Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen – översikt över marknader och lagstiftning

133 Privat försäkring i Estland, Lettland och LitauenNFT 2/2004 Syftet med artikeln Det har nu gått femton år sedan de tre baltiska staterna återvann sin självständighet och i maj i år blev de fullvärdiga medlemmar av EU. Ekonomiskt har de gått från socialistisk plan- ekonomi under sovjetiskt styre till fria mark- nadsekonomier av västerländsk modell. Allt detta har naturligtvis varit av genomgripande betydelse för hela regionen. Förutsättningar- na för näringslivet har ändrats radikalt och bland mycket annat berett vägen för privat försäkring. Artikeln har ett dubbelt syfte. Det ena är att ge en översiktlig bild av försäkringsnäringen i de tre länderna, försäkringsgrenar och aktö- rer. Det andra syftet är att ge en uppfattning om den lagstiftning inom vars ramar den privata försäkringen har utvecklats. 1. Bakgrund Befolkning Geografiskt är de baltiska staterna sinsemel- lan ganska lika. Befolkningsmässigt är skill- naderna större. Medan Litauen har ca 3,6 miljoner invånare, har Lettland ca 2,4 och Estland ca 1,4 miljoner. Av befolkningen bor mer än 70% i städerna. Vilnius har ca 600 000 invånare, Riga nästan en miljon och Tallin ca 400 000.1 Litauen är det land som har minsta andelen ”främmande” folkgrupper, 80% är litauer. I Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen – översikt över marknader och lagstiftning De tre baltiska staterna blev den 1 maj i år medlemmar av EU. För femton år sedan befann de sig bakom järnridån. Efter Sovjets sammanbrott och ländernas befrielse har de haft en omvälvande utveckling på alla samhällets områden. Denna artikel handlar om vad som hänt på försäkringsområdet. Den redogör översiktligt för hur privat försäkring vuxit fram och hur försäkringsmarknaden ser ut idag. Marknadsanpassningen av försäk- ringsväsendet har förutsatt nya regelverk. Artikeln ger även en bild av dessa. av Olov Hertzman Olov Hertzman o.hertzman@telia.com Olov Hertzman, under 90-talet VD i Sveriges Försäk- ringsförbund, är hedersledamot i Försäkringsjuridiska föreningen och styrelsemedlem i Svenska Försäk- ringsföreningen. Han har haft uppdrag för bl a för- säkringsväsendet i olika länder på Balkan och i Baltikum. För studien har författaren fått bidrag från Filip Lundbergs stiftelse. 134 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen Estland är 65% ester. I Lettland är mindre än 60% letter. Litauiska, lettiska och estniska är dock det officiella språket i respektive land, även om ryska både talas och förstås av en stor del av befolkningen i alla tre länderna. Den beräknade medellivsängden är mätt med västeuropeiska mått ganska låg, kring 65 år för män och drygt 75 år för kvinnor. Under 1990-talet sjönk befolkningen till följd av nedåtgående födelsetal och höga dödstal; i Estland och Lettland också beroende på rysk emigration. Utrikespolitik efter 1991 De baltiska staternas utrikespolitik kom efter självständigheten att domineras av deras ge- mensamma strävan att skapa säkerhetsgaran- tier mot framtida ryska hot. De blev medlem- mar i FN omedelbart efter självständigheten. De är nu också med i Europarådet och – av större betydelse i ett ekonomiskt samman- hang – i WTO och IMF. Mest betydelsefullt är naturligtvis anslutningen till EU. Ekonomisk struktur och tillväxt Självständighetsprocessen i början av 1990- talet innebar ett ekonomiskt ras när industrier slogs ut genom omställningen till marknads- ekonomi med frihandel och handeln med Sov- jetunionen kollapsade. Efter den dramatiska nedgången kom emellertid vändningen gan- ska snart i alla tre staterna.2 Estland har visat upp ett bättre resultat än någon annan före detta sovjetrepublik. Bank- väsendet reformerades i början av 1990-talet och fri handel och fria kapitalrörelser inför- des. Privatisering av det statliga näringslivet genomfördes i raskt takt. Den privatisering som dragit ut mest på tiden gäller fastigheter och jordegendomar. – Investeringarna har gjorts i städerna medan landsbygden förlorat arbetstillfällen. Tjänstesektorn har haft star- kast tillväxt. Servicenäringarna stod vid slutet av 90-talet för mer än 60 procent av BNP. I Lettland gick privatiseringen och decentra- liseringen av ekonomin trögare än i grannlän- derna. Ekonomin började växa 1994 men då hade BNP sjunkit till hälften av 1990 års nivå och ännu 1998 producerades inte mer än två tredjedelar av BNP i den privata sektorn. I Litauen inleddes genomgripande reformer redan 1992 och den fria företagsamheten för- ändrade ekonomin dramatiskt. Omkring två tredjedelar av arbetskraften var år 2000 verk- samma i den privata sektorn som beräknades stå för 70 procent av BNP. Medan industri och jordbrukssektorn minskat efter sovjettiden har tjänstesektorn vuxit och stod 1999 för nära 60 procent av BNP. Några nyckeltal avseende BNP-tillväxt, in- flation, arbetslöshet mm får i övrigt tjäna som sammanfattning av de senaste årens ekono- miska utveckling (se Tabell 1 nedan). ESTLAND LETTLAND LITAUEN 1998 2003 1998 2003 1998 2003 BNP % 4,6 4,7 3,9 7,5 7,3 8,9 Inflation, årssnitt % 8,2 1,3 4,7 2,9 5,1 -1,2 Arbetslöshet, % 9,8 10,0 14,2 10,6 6,4 10,3 Bytesbalans, % av BNP -9,2 -13,7 -10,6 -9,1 -11,9 -6,6 EUR/EEK 15,70 15,60 EUR/LTL 0,66 0,67 EUR/LTL 4,70 3,45 Källa: SEB, Baltic Outlook, April 2004 Tabell 1. Ekonomiska nyckeltal 135 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen 2. Försäkringsnäringen i Baltikum 2.1 Näringens ekonomiska betydelse Privat försäkring i Baltikum har under 90- talet vuxit fram och utvecklats i takt med den allmänna ekonomin. Jämfört med situationen i övriga Europa står dock privat försäkring för en ganska liten del av BNP i vart och ett av de baltiska länderna. I absoluta tal ligger premie- inkomsterna på mycket låg nivå jämfört med de hittillsvarande EU-länderna men även i relation till de egna ländernas ekonomier spe- lar privat försäkring alltså en ganska liten roll. Medan försäkringens andel av BNP i Sverige och andra hittillsvarande EU-länder senare år varit åtta-nio procent var den år 2002 i Estland och Lettland två procent och i Litauen bara 1,5%. Det är lågt även vid en jämförelse med andra nya EU-medlemmar där genomsnittet i gruppen var 3,3%.3 Ser man till försäkringspremier per invånare är skillnaden också betydande. Medan premi- er per invånare och år i Sverige och andra hittillsvarande EU-länder var ca 2 000 euro året efter millennieskiftet var motsvarande siffra år 2002 för Estland 102 euro, för Lett- land 73 euro och för Litauen 62 euro. De baltiska länderna ligger här lågt även i grup- pen nya EU-medlemmar, där genomsnittet var 196 euro.4 Privat försäkring växer emellertid kraftigt. Från mitten av 90-talet till år 2002 har den totala premieinkomsten mer än fördubblats i Estland och nästan tredubblats i Lettland. I Litauen har den totala premieinkomsten näs- tan fördubblats på bara två år. Den samlade baltiska försäkringsmarknaden mätt i premie- inkomst utgör ändå bara några promille av den europeiska (Tabell 2). Detta är litet även i betraktande av att länderna är mycket små. Den samlade folkmängden uppgår till något under två procent av befolkningen i den utvid- gade unionen, EU25.5 2.2 Försäkringsgrenar I motsats till vad som gäller på de sedan länge etablerade försäkringsmarknaderna är det i de baltiska länderna skadeförsäkring som är helt dominerande. Uttryckt i premieinkomst har skadeförsäkring fyra femtedelar av markna- den i både Estland och Litauen. I Lettland svarar skadeförsäkringen för så stor del som 95%. En starkare tillväxt på livsidan – som nu verkar vara på gång i alla tre länderna – kan dock på lite sikt jämna ut skillnaderna. Estland har haft en stadig ökning av livpre- mierna. Från 1997 till 2002 var ökningen mer än 20% årligen och den ökningstakten verkar hålla i sig. Även Litauen har haft en stadig tillväxt på livsidan och 2001/2002 var den extremt stark, över 50%. Lettland däremot har haft en ojämnare utveckling och till och med en tillbakagång under senare år. För 2002/ 2003 räknar man dock även i Lettland med en ökning på mer än 30%. Som jämförelse kan nämnas att EU15 under perioden haft en årlig inflationsjusterad tillväxt av livförsäkrings- marknaden på 8%.6 Även när det gäller skadeförsäkring har Estland haft en jämn ökning av premieinkom- sten, dock inte lika kraftig som på livsidan. Från 1997 till 2002 var den genomsnittliga årliga ökningen 7,1%. Lettland hade en ojämn- are utveckling med genomsnittligt så mycket som 7.4%. I Litauen var utvecklingen både jämn och hög (drygt 10%). 2001/2002 var Tabell 2. Total premieinkomst (milj. euro) 1997 2000 2002 Estland 67 102 139 Lettland 103 168 169 Litauen 85 110 215 Baltikum 523 EU+10 15 036 EU15 820 367 Källor: CEA Figur A IV-1 och CEA Enlarge p. 14 och LT Overview p. 11. 136 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen tillväxten hela 36%. Som jämförelse kan näm- nas att den inflationsjusterade årliga tillväx- ten av skadeförsäkringsmarknaden i Europa (EU15) från 1997 till 2002 bara var dryga 3,3%.7 Som framhållits är det skadeförsäkring som är helt dominerande i de baltiska länderna och inom skadeförsäkring är det motorfordons- försäkring som svarar för merparten av pre- mieintäkterna. I Estland är motorfordonsför- säkringens andel två tredjedelar och i Lettland är den nästan hälften av skadeförsäkringen. I Litauen svarade motorfordonsförsäkring för 60% av skadeförsäkringspremierna. Siffror- na för alla gäller 2002. Genom att livförsäk- ring spelar en så pass begränsad roll innebär detta att motorförsäkring är den dominerande försäkringsgrenen även totalt sett. Så utgörs t ex av totala premieintäkter i Estland drygt hälften av motorpremier.8 Annan skadeför- säkring av någon betydelse är egendomsför- säkring och – i Lettland – sjuk- och olycks- fallsförsäkring.9 Om man vill bedöma försäkringsnäringens samhällsekonomiska betydelse också mätt i investeringar – vilket ju är brukligt – ger det en ännu blygsammare bild av baltiskt försäk- ring. Här kommer de nya EU-medlemmarna (EU+10) inte ens tillsammans upp till en procent av de investeringar, som samman- taget görs av de europeiska försäkringsbo- lagen (EU25). Detta kan naturligtvis förklaras av att det är skadeförsäkringspremierna som dominerar. I takt med att livförsäkringsmark- naden växer sig starkare bör man kunna räkna med ökade investeringar från försäkrings- bolagen.10 2.3 Aktörer på försäkringsmarknaden I sovjetsystemet hade de skilda republikerna som regel två statliga försäkringsbolag – ett för inhemsk försäkring och ett för internatio- nell försäkring och återförsäkring (Ingostrakh). I och med självständigheten och övergången till marknadsekonomi etablerades nya försäk- ringsbolag i rask takt även i Baltikum. Toppen nåddes några år in på 90-talet då det fanns nästan hundra försäkringsbolag etablerade i regionen. Estland hade som mest 24, Lettland 42 och Litauen 36 bolag. Därefter sjönk anta- let och var år 2002 nere i 13 i Estland och 20 i Lettland. Litauen hade 28 bolag, oräknat några som befann sig i frivillig eller påtvingad likvidation. Det har alltså varit fråga om dras- tiska förändringar.11 Bolag i Estland 12 I Estland fanns 2002 fem livbolag och åtta skadeförsäkringsbolag. Sex av de senare hade koncession för trafik- och motorförsäkring. Störst på skadeförsäkringssidan , som hade premieinkomster på sammanlagt 110 milj. euro, var If (35%) följt av Ergo (25%) och Seesam (16%). Här hade alltså tre bolag tre fjärdedelar av marknaden. Bolag på den est- niska skadeförsäkringsmarknaden med ande- lar mindre än en tiondel var Salva, Nordicum, Inges och Zürich. Tillväxten på skadeförsäk- ringsmarknaden 2002/2003 beräknas till 20% och här verkar Salva, Ergo och If hävda sig bättre än så, medan särskilt Zürich faller till- baka rejält. Det största livbolaget i Estland var med bred marginal Hansa (44%) därefter följde Ûhispanga och Seesam (med 22% resp.16%). Här hade alltså de tre största mer än fyra femtedelar av marknaden. Ergo och Sampo fanns också på den estniska livförsäkrings- marknaden men inget kom upp till en tiondel av marknaden. Livförsäkringsmarknaden har enligt siffror från det estniska förbundet vuxit med 30% från 2002 till 2003 och här har Sampo och Ûhispanga ökat sina marknadsan- delar. Bolag i Lettland 13 I Lettland fanns 2002 sex livbolag och fjorton skadeförsäkringsbolag. Sju av de senare hade koncession för trafik- och motorförsäkring. 137 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen På skadeförsäkringsmarknaden var Balta ledande med en fjärdedel av marknaden medan BTA, Ergo och Parekss hade mellan tio och femton procent. Den lettiska skadeförsäkrings- marknaden visar liksom den estniska en till- växt 2002/2003 på ca 20%. Här kan det note- ras att Aliance och Zürich Latvia, som fanns med under 2002, därefter upphört med verk- samheten. If, som 2002 hade en premiein- komst på ca 7 milj.euro, går 2003 upp till 13 milj.euro vilket dock bara motsvarar en mark- nadsandel på dryga fem procent. De tre största bolagen på Lettlands blyg- samma marknad för livförsäkring var Ergo, Baltikums och Balta. De hade tillsammans över 80% av marknaden. Ergo hade en dryg tredjedel medan de andra hade en fjärdedel var. Den beräknade tillväxten till 2003 är över 30% men utan några större förändringar i bolagens inbördes positioner. Bolag i Litauen 14 I Litauen fanns år 2002 nio livbolag och nitton skadeförsäkringsbolag, ett med koncession enbart för trafikförsäkring. För Litauens del saknas direkt information om marknadsandelar. Tillgängliga uppgifter om enskilda bolags premieinkomster indike- rar att de tre största på skadeförsäkringsmark- naden svarade för två tredjedelar av denna marknad. Störst var Lietuvos Draudimas (ca 40%). Andra skadeförsäkringsbolag av bety- delse var Ergo och If. Seesam fanns också med på denna marknad. De tre största livbolagen hade omkring 60% av marknaden, vilket var en mindre koncen- Figur 1. Marknadsandelar 2002 ESTLAND LETTLAND LITAUEN* Skadeförsäkringsbolag 110 milj. euro 162 milj. euro 174 milj. euro Livförsäkringsbolag 29 milj. euro 10 milj. euro (2003) 40 milj. euro * Andelarna för Litauen approximativa. If 35% Ergo 25% Övriga 24% Seesam 16 % Övriga 17% Ergo 33%Baltikums 25% Balta 25% Lietuvos 40% Ergo 16% If 12% Övriga 32% Balta 25% BTA 15% Ergo 12% Psarekss 10% Övriga 38% Övriga 50% Lietuvos Dr. 50% Övriga 18% Ühis- panga 22% Seesam 16% Hansa- panga 44% 138 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen tration än den som varit tidigare. Störst även på livsidan var Lietuvos Draudimas (ca 50%). Andra större livbolag var Lindra och Ergo. Ett annat ganska stort livbolag var Vilniaus Ban- kas gyvybes. Bolagsgrupper och ägarförhållanden Som framgått har några försäkringsgrupper närvaro i flera länder och med verksamhet både inom livförsäkring och skadeförsäkring. Några grupper och bolag har också ett domi- nerande utländskt – icke-baltiskt – ägande. Det tydligaste exemplet är Ergo-gruppen som finns inom både skade- och livförsäkring i alla de tre länderna. Gruppen ägs till mer än 90% av Münchener Rück. Bolag ur If-gruppen är verksamma inom skadeförsäkring i hela Baltikum. Efter finska Sampos förvärv av Storebrands och Skandias aktier i If kommer Sampo att vara huvudägare med mer än 90%. Eftersom Sampo redan har livförsäkringsbolag i alla tre länderna kom- mer de liksom Ergo att i princip vara ”heltäck- ande” i Baltikum. I Lietuvos Draudimas (det litauiska skade- försäkringsbolaget) har danska Codan mer än 50%, vilket gör att Royal Sun Alliance också finns med i den baltiska bilden. Codan har också mer än 50% i det lettiska skadebolaget Balta, som i sin tur äger livbolaget Balta till 100%. Seesam är ytterligare en grupp med närvaro i hela Baltikum. Seesam skadeförsäkring ägs av AIG och Pohjola med 50% vardera. Seesam livförsäkring ägs av finska livbolaget Suomi. Pohjola är på väg att överta AIGs andel i skadeförsäkringsbolaget. Seesam i Baltikum blir då finskt till 100%. Det utländska ägandet är alltså påtagligt. Enligt tillsynsmyndigheten i Estland hade fler- talet estniska bolag utländskt kapital av någon betydelse. I Litauen var det, enligt tillsyns- myndigheten, vid utgången av 2002, fjorton försäkringsbolag som kontrollerades av ut- ländskt kapital. Ser man till alla de litauiska bolagens samlade egna kapital var 51% ut- ländskt: 34% tyskt, 17% danskt och 12% polskt. 15 Efter de senaste affärerna i Seesam och If blir den finska närvaron i hela Baltikum påtaglig. Dansk försäkring har som framgått en stark ställning i både Litauen och Lettland. 2.4 Anställda Antalet anställda i försäkringsbolagen i Balti- kum var en bit in på 90-talet ca 1000 i ettvart av länderna. Antalet steg under åren därefter och var som högst år 2001 med 1 600 i Est- land, 1 700 i Lettland och 1 800 i Litauen. Trenden har därefter svängt, vilket sätts i samband med produktivitetsökningar och att bolagen blivit färre. Vid en jämförelse med övriga Europa är antalet anställda påtagligt högt och en fortsatt neddragning av antalet anställda verkar san- nolik. 16 2.5 Försäkringsförmedlare Försäkringsförmedling kan i Estland utövas antingen av försäkringsmäklare, som ska vara bolag, eller försäkringsagenter, som kan vara bolag eller fysiska personer. Agenterna före- träder ett bestämt försäkringsbolag. Den est- niska finansinspektionen har sjutton bolag registrerade som mäklare. Listan på försäk- ringsagenter, som också ska vara registrerade, upptar ca 120 namn. I Lettland finns ett 30-tal försäkringsmäk- larbolag registrerade hos tillsynsmyndighe- ten. Tillsynen avser också enskilda mäklare samt bolag och enskilda som verkar som agenter för försäkringsbolag. Dessa är också registrerade. I Litauen, där försäkringsmäklare kan vara antingen bolag eller fysiska personer, finns ett 100-tal registrerade hos försäkringsinspek- tionen. Vilka de är framgår också av den medlemsförteckning som förs av Försäkrings- mäklarkammaren. Beträffande andra än oberoende försäkrings- mäklare finns ingen offentlig förteckning. 139 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen 3 Försäkringslagstiftningen 3.1 Lagstiftningens framväxt De politiska beslut som lett till samhällsom- vandlingen i de baltiska staterna har naturligt- vis krävt stora förändringar i lagstiftningen på de flesta områden. Det gäller näringslivet och inte minst försäkringsväsendet. Ländernas målsättning att på sikt komma med i EU gjorde att de vid reformeringen av sin lagstiftning i marknadsekonomisk rikt- ning tidigt sökte anpassa den till signalerna från Bryssel. Estland och även Lettland upp- fyllde redan vid slutet av 90-talet flertalet EU- krav medan Litauens försäkringslagstiftning då fortfarande var bristfällig i det hänseen- det.17 Enligt en gradering av EU-harmoniser- ingen från juni 2003 får Lettland fullt godkänt (AA) på alla punkter. Estland har vissa brister genom kvarvarande pris- och produktkontroll och får därigenom ett A men i övrigt AA. Litauen har motsvarande brister och låg även efter med ”hemlandskontrollen”. Av de övri- ga nya EU-medlemmarna var det bara Ungern och Slovakien som inte hade fullt godkänt. En schematisk översikt av detta slag måste natur- ligtvis tas med en nypa salt men kan ändå ge en viss bild av verkligheten.18 I det följande redogörs för de lagar av direkt betydelse för försäkring som finns i vart och ett av länderna. Något sägs också om lagstift- ningens innehåll. Framställningen bygger på de versioner på engelska – som regel officiella översättningar – som är tillgängliga på offent- liga institutioners hemsidor. 3.2 Estland Försäkringsrörelse De grundläggande förutsättningarna och när- mare bestämmelserna för försäkringsrörelse regleras i Estland i en lag från 2000 – Insurance Activities Act.19 Lagen ersätter delvis en lag om försäkring som infördes redan 1992 och som därefter vidareutvecklats. Den nya lagen reglerar försäkringsverk- samhet och tillsyn av sådan verksamhet. La- gen räknar med fyra huvudklasser av försäk- ring: livförsäkring, skadeförsäkring, återför- säkring och även försäkringsförmedling. In- delningen i försäkringsklasser för skadeför- säkring och för livförsäkring följer i huvudsak EUs normer. Förutsättningarna för att få koncession (ac- tivity licence) anges ganska utförligt i själva lagen som i det sammanhanget också har bestämmelser om utfärdandet och återkallel- se av koncession (chapt.2). Att försäkringsrörelse bara får drivas av publika aktiebolag anges i kapitlet om bildan- det av försäkringsbolag (chapt.3). Där anges också att Estlands Commercial Code20 är til- lämplig på försäkringsbolag vid sidan av för- säkringsrörelselagen liksom kravet att försäk- ringsbolag inte får driva annat än försäkring och försäkringsrelaterad verksamhet och att livförsäkring inte får drivas tillsammans med skadeförsäkring. Frågor som i tillägg till vad som följer av Commercial Code ska finnas i en försäkrings- givares bolagsordning anges i kapitlet om bolagsordning, ledning och aktiekapital (chapt. 4). Där finns också ganska utförliga bestäm- melser om aktuarier. Aktuarier med viss angi- ven kompetens ska finnas som anställda i skadeförsäkringsbolag och ha plats i styrelsen i livförsäkringsbolag. De särskilda krav som ställs på medlemmar av försäkringsbolags styrelse och aktieägare med flera anges också i själva lagen. För utdelning till aktieägare gäller särskilda begränsningar. Här anges ock- så miniminivåer för aktiekapitalet, olika för livförsäkrare och för skilda klasser av skade- försäkring. De för försäkringsrörelsen grundläggande kraven på bolagets tillgångar (chapt.5) slår först fast vad som ska gälla beträffande det egna kapitalet. Eftersatta (subordinerade) ford- ringar godtas i begränsad omfattning men lån är i övrigt inte tillåtna. Bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar och de till- 140 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen gångar som ska täcka dessa anger tillåtna tillgångsslag och även det värde dessa får upptas till. I övrigt gäller bland annat begräns- ningar för enhandsengagemang och krav i vissa fall på återförsäkring. Lagen förbjuder uppdelning och ombild- ning av försäkringsbolag (chapt. 8). Fusioner kan ske men bara mellan försäkringsgivare och kräver bland annat tillsynsmyndighetens godkännande. Lagen anger också förutsätt- ningarna för upplösning av försäkringsbolag och förfarandet vid konkurs.. Om det framkommer omständigheter be- träffande ett bolag som gör att koncessionen kan förverkas, kan tillsynsmyndigheten eta- blera vad som i den engelska lagtexten be- tecknas som ”special regime”. Närmare be- stämmelser om detta finns i ett särskilt kapitel (chapt. 7). De regler som i Estland gäller för försäk- ringsbolags redovisning och revision finns också i ett särskilt kapitel i försäkringsrörelse- lagen (chapt. 6). Tillsyn Tillsynen över försäkringsbolag utövas i Est- land av Financial Supervisoy Authority, som är tillsynsmyndighet för hela finanssektorn. De grundläggande bestämmelserna finns i lagen om finansiell tillsyn.21 Annan finansiell verksamhet som står un- der denna tillsyn är bankväsendet, enligt Cre- dit Institutions Act, och sådan verksamhet som regleras i Securities Market Act, Invest- ment Funds Act och Funded Pensions Act.22 Försäkringsförmedling Försäkringsförmedlares verksamhet regleras i den estniska försäkringsrörelselagen, Insu- rance Activities Act (chap. 9). Försäkrings- bolagen får bara använda sig av försäkrings- förmedlare som har tillstånd att vara verksam- ma som försäkringsförmedlare. Det skiljs mellan försäkringsmäklare och försäkrings- agenter. Det ges ganska utförliga regler om kraven på både mäklare och agenter och på deras representanter. Det slås fast att mäklaren hand- lar i försäkringstagarns intresse och att agen- ten representerar försäkringsgivaren. Mäk- larna ska ha ansvarsförsäkring. Av både mäk- lare och agenter krävs att de på begäran ska uppge hur stor provision de får. Försäkringsavtal Avtalsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare regleras i en särskild del i en ganska nyligen antagen allmän lag om avtalsförhållanden, Law of Obligations Act23. Detta är en mycket omfattande lag som be- handlar allmänna avtalsrättsliga frågor och flertalet avtalstyper som t ex köp, nyttjande- rättsavtal och avtal om olika uppdrag (bl a tjänster och transporter). Försäkringsavtalet behandlas som sagt i en egen del, uppdelad i fem kapitel (§§ 421-567). Här behandlas först allmänna försäkringsrättsliga frågor t ex om försäkringsfallet och om försäkringspremien. Därefter regleras tämligen utförligt skadeför- säkring samt mindre ingående livförsäkring, olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring. Ämnen som kan vara av intresse från för- säkringssynpunkt behandlas även i andra de- lar av den allmänna avtalslagen. Här kan nämnas Life Annuity (chapt.28) och Main- tenance Contract (chapt.29) och Contracts for Provision of Health Services (chapt.41). Mäk- laravtalet har också ett eget kapitel (chapt.37). Det framgår inte hur det förhåller sig till bestämmelserna om försäkringsmäklare i lagen om försäkringsrörelse. Det förra verkar gälla avtalsförhållandet mellan uppdragsgi- vare och mäklare av vilket slag som helst. De senare gäller försäkringsmäklarens närings- utövning. Standardavtal, vilka är oskäliga mot den part som inte medverkat vid dess tillkomst, är under vissa förutsättningar ogiltiga. Detta föl- jer av §§ 35-45 i den allmänna avtalslagen. Där finns också en uppräkning av ett stort 141 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen antal klausuler som, i fall då den andre parten är en konsument, ska anses oskäliga. För företag som tillhandahåller finansiella tjäns- ter finns dock ett speciellt undantag. Om ett sådant företag ensidigt förbehåller sig rätten att ändra avtalet, ska det under vissa förutsätt- ningar inte anses oskäligt (§ 43). Den allmänna avtalslagen behandlar också några icke avtalsrättsliga ämnen som kan vara av betydelse för försäkring. Under rubriken Unlawful Causing of Damage (chapt.53) fin- ner man sålunda bestämmelser om utomobli- gatoriskt skadeståndsansvar liksom regler om ansvar för ägare av motorfordon och ägare av husdjur. Trafikförsäkring Ansvaret för trafikskador regleras i Estland av en lag från 2001 – Motor Third Party Liability Insurance Act 24 – som ersatte en tidigare lag från 1995. Lagen fastlägger skyldigheten att hålla fordon försäkrade och de skyldigheter försäkringsbolagen har med anledning av lagen. I ett ganska omfattande kapitel om trafik- försäkringsavtalet (chapt.2) behandlas utöver vanliga avtal också gröna kort och gränsavtal. Här regleras också försäkringens giltighetstid och upphörande och vad som gäller vid byte av fordon eller försäkringsbolag. Här åläggs också trafikförsäkringsbolagen att tillhanda- hålla rabatterade försäkringar till äldre och handikappade. Vad som ska förstås med trafikskada, att ersättning kan utgå till skadad förare och på vilket sätt ansvaret är strikt är frågor som behandlas i ett följande kapitel (chapt.3). Där regleras också hur ersättningen ska bestäm- mas. Ersättningsgilla poster vid personskada är i huvudsak inkomstförlust och vårdkostna- der och värk och lidande samt, då skadan lett till döden, begravningskostnader och förlust av underhåll. Ersättningsgilla poster vid sak- skada är i huvudsak förlust till följd av att saken skadats eller gått förlorad. Det ges se- dan ingående regler om hur var och en av de olika posterna ska bestämmas. Den grundläg- gande strukturen är inte olik t ex den i svenska skadeståndslagen (5 kap.). Förfarandet från trafikskadan till utbetal- ning av ersättning är också noga reglerat (chapt.4). Anmälan om själva skadan ska ske med mycket korta tidsfrister. Intresset av att bevis ska säkras uppmärksammas också ge- nom andra regler. Krav på ersättning måste framställas senast inom tre år om det är fråga om personskada. Ytterliga krav kan sedan framställas inom tio år. För sakskada är mot- svarande frister arton månader respektive tre år. På bolagen ställs noggranna och stränga krav när det gäller hantering av skadeärenden. En bestämmelse med principer för hur ersätt- ningen ska räknas ut finns med här – och inte i det tidigare kapitlet – tillsammans med vissa regler om regressrätt. Ett kapitel om ”bases for rates” innehåller regler om maximal ersättning (sums insured) och riskpremier (chapt. 5). För hantering av tvister finns en särskild skiljedomstol – arbitral tribunal (chapt. 6). Ansvaret för trafikskadelagens tillämpning vilar på Estonian Traffic Insurance Founda- tion (chapt. 7). Den mycket omfattande och detaljerade trafikskadelagen avslutas med bestämmelser om ansvar för bland andra för- are av oförsäkrade fordon (chapt. 7). 3.3 Lettland Försäkringsrörelse Försäkringsrörelse regleras i Lettland i en lag från 1998 25 – Law on Insurance Companies and Their Supervision. Lagen ersatte en tidi- gare försäkringslag från 1993. Den lettiska lagen gäller för ”försäkrings- aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, för- säkringsförmedlare och återförsäkrare”. Inled- ningsvis har den en rad klargörande definitio- ner samt hänvisningar till andra associa- tionsrättsliga lagar. Reglerna om koncession 142 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen (chapt. II) anger både förutsättningarna för koncession och förfarandet. Uppräkningen av försäkringsklasser som en koncession kan avse grupperar inte in dessa i skadeförsäkring och livförsäkring enligt den vanliga normen. Det- ta betyder dock inte att det går att ha liv- och skadeförsäkringsklasser i samma bolag. För- budet att samtidigt erbjuda livförsäkring och skadeförsäkring finns redan i första kapitlet tillsammans med förbudet att driva annan rörelse (art.7-8). De särskilda krav som ställs på ledande befattningshavare i försäkringsbolag anges i kapitlet om begränsningar av bolagets verk- samhet (chapt. III). Här finns också kravet att livförsäkringsbolag ska ha en anställd chefak- tuarie. De särskilda kvalifikationerna som denne ska ha anges i en förordning. Beträffande försäkringsbolagets egna kapi- tal (chapt. IV) sägs att ”det inte får vara avsett för försäkringsfordringar”. För att fastställa bolagets finansiella ställning ska det egna kapitalet mätas mot kraven på garantifond och solvensmarginal. Garantifondens storlek anges med olika belopp för livförsäkringsak- tiebolag och för skadeförsäkringsaktiebolag. För ömsesidiga bolag gäller lägre belopp. Hur det egna kapitalet och solvensmarginalen i olika fall närmare ska beräknas framgår av särskilda förordningar från tillsynsmyndig- heten. Beträffande de tekniska reserver som ska svara mot försäkringsförpliktelser har lagen först ett par grundläggande bestämmelser i ett särskilt kapitel: syftet med reserverna och vilka reserver som kan komma i fråga (chapt. V). I det följande (chapt. VI) finns reglerna om bolagets placeringar av tillgångarna: Place- ringarna ska vara ”safe, diverse, liquid and profitable”. De tillgångsslag som är tillåtna för skuldtäckning och hur stor andel av varje tillgångsslag som får användas anges. Här finns också kravet på valutamatchning. Be- gränsningar för enhandsengagemang och för utlandsplaceringar gäller på som regel 10%. För att säkra ett bolags likviditet kan tillsyns- myndigheten kräva att det har upp till ”25% of high liquidity investments”. Att utge lån är förbjudet eller tillåtet bara i viss utsträckning. För försäkringsbolagens redovisning gäller den allmänna redovisningslagen samt tillsyns- myndighetens förordningar.26 I lagen om för- säkringsrörelse finns dock regler om krav på revisorer och revision. Ett särskilt kapitel om återförsäkring be- handlar också möjligheten till samförsäkring samt villkoren för att ett bolag ska få överlåta försäkringsbeståndet helt eller delvis (chapt. VIII). Försäkringsbolag får inte teckna för- säkring med en enskild risk utan återförsäk- ring om risken överstiger 20% av det egna kapitalet. Livbolag får bara återförsäkra liv- försäkring och andra bolag bara annan försäk- ring. På initiativ av tillsynsmyndigheten kan en domstol besluta att ett bolag ska avvecklas eller om det är insolvent träda i likvidation. De förutsättningar som gäller för detta och för- farandet behandlas i ett särskilt kapitel (chapt. IX). Lettland har en särskild garantiordning till skydd för försäkringstagare i händelse ett bo- lag går i konkurs, Insured´s Protection Fund (chapt. XI). Om försäkringstagaren är en fy- sisk person kan ersättning utgå inom vissa ramar, som är något olika för livförsäkring och för skadeförsäkring. Garantiordningen gäller inte om det är ett ömsesidigt försäk- ringsbolag som gått i konkurs eller om det är fråga om obligatorisk försäkring. Fonden finansieras genom avgifter på en procent av försäkringsaktiebolags bruttopremier. Tillsyn Den myndighet som i Lettland utövar tillsyn över försäkringsbolag är Financial and Capi- tal Market Commission (FCMC). Fram till 2001 fanns det en särskild myndighet för tillsyn av försäkring.27 De grundläggande 143 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen bestämmelserna om tillsynen finns numera i en lag om tillsyn som alltså gäller hela finans- sektorn28. Några bestämmelser i försäkrings- rörelselagens kapitel om tillsyn gäller dock fortfarande. Den nya lagen om tillsyn anger att syftet med tillsynen är att värna investera- res, insättares och försäkringshavares intres- sen. Annars upptas lagen huvudsakligen av regler av administrativ karaktär. Tillsynsmyn- digheten är underställd finansministeriet men ska rapportera också till Lettlands bank (sect. III). Annan finansiell verksamhet under samma tillsyn som försäkring är den som regleras i Credit Institutions Law (1995-10-24), Law on Private Pension Funds (1998-07-01), Credit Union Law (2002-10-28) och Law on the Finacial Instruments Market (2004-01-01). Försäkringsförmedling Försäkringsförmedlares verksamhet regleras i Law on Insurance Companies and Their Supervision (chapt. X). Som försäkringsför- medlare får försäkringsbolagen endast använ- da sig av den som fått tillstånd. Försäkrings- förmedlare är enligt den lettiska lagen anting- en försäkringsagenter eller försäkringsagen- turer eller också försäkringsmäklarbolag. En försäkringsagent kan vara antingen en fysisk eller juridisk person. Agenten får bara företräda ett försäkringsbolag och bolaget är ansvarigt för de avtal som agenten ingår. Agenterna registreras hos tillsynsmyndig- heten, FCMC. Ett försäkringsmäklarbolag förutsätts er- bjuda förmedlingstjänster till försäkrings- tagare, försäkringsgivare, återförsäkrare eller andra mäklarbolag. Det förutsätts vidare att mäklarbolaget är oberoende och kan erbjuda försäkringar från flera försäkringsbolag. Mäk- larbolaget har inte rätt att ingå försäkrings- avtal utan uppdrag. Av försäkringsmäklarbolag krävs också att de ska ha ett minsta eget kapital och att de ska ha ansvarsförsäkring. Försäkringsavtal Försäkringsavtalet är i Lettland reglerat i en separat – ganska kortfattad – lag, Law on Insurance Contract 29. Lagen behandlar först några allmänna frågor om försäkringsavtalet och därefter frågor om ökning och minskning av risken. I ett sammanhang följer därefter bestämmelser om förpliktelserna för försäk- ringstagaren, den försäkrade och förmånsta- garen liksom försäkringsgivarens skyldighet att betala försäkringsersättningen samt i ett separat kapitel bestämmelser om försäkrings- avtalets varaktighet och upphörande. Dama- ge and loss insurance och Liability insurance samt Personal insurance behandlas i lagens två avslutande kapitel. Trafikförsäkring Trafikskadeansvaret regleras i Lettland i Law on the Compulsory Third Party Liability Insu- rance for Inland Motor Vehicle Owners 30. Syftet med lagen är att – i trafikoffrens intres- sen – reglera rättsförhållandet mellan for- donsägare och försäkringsgivare när det gäl- ler den obligatoriska trafikansvarsförsäkring- en (clause 2). Ett omfattande avsnitt om försäkringsavtal skiljer mellan olika typer av avtal (standard, komplexa, grupp och gräns) av betydelse för hur de sluts och vilken verkan de har. I en följande del av lagen regleras hur ska- dor till följd av trafikolyckor ska ersättas. Ersättningsgilla förluster vid personskador kan hänföra sig till vården av trafikoffret, till till- fällig eller varaktig arbetsoförmåga och till att offret avlidit. Ersättningsgilla förluster vid sakskador kan hänföra sig till skada på eller förlust av fordonet, skada på väganordningar och byggnader, skada på offrets egendom. Hur förlusterna ska beräknas anges närmare för varje ersättningspost. Ansvarig för trafikskadeansvarssystemet är Lettlands Traffic Bureau. Bland annat ansva- rar byrån för de särskilda fonder som ska finnas för den obligatoriska trafikförsäkring- 144 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen en. Den ena ska tillförsäkra att försäkringser- sättning utgår för att täcka förluster på grund av oförsäkrade fordon eller okända fordon. Den andra ska tillförsäkra att försäkringser- sättning utgår i händelse av försäkringsgiva- rens konkurs. Lettlands trafikskadelag reglerar också an- svaret förebyggandet av trafikolyckor (clause 45-51). 3.4 Litauen Försäkringsrörelse Privat försäkring är i Litauen i allt väsentligt reglerad i en lag från 2003, Law on insuran- ce.31 Lagen ersatte tidigare lagar från 1993 och 2000 vilka i flera avseenden inte uppfyll- de gällande EU-krav.32 Genom den nya lagen och vissa andra författningar har den litauiska lagstiftningen anpassats till internationella principer på försäkringsområdet. Avslutnings- vis har lagen till och med en uppräkning av alla de direktiv som implementeras. Lagen är tillämplig på privat försäkring och på försäkringsförmedling. I detta ligger som ska framgå att den också reglerar tillsynen och försäkringsavtalet och frågan om tillämplig lag i internationella förhållanden. Med sina 230 artiklar är den över huvud taget mycket omfattande. Inledningsvis har den en utförlig lista med definitioner av begrepp och rekvisit. Den allmänna bolagslagen, Law on Com- panies, gäller för försäkringsbolag om inte försäkringslagen säger annat. De grundläggande förutsättningarna för rätten att driva försäkringsrörelse och med- dela återförsäkring. liksom förutsättningarna för rätten att driva verksamhet för förmedling av försäkring och återförsäkring regleras re- dan i första kapitlet. Här finns också förbudet mot att driva annan rörelse och begränsning- arna när det gäller att i samma bolag förena skadeförsäkringsrörelse och livförsäkrings- rörelse. Föreskrivna försäkringsklasser är i fråga om direkt skadeförsäkring och livförsäkring i stort sett desamma som enligt EUs normer. Vad som gäller för att få tillstånd att driva försäkring följer dels av själva lagen (art.12- 19) dels av föreskrifter från tillsynsmyndig- heten. Principerna – och de konkreta, ganska ut- förliga, reglerna – som gäller för ett försäk- ringsbolags ledning bygger på grundsatsen om ”a transparent, sound and prudent manage- ment” (art. 20-29). I det sammanhanget ställs även kravet att det ska finnas en chefsaktuarie. I kapitlet om försäkringsbolagens finanser (art. 30-43) finns reglerna om kapitalbas, ga- rantibelopp och solvensmarginal samt även de om försäkringstekniska avsättningar och vilka tillgångar som ska täcka dessa. Aktie- kapitalet måste uppgå till minst en miljon euro. Vad som får utgöra eget och lånat kapi- tal regleras i den allmänna bolagslagen. Vilka försäkringstekniska avsättningar som måste göras finns i en bestämmelse som också slår fast att de måste motsvaras av matchande tillgångar. I en följd kommer härefter regler om tillåtna tillgångsslag och underlåtenheten att iaktta dessa regler, om återförsäkring och om kravet på solvensmarginal. Bestämmel- sen om solvensmaginal anger minimikraven på garantifonden för olika försäkringsgrenar. I anslutning till detta regleras också påföljder- na av att ett bolag inte lever upp till kraven. Här återfinns även regler om återförsäkring liksom om räkenskaper och revision. Beträffande försäkringsbolags årsredovis- ning gäller en regeringsresolution som är un- der omarbetning och ska reglera värderingen av tillgångar och skulder. 33 Tillsyn Litauen har en särskild tillsynsmyndighet för försäkring, Insurance Supervisory Commis- sion (art. 181-215). Den lyder liksom tillsyns- myndigheterna för andra finansiella institut under finansministeriet. Om försäkringsbolag ingår i en finansiell grupp regleras tillsynen i Law on Financial Institutions (se art. 44.5). 145 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen När det gäller tillsynen över försäkring be- stäms myndighetens ändamål, finansiering mm i en grundläggande bestämmelse i försäk- ringsrörelselagen (art.181) som också anger myndighetens kompetensområdet. Den kom- pletteras av mer detaljerade regler om myn- dighetens uppgifter och befogenheter och om sanktioner och andra tvångsåtgärder. Frågan om myndighetens möjligheter att begära in och granska försäkringsvillkor mm behandlas i en bestämmelse som dels slår fast principen om förbud mot förhandskontroll, dels anger inom vilka gränsar myndigheten ändå kan ta in och se på sådana villkor (art.206). Ingripanden för att bevara eller återupprätta ett försäkringsbolags finansiella ställning är kringgärdade av bestämmelser i Litauens Civil Code och det är bara en till tillsynsmyndig- heten knuten domstol som får fatta beslut om ingripanden. Den litauiska tillsynsmyndigheten har ock- så till uppgift att lösa konflikter mellan konsu- menter och försäkringsgivare (art.207). Kon- fliktlösningen är avgiftsfri och myndighetens beslut är av rådgivande karaktär. Konsument- ens rätt till konfliktlösning hos myndigheten är inte ett hinder för att få saken prövad i domstol. Försäkringsförmedling Förutsättningarna för att driva försäkringsför- medling regleras som nämnt också i Law on Insurance (art.144-180). Det skiljs mellan mäklare – oberoende mäk- larföretag och mäklare som är fysiska perso- ner – och beroende försäkringsförmedlare. Den som vill driva verksamhet som försäk- ringsmäklare måste ha särskilt tillstånd. För en fysisk person gäller inte bara krav på gott rykte och genomgången behörighetsexa- men – och att man är införd i tillsynsmyndig- hetens lista över försäkringsmäklare – utan det krävs även medlemskap i Försäkrings- mäklarkammaren (Chamber of Insurance Brokers). Kammaren är en privaträttslig sam- manslutning av försäkringsmäklare, som dock är noga reglerad i lagen. Medlemskap förut- sätter vissa kvalifikationer, men den som sva- rar mot dessa får inte nekas medlemskap. Annars ger kammaren intryck av att vara ett skrå eller gille. Beträffande andra än oberoende försäkrings- förmedlare uppställs inget krav på tillstånd från myndigheten men det åligger försäk- ringsbolag att föra en lista över sådana försäk- ringsförmedlare som handlar för bolagets räk- ning. Sådana försäkringsförmedlare måste också ha en särskild ansvarsförsäkring. Försäkringsavtal Det avtalsrättsliga förhållandet mellan för- säkringsgivare och försäkringstagare regleras som sagt inte i en särskild försäkringsavtals- lag utan i ett kapitel i Law on Insurance (Chapt. V). Regler av betydelse för försäk- ringsavtalet finns också i Litauens Civil Code. En rad villkor måste finnas med i försäk- ringsavtalet och det föreskrivs även att villko- ren ska finnas tillgängliga på försäkringsbola- gets hemsida. Det ställs också krav på förköps- information. Som en nödvändig förutsättning för ett skadeförsäkringsavtal krävs också att det ska vara fråga om ett försäkringsbart in- tresse. I övrigt har lagen allmänna bestämmelser om försummelse att betala premien och om rätten till försäkringsersättning och förutsätt- ningarna för utbetalning liksom om förläng- ning av försäkringsavtalet. Efter de allmänna bestämmelserna kommer sedan särskilda avsnitt med regler om egen- domsförsäkring, ansvarsförsäkring livförsäk- ring och sjukförsäkring. I anslutning till regleringen av försäkrings- avtalet ges även bestämmelser om vilket lands lag som ska tillämpas på sådana försäkrings- avtal som har anknytning inte bara till Litauen utan även ett annat EU-land (art.117-121). 146 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen Konsumentskydd Litauen har även en lag om konsumentskydd från 1994, senast ändrad 2000, 34 som i flera avseenden är av betydelse på försäkringsom- rådet. Den behandlar konsumentens rättig- heter i förhållande till säljare, producenter och dem som tillhandahåller tjänster. Det som sägs i lagen gäller om annat inte följer av annan lagstiftning. Försäkringsrörelselagen gäller alltså primärt. Konsumentskyddslagens reglering av avtal vid hembesök och telefon- försäljning mm gäller uttryckligen inte för- säkringstjänster (art.14 p.23 och art.17 p.21). Lagen slår bl a fast att konsumenten har rätt till full information och vad detta närmare innebär. Av särskilt intresse är vidare regle- ringen av oskäliga avtalsvillkor. Denna förut- sätter att det är fråga om avtal som inte är individuellt framförhandlade mellan parterna (standardavtal). Den innehåller bl a en katalog med i sig oskäliga villkor kompletterad med en allmän bestämmelse om bedömningen av andra villkor. En konsument som vill åberopa lagen ska vända sig till konsumentrådet eller till domstol.35 Som nämnts har tillsynsmyndigheten för försäkring också till uppgift att lösa konflikter mellan konsumenter och försäkringsgivare. Trafikförsäkring Litauens lagstiftning om ansvaret för trafik- skador finns i en lag från 2001 Law on Com- pulsory Motor Third Party Liability Insuran- ce of Vehicle Owners and Posessors.36 Lagen ålägger förare av fordon i trafik att ha en ansvarsförsäkring eller visa att de omfattas av en sådan försäkring. Försäkringsavtalet kan vara antingen ett standardavtal, ett gruppav- tal, ett gränsavtal eller ett internationellt avtal. Alla, utom det internationella, måste vara i överensstämmelse med Civil Code och Law on Insurance. Försäkringsbolag som har tillstånd att med- dela motorfordonsförsäkring är också skyldi- ga att teckna sådan försäkring för den som begär det. Lagen anger de belopp för vilka den obligatoriska försäkringen gäller. Premierna är också ganska noggrant reglerade. Trafikansvarslagen har också regler om skadevärdering och betalning av försäkrings- ersättning men anger inte närmare hur värde- ringen ska göras Tvister mellan den skadelidande och för- säkringsgivaren – eller i förekommande fall trafikförsäkringsbyrån – angående vägran att betala kravet, angående det belopp som krävs eller angående försummelse att betala kravet i tid ska avgöras i domstol. Krav på ersättning kan riktas direkt mot försäkringsbolaget eller trafikförsäkrings- byrån. Trafikförsäkringsbyrån ska betala er- sättning bl a i fall när föraren saknade försäk- ring eller när föraren framförde ett stulet for- don eller när han inte kan identifieras (okänd). Byrån ska också betala ersättningen när det bolag som egentligen skulle betala visat sig vara insolvent. Ersättning ska, inom ramen för försäkrings- summan, utgå för en skada som bekräftats av ”välgrundade bevis”. Om skadan överstiger försäkringssumman har den skadelidande rätt att kräva resten av den som är ansvarig för olyckan. Försäkringsbolaget har regressrätt mot för- säkringstagaren eller den försäkrade om nå- gon av dem framfört fordonet alkoholpåver- kade eller på annat i lagen närmare angivna sätt varit klandervärda (art.22 p.1). Byrån har regressrätt mot föraren i vissa fall (p.2) och trafikoffret kan bli återbetalningsskyldig i fall då ersättning betalats på grund av oriktiga uppgifter från den skadelidandes sida. De närmare reglerna om The Bureau och dess verksamhet finns också i trafikansvars- lagen (art.23-41). Här kan räcka med att säga att byråns beslut kan överklagas till dom- stol.37 147 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen 4. Avslutande synpunkter: Institu- tioner och normer på plats Avslutningsvis kan konstateras att ekonomi- erna i alla de tre baltiska länderna är på stark frammarsch. Estlands tillväxttakt stiger. Lett- lands höga tillväxttakt avtar, men bara margi- nellt. Litauens BNP-ökning saktar in något, men efter en tidigare rekordnotering. Efter inträdet i EU kan stora pengar väntas. Bristfällig administrativ beredskap – mer el- ler mindre påtaglig – talar dock för att länder- na inledningsvis inte kan utnyttja fondmedlen fullt ut. En politisk oro som på olika sätt finns i alla tre länderna utgör också en viss broms- klots på ekonomin. Negativa faktorer för eko- nomierna i hela Baltikum är den höga arbets- lösheten och de stora underskotten i ländernas bytesbalans. 38 Helhetsbilden får ändå bedömas vara gan- ska ljus. Ekonomisk tillväxt betyder naturligt- vis mycket för utvecklingen av privat försäk- ring. Som framgått spelar försäkringsnäring- en idag en liten samhällsekonomisk roll. För- utsättningarna för att försäkring ska växa inte bara i absoluta utan även i relativa tal borde vara goda. I takt med ökat välstånd borde efterfrågan på försäkringar för annat än mo- torfordon och trafikansvar öka. På sikt bör man se en rejäl utveckling av marknaden för sjuk- och livförsäkringar och inte minst för pensionslösningar. Etableringarna på försäkringsmarknaderna har i viss mån stabiliserats. Men med incita- Försäkringslagstiftning i Baltikum – en översikt ESTLAND LETTLAND LITAUEN Tillsyn Financial Supervision Law on Financial and Insurance Authority Act, 2001 Capital Market Supervisory Commission, 2000 Commission, chapter IX Försäkrings- Insurance Activities Law on Insurance Law on Insurance, rörelse Act, 2000 Companies and Their 2003 Supervision, 1998,2000 Försäkrings- -”-, chapter 9 -”- , chapter X -”-, chapter VIII förmedling Försäkrings- Law of Obligations Law on Insurance -”- chapter V avtal Act, 2001 Contract, 1998,2000 Trafik- Motor Third Party Law on Compulsory Law on Compulsory försäkring Liability Insurance Insurance for Motor Third Party Act, 2001 Inland Motor Vehicle Liability Insurance of Owners, Vehicle Owners and 1997,1999 Possessors, 2001 ”Byrå” Estonian Traffic Traffic Bureau Bureau for Motor Insurance Foundation Third Party Insurance (etc) 148 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen menten från en växande ekonomi är nyetable- ringar och fortsatt ändrade strukturer sanno- lika. Beträffande försäkringslagstiftningen kan man säga att den nu i stort sett är på plats. Men självklart måste man fortsatt räkna med vissa ändringar och tillägg. Det viktigaste är emel- lertid att etablerade institutioner och normer fungerar. Här finns det nog brister kvar. Detta ska inte skymma att de baltiska länderna även på försäkringsregleringens område sett en enorm utveckling på relativt sett mycket kort tid. Avslutningsvis vill författaren göra ett par reservationer. Det som sägs om marknaden måste betraktas som färskvara. Förändringar sker oupphörligen men förhoppningsvis ger framställningen ett hum om läget och utveck- lingen. Det som sägs om lagstiftningen bör vara något mer beständigt. Men framställ- ningen är av fler skäl grund och väcker kanske fler frågor än den besvarar. Om intresset i Norden för baltisk försäkringsrätt därmed har väckts är ju å andra sidan en del vunnet. Noter 1 UI 506 s 4, UI 507 s 4,UI 508 s 4. 2 UI 506 s 23 ff, UI 507 s 25 ff och UI 508 s 25 ff. 3 Share total premium in GDP: CEA Enlarge p 33, CEA Fig A VI-1. 4 Average total premium per inhabitant (euro): CEA Enlarge p 32, CEA Fig VI-6 and LT Overview p 11. 5 Population: EU25 beräknas ha ca 450 milj., varav 7,4 milj. eller 1,7% i Baltikum. 6 CEA Enlarge p 17, CEA Fig A IV-2, LT Overview p 16 och LV Ass. 7 CEA Enlarge p 18, CEA Fig A IV-3, LT Overview p 21 och LV Ass. 8 CEA Fig A I-2 and LT Overview, p 21. 9 CEA Fig A I-2 och CEA Enlarge p 28-31. 10 CEA Fig A V-1 och CEA Enlarge p 20. 11 Number of insurance companies CEA Fig E II-1 och CEA Enlarge p 8 och LT ISC. 12 Estonian Financial Supervision Authority och Estonian Insurance Association. 13 Latvian Insurers Association och Traffic Bu- reau of Latvia. 14 Insurance Supervisory Authority. 15 LT Overview, p 11. 16 CEA Fig III-1 och CEA Enlarge p 12. 17 Rapport av André Püvi vid konferensen ”Insu- rane in he Baltics 2000”. 18 CEA Enlarge p 7 (Source: Supervisory Autho- rities, Insurance Assciations, Swiss Re) 19 RT I 2000, 53, 343. (Consolidated text dec 2002). 20 RT I 1995 26/28, 355 med senare ändringar. 21 Financial Supervision Authority Act, RT 2001, 48, 267. 22 RT I 1999, 23,349, RT I 2001, 89, RT I 1997, 34, 535. RT I 2001, 79, 480. 23 RT I 2001, 81, 487. 24 RT I 2001, 43, 238. 25 10.061998, ändrad 2000. 26 Regulations for Preparation of Annual Ac- counts and Consolidated Accounts of Insuran- ce Joint Stock Companies and Mutual Insu- rance Cooperative Societies (2003-01-8). 27 State Insurance Supervision Inspectorate. 28 Law on Financial and Capital Market Com- mission (2000-06-01) (www.fktk.lv). 29 1998-06-10 ändrad 2000-06-01. 30 1997-03-13, ändrad 1999-12-19. 31 IX-1737 09/18/2003. 32 Se Andri Püvi s 60 ff. 33 Projected amenments to the Resolution of the Government of the Republic of Lithuania on Annual Accounts of Insurance Companies with instruction för valuation of assets and liabilities. LT Overview p 3. 34 Law on the amendment of the law on Consu- mer Protection (I-657, 1994.101.10 + VIII- 1946, 2000.09.19). 149 Privat försäkring i Estland, Lettland och Litauen 35 Unfairs terms in Purchase Sales and Services Provision Contracts (art.11-13). 36 Lag 14/6 2001, No.IX-379. 37 Proceduren mm regleras särskilt i Rules of Compulsory Third Party Liability Insurance of Vehicle Owners and Possessors. 38 Se Tabell 1 Ekonomiska nyckeltal och SEB Outlook s 3. Referenser och förkortningar CEA Comité Européen des Assurances CEA Fig European Insurance in Figures (CEA, June 2003) CEA Enlarge European Union Enlargement 2004 (CEA eco, No 18 Oct 2003) EE Estland EE FSA Estonian Financial Supervisory Authority. www.fi.ee EE Ass Estonian Insurance Association. www.eksl.ee EE TIF Estonian Traffic Insurance Fund. www.lkf.ee EU Europeiska unionen EU15 EUs hitillsvarande 15 medlems- stater EU+10 EUs 10 nya medlemsstater EU25 Det utvidgade EUs 25 medlems- stater LT Litauen LT ISC State Insurance Supervisory Authority/Insurance Supervisory Commmission. www.vdpt.lt LT Ass Association of Lithuanian Insurers. www.draudikai.lt (under construction) LT Overview Insurance in Lithuania, 2002 overview (Insurance Supervisory Authority) LV Lettland LV FCMC Finacial and Capital Market Commision. www.fktk.lv LV Ass Latvian Insurance Association. www.laa.lv LV TBL Traffic Bureau of Latvia. www.sb.gov.lv SEB Outlook Baltic Outlook (SEB, april 2004) UI Utrikespolitiska Institutet UI 506 Estland (UI, 2001) UI 507 Lettland (UI, 2001) UI 508 Litauen (UI, 2001)