Alternativ konfliktlösning

174 AIDA-KONFLIKTLÖSNING 1. Indledning Som bekendt anses domstolene i det juridiske univers for konfliktsløsningsfora par excel- lence, dels fordi de har en særlig forfatnings- mæssig forankring, dels fordi domstolskom- petencen er residuel i den forstand, at alle civile konflikter, som ikke løses på anden vis, skal afgøres af domstolene. Synspunktet har bl.a. den konsekvens, at alle andre fora, som håndterer konflikter, tra- ditionelt anses for alternative, hvorved for- stås, at de er alternative set i forhold til dom- stolene. Ud fra denne synsvinkel anses råd og nævn samt voldgift altså for alternative. Definitionerne af det ”traditionelle” og det ”alternative” er imidlertid ud fra det beskrevne udgangspunkt både formalistisk og snævert. Der er ganske vist varianter m.h.t. medvirken af lægmænd og professionelle, anvendelsen af skriftlighed og mundtlighed og adgang for offentligheden, men grænserne bliver stadig mere udflydende, i og med også domstolene i stadig stigende grad benytter sig af en mere flexibel sagsbehandling. Da de nævnte fora tillige grundlæggende anvender samme kon- fliktopfattelse, vil det være mest rimeligt, at regne såvel råd og nævn samt voldgift til de traditionelle fora på lige fod med domstolene. De seneste år er der såvel nationalt som internationalt, og både indenfor det civilretli- ge, strafferetlige, offentligretlige, ja såmænd også inden for det folkeretlige område, opstå- et interesse for en anden form for alternativ konfliktløsning. Også denne findes i mange varianter, som dog alle er karakteriseret af et ønske om at ”give konflikterne tilbage til konfliktejerne”, lade parterne selv bevare rå- digheden over processen og opfatte parterne som eksperter på egne konflikter. Konflikt- opfattelsen er derfor grundlæggende anderle- des end den traditionelle. I dette indlæg vil jeg koncentrere mig om den alternative konfliktløsningsform, der kal- des mægling (mediation). Jeg vil herudover koncentrere mig om konflikttyper, hvorover parterne har rådighed, og som derfor kan omarbejdes til dispositive retlige konflikter. 2. Forskel i proces For at forskellen mellem det, der her kaldes henholdsvis traditionelle og alternative kon- flikthåndteringsformer skal træde tyderligere frem, vil forskellige karakteristiska ved selve processen blive fremhævet: Når en sag be- handles ved domstole, råd og nævn etc. gen- nemgår den en retlig tilpasning. Juridisk irre- levante faktorer bliver skåret fra, problemer, adfærd etc. bliver beskrevet i sproglige termer, som passer til det retlige begrebsapparat, sagsbehandlingen følger nøje fastlagte ret- ningslinier, parterne er ofte repræsenteret af advokater, og resultatet afgøres af en 3. per- son. Forståelse eller accept af afgørelsen er ikke et afgørende element, og retsapparatets tvangsapparat kan aktiveres i tilfælde af ikke- overholdelse. Ved den ”nye” udgave af alternativ kon- fliktløsning har parterne selv rådighed over såvel sprog som proces, ingen faktorer, som parterne selv finder relevante, anses for irre- levante og problemet er først løst, når parter- ne har indgået en aftale, som de begge finder god. Dette indbærer, at konflikten ikke blot er Alternativ konfliktlösning Innlegg fra hovedreferent Danmark, docent dr.jur. Vibeke Vindeløv, Københavns Universitet NFT 2/1999 175 AIDA-KONFLIKTLÖSNING afgjort på det ydre plan, men at denne løsning er ledsaget af en forståelse for såvel konflik- tens baggrund som løsningens indhold, og dermed også en accept af denne løsning. Processen forudsætter således en aktiv med- virken fra de konfliktende parter og gennem- tvingelse af løsningen er ikke aktuel. 3. Principper i proces Mægling findes i mange varianter, men det er mægling i sin ”rene” form, der her vil være genstand for diskussion. Denne mægling kan defineres som en konfliktløsning, hvor en upartisk 3. part med parternes tilladelse hjæl- per disse til at forhandle sig frem til en løsning på de omhandlede stridspunkter på en for dem begge tilfredsstillende måde. Definitionen implicerer forskellige elemen- ter. For det første er det en forudsætning for, at mægling kan forekomme, at parterne be- gynder at forhandle. Dette er et definitorisk krav. Mægling er derfor essentielt en for- handling, som includerer en tredjepart, som er bekendt med forskellige forhandlingstek- nikker, som han selv er i stand til at praktisere og herudover via mæglingsprocessen under- vise parterne i. Uden forhandling, ingen mæg- ling. Endvidere er mæglingen en intervention i en allerede eksisterende relation, som har eksisteret uafhængigt af den intervenerende mægler. Dette adskiller sig ikke fra en sags overgang til advokater eller ret, men i mod- sætning hertil bliver parterne ikke separere- defra processen, men fortsætter med det per- sonlige ansvar for konfliktens løsning. Et tredje aspekt i definitionen er kravet om, at parterne skal acceptere og være villige til at involvere en tredjepart i deres konflikt, hvil- ket imidlertid ikke betyder, at parterne er villige til at rette sig fuldstændig efter mæg- lerens anvisninger, men alene garanterer en vis samarbejdsvilje. Også ved domstolspro- cessen kan man i civile dispositive sager principielt hævde, at parterne skal være eni- ge, idet ingen kan slæbe en uvillig anden i retten. Det er således en mulig sagsøgts frie valg, om der skal tages bekræftende til gen- mæle eller skabes grundlag for udeblivelses- dom. Dette er imidlertid kun principielt rig- tigt, da den ene part ensidigt kan vælge at definere en konflikt retligt og derved tvinge den anden i en enten/eller-position. Endelig forudsætter definitionen, at mægleren er så- vel upartisk, dvs. at hans attitude er uden nogen ambivalens i forhold til en eller begge parter, som neutral, dvs. at mægleren ikke forventer at få nogen direkte gevinst ud af en bestemt type resultat af konflikten. I mæglingen er processen i lighed med domstolsbehandlingen nært sammenhængen- de med det, som opfattes som rigtigt. Afgø- rende er imidlertid, at det, som er rigtigt, ikke er autoritativt fastsat, men fastsættes af par- terne selv og derfor er relativt fra sag til sag. Løsningen søges opnået som en balance mel- lem individuelle og fælles interesser, og hvi- ler udelukkende på frivillighed. Mæglerens funktion er at afstikke rammerne for mæg- lingsprocessen og formidle kommunikatio- nen mellem parterne. Skal man på denne baggrund forsøge at opstille grundprincipper i mæglingen, må man gøre sig klart, at principperne har en grund- læggende anden valør end de tilsvarende prin- cipper for domstolsbehandling. Mæglings- principperne er ikke bundet til positive regler og går så at sige ”den anden vej”, idet prin- cipperne i stedet for at skabe grundlaget for praksis tager udgangspunkt i praksis. Samtidig skal principperne alle ses i lyset af den normfrihed, der er et karakteristisk træk ved mægling, og som skal forstås som en accept af den overordnede norm (filosofi), der indebærer, at alle krav og rettigheder skal integrere og integreres i fælles interesser og behov, hvorfor den skikkelse, hvori de kon- krete rettigheder og behov udformes, bliver mindre betydningsfuld. Endelig skal proces- 176 AIDA-KONFLIKTLÖSNING sens struktur ses i sammenhæng med den af mægleren anvendte metode til spørgsmål, lytten mv., idet det er denne sammenhæng, der angiver mæglingens helt særegne karakter. Principperne kunne se ud som følger: For- trolighedsprincippet, som sikrer, at parterne uden indgriben fra udefrakommende autori- teter når frem til det for dem rigtige resultat; et relativitetsprincip, som angiver, at parter- ne inden for rammerne af helt overordnede etiske normer kan nå frem til løsning med det indhold, som netop de finder rigtigst; et frivil- lighedsprincip, hvorefter såvel parter som mægler når som helst kan afbryde mæglingen og f.eks. søge konflikten løst ved domstole eller voldgift. Herudover gælder et ansvarlig- hedsprincip, hvorefter parterne ikke kan lade sig repræsentere ved advokat, idet forhand- lingen skal foregå direkte imellem parterne, og en afgørelse kun kan træffes af disse alene; en kontradiktionspligt samt en forhandlings- pligt, som angiver at en part skal udtrykke sin opfattelse af konflikten og deltage aktivt og personligt i den forhandling, som fører frem til konfliktens løsning. Ordet ”forhandling” anvendes således i en ganske anden betyd- ning end inden for retsplejen. Fundamentet bag principperne er fravær af en autoritativ fastsættelse af en objektiv, deducerbar afgø- relse samt et forhandlingsresultat, som forud- sætter en høj grad af kommunikation. 4. Faser i mægling Skal man ud fra et mere praktisk udgangs- punkt beskrive mæglingsprocessen, består den af forskellige faser. Betingelserne for at fungere som mægler vil blive drøftet i et efterfølgende afsnit. I første fase, hvor begge parter skal være til stede, sikrer mægler sig at parterne har forstå- et, hvori mægling består: at konflikten forbli- ver parternes ejendom under hele processen, og at mægler derfor kun er katalysator, samt at mægler ikke på noget tidspunkt kan eller vil påtage sig at afgøre konflikten. Ofte indgår parterne og mægler en skriftlig aftale, hvori de vigtigste betingelser for mæg- ling – herunder honorering – er skitseret. Det aftales endvidere ofte, at oplysninger frem- kommet under mæglingen ikke kan bruges under en eventuel retssag eller voldgift, lige- som parterne giver afkald på at føre mægler som vidne. Det er dog på nuværende tids- punkt ikke afklaret om en aftale om vidnefri- tagelse for mægler vil blive tillagt gyldighed efter dansk ret (således som den vil i ameri- kansk ret). Ved det første møde lægges grundlaget for parternes tillid. Det er derfor bl.a. afgørende, at mægler allerede her drøfter muligheden af under processen at afholde separate møder med parterne. Nogle mæglere er generelt af- visende overfor denne mulighed, fordi de er af den opfattelse, at mægler herved som den person, der sidder inde med de fleste oplys- ninger, får for meget magt, hvorfor risikoen for, at tilliden til ham svækkes, er stor. Andre mæglere anser muligheden for at lade parter- ne alene sammen med mægler give udtryk for stærke følelser eller give informationer, som han ikke ønsker den anden part skal besidde, for en stor hjælp i mæglingen. Det er næppe muligt at give et endegyldigt svar på, hvorvidt separate møder er hensigtsmæssige eller ej, men netop fordi der kan såstvivl herom, er det vigtigt at drøfte muligheden igennem med parterne inden selve mæglingsprocessen star- ter. Det er tilliden til mægler, der står på spil, og som grundlægges i dette første møde. Herefter redegør hver af parterne for deres opfattelse af konflikten og på baggrund heraf bliver det muligt at lave en fælles problemfor- mulering, som begge parter kan godkende og som åbner mulighed for at finde løsnigner, der tilfredsstiller begge parter. For at nå frem til, hvad dette måtte være, er det mæglers opgave at flytte parternes koncentration fra deres juridiske ret eller standpunkter til deres interesser. Processen er vanskeligere end det 177 AIDA-KONFLIKTLÖSNING umiddelbart lyder, bl.a fordi de underliggen- de interesser ofte er uerkendte hos parterne selv og i al fald uartikulerede. Essensen er, at man undersøger, hvorfor der er handlet som sket, og hvorfor der er utilfredshed med dette eller hint. Ved at se bagom standpunkterne til de underliggende interesser og behov, viser der sig ofte almenmenneskelige bevæggrun- de, som det er muligt for den anden part at forstå og identificere sig med. Herved opblø- des fronterne og parterne bliver mere imøde- kommende og kreative med hensyn til mulige løsningsforslag. Ved forhandling om løsninger bliver det derefter væsentligt at imødekomme så mange af parternes behov som muligt, hvilket bla.a. til tider sker, fordi et element, som af den ene part findes væsentligt ikke tillægges synder- lig betydning af den anden part, som så til gengæld kan kan få noget andet af større betydning for ham. Ofte er standpunkter be- grænset til et spørgsmål om penge. Imidlertid viser det sig almindeligvis, at parterne har interesse i langt flere elementer, og inddragel- sen af disse gør det muligt at opnå en mere flexibel – og dermed oftest mere tilfredsstil- lende – løsning. Mæglingen afsluttes med indgåelse af en skriftlig aftale, hvor vilkårene for aftalen skit- seres og hvor parterne enten aftaler en gen- forhandlingsklausul eller en tvangsfuld- byrdelsesklausul. Dette sidste synes dog til en vis grad at stride imod mæglings natur. Det bør i denne forbindelse understreges, at mægling naturligvis ikke altid lykkes i den forstand, at der derved opnås en aftale, som fuldstændig afvikler konflikten mellem par- terne. Mæglingsprocessen vil dog sjældent i disse tilfælde kunne karakteriseres som helt mislykket. Måske har parterne indgået delaf- taler, der begrænser konfliktens faktiske eller juridiske omfang. Under alle omstændighe- der vil parterne have fået større indsigt i både egen og den anden parts situation, hvilket ikke er noget dårligt resultat, når der skal tages stilling til sagens videre behandling. Man skal iøvrigt erindre, at en aftale om mægling – i modsætning til aftale om voldgift – ikke afskærer parterne fra siden hen at benytte sig af domstolenes medvirken til løs- ning af problemet. 5. Krav til mægler Mægler skal opfylde visse krav for, at mæg- lingen kan blive vellykket. Allerførst skal mægler vælges af parterne. Mægleren kan altså ikke udpeges af nogen med bindende virkning, og en seriøs mægler vil aldrig påta- ge sig at medvirke til mægling, hvis ikke parterne fra starten har vist den tillid, der ligger i det frie valg. Parternes tillid er af- gørende for, at mægleren effektiv kan hjælpe. Mægleren skal, hvilken uddannelse han iøvrigt måtte besidde, have tilegnet sig de mæglingsteknikker, som er knyttet til mæg- ling. Dvs. at han må have et kendskab til mæglingsprocessen som sådan og ikke mindst til aktiv lytning, som er den teknik, der anven- des for at flytte parternes opmærksomhed fra standpunkter til interesser. Dette betyder bla., at mægler må være lydhør overfor par- ternes subjektive vurderinger og respektere dem på lige fod med, hvad de iøvrigt finder relevant. Juridiske interesser kan naturligvis indgå som en del af parternes interesser. Herudover er det hensigtsmæssigt, at mæg- ler besidder en god portion erfaringer, både med hensyn til liverts foreteelser og samfun- dets indretning og med konfliktløsning gene- relt. Det kan diskuteres, om det, i de sager, som vi her taler om, er nødvendigt at mægler er jurist. For taler, at der ved mæglingen stræbes efter en juridisk holdbar løsning, og at jurister både har kendskab til lovgivning og rutine i at analysere vanskelige sager. Herudover kan advokater medvirke som partsrepræsentanter under mæglingen, hvilket skaber behov for en særlig faglig respekt og tillid til mægler, 178 AIDA-KONFLIKTLÖSNING herunder til hans evne til at forstå den juridi- ske terminologi, som advokaterne måtte an- vende. Endelig taler for krav om at mægler besidder en juridisk uddannelse, at han med sin indsigt tidligt kan få øje på en større magtubalance, som måtte bestå mellem par- terne, således at han kan reagere hensigts- mæssigt på sådan ubalance. Forskellige faktorer komplicerer dog kra- vet om juridisk uddannelse. For det første har jurister ingen træning i aktiv lytning, snarere tværtimod. Juristers vante teknik er at stille det, man indenfor mæglingsterminologien kalder ”lukkede” spørgsmål, dvs. spørgsmål som er fokuseret på at indhente ganske bestem- te faktuelle oplysninger, der er nødvendige for, at juristen finder sagen fuldstændigt oplyst, vel at mærke med sigte på det, som juristen antager vil eller bør være sagens udfald. Juri- sten er således ikke trænet i at lade historien ”folde sig ud” for derved at lære, hvad parterne selv finder vigtigt. Håndtering af følelsesmæs- sige forhold er næppe heller juristens force. Herudover støder juristen på en forhin- dring, som erfaringsmæssigt volder store van- skeligheder, og som består i at mægler ikke blot er afskåret fra at træffe afgørelse i kon- flikten. Mægler må end ikke komme med forslag til konfliktens løsning. Selvom mægler ved separate møder har indhentet oplysninger, som for ham fører til indlysende løsningsfor- slag, hindrer kravet om neutralitet ham i at fremføre disse. Kunsten er ved samtalen at formidle, at parterne og eventuelt deres advo- kater selv får øje på løsningsmulighederne. Mæglers egne forslag kan skade tilliden til ham, dels fordi han nu må antages selv at have sin person engageret i en bestemt løsning, dels fordi han nemt kan komme i den situa- tion, at den ene part mener, at han med forsla- get favoriserer den anden part. Mægler rådgiver ej heller, igen for ikke at belaste tilliden til ham med den kritik, som enhver rådgivning kan give anledning til. Mægler er formidler af en løsning – ikke af nogen bestemt løsning. Rådgivning, eventuel konsulentbistand må parterne få andet steds. Denne indskrænkning i juristens sædvanlige aktivitet, er ofte særdeles vanskelig for juri- sten at tilegne sig. Juristen må lægge sin bedreviden på hylden og erstatte den med nysgerrighed og tålmodighed. Arbejdet som mægler forudsætter derfor dels tilegnelse af nye færdigheder, dels at andre færdigheder og vaner nedtones. Mægler kan med forsigtighed påvise svag- heder ved fremkomne løsningsforslag og er de udslag af ubalance mellem parterne kan mægler forhindre at aftale indgås. Mægler må heller ikke komme i den situa- tion, at han senere skulle kunne komme til at afgøre konflikten. Heraf følger bl.a., at mæg- ling ikke vil kunne foregå i tilknytning til voldgift eller behandling ved domstole. Når dommere eller voldgiftsmænd forligsmægler kan det ikke kaldes mægling i den her be- skrevne forstand. Mægling må derfor i givet fald finde sted i afdelinger, som er adskilt fra domstolenes domstolsarbejde, og mægler bør ikke, selvom parterne opfordrer ham hertil, kunne påtage sig at afgøre konflikten f.eks. ved voldgift. Kravet om habilitet er derfor skærpet i forhold til det, der sædvanligvis gælder for dommere. 6. Hvilke sager egner sig til mægling? Under arbejdet med alternativ konfliktløs- ning melder der sig naturligt spørgsmålet om, hvilke sagstyper der egner sig til mægling. Under den teoretiske forudsætning, at en fri valgmulighed foreligger, dvs. at mægling rent faktisk er tilgængelig, må man spørge, om der skal stilles særlige krav til parterne, tilsagsty- pen, tidspunktet (konfliktens eskaleringsgrad), omkostningsfordelingen, sagsbehandlings- tiden etc.? Erfaringsmæssigt kan af faktorer, som taler for mægling, følgende nævnes: 179 AIDA-KONFLIKTLÖSNING der er en vedvarende relation mellem par- terne, som disse ønsker at bevare parterne har et ønske om at opbygge en vedvarende relation via mægling parterne ønsker at undgå retlig præcedens parterne ønsker, at konflikten (og muligvis tillige løsningen) ikke bliver offentlig til- gængelig parterne vedkender sig et behov for kreati- ve løsninger (dvs. ikke bundet af retlige normer) parterne ønsker selv at have indflydelse på behandlingen (og den endelig beslutning om udfaldet) af deres konflikt parterne ønsker, til trods for uoverensstem- melsen, at opnå en gensidigt tilfredsstil- lende løsning. En anden vinkel kunne være, om forekoms- ten af bestemte forhold indicerer, at mægling ikke bør anvendes. F.eks kan det diskuteres, om mægling er kontraindiceret, såfremt of- fentlige myndigheder er involveret, eller der tidligere er forsøgt mægling uden held. Ikke desto mindre har vellykket mægling rent fak- tisk været udført også i disse typer sager. Af andre forhold som kunne tale imod mæg- ling kan nævnes: en part kan ikke effektivt varetage sine egne interesser en for mæglingsprocessen vigtig person er ikke i stand til at være til stede et stærkt konkurrencemæssigt forhold mel- lem parterne risiko for strafbar handling en part ønsker at trække sagen i langdrag risiko for konkurs efterforskning er nødvendig sanktionering af aftalen vil være nødvendig Uanset disse faktorer umiddelbart måtte synes overbevisende at tale imod mægling, har det vist sig, at også sådanne sager er blevet vel- lykket løst ved mægling, og den endelig gyl- dighed af vægringerne er altså ikke fastslået. Sammenfattes erfaringer fra udlandet, kan sagskategorier, hvori mægling anvendes, po- sitivt opremses som følger: erhvervskonflikter, lokale konflikter eller nabokonflikter (commu- nity and neighbourhood issues), etniske kon- flikter, miljøkonflikter, konflikter om offent- lig ro og orden, arbejdsmarkedskonflikter, ægteskabskonflikter, civile konfliktergenerelt (erstatning etc.) samt mindre straffesager. Også konflikter mellem nationer er søgt løst ved mægling samt konflikter efter borgerkrige. Afgørende vil derimod være parternes sub- jektive forhold. Kun såfremt parterne – fra mæglingens start eller under forløbet – er positive over for den tilpasning, som mæg- lingsforløbet forudsætter og indstillet på ak- tivt at medvirke hertil, er en tilfredsstillende aftale mulig. Med andre ord kan en aftale kun opnås, såfremt parterne ønsker at indgå en aftale. 7. Retssikkerhed Retsplejelovens grundprincipper er med til at sikre den retssikkerhed, som må anses for det fundamentale ved domstolenes behandling af tvister, og som udgør afgørende fordele ved valg af dette forum. Mægling frembyder ikke umiddelbart pro- blemer af retssikkerhedsmæssig karakter, al den stund målet med mæglingen hverken er ret, forudsigelighed el.lign. Retssikkerheds- problemet – såvel det materielle som det formelle – ophæves så at sige ved mæglingen – i alt fald i dens ideelle udformning. Vanskeligheder kan derimod opstå i sam- me omfang, som virkeligheden ikke lever op til idealet. I disse tilfælde kan fraværet af retssikker- hed blive katastrofalt. Mægleren er ikke støt- tet af processuelle regler, som hindrer magt- misbrug, parterne er (typisk) ikke støttet af advokater eller offentlighed. Af ressource- mæssige årsager vil motivationen kunne være stor for mægleren til at presse en aftale igen- nem på ufuldstændigt grundlag, og uden at den fulde integration af konflikten hos parterne 180 AIDA-KONFLIKTLÖSNING foreligger. Forsvaret mod magtmisbrug lig- ger alene i parternes frivillighed og person- lige styrke til at varetage egne interesser samt mæglerens dygtighed og ansvarlighed. Ulem- perne og risiciene stiger i takt med, at opfyl- delsen af de ideelle krav er dalende. Netop af disse grunde er det afgørende vigtigt for forsvarligheden i mægling, at fra- valget af det offentlige konfliktbehandlings- system ikke er forårsaget af mangel på res- sourcer, hverken hos det offentlige eller par- terne, hvorved valget ikke bliver reelt. Nød- vendige ressourcer vil tillige kunne sikre, at parterne evt. senere kan få deres mellemvæ- rende afgjort ved domstolene, såfremt mæg- lingsprocessen og/eller resultatet var utilfreds- stillende. Herudover er det afgørende nød- vendigt, at mægler har opnået tilstrækkelig uddannelse som mægler, herunder har tileg- net sig en forståelse af de holdningsmæssige principper, der ligger bag. 8. Et eksempel fra praksis Til slut et eksempel: I en mellemstor virksom- hed med nogle tusinde ansatte havde virk- somheden den regel, at de ansatte, såfremt årsregnskabet var positivt, ved årsskiftet fik udbetalt en bonus. De fleste ansatte havde i årets løb i pressede situationer givet et ekstra nap med for at få produktionen færdig til tiden, og alle disse fik – udover løn for over- arbejde – den forventede bonus. En ansat, som sammen med fire andre, i årets løb ikke havde påtaget sig ekstraarbejde, fik til trods for tidligere års stor ekstraindsats og i strid med tidligere års praksis, som de eneste ikke udbetalt bonus. I vrede herover hængte den pågældende sin lønseddel op på en opslags- tavle i kantinen, hvilket vakte en del uro på arbejdspladsen. Arbejderen blev af ledelsen skriftligt bedt om at tage lønsedlen ned, med besked om at lydighedsnægtelse ville med- føre bortvisning. Den ansatte lod lønsedlen hænge og blev bortvist, hvorefter han hævde- de, at bortvisningen var uberettiget og kræve- de et par hundrede tusinde kroner i erstatning. Konflikten blev løst med hjælp fra en mæg- ler, således at medarbejderen blev genansat i en anden afdeling med det bestemte løfte, at fremtidige uoverensstemmelser ville blive drøftet direkte med ledelsen, som til gengæld hvert år ville drøfte med de ansatte, dersom der var ændringer i lønpolitikken i forhold til tidligere år. Det tog mindre end en dag at nå frem til løsningen i samme uge, som bortvisningen havde fundet sted. Mægler havde samtaler med parterne samlet og hver for sig, med ledende medarbejdere i virkomheden og de øvrige fire, som ikke havde modtaget bonus. Dette skal ses overfor en traditionel løsning med forligsforhandlinger mellem parter og advokater, behandling ved domstolene i 2-3 instanser, og et uforudsigeligt domsresultat. I værste fald ville en traditionel løsning for medarbejderen have været at stå som bortvist med rette, uden værdifuld reference ved an- sættelse andet sted. For virksomheden vil den værst tænkelige situation have været, at en dom udråbte den som hård arbejdsgiver til skade for anseelsen hos kunder og medarbej- dere, samt at skulle betale en stor erstatning. Til sammenligning ville det bedste udfald ved en retssag have været for virksomheden, at den havde mistet en dygtig medarbejder (sygdom hos den ansattes famlie havde været årsag til den manglende ekstraindsats), gan- ske vist uden at skulle betale erstatning, og at den havde fået håndhævet et princip på et tvivlsomt grundlag. På samme måde ville det bedste resultat for medarbejderen ved retssag have været at stå med en erstatning, jobusik- kerhed og ingen anvendelig reference. Mæglingen gav således mulighed for at finde en løsning, som hverken gav en af parterne fuldstændig medhold eller bestod i et traditionelt kompromis, samtidig med at løs- ningen som begge parter fandt attraktiv forelå hurtigt med ringe omkostninger. 181 AIDA-KONFLIKTLÖSNING Varje år handlägger försäkringsbolagen be- tydligt mer än 1,6 miljoner skadeärenden. Även om det alldeles övervägande antalet försäkringsfall regleras utan några konflikter, är det vid en sådan masshantering givetvis svårt att undvika att det ibland uppkommer situationer där den enskilde och försäkrings- bolaget inte kommer överens. Genom inrättandet av nämnder och reklama- tionsorgan har man tillskapat ett enkelt och smidigt förfarande för konsumenterna att få försäkringstvister prövade. En del ärenden är dock komplicerade och långdragna. Det yt- tersta instrumentet för en tvistlösning kan då vara domstolsprocess. Det bästa sättet att undvika problem och konflikter är att få försäkringstagarna med- vetna om vad försäkringen täcker. Jag tror att kunskap om försäkringens omfattning för- hindrar konflikter i framtiden. De vanligaste konflikterna beror inte på att man är oense om tolkning av ett försäkringsvillkor, utan bott- nar vanligen i att försäkringsbolaget inte till- räckligt tydligt lyckats förklara för sin kund varför bolaget avböjer en skada. Det är heller inte ovanligt att konflikten beror på ett enkelt missförstånd mellan parterna, och att positio- nerna blivit låsta på grund av oförmåga att kommunicera. Finansinspektionens klagomålshantering Finansinspektionen har tidigare tagit emot och hanterat vissa klagomål avseende försäk- ringsärenden. Inspektionen har nu förändrat systemet så att samtliga klagomål som kom- mer till inspektionen skall återsändas till den klagande med upplysning om att denne bland annat kan vända sig direkt till det aktuella försäkringsbolaget. Inspektionen har tagit fram allmänna råd för att få en väl fungerande klagomålshantering hos instituten. Varje försäkringsbolag skall således ha utarbetade rutiner för sin klagomåls- hantering. Det är viktigt att ett klagomål inte enbart stannar hos den enskilde skaderegle- raren eller försäkringstjänstemannen. Ibland kan det föreligga ett generellt fel i bolagets datatrutiner, som då kanske berör ett stort antal försäkringstagare. Det är därför synner- ligen angeläget att det finns en bra erfarenhets- återföring inom bolaget. Även med inspektionens nya rutiner för klagomålshantering kommer klagomål att användas som en möjlighet att få kunskap om generella problemområden där inspektionen genom främst sin operativa tillsyn bör reagera. Konsumenternas försäkringsbyrå Konsumenternas försäkringsbyrå har till upp- gift att gratis ge råd och hjälp åt konsumenter i olika försäkringsfrågor. Försäkringsbyrån drivs gemensamt av Kon- sumentverket, Finansinspektionen och För- säkringsförbundet. Verksamheten finansie- ras av försäkringsbranschen. Det allmänna har majoritet i styrelsen. Omkring 8 000 av hänvändelserna till försäkringsbyrån har samband med tecknande av försäkring. Rådgivningen före köp syftar till att ge konsumenten ett underlag för att själv söka sig fram till ett ”bästa köp”. Om Konfliktlösning och nämndverksamhet Innlegg fra hovedreferent Sverige, jur.kand. Gunnar Olsson, Konsumenternas Försäkringsbyrå 182 AIDA-KONFLIKTLÖSNING konsumenten är rätt försäkrad och har rimliga kunskaper om sitt försäkringsskydd minskar säkerligen också antalet klagomål. Förköpsinformationen är mot den bakgrun- den en viktig del av byråns arbete. För att arbetet skall bli så effektivt och rationellt som möjligt har försäkringsbyrån tagit fram pro- duktöversikter över de flesta konsument- försäkringarna. Den vanligaste enskilda frågan kommer från föräldrar som undrar hur man ordnar försäkringsskyddet för sina barn. Försäkringsbyrån hjälper också konsumen- terna efter köp av försäkring. Frågorna kan röra t ex villkorstolkning och andra synpunk- ter på försäkringsavtalet. I mer komplicerade ärenden och när förhållandena mellan konsu- menten och den enskilde skaderegleraren blivit ansträngt, brukar försäkringsbyrån ta direktkontakt med försäkringsbolaget för att klarlägga den uppkomna situationen. Avsik- ten är dock inte att byråns agerande skall övergå i ett formellt ombudsmannaskap. Byrån handlägger cirka 7 000 ärenden varje år som gäller frågor efter köp av försäkring. Av statistiken framgår bl a att frågorna rörande hem-, villa-, rese- och bilförsäkring, ofta syftar till att kontrollera om försäkrings- tagaren fått korrekt ersättning i ett konkret ärende. En stor del utgörs av bevis- och tro- värdighetsfrågor. Inte sällan har försäkrings- tagaren svårt att få klart besked från bolaget om vad som händer i skadeärendet och hur långt utredningen hunnit. När det gäller sjuk- och olycksfallsförsäk- ringar kretsar många frågor kring medfödda sjukdomar och hälsoprövning samt villkors- tolkning av begreppet olycksfall. Omkring 1 000 hänvändelser avser person- skador som ersätts på skadeståndsrättslig grund, d v s trafik- och ansvarsskador. Mer- parten av de skadelidande vill ha information om vilka ersättningsnivåer som gäller för skadeståndet. Många upplever också svårig- heter att få ersättningen specificerad i del- poster såsom sveda och värk, lyte och men, olägenheter och kostnader. Långa handlägg- ningstider är en återkommande anledning till att skadelidande kontaktade försäkringsbyrån. Den dominerande frågan när det gäller pensionsförsäkringar rör försäkringsbolagens kostnadsuttag, värdebesked och rätt till återköp. Bolagsinterna överprövningsmöjligheter En försäkringstagare som inte är nöjd med skaderegleringen har i regel flera möjligheter att få ärendet omprövat inom bolaget. I första hand kan försäkringstagaren vända sig till skaderegleraren och begära att bolaget gör en förnyad prövning. Som regel kan skadechefen på nytt gå igenom ärendet. En del försäk- ringsbolag har också särskilda prövnings- nämnder eller egna kundombudsmän dit kon- sumenten kan vända sig för att få ärendet omprövat. De bolagsinterna prövningsorgani- sationerna kan vara mer eller mindre fristående från försäkringsbolagets organisation. Kund- ombudsmannen i till exempel Skandia är direkt underställd Skandias styrelse. I denna sty- relse ingår ledamöter som regeringen utsett för att tillvarata försäkringstagarnas intresse Värderingsmän/Skiljedom Vid tvister som rör värdet av lösegendom skall, enligt försäkringsvillkoren, en värde- ringsman som utses av Svenska Handelskam- maren uttala sig om värdet. Vid tvist om värdet av skada på byggnad skall värdet be- stämmas genom skiljedom. Allmänna reklamationsnämnden Allmänna reklamationsnämnden är en statlig myndighet som startade sin verksamhet 1968. Nämndens uppgift är att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Sedan 1975 prövar nämnden även vissa tvister som rör privata försäkringar. Undantagna är dock bl a 183 AIDA-KONFLIKTLÖSNING medicinska bedömningar och vållandefrågor vid trafikolyckor. Reklamationsförfarandet i nämnden är helt kostnadsfritt. Reklamationsnämndens sammanträde leds av en ordförande med domarerfarenhet. Kon- sumentintressena företräds av tjänstemän från Konsumentverket samt av representanter för löntagarorganisationer. Försäkringsgivar- sidan representeras av olika försäkringsbolag. Nämndens beslut utformas som en rekom- mendation till försäkringsbolaget och är såle- des inte bindande för parterna. Försäkrings- bolagens följsamhet är ändå i det närmaste hundraprocentig. Till Allmänna reklamationsnämndens för- säkringsavdelning inkommer årligen ca 800 ärenden. Bifallsprocenten då det gäller försäk- ringstvister är ca 20 %. På reklamations- nämndens övriga avdelningar är bifallspro- centen betydligt högre exempelvis Bank 47 %, Bostad 55 % och Tvätt 59 %. Nämnden anger som förklaring till den låga bifallsprocenten på försäkringsavdelningen, att försäkrings- bolagen har en väl utbyggd organisation för reklamationshantering. Bolagsgemensamma nämnder Inom försäkringsbranschen finns en rad bo- lagsgemensamma nämnder. Gemensamt för nämnderna är att man önskat åstadkomma snabb och billig konfliktlösning. De olika nämnderna inrättades följande år: Skattenämnden 1939 Olycksfalls-och 1942 Sjukförsäkringsnämnden Ansvarsförsäkringens 1947 Personskadenämnd Skadeförsäkringens Villkorsnämnd 1947 Livförsäkringens Villkorsnämnd 1947 Rättsskyddsnämnden 1982 Huvudman för dessa nämnder är Sveriges Försäkringsförbund. Alla försäkringsbolag som verkar på den svenska försäkringsmark- naden är dock inte anslutna till nämnderna. De olika nämndernas sammansättning upp- visar såväl likheter som väsentliga skillnader. Rent allmänt kan man säga att nämnderna skall verka för enhetlig och god försäkrings- sed i skaderegleringen. Tillsammans handlägger nämnderna ca 900 ärenden per år. De prövar inte bara konsument- tvister utan även företagare har möjlighet att få sitt ärende prövat denna väg. Nämnderna avger yttrande till bolagen. Nämndsprövningen är inte förenad med nå- gon kostnad för försäkringstagaren. Till skill- nad från Allmänna reklamationsnämnden saknar de bolagsgemensamma nämnderna lek- mannainflytande. Nämnderna är för närvarande föremål för översyn. Bl a skall man se över nämndernas sammansättning och vissa processuella frå- gor. Det är inte ovanligt att man till oss på försäkringsbyrån uttrycker i missnöje med att besluten i en del nämnder inte innehåller någon motivering. En del nämndavgöranden refereras numera (sedan 1982) i skriften ”Rättsfall, Försäkring och Skadestånd”. Rättsfallssamlingen leve- reras utan kostnad till samtliga tings- och hovrätter. Den finns även till försäljning, och köps framförallt av försäkringsbolag och ad- vokatbyråer. Jag skall nedan redogöra för fyra av de branschgemensamma nämnderna. Svenska Livförsäkringsbolags Skattenämnd Nämnden, som är den äldsta, har till uppgift att vara rådgivande organ i allmänna frågor rörande tolkning av skattelagstiftningen på personförsäkrings- och pensionsområdet. Den beslutar även i frågor om återköp av pensions- försäkringar. Nämnden består av: en jurist med domarkompetens, som inte får vara anställd på försäkringsbolag, en aktuarie, 184 AIDA-KONFLIKTLÖSNING tre till fem jurister med mångårig erfarenhet av de frågor som faller inom nämndens verksamhetsområde. Nämnden behandlar endast något tiotal ären- den per år. (30 st år 1995). Försäkringsbolagen debiteras en avgift, som bestäms med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Olycksfalls- och Sjukförsäkringsnämnden Nämnden avger yttranden i skadeärenden där försäkringstagaren inte godtar bolagets be- slut. I dessa fall är alltså försäkringsbolaget skyldigt att begära nämndens yttrande. För- säkringsbolaget kan även begära att nämnden yttrar sig i ett ärende av principiell betydelse. Nämnden består av följande beslutande le- damöter: en jurist med stor domarerfarenhet – ej anställd på försäkringsbolag, två sakkunniga inom socialförsäkringsom- rådet – ej anställd på försäkringsbolag, erforderligt antal ledamöter med stor erfa- renhet av skadereglering. Vid nämndens sammanträden får endast två av dessa leda- möter tjänstgöra samtidigt. Nämnden är beslutsför när minst fyra beslu- tande ledamöter är närvarande. Det innebär att försäkringsbolagsrepresentanterna är i minoritet. Till nämnden finns också knutna två rådgi- vande legitimerade läkare, som är särskilt lämpade att bedöma försäkringsmedicinska frågor. Nämnden har även möjlighet att in- hämta sakkunnigutlåtande, om t ex ett ärende skulle avse medicinskt område som ej finns företrätt i nämnden. Ledamöterna utses av Sveriges Försäkrings- förbunds styrelse. Nämnden handlägger ca 500 ärenden per år. Kostnaderna för nämndens verksamhet fördelas mellan de till nämnden anslutna bo- lagen i förhållande till antalet ärenden från respektive bolag. Ansvarsförsäkringens personskadenämnd Nämnden har till uppgift att verka för enhet- lig och skälig personskadereglering på skade- ståndsrättslig grund inom ansvarsförsäkring och övrig försäkring som ej utgör trafikför- säkring (jfr Trafikskadenämnden). De bolag som är anslutna till nämnden skall hänskjuta ärenden angående ersättning för inkomstförlust, lyte och men samt kostnader och olägenheter då den medicinska invaliditetsgraden uppgår till minst 10 % eller inkomstförlusten beräknas uppgå till minst ett halvt basbelopp, ersättning för förlust av underhåll, omprövning enligt 5 kap 5 § skadestånds- lagen av inkomstförlust eller underhåll i form av livränta eller engångsbelopp. Den skadelidande kan också begära att nämn- den skall pröva annan fråga om person- skadeersättning. Nämnden består av ordförande och vice ordförande. Dessa skall vara lagkunniga och får inte vara anställda i försäkringsbolag. De övriga ledamöterna (6–11 st) skall ha ingå- ende erfarenhet av personskadereglering. I nämndens beslut deltar ordföranden och vice ordföranden samt högst sex andra leda- möter. Nämnden är beslutsför om ordföran- den och vice ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande och ense om beslutet. Försäkringsbolaget skall insända till nämn- den skadeakt samt särskilt av nämnden fast- ställt PM och förslag till ersättning. Årligen behandlas ca 400–500 ärenden. Skadeförsäkringens villkorsnämnd Nämnden har till uppgift att främja en enhet- lig tillämpning av försäkringsvillkoren för skadeförsäkring, dock ej inom olycksfalls- och sjukförsäkring. Nämnden avger yttranden rörande försäk- ringens omfattning och tolkning av villkor 185 AIDA-KONFLIKTLÖSNING samt därmed sammanhängande rättsfrågor. Nämnden består av ordförande och 12–14 andra ledamöter. Ordföranden och fem andra ledamöter skall vara rättsbildade och övriga ledamöter skall representera ingående erfa- renhet inom skadeförsäkring. Något krav på att ordföranden inte skall vara anställd i försäkringsbolag finns inte intaget i stadgarna. Nämnden handlägger omkring 100 ärenden per år. Trafikskadenämnden För att personskadeersättningen i samband med trafikolyckor skall bli rättvis och enhet- lig har regeringen bestämt att de försäkrings- bolag som reglerar trafikskador skall råd- fråga Trafikskadenämnden när det gäller be- dömning och beräkning av vissa ersättnings- frågor. Trafikskadenämnden tillkom 1936 på initiativ av Försäkringsinspektionen, som vid en undersökning funnit att trafikförsäkrings- bolagens hantering av personskadeärenden var behäftade med brister, och att likartade fall bedömdes olika. Samtliga försäkringsbolag, som har tillstånd att meddela trafikförsäkring, skall tillsammans med Trafikförsäkringsföreningen upprätthålla och bekosta en skaderegleringsnämnd, vars reglemente godkänns av regeringen. Det är framförallt i allvarligare trafik- olyckor som nämnden skall avge ett rådgi- vande yttrande till försäkringsbolaget om ersättningens storlek. De fall där bolagen är skyldiga att höra nämnden innan ett förslag till uppgörelse lämnas till den skadelidande är följande: Ersättning för inkomstförlust, lyte och men samt kostnader och olägenheter då den medicinska invaliditetsgraden uppgår till minst 10 % eller inkomstförlusten beräknas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Ersättning för förlust av underhåll. Omprövning enligt 5 kap 5 § skadestånds- lagen av inkomstförlust eller underhåll i form av livränta eller engångsbelopp. Den skadelidande kan själv begära att Tra- fikskadenämnden skall yttra sig även i andra fall. Att nämnden endast har en rådgivande funk- tion innebär att varken bolagen eller de skadade är bundna av nämndens yttrande. Dessa följs dock av parterna i mycket stor utsträckning. Trafikskadenämnden består av en ordfö- rande och fyra vice ordförande, tolv lek- mannaledamöter från arbetsgivar- och arbets- tagarorganisationer samt tolv bolagsleda- möter. Ordföranden utses av regeringen. Öv- riga ledamöter utses av Finansinspektionen. I nämndens avgörande deltar normalt sex personer. Ordföranden leder sammanträdet och därutöver medverkar ytterligare en per- son från viceordförandekretsen samt två bolagsledamöter och två lekmannaledamöter. Försäkringsbolagens representanter är såle- des i minoritet. Frågor av principiell betydelse, som inne- fattar riktlinjer för behandling av enskilda ärenden, handläggs av Trafikskadenämndens råd. Två sakkunnigläkare är sedan 1991 knutna till nämndens verksamhet. De får inte inneha uppdrag åt försäkringsbolag och deras upp- gift är att, då nämnden anser det erforderligt, göra en förnyad bedömning av de yttrande som i ett ärende har lämnats av försäkrings- bolagets egna sakkunnigläkare. Under 1997 beslöt nämnden i ca 150 fall att inhämta utlåtanden av nämndens sakkunnigläkare. Trafikskadenämnden har fastställt ett for- mulär, en s k nämndpromemoria, som bolagets skadereglerare skall använda för presentation av ett skadeärende. Nämndpromemorian och alla relevanta handlingar skall delges den skadelidande, så att denne kan lämna eventu- ella synpunkter. Meningen är att den skadeli- dande och försäkringsbolaget skall vara över- ens om vilket material som skall tas upp i nämndpromemorian. Därefter sänds ett ex- emplar till de ledamöter som skall delta i 186 AIDA-KONFLIKTLÖSNING sammanträdet. Försäkringsbolaget skall också överlämna hela skadeakten till Trafikskade- nämnden. Föredraganden går igenom akten och den är också tillgänglig vid nämndens sammanträde. Självklart får aldrig en bolags- representant närvara när ett ärende som berör det egna bolaget behandlas i nämnden. Under 1996 inkom 3 514 ärenden till nämnden. Vid personskador betalar försäkringsbola- get i allmänhet samtliga kostnader för juri- diskt ombud under själva skaderegleringen. På senare tid har en del försäkringsbolag blivit något mer restriktiva med att bevilja advokathjälp vid tvist utom rätta. Nämndsyttranden av mera allmänt intresse och som kan vara vägledande för skade- regleringsverksamheten publiceras i ”Rätts- fall, Försäkring och Skadestånd” Kollektiv avtalsförsäkring Försäkringar enligt kollektivavtal utgör ett komplement till de lagstadgade socialförsäk- ringarna. Försäkringsvillkoren för kollektiva avtalsförsäkringarna har bestämts efter för- handlingar mellan arbetsmarknadens parter, och nästan alla anställda har ett extra försäk- ringsskydd genom sin anställning. Försäk- ringsavtalen kan variera mellan olika avtals- grupper. Jag skall inte här närmare gå in på de olika försäkringsnämnderna, t ex AGB-, AGS- och TGL-nämnderna, utan endast nämna något om TFA-nämnden, som inom AMF- försäkringar är den nämnd som handlägger de absolut flesta ärendena. TFA-nämnden De flesta arbetare och tjänstemän i privata företag, kooperationen, kommun och lands- ting är anslutna till Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). Statligt anställda omfat- tas av en liknande försäkring genom Statens personskadeförsäkring. En skadelidande som är missnöjd med skadereglerarens beslut kan begära att TFA- nämnden yttrat sig i ärendet. Beslut i nämn- den skall vara enhälligt. Vid oenighet står skadeavdelningens beslut fast. TFA-nämn- den handlägger ca 2 000 ärenden per år. Skiljenämnden för AMF-försäkringar Den part som är missnöjd med TFA-nämn- dens prövning kan begära att Skiljenämnden för AMF-försäkringar fattar ett slutligt beslut i ärendet. (Lagen 1929:145 om skiljemän.) Omkring 15 procent av TFA-nämndens be- slut överklagas till skiljenämnden. Nämnden består av två ledamöter utsedda av arbetsgivarorganisationen och två leda- möter utsedda av arbetstagarorganisationen. De utsedda ledamöterna utser gemensamt en opartisk ordförande. Läkemedelsskadenämnden Alla företag som tillverkar eller importerar läkemedel som säljs i Sverige har tecknat läkemedelsförsäkring. Försäkringen ger er- sättning till personer som skadats av läkeme- del, trots att läkemedlet givits på medicinskt riktiga grunder och på ett korrekt sätt. Den som drabbas av sjukdom eller annan kroppslig skada som ”med övervägande sannolikhet” har orsakats av läkemedel kan få ersättning från läkemedelsförsäkringen. Ersättningen be- stäms enligt skadeståndsrättsliga regler. Om den skadelidande inte vill godta försäk- ringsgivarens beslut kan han vända sig till en rådgivande skadenämnd, Läkemedelsskade- nämnden. Denna består av åtta ledamöter. Regeringen utser ordföranden, en medicinsk expert samt två ledamöter som skall företräda de skadades intressen. Övriga fyra ledamöter utses av sjukvårdshuvudmännen, försäkrings- givaren och läkemedelsförsäkringsföre- ningen. Ordföranden har utslagsröst. Läkemedelsskadenämndens beslut kan av- göras av skiljemän enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Om någon av de av parterna utsedda skiljemännen begär det, utses den tredje skiljemannen av regeringen. 187 AIDA-KONFLIKTLÖSNING Kostnaden för skiljeförfarandet betalas av försäkringsgivaren. Nämnden handlägger ca 60–70 ärenden per år. Patientskadenämnden År 1997 infördes en Patientskadelag för personskador i samband hälso- och sjukvård i Sverige. Såväl offentliga som privata vård- givare är enligt lag skyldiga att teckna en försäkring för ersättning till patient som drab- bas av personskada. Patientförsäkringen gäller för personskador, såväl fysiska som psykiska skador, som orsa- kats av bl a felaktig behandling eller diagnos. Skador som inträffat i den av landstingen bedrivna vården regleras av Personskade- reglering AB (PSR). Privata vårdgivares patientförsäkring kan finnas i olika försäkringsbolag. Om en vårdgivare saknar patientförsäkring lämnas ändå ersättning från Patientförsäk- ringsföreningen. Den som är missnöjd med bedömningen av ett ärende kan begära att Patientskadenämn- den yttrar sig över ärendet. Nämnden består av sex ledamöter. Ordföranden, en medicinsk expert samt tre ledamöter, som skall företräda de skadades intressen, utses av regeringen. En ledamot utses av patientförsäkringsföre- ningen och sjuvårdshuvudmännen. Ordfö- randen skall ha domarkompetens. Möjligheten att få ärendet prövat i skilje- nämnd finns inte längre kvar när det gäller patientförsäkring. Nämnden handlägger årligen omkring 800 ärenden. Domstol I de flesta konsumentförsäkringar finns ett rättsskyddsmoment, som kan nyttjas om man råkar i tvist med någon. En förutsättning är dock att tvisten kan prövas av allmän domstol. Rättsskyddet kan som regel användas även vid tvist mot det egna bolaget. 1. Innledning og opplegg 1.1. Tradisjonelle tvisteløsnings- mekanismer i forsikring Den ”klassiske” måten å løse tvister på i forsikringsforhold, er ved å anvende de ordi- nære domstolene. Domstolene brukes såle- des i vanlige person- og skadeforsikrings- saker, uavhengig av bransje, i saker mot ska- delidte tredjemenn under ansvarsforsikringer eller ansvarsforsikringslignende ordninger Nye tvisteløsningsmekanismer – et alternativ for forsikringsnæringen? Innlegg fra co-referenten, professor dr. juris Hans Jacob Bull, Nordisk Institutt for Sjørett, Universitetet i Oslo (som f.eks. bilansvar, yrkesskade m.v.) og i regressaker mot påståtte skadevoldere. An- tallet saker er stort, ikke minst når det gjelder saker mot andre enn egne forsikringstagere/ sikrede (typisk personskadesaker under bil- ansvarsloven). Innenfor enkelte forsikringsbransjer har det imidlertid vært vanlig å anvende voldgift, altså privat rettergang, som et alternativ til de vanlige domstolene. Sjøforsikring er ett godt eksempel; bilkaskoforsikring et annet. 188 AIDA-KONFLIKTLÖSNING I tillegg har bruk av nemnder etterhvert fått et stort omfang i ordinære forsikringssaker, altså mellom forsikringstager/sikrede på den ene side og forsikringsselskapet på den annen. Nemnder går tilbake til tiden før annen ver- denskrig. De kan være av to slag: selskaps- interne og selskapseksterne. Mens de selskaps- interne nemndene utgjør en del av vedkom- mende selskaps klageapparat overfor kundene, er de selskapseksterne nemndene helt uav- hengige av det enkelte selskap. I Norge har vi to eksterne nemnder, Forsikringsskadenemn- da og Avkortningsnemnda, hver med sine oppgaver. Forsikringsskadenemnda behand- ler saker vedrørende forståelsen av forsikrings- vilkår eller lovgivning som har betydning i konkrete klagesaker, mens Avkortnings- nemnda behandler saker om skjønnsspørsmål vedrørende aktsomhetsgrad og omfanget av avkortning i erstatning eller regresskrav, samt vurderer adgangen til identifikasjon. Saker for begge nemnder forberedes av Forsikrings- klagekontoret. Kontoret og nemndene er hjem- let i avtale mellom Norges Forsikringsfor- bund, Forbrukerrådet og Næringslivets Ho- vedorganisasjon. Samtidig knytter FAL 1989 § 20-1 seg til denne avtalen, ved å gi regler om hvilken rettslig betydning bruk av (avtalte) nemnder som tvisteløsningsmekanisme skal ha. Nemndsavgjørelsene fremstår som rådgi- vende; de binder i prinsippet hverken selska- pet eller sikrede. Selskapet skal imidlertid varsle nemnda innen tredve dager dersom avgjørelsen blir fraveket i erstatningsopp- gjøret. Er varsel ikke gitt innen fristen, er selskapet bundet. Når det gjelder arbeidet i nemndene og deres avgjørelser, viser jeg for øvrig til Hans Petter Lundgaards foredrag. En siste tvisteløsningsmekanisme som har vært meget brukt og som det derfor kan være grunn til å nevne, er skjønn. Skjønn anvendes der selskapet og sikrede er uenige om selve erstatningsfastsettelsen etter et forsikrings- tilfelle. Bruken av skjønn har hjemmel i for- sikringsvilkårene. 1.2. Alternative tvisteløsningsmekanismer I de senere år er det introdusert andre tviste- løsningsmekanismer enn de som tradisjonelt har vært anvendt i forsikring. Disse ”nye” metodene for å løse tvister er stort sett kom- met til oss fra utlandet, og det interessante er at forsikringstvister (i vid forstand) synes å være et felt der disse metodene passer bra og derfor brukes i stor utstrekning. Her i Norge er det vel riktig å si at vi hittil ikke har sett noen organisert bruk av slike nye løsnings- mekanismer i forsikring. Vesta Forsikring har imidlertid anvendt såkalt privat retts- megling i et visst antall saker, med tilsynela- tende stor suksess, se nærmere Egil Roll- heims foredrag. De nye tvisteløsningsmekanismene består først og fremst av rettsmegling. Slik retts- megling kan være offentlig organisert, dvs. knyttet til domstolene og til saker som er brakt inn for avgjørelse der. Rettsmegling kan imidlertid også foregå i privat regi. Det kan foregå helt uformelt, ved at to parter (som f.eks. selskapet og sikrede) blir enige om å få hjelp av en tredjemann – rettsmegleren – til å løse en pågående tvist. Men rettsmeglingen kan også skje i regi av en organisasjon, som stiller kompetente rettsmeglere til disposi- sjon for partene. I Norge har Oslo Handels- kammers Institutt for Voldgift og Alternativ Tvisteløsning en slik rolle. Partene vil da ofte i sin opprinnelige avtale ha fastsatt at de ved tvist skal søke å løse den ved rettsmegling gjennom Instituttet. Det er imidlertid ikke noe i veien for at privat rettsmegling gjennom Instituttet kan skje på bakgrunn av en avtale som er truffet etter at tvist er oppstått. Nedenfor under 2 skal vi se nærmere på rettsmegling, og da først og fremst på de organisatoriske spørsmålene ved rettsmegling i domstolene. Fremstillingen tar utgangspunkt i den forskriften som er fastsatt for domstol- enes rettsmegling (nedenfor forkortet F). På enkelte punkter vil det imidlertid være natur- 189 AIDA-KONFLIKTLÖSNING lig å trekke inn de løsningene vi møter ved privat rettsmegling; dette gjøres med utgangs- punkt i reglene for Oslo Handelskammers Institutt for Voldgift og Alternativ Tviste- løsning (nedenfor forkortet OH). Her kan det være grunn til å peke på at begrepet rettsmegling kan dekke forskjellige forhold. Siktemålet med rettsmegling er at tvisten løses ved at partene med bistand av en oppnevnt rettsmegler søker å komme frem til et forlik i saken – uten rettergang ved privat rettsmegling og under rettergang ved offent- lig rettsmegling. Men rettsmegleren kan opp- tre mer eller mindre aktivt under meglingen – begreper som ”mediation” og ”conciliation” anvendes gjerne som stikkord for å angi retts- meglerens opptreden og aktivitet under meg- lingen. Rettsmegling er heller ikke den eneste form for alternativ tvisteløsning vi nå står overfor. I OH finner vi også regler om såkalt ”mini- trial”, der siktemålet er å oppnå omforente løsninger uten rettergang ved at partene pre- senterer saken for et tribunal bestående av en oppnevnt formann og en representant fra hver av partene på ledelsesnivå. 1.3. Hvorfor alternative tvisteløsningsmekanismer? Det kan spørres hvorfor det kan være grunn til å se på andre og mer uformelle måter å løse oppståtte tvister. Etter min mening kan det iallfall pekes på fire viktige hensyn. For det første er tid en viktig faktor. Ved rettsmegling vil det være mulig å få avsluttet saken hurtigere enn om man skulle anvende tradisjonelle løsningsmetoder. Dette er sær- lig klart om vi sammenligner med ordinær domstolsbehandling, men gjelder også i noen grad i forhold til voldgift og nemnder. I en sammenligning med nemnder er det for øvrig særlig grunn til å understreke at en vellykket rettsmegling fører til at saken avsluttes, mens man med nemndssystemet risikerer at den går videre til domstolene. For det annet er det grunn til å peke på omkostningsmomentet. I forhold til saker som i verste fall kan gå gjennom tre instanser i domstolene, med betydelige omkostninger til rettsgebyrer og advokatsalærer, vil retts- megling fremstå som ”billig moro”. Og tar vi hensyn til de personellmessige ressurser og – ikke minst i personskadesaker – følelsesmes- sige belastninger som en langdryg rettssak kan medføre for begge parter, ser vi at om- kostningsmomentet vil være helt vesentlig. For det tredje åpner rettsmegling for kom- promissløsninger i en helt annen utstrekning enn det ordinær domstolsbehandling gjør. For en domstol vil alternativene ofte være alt eller intet; ved rettsmegling kan i mange tilfelle hele skalaen av mellomløsninger trek- kes inn. Muligheten for slike kompromiss- løsninger kan være av særlig betydning hvor man står overfor en situasjon der begge parter er innstilt på å fortsette et langvarig forret- ningsforhold, som f.eks. mellom en større næringslivskunde og et forsikringsselskap. For det fjerde er det viktig å understreke at selv en ”mislykket” rettsmegling – dvs. en rettsmegling der partene ikke lykkes i å komme frem til et endelig forlik – kan medføre klare fordeler. Rettsmeglingen kan f.eks. ha ført til at man har fått ”ryddet unna” enkelte kravs- poster eller ansvarsgrunnlag, med den for- enklingen dette fører til for den videre be- handlingen av saken. Dessuten kan rettsmeg- lingen ha medført en bedre avklaring av de relevante argumentene på begge sider, og dermed til en mulig større edruelighet m.h.t. hva man kan og ikke kan oppnå i en videre sak. I denne forbindelse kan det være grunn til å peke på at det ikke synes helt uvanlig at en avbrutt megling senere tas opp igjen og fører frem til forlik. En viktig grunn til dette – i tillegg til avklaringsmomentet nevnt ovenfor – kan være at rettsmeglingen ofte vil føre til en bedring av kommunikasjonen mellom par- tene. 190 AIDA-KONFLIKTLÖSNING 2. De formelle reglene om rettsmegling, med hovedvekt på megling ved domstolene 2.1. Hjemmel, forarbeider, ikrafttreden Reglene om rettsmegling i domstolene er hjemlet i tvistemålsloven av 13. august 1915 nr. 6 § 99a, slik denne bestemmelsen lyder etter lovendring av 6. september 1996 nr. 64. Bestemmelsen gir Kongen adgang til ved forskrift å innføre en forsøksordning ved en- kelte herreds- og byretter og lagmannsretter om utvidet megling (rettsmegling) i saker som er brakt inn for vedkommende domstol. Med hjemmel i lovbestemmelsen er det ved kgl. res. av 13. desember 1996 nr. 1144 gitt forskrift om forsøksordning med rettsmegling (nedenfor kalt F). Forarbeidene til lovendringen er for det første et notat av 20. november 1993 fra en selvoppnevnt gruppe, bestående av dommere, advokater og rettsvitenskapsmenn. Dette no- tatet er inntatt som vedlegg i Ot.prp. nr. 41 (1995-96), der Justisdepartementet diskute- rer ønskeligheten av domstolsbasert retts- megling på bakgrunn av utvalgets opplegg og uttalelser i høringsrunden, og foreslår lov- hjemmel for en forsøksordning. Justiskomi- teen sluttet seg til dette opplegget i Innst. O. nr. 69 (1995-96). Forsøksordningen ble satt i kraft fra 1. januar 1997, og omfattet fra starten følgende domstoler: Agder lagmannsrett, Asker og Bærum herredsrett, Nordmøre herredsrett, Oslo skifterett, Salten sorenskriverembete og Tønsberg byrett, se F § 1 første ledd. Ved endringsforskrift fastsatt ved kgl. res. av 20. november 1998 er F § 1 første ledd endret og forsøksordningen utvidet pr. 1. januar 1999 til også å omfatte Oslo byrett og Trondenes sorenskriverembete. Det har vært forutsetningen at forsøksord- ningen skal løpe i noen år, før den evalueres med sikte på enten å gjøres permanent eller helt avvikles. Når det gjelder privat rettsmegling, har Oslo Handelskammer tilbudt slik megling siden 1996 med hjemmel i OH. Ad hoc privat rettsmegling, hvor partene i det enkelte til- felle etter at tvist er oppstått blir enige om å søke tvisten løst ved megling, synes imidler- tid hittil å være den vanligste formen for privat rettsmegling. 2.2. Hvilke saker er omfattet av ordningen? Det fremgår av F § 1 annet ledd at forsøksord- ningen for rettsmegling i domstolene omfat- ter alle saker som er brakt inn for vedkom- mende domstol, såfremt partene helt eller delvis kan inngå rettsforlik om tvistegjen- standen. Det betyr i vår sammenheng at så godt som alle saker der et forsikringsselskap er involvert, vil være omfattet av reglene om rettsmegling, hva enten motparten er (1) for- sikringstager/sikrede under en forsikrings- avtale, (2) skadelidte under en ansvarsforsik- ring eller under lovfestede ordninger som f.eks. bilansvaret, (3) skadevolder i tilknyt- ning til et regressøksmål. Det er imidlertid viktig å understreke at saken må være brakt inn for domstolen. Det betyr altså at rettsmegling ved domstolene – i motsetning til privat rettsmegling – forutset- ter at tvisten er kommet så langt at vedkom- mende domstol gjennom stevning eller anke har fått hånd om saken. Her ligger trolig det største draw back ved domstolsorientert retts- megling sammenlignet med privat rettsmeg- ling. Når partene er kommet så langt at det er uttatt stevning, vil det allerede være pådratt adskillige omkostninger, samtidig som par- tene ofte har ”satt” seg mer på sine stand- punkter enn om rettsmeglingen kommer i gang på et tidligere tidspunkt. 2.3. Beslutningsgangen Det er et viktig poeng at domstolsorientert rettsmegling skal vurderes og eventuelt iverk- settes så snart som mulig etter at en sak er 191 AIDA-KONFLIKTLÖSNING brakt inn for domstolen, se F § 2 første ledd. Ved ordinært søksmål skal det skje senest når tilsvar er inngitt, og i ankesaker senest når ankesaken er kommet inn til ankedomstolen. Vurderingen av om det er hensiktsmessig med rettsmegling, foretas av den dommeren som forbereder saken. Normalt skal partene ha anledning til å uttale seg før rettsmegling besluttes, men dommeren kan – når det finnes hensiktsmessig – innkalle til rettsmegling uten at partene har uttalt seg om spørsmålet. Ved avgjørelsen av om det skal foretas rettsmegling i saken, skal en rekke forhold tas i betraktning, se F § 2 annet ledd. Det skal bl.a. tas hensyn til om partene samtykker i rettsmegling, hvilke utsikter det er til å oppnå forlik, om rettsmeglingen vil føre til en forenk- ling av saken selv om meglingen ikke skulle føre frem til et forlik og endelig om styrke- forholdet mellom partene eller omkostnin- gene ved megling gjør meglingen betenkelig. En beslutning av retten om at det skal foretas rettsmegling kan ikke påkjæres, se F § 2 tredje ledd. Ved privat rettsmegling er naturligvis meg- lingen i prinsippet helt ut en frivillig sak. OH inneholder imidlertid forslag til klausuler som partene kan inkorporere i de vilkårene e.l. som styrer avtaleforholdet mellom dem, og der de ”forplikter ... seg til å søke denne [= tvisten] løst ved rettsmegling”. Noe stort mer enn et moralsk press legger imidlertid ikke slike klausuler på den part som ikke vil, se forsåvidt OH art. 31, som legger til grunn at en begjæring fra en part om å igangsette megling ikke skal tas til følge, dersom den annen part ”meddeler Instituttet at han ikke vil delta i rettsmegling”. 2.4. Hvem skal være rettsmegler? Ved oppnevnelse av rettsmegleren skal det ved megling i domstolene legges vesentlig vekt på partenes syn, jfr. F § 3 annet punktum, som fastslår at det bare unntaksvis bør opp- nevnes en rettsmegler som ikke begge par- tene godtar. Rettsmegleren kan etter dette være forberedende dommer, en av de øvrige dommerne ved vedkommende domstol eller en annen person med innsikt i rettsmegling og/eller de tvistepunkter saken reiser, se F § 3 første punktum. Det er dermed fullt mulig for domstolen å hente inn en helt utenforstående person, f.eks. en advokat, og la ham tjenest- gjøre som rettsmegler. I den forbindelse er det grunn til å merke seg F § 3 annet ledd: domstolens leder kan utarbeide lister over personer utenfor domstolen som kan være aktuelle som rettsmeglere. Rettens beslutning m.h.t. hvem som skal være rettsmegler kan ikke påkjæres, se F § 3 tredje punktum. Etter OH er initiativet til oppnevnelse av rettsmegler lagt til partene; de skal etter art. 31 annet ledd i fellesskap angi hvem de øn- sker oppnevnt som rettsmegler. Instituttet har imidlertid en egen liste over kvalifiserte retts- meglere, som partene kan – men ikke må – anvende, se OH art. 32. Det åpnes for øvrig for at det kan oppnevnes flere rettsmeglere hvis sakens størrelse tilsier det og partene er enige. 2.5. Gjennomføringen av rettsmeglingen Bestemmelser om gjennomføringen av retts- meglingen i domstolene og om rettsmegler- ens oppgaver finner vi i F §§ 4 og 5. Reglene karakteriseres ved at det er angitt enkelte formelle krav til meglingens gjennomføring, men at det for øvrig i vid utstrekning er overlatt til rettsmeglerens avgjørelse og eget skjønn hvorledes meglingen skal foretas. Når det gjelder de formelle krav, skal megling foregå utenfor rettsmøte (F § 4 første ledd første punktum), men det skal føres protokoll for meglingsmøtene (F § 4 annet ledd), med nedtegnelser langt på vei som i en rettsbok. Protokollen oppbevares i sakens dokumen- ter. Det er også grunn til å merke seg at 192 AIDA-KONFLIKTLÖSNING rettsmegleren, partene og prosessfullmektig- ene har taushetsplikt om det som har frem- kommet under meglingen, i tråd med reglene i tvistemålsl. § 284 (F § 4 fjerde ledd). Det betyr bl.a. at tilbud eller erkjennelser som en av partene er fremkommet med under meglin- gen, normalt ikke kan påberopes av den an- nen part under en eventuell senere behand- ling av saken etter en megling som ikke har ført til forlik mellom partene. Tilsvarende regler om taushetsplikt finner vi også i OH art. 37; her er det for øvrig (se annet ledd) uttrykkelig sagt at en part ikke kan føre retts- megleren som vitne i en senere tvist for dom- stol eller voldgift. For øvrig bestemmer rettsmegleren selv fremgangsmåten for rettsmeglingen (F § 4 første ledd annet punktum og tredje ledd første punktum). Det er således opp til ham om det skal holdes meglingsmøter med par- tene hver for seg eller samlet, og om det skal skje bevisførsel under meglingen. Bevisførsel finner likevel ikke sted uten samtykke av partene og den som i tilfelle må fremlegge bevis eller gi forklaring (F § 4 tredje ledd annet punktum). Rettsmegleren skal gjennom meglingen forsøke å få partene til å inngå forlik (F § 5), og han kan i denne forbindelse selv komme med forslag til løsning av tvisten eller deler av den. Under OH er det lagt til grunn at rettsmeg- leren i samarbeid med partene skal utarbeide en avtale for selve gjennomføringen av retts- meglingen, se art. 34. Av særlig interesse her er at avtalen er forutsatt å inneholde regler om ”rettsmeglerens rolle under rettsmeglingen og i hvilken grad han skal være undergitt taushetsplikt i forhold til partene under meg- lingen”. Dette peker nettopp mot den sond- ringen som ble antydet ovenfor mellom ”mediation” og ”conciliation”, der en retts- megler under ”conciliation” har en mer aktiv rolle enn under ”mediation”. 2.6. Resultatet av meglingen Det lykkelige utfall av en rettsmegling vil være at partene kommer til enighet og inngår forlik. Et slikt forlik kan ved rettsmegling i domstolene eventuelt inngås som rettsforlik (F § 6). I så fall må det settes ordinært retts- møte ledet av en dommer. Et rettsforlik har etter tvistemålsl. § 286 virkning som en retts- kraftig dom, hvilket bl.a. betyr at det utgjør tvangsgrunnlag, jfr. tvangsl. § 4-1, og kan danne grunnlag for utlegg. Et forlik ved privat rettsmegling vil ikke ha en slik effekt; forliket fremstår her ikke mer enn som en ordinær avtale mellom partene. Blir partene ikke enige, vil ved rettsmegling for domstolene saken fortsette på ordinær måte. Som hovedregel kan ikke den dommer som har fungert som rettsmegler, delta i den videre behandling i saken, se F § 7. Unntak kan likevel tenkes, dersom retten finner det ubetenkelig og partene ikke ønsker at det skal skje et skifte. Bryter forliksforhandlingene sammen un- der privat rettsmegling, fordi enten rettsmeg- leren kommer til at videre megling ikke har noen hensikt, eller partene ikke har oppnådd enighet innen en eventuell fastsatt frist, eller en av partene meddeler at rettsmeglingen skal avbrytes, står det partene fritt å bringe saken inn for de ordinære domstoler eller eventuelt for voldgift, dersom de har avtalt dette (se OH art. 35). Den som har opptrådt som rettsmegler, kan ikke oppnevnes som voldgiftsmann i samme sak, med mindre partene og rettsmeg- leren er enige om det, se OH art. 37 tredje ledd. 2.7. Omkostningene ved rettsmegling Er rettsmegleren ikke dommer ved domsto- len, har han ved rettsmegling i domstolene krav på godtgjørelse for sitt arbeid som retts- megler. Godtgjørelsen fastsettes av retten et- ter satsene for fri sakførsel, med mindre ret- ten, rettsmegleren og partene blir enige om 193 AIDA-KONFLIKTLÖSNING noe annet, jfr. F § 8. Ved privat rettsmegling forutsettes spørsmålet om rettsmeglerens godt- gjørelse og fordelingen av utgiftene til retts- meglingen regulert i den avtalen partene og rettsmegleren skal inngå før meglingen star- ter, se OH art. 34. Ved domstolsorientert rettsmegling skal utgiftene ved selve rettsmeglingen i utgangs- punktet fordeles med en halvpart på hver av partene, jfr. F § 9 første ledd. Ved et eventuelt forlik kan imidlertid en annen fordeling avta- les. Herunder kan partene overlate til retten å fastsette utgiftsfordelingen ut fra utfallet av meglingen. Når det gjelder partenes egne omkostnin- ger, bærer hver part sine omkostninger ved forlik, med mindre annet er avtalt, jfr. F § 9 annet ledd. Kommer partene ikke til enighet, blir saksomkostningene fastsatt sammen med sakens samlede omkostninger, jfr. tvistemålsl. §§ 169 flg., se F § 9 tredje ledd. Når det er besluttet at rettsmegling skal gjennomføres, kan det pålegges saksøkeren å innbetale et forskudd for utgifter til retts- megling, jfr. F § 9 fjerde ledd. Blir forskuddet ikke betalt innen den frist retten har satt, skal søksmålet avvises, jfr. tvistemålsl. § 170. OH inneholder langt på vei tilsvarende regler, se art. 33. 2.8. Erfaringene så langt Selv om erfaringene i Norge om rettsmegling fortsatt er begrensede, ser det ut til at institut- tet stort sett har virket meget positivt. Tall fra Asker og Bærum herredsrett for annet halvår 1997 viste at det ved denne domstolen ble rettsmeglet i 15% av det totale antall sivile saker som ble avsluttet det halvåret. I 87% av sakene ble det inngått rettsforlik i forbindelse med meglingsmøtene (se Anne Austbø, Retts- megling – mediation, Lov og Rett 1998 s. 364 flg. på s. 371-72). Tilsvarende synes å gjelde for privat rettsmegling, se forsåvidt Vesta Forsikrings erfaring i personskadesaker, re- ferert av Egil Rollheim i hans foredrag. Opp- lysninger fra USA og Storbritannia, der pri- vat rettsmegling har vært anvendt i flere år, synes å bekrefte det samme. Etter min oppfatning tilsier erfaringene at nordiske forsikringsselskaper bør være dris- tigere i sin bruk av rettsmegling, hva enten det dreier seg om megling i privat eller offentlig regi. Dette gjelder iallfall i saker mot skade- lidte tredjemenn under ordinær eller ”spesi- ell” ansvarsforsikring (typisk saker etter bil- ansvarsloven). Jeg vil imidlertid tro at retts- megling også vil kunne være velegnet i en rekke typer av ”ordinære” forsikringssaker, og da i en viss utstrekning som et alternativ til nemndsbehandling. 194 AIDA-KONFLIKTLÖSNING Kontoret Den første avtalen av 9. april 1970 opprettet Forbrukernes forsikringskontor og Forsik- ringsskadenemnda kom til i samarbeid mellom Forbrukerrådet og Norges Forsikringsfor- bund, NFF. Kontorets virksomhet begynte i januar 1971. I 1998 ble navnet endret til Forsikringsklage- kontoret. Jeg var kontorets første leder; den første tiden på halv tid, og med en halv dags sekre- tær. Utgiftene til kontoret ble delt likelig mellom Forbrukerrådet og NFF. Nemnda begynte sin virksomhet samtidig, med to representanter oppnevnt av Forbru- kerrådet og to av forbundet. og med Høyes- terettsdommer Knut Blom som formann – et verv han beholdt i 20 år. Det kan vel trygt sies at han la grunnlaget for den respekt som nemnda har opparbeidet seg både i bransjen og ellers. Senere er avtalen endret flere ganger, og kontorets mandat er utvidet. Finansieringen er etter hvert i større og større utstrekning overtatt av bransjen. Da den nye forsikringsavtaleloven trådde i kraft i 1989 fikk kontoret og nemnda et slags lovgrunnlag, se FAL § 20-1. Man lovregulerte imidlertid verken kontorets eller nemndenes virksomhet, men bestemte at dersom en slik nemnd fantes, kunne partene bringe saken inn for denne, og så lenge saken er til behandling i nemnda har ikke selskapet adgang til å bringe saken inn for de alminnelig domstoler. Derimot er det ikke noe til hinder for at forsikringstaker eller skadelidt bringer en sak inn for domstolene. Er en sak først brakt inn for nemnda og realitetsbehandlet der, er det unødvendig med forliksrådsbehandling. Partene står imidlertid ikke helt fritt til å avtale hva som helst. Nemndas vedtekter må være godkjent av Kongen. Før 1990 behandlet kontoret og nemndene utelukkende forbrukersaker. Etter 1990 be- handlet man også henvendelser fra nærings- livet. Dette var en konsekvens av at FAL på mange måter likestilte næringsdrivende og forbrukere. Det kan vel for øvrig sies at den siste navneendringen i så måte kom 8 år for sent. Likevel, det er fortsatt i det alt vesentlige forbrukere som benytter seg av kontoret, i 1997 var andelen næringsdrivende som hen- vendte seg til kontoret under 5 %. I den nyeste avtalen har man for så vidt gjelder kontorets virksomhet, inntatt en ut- trykkelig henvisning til FAL § 20-1. Kontoret skal fylle de funksjoner som beskrives i FAL § 20-1. Dette er for så vidt litt pussig i og med at ikke kontoret, men bare nemndene, er om- handlet i § 20-1. Kontorets navneendring til Forsikrings- klagekontoret fra 1.1.1998 kom i samband med at det ble utarbeidet en ny avtale om driften av kontoret og nemndas, eller nemnd- enes arbeid. Bortsett fra navneendringen, var vel det viktigste, i alle fall sett med bransjens øyne, at finansieringen av kontorets virksom- het ble lagt om, bl.a. ble det innført et klage- gebyr pr. skriftlige sak. Kontoret har nå et budsjett på nærmere 9 millioner NOK, og 14 ansatte, hvor av 7 jurister. Kontoret benytter seg imidlertid også i at- Innlegg fra lagmann Hans Petter Lundgaard, Norge Forsikringsskadenemnda og Forsikringsklagekontoret 195 AIDA-KONFLIKTLÖSNING skillig utstrekning av juridiske studenter på deltid som ekstrahjelp i klagebehandlingen. Kontorets grunnleggende mandat har hele tiden vært det samme: Arbeide fritt og uavhengig av særinteresser. Hjelpe og veilede forsikringstakere og ska- delidte som mener å ha et krav mot et selskap som følge av en skade eller selska- pets håndtering av en forsikringsavtale. Målet er selvsagt at behandlingen skal skje raskt og effektivt. Slik er dessverre ikke da- gens virkelighet. Det fremgår av årsberet- ningen at gjennomsnittlig saksbehandlings- tid er både 4 og 6 måneder. Dette fører til mas fra klientene, noe som selvsagt igjen fører til lengre behandlingstid. Resultatet av behand- lingen er imidlertid tilfredsstillende i alle fall sett med klagers øyne, når det gjelder de saker kontoret tar opp, om lag halvparten av dem fører til en endret avgjørelse fra selskapets side. Vi får håpe at når det gjelder de andre, så vil klageren gjennom den informasjonsut- veksling som har funnet sted, forstå selska- pets standpunkt bedre. Forsikringsskadenemnda og Avkortningsnemnda Kontoret er sekretariat for Forsikringsskade- nemnda (FSN) og Avkortningsnemnda. FSN har to avdelinger en for skade og en for personforsikring. I begge avdelinger er det en formann og to representanter fra selskaps- siden og to representanter fra brukersiden. I rene forbrukersaker er disse oppnevnt av For- brukerrådet. I næringssaker av de to arbeids- giverforeningerne NHO (Næringslivets Hovedorganisasjon) og HSH (Handels- och Servicenæringens Hovedorganisasjon). Avkortningsnemnda for næringssaker og forbrukersaker har tre medlemmer og be- handler saker om skjønnsspørsmål vedrørende aktsomhetsgrad og omfanget av avkortning og vurderer adgangen til identifikasjon. Nemndene behandler årlig ca. 400 saker til sammen, og saksbehandlingstiden er ubeha- gelig lang. Det kan gå opptil flere år fra en sak kommer inn til kontoret og til den finner sin avgjørelse i en av nemndene. Gjennomsnitt- lig behandlingstid er nesten 15 måneder i FSN og 10,5 måneder i AKN. Nemndenes kompetanse. Til sammen sammenfaller nemndenes kom- petanse stort sett med kontorets. Det inne- bærer at kontoret i en klagesak regelmessig kan henvise klager til muligheten for å fore- legge saken hans for nemnda, dersom det ikke oppnås enighet på annen måte. Det er én viktig begrensning når det gjelder Forsikringsskadenemnda: Nemnda gir ikke uttalelser vedrørende skyldspørsmålet i kollisjonssaker. Også el- lers har nemndene, på samme måte som kon- toret, adgang til å avvise en sak fra behand- ling dersom de finner at den ikke egner sig for nemndsbehandling. Oppstår det tvil om hvilken nemnd som skal behandle en sak, skal spørsmålet foreleg- ges for en av nemndsformennene. I alle fall vil nemndsformennene kunne konferere om spørsmålet før saken tas opp til behandling i den ene eller den andre nemnden. Kontoret avgir årlig en årsberetning og nemndenes uttalelser blir i kortform publisert fortløpende. Til nå er ca. 3 000 saker publi- sert. I tillegg legges uttalelsen ut i sin helhet på Lovdata. Det innebærer at avgjørelsene er meget godt tilgjengelige så vel for bransjens folk som for advokater mv. I hvilken utstrekning de har rettskildeverdi kan vel diskuteres. Det er klart at nemnda avgjør en sak om gangen. Det er imidlertid et prinsipp at like saker bør behandles likt, og det er ikke tvilsomt at i alle fall nemda selv legger vekt på tidligere uttalelser. Mitt inn- trykk er for øvrig at selskaper gjør det, og jeg vil tro at også domstolene vil tillegge avgjø- relser, i alle fall hvis praksis er entydig, en viss vekt. 196 AIDA-KONFLIKTLÖSNING Saker av en viss prinsipiell karakter blir i tillegg omtalt i Forsikringstidende. Når det gjelder informasjon til kunden har FAL gitt en rekke regler. For det første gjelder at det så vel i forbindelse med tegningen som i forsikringsbeviset skal gis informasjon om mulighetene for å bringe saken inn for en klagenemnd. FAL § 2-1 og 2-2. Har selskapet forsømt sin opplysningsplikt følger det av § 2-2, siste ledd at selskapet stort sett ikke kan påberope seg sikkerhetsforskrifter og/eller begrensninger i ansvaret som måtte være inn- tatt i forsikringsbeviset, med mindre ”forsik- ringstakeren eller sikrede likevel var kjent med vilkåret”. Viktigere er det kanskje at selskapet etter FAL § 4-14 og 13-13, kan miste sin rett til å avslå forsikringsdekning etter en av bestem- melsene i kapitlene, dersom det ikke har un- derrettet forsikringstakeren senest samtidig med avslaget om adgangen til nemndsbehand- ling mv. Likevel fremgår det av undersøkelser kon- toret har foretatt at det i bare 64 %, hvor det var aktuelt med å gi slik informasjon, faktisk ble opplyst om adgangen til nemndsbehand- ling. Dette er e.m.m. et overraskende lavt tall. Det er bemerkelsesverdig fordi tallet bare gjelder dem som fant frem til kontoret, og det etterlater mistanke om at det kan være et stort mørketall til stede for så vidt gjelder dem som ikke fikk klar melding og derfor ikke fant frem til kontoret og nemnda. Det skulle være interessant å høre fra selskapshold om man der har gått inn og sett på tilsvarende problemstilling. Vurderinger Nemndens arbeid er på samme måte som domstolenes utpreget individualiserende. Man løser hver enkelt sak, og gir sine uttalelser som ikke er bindende, men som regelmessig blir fulgt. Jeg går ikke her inn på de enkelte saker hvor nemndas uttalelser ikke følges. Spørsmålet er imidlertid videre hva så? Hvilke konsekvenser får nemndas uttalelse, hvis den går selskapet i mot, for alle de andre tilsvarende sakene? Har selskapene et system hvor de fanger opp tilsvarende saker og tar dem opp til revur- dering ut fra prinsippet om at like saker bør behandles likt? Dagens forsikringsvilkår er et resultat av masseproduksjon. Når nemnda behandler et vilkår og finner at dette enten er lovstridig, jfr. f.eks. i forhold til de skjulte handlingsklausuler som vi skal høre om senere på dette kollo- kviet, eller i alle fall uheldige, har man da et system som sikrer at andre ikke blir utsatt for avslag basert på de samme eller tilsvarende vilkår? I dette ligger det selvsagt både et krav om at vilkår som er i strid med FAL blir endret, men også at man bør sørge for at de som i dag sitter med vilkår som er lovstridige, blir underrettet om det så snart som mulig. Videre: Sørger man for at ingen lider retts- tap på grunn av slike vilkår? Dette er også et spørsmål som egentlig er en undergruppe av spørsmålet stillet ovenfor. Det som virkelig er uheldig er selvsagt at slike vilkår går ut over dem som leser sine vilkår og ikke melder noe krav fordi vilkårene er som de er, og ikke er klar over at loven gir dem bedre rettigheter enn som så. 197 AIDA-KONFLIKTLÖSNING Forsikringsbransjens behandling av person- skader har i de senere år vært preget av en stigende grad av konflikter, først og fremst knyttet til nakkeslengskadenes årsak og kon- sekvenser. Via interesseorganisasjoners og medias betydelige fokusering har selskap- enes saksbehandling blitt til dels sterkt kriti- sert. Et økende antall saker for domstolene er tatt til inntekt for ”Davids kamp mot Goliat”, og ulikheten i styrkeforholdet har fremstått som en av de viktigste negative faktorene. Vesta har, som de øvrige forsikringsselska- per, liten interesse av å måtte avslutte forsik- ringssakene i domstolen. Dette gjelder spesi- elt i forbindelse med personskader. Av denne årsak ble det i samarbeid med Landsforenin- gen for trafikkskadde besluttet å igangsette en prøveordning, hvor frivillig mekling ble til- budt i personskadesaker som stod foran retts- lig behandling. En arbeidsgruppe ble nedsatt med representanter fra Landsforeningen for trafikkskadde, Forsikringsklagekontoret, en representant fra skadelidtes advokater samt Vesta. Det ble utarbeidet nærmere retnings- linjer for utvelgelse, gjennomføring og avtale- forståelse, og aktuelle interessenter ble orien- tert. De viktigste ”prinsipper” var i hovedsak vektlegging av raske og forholdsvis ufor- melle forhandlinger. I løpet av 1997 og 1998 er det tilbudt mekling i totalt 13 personskadesaker som var under, eller stod foran rettslig behandling. 9 av disse ble akseptert av skadelidte og er gjennomført. I 8 av disse sakene ble enighet oppnådd under, eller i umiddelbar oppfølging av mek- lingen. Resultat ble således oppnådd i 88% av sakene. Kun èn sak måtte fullføres i domstolen. I hovedtyngden av sakene ble meklingen oppfattet som positivt fra skadelidte, noe som ikke minst skyldtes muligheten til selv å kunne fremstille sin sak, samt å kunne avslutte en forestående, belastende rettssak. Vestas erfaringer er i hovedsak også posi- tive. Resultatene ligger innenfor forsvarlige rammer og meklingsprosessen fremstår som ryddig og resultatorientert. Noen forutsetnin- ger har vi notert som vesentlige. Som eksem- pel nevnes behovet for at mekler har kompe- tanse både innenfor personskade og mekling. Videre fremstår det for oss som avgjørende at skadelidte er representert av sin advokat under selve meklingen. Det er selvsagt også viktig å understreke at et slikt virkemiddel neppe er egnet til å løse prinsipielle problemstillinger. Vi ser klare problemstillinger forbundet med ordningen. En åpenbar fare er at skade- lidtsiden kan oppfatte dette som et ”automa- tisk” ledd i saksbehandlingen, slik at enhver sak kjøres så langt som ”strikken holder”, hvoretter mekling hentes frem som en ytterli- gere ”nivåhever”. Dette vil etter vår oppfat- ning i så fall være den raskeste vei til avvik- ling av ordningen. Faren kan også være til- stede for at grundigheten i saksbehandlingen reduseres i forkant. Dette tror vi likevel sel- skapene selv vil vite å unngå. Vår erfaring med mekling har vist oss at dette er et egnet middel til å løse tvistene både tidligere og bedre enn dagens ”tradisjonelle” metoder. Vi er også overbevist om at slike tvisteløsningsalternativer bidrar til å redusere den negative fokuseringen som selskapene har opplevet, hvilket nettopp var et av hoved- målene Vesta hadde med denne ordningen. Fra Vestas side vil mekling derfor fortsatt være et alternativ i aktuelle saker. Mekling – en bedre konfliktløser? Innlegg fra koreferenten, soussjef Egil Rollheim, Vesta Forsikring AS 198 AIDA-KONFLIKTLÖSNING Innlegg fra direktör Irene Luukkonen, Konsumenternas försäkringsbyrå Konfliktlösning i Finland Allmänna konfliktlösningsforum Allmänna konfliktlösningsforum i Finland är tingsrätt, hovrätt och högsta domstolen när det gäller frivilliga försäkringar, trafikförsäk- ring eller patientförsäkring. I ärende angående lagstadgad olycksfalls- försäkring klagar man till olycksfallsnämn- den. Vidare kan man föra saken till försäk- ringsdomstolen och i några fall även till hög- sta domstoden. Den här vägen är enkel och kostnadsfri för konsumenten, medan den all- männa domstolsvägen medför stora kostna- der, därför att käranden vanligen behöver juridisk hjälp. Situationen i Finland har avsevärt föränd- rats under de senaste åren. Tröskeln till rätte- gång är hög. Allt färre konsumenter har möj- lighet att få sin tvist bedömd av domstol. Rättegångskostnaderna har stigit kraftigt. Rättsskyddsförsäkringarna ersätter i regel inte motpartens kostnader om försäkringstagaren förlorar sitt mål. Rättsskyddsförsäkringarna har också en betydande mängd begränsnings- villkor. Också inom försäkringsbranschen har av- göranden av olika nämnder som ger utlåtan- den fått – och får fortfarande – ökad betydelse när det gäller att avgöra tvister, något som också betonas inom EU. Det är därför skäl att lite närmare titta på den avtalsbaserade organisationen inom för- säkringsbranschen, dvs. Konsumenternas för- säkringsbyrå och Försäkringsnämnden och även de andra nämndsystemen. Inom alla försäkringsgrenar, där man måste föra saken till tingsrätt för att få utslag som vinner laga kraft, finns det nämnder som ger rekommen- dationer till beslut. Konsumenternas försäkrings- byrå och nämnderna Konsumenternas försäkringsbyrå Konsumenternas försäkringsbyrå, som till- sammans med Försäkringsnämnden utgör den avtalsbaserade organisationen inom för- säkringsbranschen, ger försäkringstagare råd och hjälp, både före tecknande av försäkring och vid konflikt med försäkringsbolag. Verk- samheten vid Konsumenternas försäkrings- byrå och Försäkringsnämnden baserar sig på ett avtal mellan konsumentverket och Finska Försäkringsbolagens Centralförbund. Byrån överlägger med försäkringsgivare och strävar efter förlikning vid behov. Största delen av ärendena är skadeärenden. Byrån gör också försäkringsjämförelser och fung- erar som sekretariat till Försäkringsnämnden. Byrån står främst till konsumenters, men även till näringsidkares (främst småföretagares) förfogande. Byrån handlägger alla ärenden som rör frivilliga försäkringsgrenar samt tra- fikförsäkring, lagstadgad olycksfallsförsäk- ring och patientförsäkring. Byrån tar årligen emot 7000–8000 ären- den, av vilka ca 60 % är klagomål. Försäkringsnämnden Försäkringsnämnden avger skriftliga yttran- den, vilka utgör rekommendationer till be- slut. Nämnden handlägger konsumenters, näringsidkares och företags ärenden. Nämn- dens utlåtanden publiceras i form av en CD- 199 AIDA-KONFLIKTLÖSNING ROM-skiva. Nämnden tar årligen emot 900– 1 000 ansökningar om utlåtanden och hand- lägger alla frivilliga försäkringar. Konsumentklagonämnden Konsumentklagonämnden avger utlåtanden i form av rekommendation till beslut i konflik- ter mellan försäkringsbolag och konsument. Konsumentklagonämnden har tillsatts med stöd av konsumentlagstiftningen. Nämnden handlägger frivilliga försäkringar. Den får årligen ca 300 ansökningar om utlåtanden. Ersättningsnämnden för trafikskadeärenden Inom Trafikförsäkringscentralen fungerar Ersättningsnämnden för trafikskadeärenden. Syftet med nämnden är att, som ett alternativ till domstolsförfarande, erbjuda den som är missnöjd med en försäkringsanstalts ersätt- ningsbeslut möjlighet till ändringssökande. Nämnden handlägger dock inte ärenden, i vilka försäkringsbolaget har begärt – eller borde begära – utlåtande av den av statsrådet tillsatta Trafikskadenämnden. Nämnden tar årligen emot ca 900–1000 ansökningar om utlåtanden. Patientskadenämnden I anslutning till social- och hälsovårdsminis- teriet finns Patientskadenämnden, som är till- satt av statsrådet. Nämnden ger utlåtanden om huruvida patient i samband med hälso- och sjukvård har åsamkats en personskada, som ersätts med stöd av patientskadelagen. Nämnden tar årligen emot ca 1100–1200 an- sökningar om utlåtanden. Av speciella nämnder kan man nämna Lä- kemedelsskadenämnden, som ger utlåtanden om ersättning av skador som förorsakatsav läkemedel och Den konsultativa nämnden för grupplivförsäkring, som ger utlåtanden an- gående arbetstagarnas grupplivförsäkrings- ärenden. Trafikskadenämnden och Ersättningsnämn- den för olycksfallsärenden ger utlåtanden endast till försäkringsbolagen. Andra medel Skiljemannaförfarande I försäkringsärenden som berör konsumenter har skiljemannaförfarandet inte utnyttjats under de senaste åren. Enligt konsumen- skyddslagen är ett avtal om skiljemannaför- farande ogiltigt om det ingåtts före uppkom- sten av en tvist. I försäkringsärenden som berör företag an- vänds skiljemannaförfarandet sällan; t.ex. under de senaste åren har de största bolags- grupperna löst bara ett fåtal mål genom skilje- mannaförfarandet. Nytt medlingsförfarande mellan advokater Finlands Advokatförbund har nyligen börjat lansera ett nytt förfarande, nämligen med- ling. Reglerna godkändes av Advokatförbu- det i maj 1998 och förfarandet togs i bruk i början av 1999. Vi har alltså ännu inte hunnit få någon större erfarenhet av detta förfarande. Summering Det vanligaste sättet att lösa försäkringstvister i Finland idag är nämndförfarandet. För änd- ringssökande är detta förfarande kostnads- fritt och lätt, jämfört med den dyra domstols- vägen, som också kan dra ut över flera år. Enligt min mening är nämndförfarandet också från försäkringsbolagens synpunkt ett fördelaktigt och förnuftigt sätt att lösa tvister. Jag tror inte heller att det kommer att ske någon ändring i situationen under de kom- mande åren. (På nästa sida visas volymen av ärenden vid olika konfliktlösningsforum under 1997) 200 AIDA-KONFLIKTLÖSNING Tabell 1. Volymen 1997 Frivilliga Trafikför- Patient- Lagstadgad försäkringar säkring försäkring olycksfalls- försäkring Rättegång 1. Allmänna domstolen ca 100 ca 65 25 – 2. Olycksfallsnämnden –––5 212 ? FD ? HDS Avtalsbaserad 1. KFB 6 393 768 32 440 2. Försäkringsnämnden 910 –– – Patientskadenämnden ––1 158 – Ersättningsnämnden för – 928 –– trafikskadeärenden Konsumentklagonämnden 319 –– –