Kan länder försäkra sig genom katastrofobligationer?

Artikel forfatter: Johannes Stripple
Utgave:
3, 1999
Sprog: Svensk
Kategori:

294 NFT 3/1999 Jordbävningarna i Turkiet och Taiwan har ännu en gång, på ett brutalt sätt, påmint oss om samhällets sårbarhet för naturkatastro- fer. Under det senaste decenniet har antalet naturkatastrofer varit fem gånger så stort och kostat världsekonomin nio gånger så mycket som under 1960-talet (Munich Re 1998). Katastrofer är bland de mest svåra att för- säkra. Försäkring fungerar bäst för händelser med hög sannolikhet och mindre allvarliga konsekvenser. Katastrofer befinner sig på den motsatta delen av skalan; de händer mer sällan och ger förödande effekt när de (plöts- ligt) inträffar. Därför har naturkatastrofer ansetts som ”ej försäkringsbara”, och staten tar traditionellt på sig en stor del av den finansiella bördan för nödhjälp, kompensa- tion till de drabbade och återuppbyggnads- program. Utvecklingen av risktransfer-instrument som katastrofobligationer indikerar att för- säkring mot naturkatastrofer kanske är möj- lig. I början av juni 1999 anordnade IIASA en konferens som analyserade både naturka- tastrofers relation till bredare natur- och sam- hällsförändringar samt nya typer av försäk- ringsbaserade lösningar för att möta de ökade riskerna. Konferensen anordnades av IIASA:s Risk, Modeling and Policy (RMP) projekt. RMP projektet har i många år arbetat med riskfrå- gor. De senaste åren har projektet arbetat med simulering och modellering av risker Kan länder försäkra sig genom katastrofobligationer? av Johannes Stripple, doktorand vid Statsvetenskapliga institutionen, Lunds Universitet. Johannes Stripple Fler och mer kostsamma naturkatastrofer är en del av den globala förändringens dagordning. Hur samhället skall agera blir en av 2000-talets viktigaste frågor. Vid en konferens på IIASA i juni 1999 analyserades olika frågor om hantering av risker med katastrofpoten- tial. Ett speciellt fokus var katastrofobligationer. De är utvecklade av försäkringsindustrin för att säkra till- gången på adekvat finansiell kapacitet, men kan även vara av intresse för stater som är försäkrare i sista hand. En rapport baserad på en konferens om Global Change and Catastrophic Risk Management: Flood Risks in Europe. International Institute for Applied Systems Analysis (IIASA), Laxenburg, Österrike 6-9 Juni 1999. Författaren tackar Willis Coroons för resebidrag. 295 med låg sannolikhet och hög konsekvens, samt analyserat försäkring som metod att hantera dessa risker. Konferensen var mycket välbesökt och samlade forskare inom både naturvetenskap, ekonomi och samhällsve- tenskap samt många företrädare för försäk- rings- och återförsäkringsindustrin. Global förändring, naturkatastrofer och försäkring Det blir allt mer tydligt att naturkatastrofer inte är enskilda och slumpmässiga händel- ser. Istället kan de ses som en del av det komplexa mönster som ofta benämns ”Glo- bal Change”. Global Change är en föränd- ringsprocess vars upprinnelse är relationen mellan samhället och naturen. Mänskliga aktiviteter ger idag för första gången i histo- rien effekter på ”planetarisk” nivå. Föränd- ringarna i den globala miljön förändrar i sin tur samhället och dess relation till miljön. Denna förändringsprocess pågår idag med högre hastighet, och på fler skalor och nivåer, än någonsin tidigare. Fler och mer kostsam- ma naturkatastrofer är en del av den globala förändringens dagordning. Hur samhället skall agera blir en av 2000-talets viktigaste frågor. Nya metoder och angreppssätt kom- mer att behöva utvecklas. IIASA-konferensen analyserade problem- bilden med en integrerad ansats. De naturve- tenskapliga insikterna utgjorde grunden; t.ex. relationen mellan klimatförändring och ex- trema vädersituationer eller ökade översväm- ningsrisker som ett resultat av Global Change. En integrerad modellering och hantering av översvämningsrisker utgjorde ett speciellt fokus. Överskuggande hela konferensen var frågan om försäkring (speciellt internatio- nella risktransfer-instrument som katastrof- obligationer) kan spela en betydligt större roll för att mildra och sprida den finansiella bördan för risker med katastrofpotential. Problembilden Första dagen dominerades av presentationer om Global Change trender och de ökade kostnaderna för naturkatastrofer. Den idag viktigaste förklaringen tycks vara migratio- nen av människor och kapital till utsatta områden. Frågan om klimatförändring kan bidra till ökat antal extrema vädersituationer har i flera år diskuterats inom forskningen och försäkringsindustrin. Frågan är mycket komplex, och generellt har forskare varit mycket försiktiga med att dra slutsatser om kausala samband. IIASA konferensen bidrog med flera presentationer på detta tema. Ett speciellt fokus var översvämningar i Europa. IIASA:s director, Professor Gordon Mac- donald, argumenterade i sitt inledningsanfö- rande för att ökningen av oceanernas yttem- peratur oundvikligen leder till ökad andel vattenånga i atmosfären. Det är därför högst sannolikt att åtminstone några regioner i världen får ökad nederbörd och därmed ökad risk för översvämningar. Thomas Loster från Munich Reinsurance (Geoscience Research Group) var inne på samma tankegångar: Flood catastrophes are becoming more frequent and more intensive. If global war- ming takes place as predicted, a further dramatic deterioration in the risk situation must be expected. Flera följande presentationer visade dock hur svårt det är att ”skala ner” dessa relatio- ner i regionala modeller. Paul Freeman1 argumenterade för att ök- ningen av antalet naturkatastrofer i framför allt utvecklingsländerna utgör ett avsevärt hinder för dessa länders möjligheter att ut- vecklas. Det finns för närvarande för lite systematisk forskning beträffande effekterna av naturkatastrofer på långsiktig ekonomisk utveckling, men sannolikt spelar skador på 1Paul Freeman är seniorforskare vid IIASA men var fram till för några år sedan VD (och grundare) av ERIC Group, Inc., ett försäkringsföretag med inriktning på miljörisker. 296 (oförsäkrad) infrastruktur en stor roll efter- som en fungerande infrastruktur anses vara viktigt för ekonomisk utveckling. Som utvecklingen ser ut, så har vi föränd- ringar i både samhälleliga strukturer (ex. migration), i blandade system (ex. jordbruk) och i naturliga system (ex. klimatet, hydrolo- giska cykeln). Dessa förändringar har resul- terat i ett på många sätt sårbarare samhälle. Ytterligare förväntade förändringar kommer sannolikt att förvärra situationen. Utvecklingen är oroande både för enskilda länder och för försäkringsindustrin. Tradi- tionellt tar regeringen ansvar för katastrof- hjälp, kompensation till de drabbade och återuppbyggnadsprogram, men privata för- säkringar spelar en ökande och viktig roll i att mildra och dela den finansiella bördan för risker med katastrofpotential. Kan de finansiella kostnaderna spridas mer effektivt och rättvist? Den mest kreativa och innovativa delen av konferensen handlade om potentialen för nya typer av risktransfer instrument. För att han- tera de ökade kostnaderna för naturkatastro- fer har försäkringsindustrin utvecklat nya finansiella instrument för att hantera risker med katastrofpotential. De nya instrumen- ten, som t.ex. katastrofobligationer, innebär att risken absorberas direkt av kapitalmark- naden. Dessa nya instrument har väckt stort intresse, och många frågor lyftes fram; Vad är fördelarna med ”cat bonds”? Hur skall de prissättas när det statistiska underlaget är begränsat? Är de mer effektiva än traditionell återförsäkring? Vilket är användningsområ- det? Kan risktransfer-metoder vara använd- bara för stater? Speciellt amerikanska forskare från Risk Management and Decisions Process Center vid Wharton School, har kommit långt i forskningen kring nya risktransfer-instru- ment. Flera argumenterade för att katastrof- obligationer har sin största potential för att finansiera katastrofer som utgör en stor del av det drabbade landets BNP, eftersom reger- ingen får en svår uppgift i att mobilisera tillräckligt kapital från traditionella källor efter en sådan händelse. Eftersom det bara är i länder i utveckling som naturkatastrofer utgör en avsevärd del av BNP, är det sanno- likt att risktransfer instrument som katastrof- obligationer har sin största potential i utveck- lingsländerna. En fördel med dessa instru- ment är att de möjliggör en riskspridning bortom den nationella gränsen till investerare världen över. Ett annat argument som fördes fram var att bördan inte skjuts över på kom- mande generationer. I den avslutande panel- diskussionen om potentialen för katastrof- obligationer i utvecklingsländer förde Dai- gee Shaw, Taiwan, fram ett intressant argu- ment. Den kommande forskningsuppgiften blir att identifiera de fall där en potentiell katastrof utgör ett mycket, mycket svårt hot mot landet. Här kommer att krävas tänkande kring nästan otänkbara scenarier. IIASA-konferensen visade att nya typer av risktransfer instrument av typen ”hedging” instrument (t.ex. katastrofobligationer) hål- ler på att få ett vidgat användningsområde. Att förbättra fördelningen av bördan genom försäkringsmekanismer kan bli en viktig del av anpassning till global förändring och för- lusterna från naturkatastrofer. Referenser De refererade konferensbidragen finns publicera- de på IIASAs hemsida: www.iiasa.ac.at. (Research- >RMP->Conference->Papers). RMP kommer även att sätta samman de viktigaste uppsatserna till ett temanummer i en internationell risk/insurance tidskrift. Munich Re (1998) Annual review of Natural Catastrophes 1997. Munich: Munich re.