Högsta domstolen meddelade i december 2023 dom i det uppmärksammade målet mellan ett stort antal boende i Ronneby och det kommunala bolaget Ronneby Miljö och Teknik AB. I domen slogs fast att dessa personer, som genom dricksvattnet fått höga halter av PFAS i blodet, har drabbats av personskada i skadeståndsrättslig mening.
Talan från de boende grundades på produktansvarslagen. Enligt den lagen ska skadestånd betalas för personskada som en produkt, t.ex. dricksvatten, har orsakat på grund av en säkerhetsbrist. Skadeståndet kan avse kostnader, inkomstförlust och fysiskt eller psykiskt lidande som personskadan har lett till.
Kan förhöjd risk vara grund till personskada?
De halter PFAS som de drabbade i målet i Ronneby fått i sig är bland de högst uppmätta i världen. Enligt nuvarande forskning finns en ökad risk för olika negativa kroppsliga effekter och vissa sjukdomar förenade med PFAS i kroppen. De drabbade för dock inte sin talan utifrån att de har sådana effekter. Istället menar de drabbade att redan halten PFAS i kroppen och de ökade risken för framtida sjukdomar innebär att de har lidit en personskada. Den kontroversiella frågan i målet har varit om en förhöjd risk för framtida sjukdom kan anses vara en personskada alternativt om de höga halterna av PFAS i sig innebär en personskada, även om de drabbade inte uppvisar några symptom?
Tingsrätten biföll de klagandes talan. Hovrätten menade att de höga halterna av PFAS i blodet hos de boende förvisso innebär en förhöjd risk för sjukdomar, men att den risken inte innebär personskada.
Högsta domstolens majoritet angav i HD-domen ”att de höga halter PFAS som de boende har i blodet innebär en så beaktansvärd fysisk försämring av deras kroppar att de drabbats av ett fysiskt defekttillstånd som i skadeståndsrättslig mening är en personskada”.
Räcker domen till för att begära skadestånd?
Men är det då så enkelt att nu är det fritt fram för de drabbade att begära skadestånd? Vid Försäkringsföreningens Juridikseminarium nyligen redogjorde Mia Carlsson, universitetslektor och docent vid Stockholms universitet, för de ganska komplicerade slutsatser som hon ser går att dra utifrån domen.
─ Enligt HD:s tidigare dom i målet (NJA 2018 s. 475) är produktansvarslagen tillämplig. HD har nu i den nya domen slagit fast att de drabbade har en personskada, men det är inte personskadan i sig som ersätts utan följderna av skadan. Problemet är att de drabbade inte uppvisar några symptom och att det därmed blir svårt att veta vad som ska ersättas. Det är inte lika enkelt att dra några slutsatser i vad mån de boende i Ronneby har rätt till skadestånd. Forskning visar att PFAS skulle kunna utgöra en viss risk för skador på immunförsvaret och vissa cancersjukdomar, men forskningsresultaten är inte entydiga.
Det finns alltså skäl som talar både för och emot ifall skadestånd ska betalas ut och, framför allt, vilka belopp det i så fall skulle kunna bli fråga om.
– Det kan finnas skäl både för och emot att ha en ny och generösare syn på vad som är en personskada. Att ha en vid syn på personskada leder till att fler omfattas och reparationsintresset är starkt vid personskada. Samtidigt har personskadebegreppet inte vållat några stora problem i praxis. Att därför utvidga begreppet kan leda till oklarheter, konstaterar Mia och fortsätter:
– Av preventiva skäl är det av godo om skadeståndsrätten påverkar dem som handskas med gifter som kan påverka vår miljö, att agera försiktigt. Högsta domstolen var dock tydlig med att inte godta enbart en ökad risk för framtida skada som personskada. HD är kortfattade i domskälen kring vad de menar med personskada i detta fall. Min bedömning utifrån den allmänna motiveringen (se punkt 15 i HD:s dom) är att det trots allt finns någon negativ påverkan (försämring) redan i och med de höga halterna av PFAS som de drabbade har.
En viss vägledning kan man få i HD:s domslut. Där konstateras att ”till personskada räknas såväl fysiska som psykiska defekttillstånd”, men ”för att det ska vara fråga om ett fysiskt defekttillstånd krävs att det har skett en förändring på eller i kroppen och att den förändringen objektivt sett är en försämring.”
Domen öppnar möjlighet för ny tillämpning
─ Det som är viktigt här är begreppet ’risk’. HD säger att ”förhöjd risk för att ett fysiskt defekttillstånd ska inträda i framtiden principiellt sett inte i sig kan anses utgöra en personskada”, men man har ändå bedömt att i det här fallet är det fråga om en personskada. Troligen har de höga halterna av PFAS i blodet hos de boende varit en bidragande orsak till domstolens ställningstagande, säger Mia och fortsätter:
─ Domslutet innebär i sig inte en så stor förändring i sak, men domen öppnar ändå möjligheter för ändrad tillämpning i framtida fall. Vad krävs för att någon ska ha en personskada sett till olika skadliga ämnen som kan mätas upp i kroppen? Och vi har heller inte sett det slutliga resultatet av Ronneby-fallet, eftersom det säkerligen kommer att ske fortsatt prövning i domstolarna av eventuella skadestånd – såvida det inte sker en förlikning mellan parterna.
En fråga som inte direkt berörs i målet är vad som i bevishänseende krävs för att det ska vara en personskada i fall som detta. HD skriver i lösningen av det enskilda fallet att det finns tillräcklig utredning. Det som åsyftas torde vara den forskning som finns kring PFAS och de skaderisker som är förenade med PFAS i kroppen. Det ska dock sägas att forskningen inte är så enkelt att tolka. Mer forskning lär komma. Det faktum att de drabbade har så höga halter PFAS i blodet har sannolikt gjort att vägen till personskada blivit något kortare.
– En rimlig ersättning borde i varje fall vara att de drabbade får gå på relevanta kontroller för att i tid upptäcka om ev. risker till följd av PFAS har utlösts, så att man i tid kan upptäcka eventuella sjukdomstillstånd. För den händelse de drabbade har kostnader eller inkomstförluster i samband med sådana kontroller borde de ges ersättning för detta. Vilken ersättning som i övrigt kan vara aktuellt är inte klart. Om parterna inte kommer överens är det inte omöjligt att HD får ta ställning i målet en tredje gång. Men det vore naturligtvis prövande för de drabbade att behöva processa så länge, menar Mia till sist.
