Försäkringsbolagen och den statliga kontrollen: Reflektioner kring soliditetsprincipens rötter

59 NFT 1/1999 Historien om Sjöassuranskompaniet Första gången soliditetsprincipen, tillämpad i ett affärsmässigt försäkringssammanhang, blivit dokumenterad i Sverige är under den svenska sjöförsäkringens barndom.2 En tysk köpman från Hamburg, Melchior Daniel Müller, presenterade år 1725 storslagna planer rörande ett svenskt sjöförsäkringsbolag. Af- färsidén var att ett solvent bolag skulle attra- hera både svenska och utländska köpmän att köpa försäkringsskydd till högre premier än vad som kunde erhållas i t.ex. Amsterdam. För att förverkliga projektet erfordrades as- sistans från den dåtida svenska staten. Försla- get i sin ursprungliga skepnad kom aldrig att förverkligas, men den grundläggande affärs- idén för ett svenskt sjöförsäkringsbolag var född. Betryggande fondkapital samt offentlig medverkan vid bolagets bildande tänktes ut- göra ett internationellt gångbart konkurrens- vapen. Med andra ord, ett affärsprojekt byggt på ”soliditetsprincipen” förväntades bidra till kommersiell framgång. En bakgrund till förslaget var erfarenheten av försäkringsmäklare och underwriters som handlat bedrägligt samt en våg av fallerande sjöförsäkringskompanier i London, Hamburg Försäkringsbolagen och den statliga kontrollen: Reflektioner kring soliditets- principens rötter Alltsedan 1903 års försäkringsrörelselag har den offent- liga regleringen av svenska försäkringsföretag varit baserad på soliditetsprincipen. Soliditetsprincipen inne- bär att affärsmässig försäkringsverksamhet skall ha en soliditet och vara organiserad så att ingångna försäk- ringsavtal alltid kan fullföljas. Lagstiftning motiverad utifrån soliditetsprincipen tänks då vara ett led i samhäl- lets värn om den ”utsatta” konsumenten. Soliditetsprin- cipens rötter är dock av äldre datum än försäkringsrö- relselagen. Göran Hägg har i sin doktorsavhandling, An Institutional Analysis of Insurance Regulation – The Case of Sweden, belyst soliditetsprincipens ursprung.1 En av arbetets slutsatser är att soliditetsprincipen varit de oprövade och de ifrågasatta bolagens vapen för att vinna potentiella försäk- ringstagares förtroende. I denna artikel diskuteras soliditetsprincipens ekono- miska och historiska rötter utifrån fallet Sjöassuranskompaniet. Artikeln avslutas med en kort redogörelse över den nya ekonomiska teorins på området. av P. Göran T. Hägg*, Lunds universitet P. Göran T. Hägg * Författaren har till sin forskning erhållit ekonomiskt stöd från Svenska försäkringsföreningen, 60 och Amsterdam.3 Sjöförsäkringen vid denna tid var plågad av avarter av spelhysteri och ett vurm för stora kompaniprojekt. I Hamburg hade spekulationsvågen resulterat i ett förbud mot handel med sjöförsäkring i bolagsform, vilket delvis förklarar varför Müller vände sin blick mot Sverige. Det rådde sålunda en befo- gad misstro mot både underwriters och fram- växande sjöförsäkringskompanier. Samtidigt kunde inte den internationella sjöfarten und- vara dyra, men osäkra, försäkringsarrange- mang. En investering i ett fartyg innebar ett omfattande ekonomiskt åtagande och lasterna betingade ofta ett mycket stort ekonomiskt värde.4 För att skydda sig mot försäkringsgi- vares oförmåga att utbetala ersättning hände det att försäkringstagaren tecknade en sekun- där försäkring mot den första försäkringsgi- varens insolvens – en tidig form av ”reassu- rans”.5 Mot denna bakgrund fanns det för- väntningar om goda vinstmarginaler i det fall ett svenskt bolag kunde bildas som framstod som mer solvent och mer pålitligt. Idén om ett kapitalstarkt sjöförsäkringsbo- lag levde kvar i svenska köpmannakretsar. Först under 1733 fördes dock frågan upp på den politiska dagordningen. I en ”debattarti- kel” i Thän swänska Argus (1733, nr. 20) uppmärksammades den stora summa pengar som årligen antogs försvinna ur landet enbart på grund av avsaknaden av ett svenskt sjöför- säkringsalternativ. Det politiska inlägget fick avsedd effekt och fyra skilda förslag om ett svenskt sjöförsäkringsbolag förelades stånds- riksdagen år 1734. Retoriken i debattinlägget visar att huvud- argumentet för bildandet av ett svenskt sjöför- säkringsbolag vädjade till dåtidens merkanti- listiska syn på internationell handel. För köp- männen bakom de merkantilistiska argumen- ten var underskottet i handelsbalansen för- modligen av underordnat intresse. Ett viktigare motiv för dem var att det var opraktiskt, dyrt och riskfyllt att försäkra i Amsterdam eller London när ett fartyg utgick från Stockholm eller Göteborg. Förväntningar om billiga vinster utgjorde säkerligen ett annat motiv. Av ett av förslagen framgår det att svenska köpmän var väl förtrogna med hur ett sjöför- säkringsbolag skulle ordnas, men att projektet hade stött på förhinder. Rikets Ständers Bank hade vägrat intressenterna i projektet att de- ponera en planerad grundfond (eget kapital) om 250 000 daler silvermynt.6 Vidare önskade förslagsställaren en ny sjöförsäkringslag som ersatte 1667 års sjölag samt ett kungligt privi- legium att bedriva sjöförsäkring i Sverige. I den följande politiska kommittébehand- lingen enades man om att den dåvarande regeringen kunde assistera bildandet av ett svenskt sjöförsäkringsbolag genom att: förmå Rikets Ständers Bank att förvalta bolagets grundfond samt betala ränta på det insatta kapitalet; tillse att ledning för bolaget bestod av an- sedda och pålitliga personer; författa bolagsregler som understödde bo- lagets kredit (soliditet) och ordnade förhål- landen; utarbeta en sjöförsäkringslag och inrätta en sjöförsäkringsrätt som understödde snabb behandling av kontraktsdispyter. Redan år 1735 godkände ståndsriksdagen sjöförsäkringsprojektet och gav Kommers- kollegium i uppdrag att förverkliga planerna. Rikets Ständers Bank envisades dock med att vägra det planerade bolaget inlåning trots uppvaktningar från Kommerskollegium. Un- der 1738/39 kunde dock en bolagsordning utarbetas inom ständernas Handels- och manu- fakturdeputation i samarbete med svenska köpmän. Följande år inrättades en kommitté som skulle utarbeta en försäkrings- och haveri- stadga som ersatte sjölagens försäkring- och sjöskadebalkar. År 1739/40 bildades så Sjöassuranskom- paniet – det första kända svenska affärsmäs- siga försäkringsbolag av betydelse. Sjöassu- ranskompaniets organisation var att likna vid 61 ett privat aktiebolag, då andelsägarna endast omfattades av ett begränsat ansvar för bolagets skulder. Bolaget var bildat på ett kapital om 1 miljoner daler silvermynt, varav 200 000 hade betalts in kontant och resten garanterades av andelsägarna vid ett eventuellt underskott. Bolagets solvens i förhållande till premie- nivån var under de första 10 åren betryggande.7 Affärspolitiken var genomgående försiktig och större risker än vad bolaget trodde sig förmå att stå ansvaret för hänvisades till ut- ländska försäkringsgivare. Bolagsreglerna föreskrev att ersättningar skulle betalas ut snabbt. Vid avtalskonflikter skulle utländska försäkringshandböcker användas som väg- ledning, även om de stod i konflikt med 1667 års sjölag. Bolaget vann snabbt ett gott anse- ende och kom att vara verksamt fram till år 1866. Behovet av offentlig medverkan Dokumentationen om bildandet av Sjö- assuranskompaniet utgör historien om den svenska soliditetsprincipens rötter. Soliditets- principen uttrycks genom att regelverk och organisation omsorgsfullt utvecklas för att så långt som möjligt garantera bolagets framtida förmåga att svara för sina försäkringsåtagan- den. Ståndsriksdag, regering och statliga tjäns- temän var med och sörjde för att försäkrings- tagarnas intressen tillgodosågs. Det kungliga reglementet (bolagsordningen) tillsammans med den senare utvecklade försäkrings- och haveristadgan (1750) hade motsvarande funk- tioner som vår tids försäkringsrörelselag och försäkringsavtalslag. Den intressanta fråga som följer är varför det genomgående är de privata intressena bakom Sjöassuranskompaniet som driver fram utvecklandet av institutioner i enlighet med soliditetsprincipen. Svaret ges redan av Daniel Melchior Müller som framhåller att nyckeln till ett ekonomiskt framgångsrikt sjöförsäk- ringsbolag ligger i dess trovärdighet att ge försäkringslöften. I brist på ett etablerat an- seende måste institutioner inrättas som mini- merar tilltänkta försäkringstagares osäkerhet om att försäkringskontrakten kommer att full- följas. Liksom många av de kontinentala projekt som tidigare satts i verket var upprättandet av Sjöassuranskompaniet ämnat till internatio- nell storslagenhet. Anledningen till att intres- senterna bakom kompaniet vände sig till riks- dag och regering var helt enkelt att de svårligen i egen kraft kunde utveckla institutioner som reducerade tilltänkta kunders osäkerhet om bolagets förmåga och avsikter. I London och Amsterdam fanns det sedan länge en etablerad marknad för sjöförsäkring. Sedvana, kodifie- rade regelverk och sjörättsdomstolar var verk- samma som minskade osäkerheten om utfallet vid händelse av en kontraktskonflikt.8 I Sve- rige fanns ingen sjöförsäkringstradition eller etablerade institutioner som hade specialkom- petens att handlägga försäkringsdispyter.9 Den svenska sjölagen från 1667 var delvis baserad på en tvåtusen år gammal Rhodisk sjörätt och var redan vid stiftandet föråldrad.10 De förtroendeskapande institutionerna Den dokumenterade historien visar att de privata intressenternas strategi för att vinna köpmäns förtroende förutsatte offentlig med- verkan på flera plan. Det första steget var att inrätta en stor grundfond baserad på ett bety- dande eget kapital. Problemet var svårigheten att placera och förränta medlen. Givetvis hade man kunnat bedriva fastighets och fartygsbe- låning. Nackdelen med belåning var dock att fondmedlen då hade mer eller mindre blivit låsta. Att deponera grundfonden i Rikets Stän- ders Bank var således en förutsättning för att ett solitt bolag skulle kunna förverkligas som samtidigt snabbt kunde betala ut ersättningar. Att snabbt ersätta skadedrabbade försäkrings- kunder var en viktigt del av strategin att 62 konkurrera ut kontinentala försäkringsgivare som ibland drog ut på skaderegleringsproces- sen. Sammantaget såg sig köpmännen nödga- de att agera genom de politiska kanalerna för att förmå banken att acceptera inlåning. I sin uppgift att skapa trovärdighet hade grundfonden två funktioner. För det första så var storleken på grundfonden i förhållande till det ekonomiska ansvaret ett mått på före- tagets förmåga att stå emot förluster. För det andra så var storleken på det egna kapitalet (aktiekapitalet) i relation till bolagets skulder ett grovt mått på bolagets avsikt att fullfölja sina löften. Ett betydande eget kapital signa- lerade att ett misslyckande i första hand kom att drabba andelsägarnas plånböcker. Den långsiktiga investeringen var endast lönsam om nöjda försäkringstagare fortsatte att anlita bolaget.11 Med andra ord, inrättandet av en betydande grundfond skapade förtroende ge- nom att klargöra för potentiella försäkrings- tagare att: det nya bolaget hade tillräckligt med likvida medel att svara för sina försäkringslöften oavsett om ledningen för bolaget var ett oprövat kort; insolvens, bedrägeri eller missnöjda kunder var inte lönsamma affärsstrategier då de orsakade förluster för dem som investerat i projektet. Det andra steget som krävde offentlig med- verkan var upprättandet av ett kungligt regle- mente. Utöver investerarna så vände sig regle- mentet direkt till försäkringstagarna. Regle- mentet hade således en vidare betydelse än dagens bolagsordningar då det drog upp kon- traktsvillkor och preciserade vilka risker som var försäkringsbara. Den ena centrala frågan vid utformningen av reglementet var vilka löften som skulle ställas för att man skulle bli konkurrenskraftig gentemot utländska försäk- ringsgivare. Den andra centrala frågan var hur löften skulle göras bindande och företaget organiseras så att löftena framstod som tro- värdiga. På samma sätt som en konkurrensut- satt bilproducent idag har incitament att ta fram bilar vars kvalité människor litar på, så hade intressenterna bakom Sjöassuranskom- paniet anledning att utforma ett reglemente som gav trovärdighet åt åtagandena. Ett reg- lemente som skapade tilltro till försäkringsgi- varens förmåga och avsikt att fullfölja försäk- ringslöften beredde vägen för handel. Generellt så bidrog reglementet till ökad trovärdigheten genom att ge information om företaget, dess organisation, dess fonder, egen- kapitalets storlek och mekanismer för att veri- fiera att det var solvent. Reglementet skapade också intrycket av att kompaniet var seriöst genom det faktum att det var sanktionerat av konungen samt att ledamöterna i styrelsen hade utsetts av regeringen. Den kungliga ”kon- cessionen” fungerade som en verifierande kvalitetsstämpel. Utan en ansedd tredje parts sanktion och medverkan så hade antagligen de oprövade privata intressenterna bakom projektet fått startat upp i liten skala och med tiden bygga upp ett anseende.12 Under 1660- talet hade det tidigare gjorts ett försök att bygga upp en privat försäkringsverksamhet genom Generalfakturikontoret vilket aldrig kröntes med någon framgång.13 Det tredje steget var inrättandet av en ny försäkrings- och haveristadga samt upprät- tandet av en specialiserad sjörättsdomstol. Avsikten var att skapa förutsägbara kontrakts- förhållanden. En ny haveri- och försäkrings- stadga skulle innebära att internationellt til- lämpade och erkända regler inom sjörätten skulle kodifieras och backas upp av det svens- ka rättsväsendet. En specialiserad sjörätt skulle skapa bättre förutsättningar för opartisk och välinformerad rättskipning. Tillsammans skulle dessa institutioner minska osäkerheten om utfallet i händelse av en kontraktskonflikt. Med andra ord, en försäkrings- och haveri- stadga och en sjörättsdomstol kom inte till på grund av erfarenhet av bedrägerier och opp- ortunism. Institutionerna kom till för att in- 63 tressenterna bakom Sjöassuranskompaniet vill understryka trovärdigheten i deras åtaganden. Statens motiv att stödja och reglera Initiativtagare till ett sjöförsäkringsprojekt baserat på soliditetsprincipen var privata in- tressenter – svenska köpmän – och inte staten. För att få gehör för sina ståndpunkter utfor- made köpmännen argument som övertygade ståndsriksdag och regering att ett sjöförsäk- ringskompani låg i fosterlandets intresse. Ståndsriksdag, regering och statliga tjänste- män reagerade på de initiativ och förslag som förelades. Det var sedan via riksdags och regeringsbeslut som förutsättningar skapa- des för ett sjöförsäkringskompani som snabbt kom att vinna såväl svenska som utländska köpmäns förtroende. Från det offentliga perspektivet så skapade den merkantilistiska synen på ekonomi och handel ett motiv att assistera ett privat svenskt sjöförsäkringsprojekt. Ju mer framgångsrikt ett svenskt sjöförsäkringskompani kunde bli, desto större positiv inverkan på handelsba- lansen. Samarbetet mellan det privata och det offentliga var således till ömsesidig belåten- het då hinder för ett konkurrenskraftigt sjö- försäkringsbolag undanröjdes. Med andra ord, normativa idéer om affärsetik eller idéer om statens uppgift att skydda utsatta försäkrings- tagare spelade en obetydlig roll i processen att upprätta ett företag byggt på soliditets- principen. Det var parternas ekonomiska egen- intressen som resulterade i ett samarbete om institutioner som hushållade med transak- tionskostnader, backade upp företagets tro- värdighet och skapade förutsättningar för handel. 1903 års försäkringsrörelselag Historien om Sjöassuranskompaniet är inte ett unikt exempel från den svenska försäk- ringshistorien. Den nästan 30 år långa lag- stiftningsdebatt som slutligen resulterade i försäkringsrörelselagen av år 1903 är ett an- nat exempel.14 En förtroendekris som utlösts av fallerande försäkringsbolag på 1860- och 1870-talet ledde till att försäkringsaktiebolag som Skandia, Nordstjernan, Thule och Sverige aktivt började framföra påtryckningar om en svensk försäkringslagstiftning. Bolagen själ- va deltog i lagberedande utredningar och gav förslag till hur en lagstiftning borde vare utformad. Kännetecknande för alla de förslag som levererades eller uppbackades av de in- blandade bolagen var att de byggde på solidi- tetsprincipen. Ett av huvudmotiven var att stärka de svenska bolagens konkurrenskraft gentemot utländska försäkringsföretag ge- nom att låta staten reglera och kontrollera dess verksamhet. En stark statlig kontroll skulle ge ett ”soliditetsmärke”. De utländska aktörerna skulle samtidigt lämnas okontrol- lerade då de ej ansågs förtjäna detta ”solidi- tetsmärke”. Sture Bolin beskriver en av 1870- talets interna debatter mellan företrädare för svenska försäkringsaktiebolag på följande vis: Enär folket – som en talare yttrade sig – mycket litar på statskontroll, borde de svens- ka och icke de utländska företagen komma i åtnjutande av denna fördel. Endast de svens- ka anstalterna hade ju f.ö. staten möjlighet att effektivt kontrollera. De svenska försäkrings- bolagen, starka, välskötta och följande sunda principer, skulle genom statskontrollen åsät- tas den stämpel, som de voro värda: ”Hinc robur et securitas”.15 Ny ekonomisk teori Soliditetsprincipens roll för tillsynen och reg- leringen av svenska försäkringsbolag har under de senaste decennierna behandlats i en rad större offentliga utredningar.16 En ge- nomgång av dessa utredningar förmedlar bil- den att soliditetsprincipen speglar samhällets krav att försäkringsbolag är bildade och orga- 64 niserade på ett betryggande sätt. Lagstiftning och tillsyn tänks skydda försäkringstagare mot osund försäkringsverksamhet. Lagstifta- ren och tillsynsmyndigheten intar positionen som de främsta drivkrafterna bakom regler och rutiner som säkerställer försäkringstagar- nas intressen. Utan statliga regleringar och tillsyn antas risken för insolvenser och kon- traktsbrott vara betydligt större. Med andra ord, affärsmässiga försäkringsföretags vinst- intresse antas i viss mån vara i konflikt dels med soliditetsprincipen och dels med försäk- ringstagarnas intressen.17 Ekonomisk teori ger ett visst stöd åt tesen att vinstintressen kan stå i konflikt med soli- ditetsprincipen.18 Detta om försäkringsgiva- ren inte värdesätter en långsiktigt god rela- tion med dess kundkrets och är beredd att riskera den för en kortsiktigt vinst. Ekono- misk teori kan således användas i syfte att ge olika typer av statliga regleringar och tillsyn legitimitet i att skydda konsumenten mot för- säkringsbolaget.19 Nya teoretiska landvinningar inom rätts- ekonomi visar dock att kontrakt som är base- rade på ett löfte, där betalning sker före löftets uppfyllande, förutsätter tilltro till löftesgiva- rens förmåga och avsikter. Efterfrågan på denna typ av tjänster har påvisats vara en funktion av kunders grad av tilltro till företaget och de institutioner som binder företaget till dess löften. Ju större tillit, desto större försälj- ning. Företag vars försäljning är särskilt känslig för den tilltro som kundkretsen ger dem har ett intresse av att med institutioner motverka osäkerhet om bolagets förmåga och avsikter.20 Försäkringskontrakt utmärks just av att pre- mien betalas i förskott mot ett löfte om ersätt- ning om specificerade händelser inträffar. Efterfrågan på försäkringstjänster är därför en funktion av potentiella kunders tillit till försäkringsgivarens förmåga att infria utställ- da försäkringslöften. Försäljning av försäk- ringstjänster har dessutom påvisats vara sär- skilt sårbar för förtroendekriser. Om inte människor litar på försäkringsgivaren så kom- mer handel med risker att fördyras eller utebli. I komplexa och opersonliga kontraktsförhål- landen så blir det viktigt för en försäkringsgi- vare att skapa trovärdighet dels genom sitt beteende och dels med hjälp av institutioner som binder honom till att fullfölja löften. Försäkringsgivaren har därigenom ett ekono- miskt motiv att själv binda sig till institutioner som skyddar försäkringstagarens intressen. Med andra ord, samhälleliga initiativ till lag- stiftning och tillsyn är inte en nödvändig förutsättning för att institutioner skall upprät- tas som skyddar försäkringskunders rättighe- ter. Försäkringsföretaget eller branschen kan på eget initiativ underordna sig olika typer av arrangemang för att säkerställa kontrakts ge- nomförande. Vinstintresset hos en försäk- ringsgivare som vill etablera sig långsiktigt på en marknad är ej heller i konflikt med soliditetsprincipen. Tvärtom, affärsstrategier i enlighet med soliditetsprincipen är snarare en förutsättning för företagets långsiktiga överlevnad och framtida välstånd. Enkel spelteori visar vidare att företag som erbjuder tjänster som förutsätter förtroende under vissa omständigheter också kan ha ett intresse av att efterfråga statliga regleringar som skyddar kunders intressen. Vid närmare påseende så är det framförallt fyra olika för- hållanden som identifierats:21 Den första situationen är när en ny typ av försäkringsföretag eller en ny typ av försäk- ringsprodukt dyker upp på marknaden om vilka potentiella kunder inte har någon erfaren- het eller har knapp information. För att komma över den initiala svårigheten att vinna kun- dernas förtroende så har statlig reglering varit ett alternativ. Om människor i allmänhet inte litar på försäkringsgivaren så kanske man lita på den som reglerar och kontrollerar försäk- ringsverksamheten. Notera att statliga regle- ringar då inte behöver vara en reaktion för att skydda försäkringstagaren, utan en respons 65 på potentiella försäkringstagares ofullständiga information om försäkringsgivarens vilja och förmåga att infria försäkringslöftet. Den andra situationen är när en etablerad försäkringsgivare fått sitt anseende skadat. Ett rubbat förtroende kan om möjligt repareras om en tredje ansedd part – staten – går in och reglerar verksamheten och/eller utövar tillsyn. Återigen blir företaget inte beroende av kun- dernas direkta förtroende för dess verksamhet om de istället litar på lagstiftaren och tillsyns- myndigheten. Notera igen att regleringar och tillsyn kan svara mot försäkringsgivarens behov av att rädda en marknad som hotas på grund av en förtroendekris. Den tredje situationen är när en välavgrän- sad grupp av försäkringsföretag vill stärka allmänhetens förtroende för dess verksamhet och dess produkter på andra försäkringsföre- tags bekostnad. Genom att en tredje part – staten – går in och verifierar både den sunda organisationen samt den sunda ekonomin så stärks om möjligt konkurrensförmågan gent- emot de bolag som ej kontrolleras. Den fjärde situationen som kan leda fram till efterfrågan på regleringar och tillsyn är när ett begränsat antal osunda bolag genom sin verksamhet skadar försäkringsbranschens anseende i allmänhet. Skärpt lagstiftning och bättre tillsyn kan dels singla ut de osunda bolagen och dels tvinga bolagen att bedriva en verksamhet där försäkringslöften överens- stämmer med förutsättningarna att svara upp mot de uppställda löftena. Slutkommentar De nya teoretiska rönen om motiv att efterfrå- ga regleringar och tillsyn stämmer väl över- ens med utvecklingen av svenska försäk- ringsföretag och dess reglering. Exemplet med Sjöassuranskompaniet är ett av flera på hur förtroendeskapande institutioner inrättats. Var man än gräver i svensk försäkringshistoria fram till 1900-talets början så finner man att bolags- och kontraktsregler instiftats för att skapa förtroende, skydda kontraktsrelationer baserade på förtroende samt i att hushålla med transaktionskostnader. Handel med ris- ker har t.ex. stimulerats genom institutioner (i) som underlättat spridandet av verifierad information om förutsättningarna för försäk- ringsavtals fullföljande; (ii) som skyddat för- säkringstagares rättigheter till ersättning och sparkapital; och (iii) som skapat incitaments- strukturer som upphävt konkurrerande in- tressen mellan försäkringstagare och försäk- ringsgivare.22 Den svenska försäkringshistorien visar ock- så att det genomgående är försäkringsgivaren som efterfrågat och föreslagit utformningen av kungliga reglementen, lagstiftning och tillsyn. Före vårt nuvarande århundrade har staten, akademiker och andra samhällsin- genjörer i allmänhet spelat en passiv roll. När staten väl blivit involverad så har den agerat som den tredje part som kan ge stöd och instifta institutioner som skapar goda förhål- landen för handel med risker. Drivkraften bakom valet att låta soliditetsprincipen styra utformningen av institutioner tycks i de flesta fall vara rotad i ett intresse att stimulera handel med försäkring. Motivet att stimulera en fram- växande svensk försäkringsmarknad kan ofta härledas till rent fiskala intressen eller oro för underskott i handelsbalansen.23 Sammantaget så uppvisar den dokumente- rade historien, tolkad i ljuset av ny rättseko- nomisk teori, en fördelaktig bild av svenska försäkringsorganisationer och deras förhål- lande till soliditetsprincipen. Institutioner som syftat till att säkerställa försäkringsersättningar kan spåras tillbaka till sen medeltid.24 Affärs- mässig försäkringsverksamhet ordnad i över- ensstämmelse med soliditetsprincipen är lika gammal som organiserad handel med försäk- ring. Bra institutioner som skapat förutsätt- ningar för upprepad handel med risker har spritts via imitation och med tiden utvecklats. De mindre goda institutionerna har på sikt 66 tenderat att gå under då de riskerat att under- minera ett upparbetat förtroendekapital. För- säkringsrörelselagstiftning byggd omkring soliditetsprincipen är i detta sammanhang en sen företeelse. Mycket av dagens offentliga regleringar av försäkringsföretag går tillbaka till den självreglering som svenska bolag mycket tidigt bundit sig till för att vinna nya kunders förtroende.25 Noter 1 Avhandlingen An Institutional Analysis of Insurance Regulation – The Case of Sweden har av Geneva Association belönats med Ernst Meyer priset. Avhandlingen kan re- kvireras från Lunds Universitet, Nationale- konomiska institutionen, Box 7082, 220 07 LUND. 2 Huvuddelen av de historiska uppgifterna om svensk sjöförsäkring under 1700-talet och om Sjöassuranskompaniet är hämtade från Söderberg (1935), kap. 5-6. 3 Se Bucht (1936); och Gibb (1957), kap. 2. 4 Se Rinman och Brodefors (1982), sid 12- 14. 5 Se Söderberg (1935), sid 120. 6 Orsakerna till Rikets Ständers Banks ovilja att bevilja inlåning är behandlat av Nygren (1985), sid 18. 7 Se Hägg (1998), sid 119. 8 Se Bucht (1936); Gibb (1957); och Gold (1981). 9 Sjörättsmål kunde behandlas vid samtliga hovrätter. 10Se Holmbäck (1926). 11Se Hägg (1998), sid 164-165. 12Problemet var att hade man valt denna väg så hade man till att börja med fått försäkra små och dåliga risker samt fått svårigheter med diversifieringen. Sjörisker var i allmän- het stora då både fartyg och frakt ofta repre- senterade stora värden, vilket innebar att det senare alternativet förmodligen aldrig var aktuellt. 13Se Söderberg (1935), sid 125-142. 14Se Hägg (1998), kap. 7-8. 15Bolin (1934), sid 53. 16Se SOU 1946:34, SOU 1960:11 och SOU 1986:8. 17Se t.ex. Gabrielsson (1987). 18Se Hansman (1985); och Hägg (1998), sid 50-55. 19Hägg (1998), sid 55-56. 20Se Hägg (1994); och Hägg (1998, kap. 3) för teorin om försäkringsgivarens motiv att binda sig till trovärdighetsskapande insti- tutioner. 21Se Hägg (1998). 22Se Hägg (1998), kap. 5-9. 23Se Hägg (1998), kap. 5-9. 24Brandstodsväsendet. 25Se Hägg (1998), kap. 6-9. Referenser BOLIN, S. 1934. Brand- och lifförsäkrings aktiebolaget Skåne. Malmö. BUCHT, O. 1936. Försäkringsväsendets före- tagsformer från antiken till våra dagar. Lund: Kooperative förbundets bokförlag. GABRIELSSON, E. 1987. ”Den svenska försäk- ringsinspektionens uppgifter och verksam- het.” Nordisk Försäkringstidskrift nr. 1. GIBB, D. E. W. 1957. Lloyd’s of London: A Study of Individualism. London: Lloyd’s of London Press Ltd. GOLD, E. 1981. Maritime Transport: The Evo- lution of International Marine Policy and Shipping Law. Lexington: LexingtonBooks. HANSMAN, H. 1985. ”The Organization of 67 Insurance Companies: Mutual versus Stock.” Journal of Law, Economics, and Organiza- tion 1. HOLMBÄCK, Å. 1926. ”Studier i äldre svensk sjörätt.” Uppsala universitets årskrift, Juri- dik 2. HÄGG, G. 1994. ”The Economics of Trust, Trust-Sensitive Contracts, and Regulation.” International Review of Law and Econo- mics 14. HÄGG, G. 1998. An Institutional Analysis of Insurance Regulation – The Case of Swe- den. Lund Economic Studies 75. Lund. NYGREN. I. 1985. Från Stockholms Banco till Citibank: Svensk kreditmarknad under 325 år. Stockholm: Liber Förlag. RINMAN, T. OCH R. BRODEFORS. 1982. Sjöfar- tens historia. Göteborg: Rinman & Lindén AB. SOU 1946:34. Försäkringsutredningens för- slag till lag om försäkringsrörelse m.m. II Motiv. Stockholm: P. A. Norstedt & Söner. SOU 1960:11. Översyn av lagen om försäk- ringsrörelse. Stockholm Iduns Tryckeriak- tiebolag Esselte AB. SOU 1986:8 Soliditet och skälighet i försäk- ringsverksamheten. Stockholm: Liber All- männa Förlaget. SÖDERBERG, T. 1935. Försäkringsväsendets historia i Sverige intill Karl Johanstiden. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners Förlag.