I mitten av oktober arrangerade Svensk Försäkring ett webbinarium kring sin färska hållbarhetsrapport ”Ansvarsfulla och hållbara investeringar – så bidrar försäkrings- och tjänstepensionsföretagen”. Dåvarande miljöministern Åsa Lindhagen var en av talarna.
Först ut i talarstolen var Sara Bergström, ekonom på Svensk Försäkring. Hon pekade på året 2015 som den stora brytpunkten, då Paris-avtalet slöts, Agenda 2030 sjösattes och FN fastställde sina sjutton hållbarhetsmål.
— Därefter har det varit ett enormt fokus på hållbarhet och dessa frågor har succesivt integrerats i lagstiftningen, konstaterade Sara.
Tre förvaltningsstrategier
De svenska försäkrings- och tjänstepensionsföretagen har arbetat länge med ansvarsfulla och hållbara investeringar. Man har arbetat efter tre förvaltningsstrategier:
- Välja bort – innebär att man väljer bort företag, branscher eller länder från det urval av investeringsbara objekt där man vill placera sina pengar.
- Välja in – innebär att man väljer in sådana företag eller organisationer i investeringsportföljen som man tror kan ge en positiv påverkan på både omvärlden och avkastningen.
- Påverka – innebär att man använder sitt inflytande som ägare och potentiell investerare för att verka för förändring och långsiktigt hållbart värdeskapande i de bolag och marknader där man investerar.
— Historiskt har det i stor utsträckning handlat om att välja bort. Numera är det vanligast att samtliga strategier tillämpas.
För litet utbud av hållbara investeringar
I Sverige har olika branschorganisationer inom ramen för Fossilfritt Sverige tagit fram färdplaner för att bidra till ett fossilfritt Sverige 2045. Till detta behövs kapital som försäkringsoch tjänstepensionsbranschen kan bidra med. För närvarande är dock utbudet av hållbara investeringar begränsat. Näringslivet, kommuner och regeringar måste alla vidta åtgärder för att skapa den typ av hållbara omställningsprojekt som behövs, är något som poängteras i rapporten.
Sara lyfte fram att staten borde kunna gå in och lyfta bort en del av risken.
— Vissa projekt kan vara för riskfyllda för att en privat investerare ska kunna gå in med kapital. Då skulle staten kunna undersöka möjligheten att införa någon form av statlig riskdelning.
I rapporten skriver man att ”en förutsättning för att ett försäkringsföretag ska kunna investera i riskfyllda tillgångar är att de har god finansiell ställning. Detta avspeglas inte minst i utformningen av försäkringsföretagens rörelseregelverk, Solvens II.”
Regelverken måste ses över
Sara konstaterade att regelverken måste ses över. Det finns en risk för att Solvens II kommer att skärpas, bland annat genom ökade kapitalkrav och andra regelskärpningar. Det skulle kunna bidra till att försäkringsföretagens möjligheter att bidra till en hållbar omställning skulle minska.
— Vi hade hoppats på en utveckling i motsatt riktning.
Sara berättade att rapporten har som syfte att lyfta fram allt det som försäkringsföretagen gör.
— Det är viktigt att de inte tappar fokus och går vilse bland alla regelförändringar, utan kan hålla fokus på det som ger resultat.
Viktigt agera nu
I sitt anförande lyfte dåvarande miljöministern Åsa Lindhagen fram att vi lever i en avgörande tid.
— Är det någon tidpunkt då man ska engagera sig och agera, så är det nu. Den finansiella marknaden har en avgörande roll. Styr vi pengarna mot hållbara investeringar, så spelar det roll.
Åsa pekade på den mängd olika initiativ som tagits fram för att stärka hållbarhetsarbetet, bland från EU:s sida. Hon tog upp taxonomin som ett exempel på att underlätta det arbetet genom att skapa gemensamma definitioner. Det kan öka förståelsen för hur gröna investeringar kan hjälpa till att nå Paris-avtalets mål.
— Staten måste också hjälpa till. Det handlar både om att ställa krav på och att stötta finansmarknaden. Vi ska kunna gå in med både reda pengar och med krediter, sa Åsa Lindhagen.
Samtal kring påverkan och politik
I det efterföljande samtalet deltog även representanter från SPP, Folksam och Världsnaturfonden (WWF).
Ylva Wessén, VD för Folksam, betonade att mycket redan görs på det här området, men att mer måste göras:
— Det är viktigt att politiken inte lägger hämskor. Och de bolag som vi investerar i måste kunna rapportera de klimatavtryck som man gör.
Världsnaturfonden jobbar tillsammans med försäkringsbranschen och det har skett stora framsteg, framförallt efter 2015, menade chefsekonom Magnus Emfel.
— Vi behöver verktyg som gör det möjligt att kunna mäta effekterna av det som görs. Vi måste också titta på de ohållbara investeringarna — vilka sitter på de dåliga äpplena i korgen? Kanske är det så att vi måste fokusera mer på de ohållbara, än hållbara, investeringarna, vilket kan låta märkligt för att komma från en miljöorganisation!
SPP:s VD Staffan Hansén tog upp frågan om påverkan, som han ansåg vara den stora gråzonen inom hållbarhet.
— Hur många kan visa på att påverkan ger resultat? Ska vi få förtroende för det vi gör, måste vi våga ställa oss den frågan. Inom SPP har vi aktivt bedrivit påverkan mot de bolag som förnekar sin klimatpåverkan.
Ylva höll inte riktigt med Staffan om att det är en gråzon:
— Jag tror att påverkan är vägen framåt och det finns många solskenshistorier. Men det finns självklart en gräns om man inte längre får gehör och då gäller det att kliva ur.
Samtalet kom också in på politikens roll.
— Jag tycker att politikerna nationellt måste kliva fram mer. Idag är det i alltför hög utsträckning näringslivet och lokalpolitikerna som driver hållbarhetsfrågorna. Och det gäller inte bara Sverige, menade Staffan.
Och Åsa höll med:
— Politiken har en avgörande roll, men vi skulle kunna göra mer. Ibland känner jag en frustration över att det är så svårt att få igenom förändringar.
Ylva pekade på att det ju ändå finns en konsensus i Sverige om att det behövs en global koldioxidskatt.
— Det krävs om vi ska klara klimatomställningen.
