarbejdede fors- lag — som senere er vedtaget — om en skærpelse af ”vårdnadshavares skadestånds- ansvar” (se afsn. 1.3.2.1. ovenfor i hovedrefe- rentens indlæg) er udtryk for en idealistisk motivforskydning som har ganske betydelige og betænkelige implikationer for det erstat- ningsretlige systems fremtid. Man bruger det erstatningsretlige system til at fremme nogle ideologiske politiske moralske principper. Dette må anses som et stort tilbageskridt for den erstatningsretlige debat i Norden. Der foreligger ikke dokumentation for at et sådant ansvar for bla. forældre skulle have nogen præventiv effekt. Der foreligger heller 350 TEMA AIDA ikke bevis for, at det almindelige culpaansvar for forældre skulle have givet uheldige resul- tater for de skadelidte. Der er således ikke påvist noget behov for en sådan reform. 4.2. Bill Dufwa Motiverne til den norske ordning (se hertil ovenfor afsn 1.3.4. i hovedreferentens ind- læg), hvorefter forældre er objektivt ansvarli- ge for deres børns skader indtil 1.000,- kr. var bla. følgende: 1). regresinteressen, som er nemmere at gennemføre med et strikt ansvar, 2) procesøkonomiske overvejelser, 3) præ- ventionstanken 4) reglen stemmer med den almene opfattelse. Netop pkt. 4 har været interessant i den svenske debat. Baggrunden for den svenske regel har været et ønske om at udvide bla. forældres ansvar for deres børns handlinger, og det har været den almindelige opfattelse, at en regel som den gennemførte vil påvirke forældres adfærd. M.h.t. den svenske regel har det slet ikke været hensigten, at den skulle have reparative formål. Reglen tager naturlig- vis ikke sigte på de skadelidte - det er ikke hensigten, at de skadelidte skal have mere i erstatning — reglen har kun baggrund i præ- ventive hensyn. Som det anføres af Bo Von Eyben er den svenske regel et brud på den svenske tradition netop i relation til den reparative funktion overfor de skadelidte. Der er jo sket en stor økonomisk ændring i Sverige — der er en krise — dette griber ned i forskellige regelsæt og når så småt ned i erstatningsretten. Man må derfor se lidt anderledes på problemerne end tidligere. Vi har utvivlsomt en sådan proces netop nu i Sverige. Sverige er dog ikke ene om at gennemføre sådanne reformer. De findes ikke så meget i Norden, men er ikke usædvanlige i det øvrige Europa. Jeg mener dog ikke at man skal overdrive betydningen af den svenske regel. 5. Sammenfatning og konklusion Det må konstateres, at der ikke er retsenhed i de nordiske lande når det gælder børns og forældres erstatningsansvar. Det gennemgå- ende træk er dog, at børns skadegørende hand- linger skal bedømmes på grundlag af culpa- reglen og at forældrene har en tilsynspligt og også skal bedømmes efter culpareglen. Her- fra er der nogle afvigelser. Nogle af de mest markante er at børns skadegørende handlin- ger skal bedømmes efter en voksenadfærd (Sverige) og at forældrer pålægges et objek- tivt ansvar for deres børns skadegørende hand- linger inden for et bestemt beløb (Norge). Endvidere at der anvendes en skærpet culpa- vurdering, når der er tale om farlig leg (Fin- land). I takt med samfundsudviklingen synes der i nogle af de nordiske lande at være en tendens til at skærpe holdningen til forældres pligt til at føre tilsyn med deres mindreårige børn. Det blev fremhævet under diskussionen, at det erstatningsretlige system ikke skal bruges til at gennemføre politiske moralske principper og det må erkendes at — selv om der måtte være et påtrængende behov for en skærpelse af forældres opsyn/tilsyn med deres børn — så er det erstatningsretlige system ikke egnet som middel til at ”opdrage” forældrer eller børn. Denne opgave må i givet fald tages op i en bredere samfundspolitik.