Nordisk försäkringstidskrift har tidigare skrivit om de stora skogsbränderna 2014 och 2018. Så här ett tag efteråt, vilka erfarenheter har kunnat dras av det som hände under dessa bränder? Vi har vänt oss till Jesper Boqvist, operativ chef på Brandskyddsföreningen Restvärderäddning, för att få svar på frågan.
– Den allra viktigaste lärdomen är hur viktigt det är med en samordning av de olika skogsägarnas intressen. Men även en tidig samverkan mellan de olika aktörerna vid en skogsbrand har visat sig ha stor betydelse, sammanfattar han.
Bevakar försäkringsbolagens intressen
Redan vid skogsbranden i Västmanland 2014 arbetade Brandskyddsföreningen Restvärderäddning (RVR) i räddningstjänstens stab och kunde på så sätt i ett tidigt skede bevaka försäkringsbolagens intressen.
– Under 2017 tog godkände RVRs styrelse ett koncept för att höja förmågan vid naturkatastrofer. Det kunde sedan användas vid de stora skogsbränderna 2018. Vi var mycket snabbare på plats än 2014. Markägarna blev mer uppmärksamma och lärde sig mer. Och försäkringsbolagen fick snabbt information.
Jesper betonar hur viktigt det är att RVRs restvärdeledare, kommer in i räddningsinsatserna redan på ett tidigt stadium, för att kunna identifiera och sedan informera markägarna samt representera försäkringsbolagen. Det är något som skapar mervärde för försäkringsgivarna men även underlättar för räddningstjänsten. Genom att samordna resurserna, går det lättare att hitta de mest kostnadseffektiva lösningen för efterarbetet – frivilliga, entreprenörer, osv.
Viktigt med samordning
Det är lätt att se att de stora ekonomiska vinsterna kommer från just samordningen. Bara i Färila/Ljusdal fanns t.ex. närmare 130 markägare. Genom att deras intressen kunde samordnas, blev åtgärderna för efterarbetet mer kostnadseffektiva än om vardera markägaren skulle ordna med allt själv.
– Erfarenheterna från bränder och översvämningar åren före 2018 har lett fram till tjänsten Naturskadehändelser. Vi har identifierat sju områden där vi kan ta oss an de komplexa utmaningar som följer i spåren av naturkatastrofer och samtidigt minska lidande och ekonomisk skada hos dem som drabbas.
Finns det då några kvarstående brister i arbetet med skogsbränderna, som borde åtgärdas? Jesper pekar där på att det borde redan i förväg finnas en färdig organisation, med ett tydligt ansvar, för samordningen. I den modell som länsstyrelsen i Jämtland, på uppdrag av Regeringen tagit fram om samordning av eftersläckning nämns behovet av en sådan organisation, men Jesper tycker inte den blev tillräckligt tydlig.
Jesper är också tydlig med hur viktigt det är att efterarbetet samordnas. RVRs uppgift är att göra övergången så smidig som möjligt, från räddningstjänsten, när deras uppgift är klar, till markägarna. Restvärdeledarna för då en dialog med räddningstjänsten när överlämnandet är lämpligt att genomföra, även om det är räddningstjänsten som ensidigt beslutar om tidpunkten.
Obligatorisk försäkring
Länsstyrelsen i Gävleborg valde att uppdra en restvärdeledare att ingå i den samordningsstab som tillsattes för att hantera efterarbetet vid skogsbränderna i Färila/Ljusdal. Bland annat hanterades hur återställning av vägar i brandområdet skulle hanteras. Istället för att respektive markägare skulle ansvara för återställning av sin del av vägen, föreslog restvärdeledaren att återställningen skulle samordnas.
– Markägarbilden ser väldigt olika ut och alla har olika intressen i att återställa vägen. Vinsten med samordningen blev både att den totala kostnaden blev mindre men också att åtgärderna genomfördes samordnat på en och samma gång, och med ett enhetligt resultat. Det här är bara ett exempel.
–Det finns allt ifrån stora skogsbolag till skogsägareföreningar, men också små skogsägare, som inte alltid är försäkrade fullt ut. Det som oroar mig är att eftersläckningen är betydligt dyrare än bevakning. Min bedömning är att kostnaden i vissa fall kan överstiga värdet av skogen. Det kan då vara läge att göra en översyn av premiebilden.
Jesper skulle gärna vilja se en obligatorisk försäkring vad gäller främst eftersläckning och bevakning, som skulle kunna finansiera samordningen vid skogsbränder. Han funderar i banor av samma modell som för trafikskadeförsäkringen.
Lära sig för framtiden
Hur ser då Jesper på framtiden?
– Om man lyssnar på forskningen – och det ska vi göra – finns det risk för både större och mer frekventa bränder. Vi måste därför premiera skogsägare som i förebyggande syfte t.ex. lägger in våtmarker mellan skogsområden och mot bebyggelse, för att minimera brandrisken.
Han pekar återigen på vikten av att etablera en organisation, som kan träda in vid stora skogsbränder för att samordna det arbete som återstår när stat och kommun är klara. Ett tänkbart alternativ är att RVR skulle kunna sköta den, men ansvarsförhållandena är än så länge inte tydliga.
– Vi på RVR har inget uppdrag från stora bolag som har egna captives eller är oförsäkrade, dvs. tar ev. kostnader från egna tillgångar. Det här är naturligtvis ett problem och därför vore det önskvärt med en obligatorisk försäkring som är beslutad lagstiftningsvägen.
Jesper påpekar också att Sverige kan lära av erfarenheterna från andra länder. Som exempel kan nämnas Kanada, som har zoner med lövskog och våtmarker mellan bebyggelse och barrskog.
Här i landet har utbildningen i skogsbrandssläckning varit eftersatt. Men det finns bra initiativ i spåren av de senaste bränderna. Jesper, med många års erfarenhet från räddningstjänsten, pekar bl.a. på hur Södertörns brandförsvarsförbund jobbat tillsammans med franska kollegor för att skaffa sig mer erfarenheter. Norge är, enligt honom, ett annat land som svensk räddningstjänst också kan lära sig en hel del av.