Søk Artikkel

1994 utgjorde något av ett märkesår i kooperationens historia. Då var det jämnt 150 år sedan 28 textilarbetare i den lilla industristaden Rochdale utanför Manchester satsade ett pund vardera för att kunna öppna sin egen butik för främst specerivaror. Bakgrunden är väl känd. Många samvetslösa handelsmän samarbetade vid prissättningen av dagligvarorna och hängav sig inte sällan åt så kallad livsmedelsförfalskning, det vill säga spädde ut mjölken med vatten eller blandade ut vetemjölet med annat mjöl — för att nu nämna ett par av de mera klassiska knepen. Arbetsgivarägda affärer satte vilka priser som helst på sina varor, sedan de knutit arbetstagarna/kunderna till sig med krediter, vilkas mer eller mindre underförstådda syfte bland annat var att skapa kundtrohet och mota all konkurrens. Bättre kvalitet och lägre priser på vad som kan räknas till livets nödtorft, det var den kooperativa rörelsens bärande idé — och är så än idag.

Kredibilitetsteorien har sitt utspring i individuell erfaringstariffering i Workers’ Compensation Insurance, en slags yrkesskadeforsikring, i USA. Erfaringstariffering er fortsatt et viktig anvendelsesområde for kredibilitetsteorien, men den kan også benyttes til andre formål både innenfor og utenfor forsikring. I denne artikkelen skal vi illustrere grunnprinsippene i kredibilitetsteorien med utgangspunkt i et eksempel fra bilforsikring. Vi vil fortrinnsvis holde oss innenfor den frekventistiske kredibilitetsteorien hvor det forutsettes at vi har en del sammenlignbare poliser. Vi skal imidlertid også berøre den Bayesianske kredibilitetsteorien som gir oss mulighet til å kombinere subjektive vurderinger og objektive erfaringer på en systematisk måte.

Inholdsfortegnelse 1 Hovedreferent Jan Andresen 1.1 Indledning 1.2 De norske regler 1.2.1 Reglerne om offentlig administration af forsikringsselskaber 1.3 Krisen i Uni Storebrand 1.4 Erfaringerne fra administrationsstyret 2 Co-referent Gustav Dahlberg 2.1 Indledning 2.2 Retsreglerne i Finland 2.3 Finske sager

Ett av de områden inom försäkringsbranschen som på senare tid med rätta uppmärksammats allt mer är försäkringsbolagens kapitalförvaltning. Av tradition har man alltid haft mycket god kontroll över skuldsidan i försäkringsbolag. Det kan vara på sin plats att göra en reservation för skadeförsäkringsbolag som inte varit kringgärdade av fullt så rigorösa regler på skuldsidan som livförsäkringsbolag varit och fortfarande är. Jag kommer här att beröra kapitalförvaltningen i försäkringsbolag med särskild tonvikt på avkastning och riskexponering. För att illustrera mina påståenden i detta anförande har jag valt att använda en del numeriska exempel från den svenska försäkringsmarknaden. Speciellt har jag valt illustrationer från svenska livförsäkringsbolag.

1990-talet kommer med betydande sannolikhet att beskrivas som ett decennium då mycket stora förändringar ägde rum för försäkringsbolagen. Drivkrafterna bakom detta kommer man i de ännu oskrivna böckerna sannolikt att i hög grad tillskriva internationaliseringen av den svenska finansiella marknaden. Denna internationalisering följde i kölvattnet på avregleringen av marknaderna och den svenska integrationsprocessen med Den europeiska unionen. Det internationella perspektivet kommer att bli en ökad realitet inte bara för myndigheterna, som måste anpassa regelverk och tillsyn till nya förhållanden i vår omvärld. Även för dem som är verksamma i försäkringsföretagen kommer nya marknader, nya kunder och nya produkter att utvecklas. Detta ställer krav på en ökad anpassningsbarhet. Jag skall i detta anförande beröra följande områden. Först vill jag starta med att diskutera den strukturomvandling som nu sker i finanskrisens spår. Därefter kommer jag att behandla internationaliseringen av svensk försäkringsmarknad och den europeiska finansiella integrationen. Jag kommer sedan att diskutera försäkringstillsynens framtida inriktning och avslutningsvis kommer jag att diskutera vissa strukturförändringar inom försäkringsområdet åren framöver.

Dr. Klaus Miller, født 1960, er sjef for Bayerische Rück’s Livreassuranse-virksomhet i de nordiske land. Han har bak seg en lang rekke vitenskapelige publikasjoner innen feltet matematikk og statistikk.

1. Differing principles of liability and standards of compensation in the European countries Who is responsible for damage that has occurred through human error and how, in particular, reparation can be provided for the consequences of bodily injury or the death of a person are questions that are answered differently in every country, even within Europe. There is widespread agreement on the principle that whoever is culpable of causing damage to another party is obliged to compensate. The stage of development of the society, economics and technology, as well as the traditions and aspirations of national law, are the decisive factors here. Increased efforts have nevertheless been made recently by international organisations, and in particular by the European Community (EC), to bring about legal approximations, in the tort law sectors also, of the European countries. The most important example of this is the EC Directive on Products Liability of 12.7.1985, which has in the meantime been implemented into the national law of most of the West-European countries.