Livförsäkringsbolagens solvens och kollektiva konsolidering - Hur allvarliga är problemen och vad gör Finansinspektionen?

195 Livförsäkringsbolagens solvens och kollektiva konsolideringNFT 3/2002 Utvecklingen av livbolagens placeringsportföljer Förändring i placeringsinriktning Livbolagen har under 1900-talets senare de- cennier successivt ökat andelen aktier i sina portföljer i syfte att ge försäkringstagarna en så hög återbäring som möjligt. Historiskt har bolagen haft en mycket hög andel obligatio- ner och andra nominellt bestämda tillgångar, delvis beroende av regleringar. Efter avregle- ringarna under 1980-talet och införande av de liberala placeringsreglerna under 1990-talet har andelen aktier i portföljerna ökat kraftigt. Många bolag har haft en betydande expone- ring på svenska och utländska börser, ofta med mer än 50 % av de totala placeringarna. Se Tabell 1, nästa sida. Placeringsrestriktioner Denna utveckling har varit möjlig också till följd av den återbäringsteknik som svenska försäkringsbolag tillämpar. Återbäring, som löpande gottskrivs försäkringstagarna genom s.k. allokering, tilldelas normalt inte dessa förrän då försäkringsersättning utbetalas. Det innebär att i bolagen uppsamlad återbäring inte betraktas som en försäkringsteknisk skuld utan istället som bolagets eget riskkapital som får användas för förlusttäckning. Därav följer att några placeringsregler inte gäller för denna tillgångsmassa. Denna återbäringsteknik är inte särskilt vanlig utanför våra gränser. Normalt betrak- Livförsäkringsbolagens solvens och kollektiva konsolidering Hur allvarliga är problemen och vad gör Finansinspektionen? av Jarl Symreng Jarl Symreng jarl.symreng@fi.se Jarl Symreng är chef för Finansinspektionens avdelning för Försäkring & Fonder. De senaste årens börsnedgång har skapat allvarliga problem för de svenska livbolagen. Den kraftigt sjunkande kollektiva konsolideringen skapar fördelnings- och informationsproblem. Vissa gemensamma normer bör gälla för bolagens riktlinjer för den kollektiva konsolideringen. Bolagens solvens har också sjunkit, vilket ställer krav på ägartillskott. I artikeln föreslås en rad nödvändiga åtgärder för att åstadkomma skälig fördelning och bättre information till försäkringstagarna. 196 Livförsäkringsbolagens solvens och kollektiva konsolidering tas återbäringen, eller bonus som den ofta kallas, som en försäkringsteknisk skuld. Detta gäller i Danmark och Norge och i flertalet andra länder, såväl inom som utanför Europa. Genom att återbäringen redovisas som en skuld drabbas däremot svarande tillgångar av placeringsrestriktioner. Detta är den huvud- sakliga förklaringen till att utländska livbolag normalt har en väsentligt lägre aktieandel i sina placeringsportföljer, ofta omkring 10–25 procent. Se t.ex. Tabell 2. Senaste årens värdenedgång Detta innebär att svenska livbolags place- ringsportföljer har – jämfört med sina utländ- ska konkurrenter – haft en ovanligt stor expo- nering mot aktiemarknaden, såväl den svenska som utländska. Å andra sidan har svenska livbolag haft råd med en högre riskexpone- ring genom att de försäkringstekniska avsätt- ningarnas andel av balansräkningen varit betydligt lägre. Världens aktiemarknader har sedan en 30 månaders nästan oavbruten nedgång genom- gått en fundamental omvärdering innebärande en nedjustering av kurserna och en återgång av relationen priser/vinstförväntningar till historiskt sett mer normala nivåer. Den svens- ka fondbörsen har t.ex. gått ned med ca 65 %. Det är lätt att hemfalla åt spekulation om vad som skulle ha skett om försäkringsbolag- ens återbäringsmedel skulle ha förvandlats till försäkringstekniska avsättningar i sam- band med införandet av nya Försäkrings- rörelselagen (FRL). Under lagstiftningsarbe- tets gång framfördes flera sådana röster och Finansinspektionen (FI) lade ner betydande energi på att förklara de risker och de funda- mentalt ändrade förutsättningar, som en så- dan förändring skulle innebära för försäk- ringssektorn. Vi kunde emellertid då inte ana den så snart förestående börsnedgången, vil- ken, om de radikala förändringsivrarna hade fått gehör, kunde ha raderat ut större delen av den svenska livförsäkringsindustrin. Fallande tillgångvärden utsätter livbolagen för påfrestningar; de svenska bolagen inte bara till följd av att de garanterar spararna en viss lägsta avkastning utan också genom att de löpande förespeglar ytterligare avkastning genom återbäring. Sistnämnda omständighet motiverar varför det är viktigt att löpande granska inte bara bolagens solvens utan också deras kollektiva konsolidering. Sedan börsfallets början under första halv- året år 2000 har livbolagen gjort flera föränd- ringar i placeringsportföljerna. Man kan kon- statera att många bolag in i det längsta haft en fortsatt stark tro på en uppåtgående aktie- marknad, vilket har gett utslag i den kraftigt fallande kollektiva konsolideringen. De återbäringspliktiga livbolagen har tving- ats att aktivt anpassa sina placeringar under det senaste året. Andelen räntebärande place- Tabell 1. Svenska livbolags (trad-, avtal-, fond- försäkring) placeringar i % 1985 – 2001 1985 1990 1995 2001 Aktier 15 * 22 35 51 Obligationer 55 40 49 37 Byggnader, mark 6 15 7 4 Lån109 6 Korta placeringar 14 4 3 4 Totalt 100 100 100 100 * Uppskattat marknadsvärde. Tabell 2. Norska livbolags (trad-, avtal-, fond- försäkring) placeringar i % 1985 – 2001 1985 1990 1995 2001 Aktier * 3 10 11 22 Obligationer 39 36 43 46 Byggnader, mark 4 5 6 10 Lån434023 6 Korta placeringar 11 9 17 16 Totalt 100 100 100 100 * Olika redovisningsprinciper är tillämpade under perioden. Källa: Kredittilsynet. 197 Livförsäkringsbolagens solvens och kollektiva konsolidering ringar har ökat till 51 % på bekostnad av andelen aktier som var ca 30 %. Av de räntebärande placeringarna är 65 % svenska, med en genomsnittlig duration på 44 månader, medan övriga 35 % är utländska med en duration på 56 månader. Berörda livbolag har under det första halvåret 2002 nettoplacerat 21,8 mdkr i räntebärande (totala stocken utgör 424,9 mdkr). Durationen i ränte- portföljen har sänkts kraftigt under 2002 (halv- ering i vissa fall). Bolagens nedviktning av aktieplacering- arna fördelar sig ojämnt mellan bolagen. An- delen aktier uppgår f.n. till mellan 5 och 40 % av de sammanlagda placeringsportföljerna. Aktierna fördelas på 45 % svenska, 19 % övriga Europa, 26 % USA samt resterande 10 % på övriga utländska. Att bolagen har så olika placeringsstrategier beträffande aktie- placeringarna är ett trendbrott från den följa- John-mentalitet som annars brukat prägla bolagens placeringsfilosofier. FI har noga följt utvecklingen i samtliga återbäringspliktiga livbolag och granskat ut- vecklingen av såväl bolagens solvens som kollektiva konsolidering. Solvenssituationen i svenska livbolag Ett försäkringsbolag skall enligt 1:8a FRL vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Denna består av ett antal poster på balansräk- ningens passivsida, t.ex. aktiekapital och obe- skattade reserver. Posterna måste självfallet motsvaras av tillgångar. Storleken på dessa skall i traditionella livbolag uppgå till i hu- vudsak 4 % av försäkringstekniska avsätt- ningar och 3 ‰ av positiva risksummor. Samtliga bolag har idag en tillräcklig kapital- bas. Solvenssituationen har dock på senare tid försämrats, i vissa fall kraftigt. Mot bakgrund av den återbäringsteknik som svenska försäkringsbolag tillämpar, som inne- bär att uppsamlade återbäringsmedel ingår i kapitalbasen, har samtliga bolag tidigare kun- nat redovisa kapitalbaser som mångfalt över- stiger de lagstadgade kraven. Mot bakgrund av den kraftiga nedgången i aktievärdena har emellertid solvensgraden sjunkit och några bolag har t.o.m. fått problem med att uppfylla solvenskraven. Under sommaren har t.ex. några bolag fått förstärka sina kapitalbaser Diagram 1. Livbolagens genomsnittliga solvenskvot 1999 - 2002. 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 dec-99 jun-00 dec-00 jun-01 dec-01 jun-02 Trad. bolag "gamla" Trad. bolag "nya" Avtalsbolag Solvenskvot 198 Livförsäkringsbolagens solvens och kollektiva konsolidering genom tillskott av såväl eget kapital som förlagslån. Detta gäller typiskt sett de bolag som är relativt nybildade och som ännu inte hunnit samla på sig tillräckligt mycket återbä- ringsmedel, se Diagram 1. För bedömningen av solvenssituationen spelar antagandet om den framtida avkast- ningen en avgörande roll. FI fastställde vid det senaste årsskiftet det högsta tillåtna ränte- antagandet till 3,5 %. Nivån skall enligt EU- direktivet kopplas till 60 % av marknads- räntan på långa statsobligationer och för svenska förhållanden valdes som referens en obligation med återbetalning under 2014. Vi har hittills bedömt att nivån på högsta räntan fortfarande står sig relativt väl i överensstäm- melse med de förutsättningar som var gällan- de vid den senaste justeringen. En fortsatt börsnedgång tenderar att verka nedåtriktande på räntenivån, medan det omvända gäller vid en börsuppgång. Sannolikheten för en juste- ring av räntan samvarierar alltså i viss omfatt- ning med aktiebörsernas utveckling. Om den allmänna räntenivån för långa obligationer skulle sjunka till en nivå som tillåter ett högsta ränteantagande om endast 3 % skulle solvenssituationen förändras, se Diagram 2 ovan. Vid en räntesänkning till 3 % minskar kapi- talbasen för samtliga bolag. Sex bolag skulle inte klara de lagstadgade kraven. En prelimi- när beräkning ger vid handen att livförsäk- ringssektorn skulle behöva ett sammanlagt kapitaltillskott på 11 miljarder kronor för att klara kraven på lägsta solvenskapital vid en sådan sänkning av högsta räntan. Vid det omvända förhållandet – räntehöjning – skulle solvensen öka. De bolag som i första hand berörs är sådana som är relativt nystartade eller som har kraftigt expanderat verksam- heten under de senaste åren. Detta är en helt ny situation för svensk livförsäkring, som hittills präglats av genomgående mycket höga solvensmarginaler. Försäkringsbolagen lämnar årligen en s.k. solvensdeklaration. Med anledning av att marginalerna i solvenshänseende har blivit mindre, och med hänsyn till att en nedjuste- ring av högsta tillåtna ränteantagande inte kan uteslutas, har FI beslutat att månadsvis ta in solvensuppgifter för de bolag som bedöms ha en relativt svag solvenskvot. Diagram 2. Solvensläget per 30 juni 2002 för de återbäringspliktiga livbolagen. Kapitalbas (286,9) Kapitalbas (251,0) Erforderlig solvens- marginal (23,4) Erforderlig solvens- marginal (24,8) Mdkr Vid sänkning av högsta räntan till 3% Solvenskvot: 12,3 Solvenskvot: 10,1 199 Livfö rsä kringsbolagens solvens och kollektiva konsolidering Kollektiv konsolidering Sjunkande konsolidering och återbäring Den kollektiva konsolideringen har varit fallande sedan sommaren 2000. En mer om- fattande nedgå ng inträ ffade i samband med terrordå den i USA 2001. En viss uppgå ng i konsolideringen kunde konstateras under slu- tet av 2001. Frå n nyå ret 2002 har dock fö r- sä mringen varit på taglig och ihå llande. Den kollektiva konsolideringsnivå n lå g den 31augusti mellan 85 och 96 % fö r de å ter- bä ringspliktiga bolagen. (Se Tabell 3, nä sta sida). Att bolagen har en konsolidering under 100 % brukar å skå dliggö ras med att bolagen inte har tillrä ckligt med tillgå ngar fö r att tä cka alla garanterade och fö respeglade å taganden vid en omedelbar fö rdelning. Mot bakgrund av den lå nga durationen av bolagens å tagan- den, 15-20 å r, ä r detta inte sä rdeles alarme- rande. Med en så dan tidshorisont få r det sna- rast anses normalt att bolagen under nå gon tid har en viss underkonsolidering. Ur rä ttvise- synpunkt ä r det mer oroande om bolag under lå ng tid samlar på sig ö verskott motsvarande 130 % och dä rö ver, vilket var fallet fö r inte så må nga å r sedan. Den lå ga konsolideringen kommer till ut- tryck i å terbä ringsrä ntorna, som sedan den 1 september i genomsnitt ligger kring 1 % fö r de 11 berö rda livbolagen (brutto fö re avdrag fö r avkastningsskatt och driftskostnader). Konsolideringspolicy Samtliga livbolag har i enlighet med FI:s anvisningar faststä llt en policy fö r den kol- lektiva konsolideringen. Av denna skall fram- gå inom vilket intervall ett bolags konsolide- ring skall tillå tas variera och, om man av nå gon anledning hamnar utanfö r intervallet, den tid inom vilken anpassning till intervallet skall ske. Man kan konstatera att samtliga bolag har en kollektiv konsolidering som ligger under den nedre grä nsen av respektive bolags inter- vall. De lå ga å terbä ringsrä ntorna ä r ett ut- tryck fö r att bolagen fö rsö ker att på sikt å ter- hä mta konsolideringen till angivet intervall. Hur lå ng tid detta kommer att ta ä r givetvis beroende av vilka antaganden man har om den framtida kapitalavkastningen. Enligt de uppgifter som bolagen lä mnat till FI rä knar de med en framtida kapitalavkast- ning på kort och medellå ng sikt på mellan 4 och 11 %. Fö ga ö verraskande har de bolag -15 -10 -5 0 5 10 15 20 25 30 35 dec-99 jun-00 dec-00 jun-01 sep-01 dec-01 mar-02 jul-02 Återbäringsränta Kollektiv konsolidering % Diagram 3. Livbolagens (exkl. Alecta) genomsnittliga å terbä ringsrä nta och kollektiva konsolidering dec-99 – aug-02. 200 Livförsäkringsbolagens solvens och kollektiva konsolidering Reallokering av återbäring Livförsäkringsbolagens utfästelser baseras på en ränta på 3-5 % beroende på bolag, typ av försäkring och tidpunkt när försäkringen teck- nades, alternativt när premieinbetalning skett. I och med att samtliga livförsäkringsbolag nu reducerat sin återbäringsränta till som högst 3 % och flera bolag t.o.m. lagt sig på en nivå under detta (0,5 -1,5 %) har en omfattande reallokering av återbäring nu faktiskt inletts inom svensk livförsäkring. Se diagram nedan. som har en liten andel aktier lägre avkastnings- antaganden än övriga. Med utgångspunkt i aktuell kollektiv kon- solideringsnivå, aktuell återbäringsränta och av bolagen angivna antaganden om kapital- avkastning har FI beräknat bolagens möjlig- heter att leva upp till sina egna riktlinjer och anpassa konsolideringen inom de fastställda tiderna. Det visar sig att en majoritet av livbolagen bedöms inte kunna leva upp till sin egen konsolideringspolicy. Några bolag har avise- rat att de avser att lösa problemet bl.a. genom att se över policyn. Det förhållande att bolagen inte klarar att leva upp till sin konsolideringspolicy i kom- bination med den låga kollektiva konsolide- ringen leder till fördelningsproblem mellan olika kategorier av försäkringssparare. Om- fattningen av dessa är sådan att aktiva åtgär- der måste till för att minimera dessa fördel- ningsproblem. Om man utgår från att börsnedgången nu planat ut och om man utgår från bolagens egna antaganden om kapitalavkastning, kom- mer det i flera fall att dröja 4-6 år innan återbäringen kan höjas. För tid fram tills dess måste rimligen reallokering i skäliga former äga rum. 400 Allokerad återbäring 600 Nuvärde av utfästelse (tekniskt återköpsvärde) 386 Allokerad återbäring 624 Nuvärde av utfästelse Totalt förs.kapital 1000 1010 1 % 4 % År 2År 1 Diagram 4. Effekter på livförsäkringskapital av låg återbäringsränta. Tabell 3. Livbolagens kollektiva konsolidering, återbäringsränta samt i policy angivet konsolideringsintervall. Livförsäkrings- Kollektiv konsoliderings- Återbärings- Aktuellt bolag grad i hela procentenheter ränta i % konsoliderings- september intervall 2000-03-31 2001-09-30 2001-12-30 2002-08-31 2002 2002 AMF-pension 148 103 108 96 1 105 - 125 Folksam 127 90 95 90 3 nya / 1,0 g:la 100 - 120 KPA Pensionsförs. AB 117 92 94 90 3 nya / 1,0 g:la 100 - 105 Länsförsäkringar 127 95 98 87 0,5 105 - 125 Nordea Liv I (Livia) 124 95 100 89 3 100 - 120 SalusAnsvar AB 128 94 101 90 3 nya / 0,5 g:la 107 - 115 Skandia 127 99 103 89 3 nya / 1,5 g:la 100 - 120 SparLiv 128 87 92 85 3 nya / 1,0 g:la 98 - 110 SPP Livförs. AB 127 106 108 95 1,5 105 - 115 Nya livf. AB SEB Trygg Liv 130 97 101 93 3 105 - 115 G:la livf. AB SEB Trygg Liv 125 93 97 88 1 105 – 115 201 Livförsäkringsbolagens solvens och kollektiva konsolidering I detta mycket schematiska exempel (som bortser från sådant som t.ex. driftskostnads- risk- och skattebelastning) är den angivna återbäringsräntan 1 % medan den utfästa ga- rantin bygger på ett ränteantagande på 4% om året. I exemplet har den allokerade återbä- ringen på försäkringen reducerats från 400 till 386 kr – en minskning med 3,5 %. Observera att flertalet livbolag har ett för- säkringsbestånd som till övervägande del har utfästelser som bygger på minst 4 % årlig ränta (t.ex. gamla grunder G64 samt tjänste- pensioner). Denna nivå får inte förväxlas med den högsta ränta som enligt FI:s föreskrift får tillämpas för framtida avkastningsantagan- den på livförsäkringstekniska avsättningar, f.n. 3,5 %. Frågan som många bolag nu står inför är huruvida en momentan reallokering av åter- bäring bör ske – i syfte att höja konsolide- ringsnivån till omkring 100 %. Ju lägre kon- solidering och ju längre tid som behövs (inkl. den tid som redan förbrukats) för att återgå till fastställt intervall desto större anledning finns det att göra en sådan engångsallokering. Det- ta bör i princip inte vara mer dramatiskt än att göra engångsallokering av återbäringsmedel som flera bolag gjorde bara för några år sedan i syfte att då på det omvända sättet momentant sänka konsolideringsnivån. Ett tänkbart reallokeringsalternativ är ock- så negativ återbäringsränta brutto. I praktiken gäller redan i nuläget att i bolag, där återbä- ringsräntan är 1 % brutto, är nettoräntan (efter avdrag för avkastningsskatt och driftskostna- der) för berörd försäkring negativ. Frågan i vilka former reallokering ska ske, bör dock i första hand prövas av bolagen själva. Enligt 7:3 och 8:8 FRL är det rimligen bolagen själva som i försäkringstekniska rikt- linjer och försäkringstekniska beräknings- underlag ska fastslå vilka regler för återbä- ring som ska tillämpas. FI bör ingripa endast om ett bolag inte vidtar adekvata åtgärder. Nödvändiga åtgärder För att säkerställa att livbolagen vidtar de åtgärder som behövs för en skälig fördelning av över- och underskott och att försäkrings- tagarna även i övrigt får en rättvis behandling gör FI den bedömningen att det är nödvändigt att dels skapa vissa gemensamma standarder för försäkringsbolagens riktlinjer för den kol- lektiva konsolideringen, dels förbättra infor- mationen till försäkringstagarna. FI har för avsikt att utveckla dessa regler i dialog med försäkringsbranschen. En utgångspunkt för denna dialog bör vara följande. Konsolideringsintervallet Konsolideringsintervallets storlek bör vara såväl rimligt som trovärdigt. Ett alltför stort intervall riskerar att skapa fördelningsorätt- visor mellan olika kategorier försäkrings- tagare. Ett intervall måste samtidigt vara till- räckligt stort för att medge dels en lämplig utjämning av återbäring över tiden, dels pla- ceringar i önskad omfattning i tillgångar med hög volatilitet. Ett intervall på 20 procent- enheter synes vara en lämplig avvägning. Det bör ankomma på bolagen att själva bestämma – och marknadsföra – i vilka skikt konsolideringsintervallet bör ligga. För att förhindra en orättvis fördelning mellan olika generationer bör emellertid den övre gränsen rimligen inte överstiga 130 %. Ett försäkringsbolags uppgift är att ställa ut olika slag av garantier. Det ligger därför i sakens natur att det bör ha en god soliditet och hög konsolidering. Å andra sidan talar rätt- visesynpunkter för att konsolideringen i liv- bolag med återbäringsplikt att konsolidering- en över tiden inte alltför mycket avviker från 100 %. Det bör därför tillåtas att konsolide- ringen tillfälligtvis hamnar under denna nivå. En lämplig undre gräns synes därför vara 95 %. Det kan konstateras att samtliga berörda bolag f.n. har en policy som uppfyller dessa 202 Livförsäkringsbolagens solvens och kollektiva konsolidering krav. Underhandskontakter med flera bolag har givit vid handen att ett intervall på högst 20 % är väl avvägd. Anpassningstid En viktig utgångspunkt bör vara att ett bolag som hamnat utanför intervallet för sin kollek- tiva konsolidering bör vidta åtgärder som syftar till att bolaget snarast återgår till inter- vallet. I vissa situationer kan en längre an- passningsperiod vara befogad, vilket belyses av den nu rådande situationen. Den valda perioden bör vara såväl rimlig som trovärdig. En längsta anpassningstid på 36 månader synes väl avvägd. Under en sådan lång an- passningsperiod kan naturligtvis vissa för- delningsproblem uppkomma, vilka bolaget måste kunna hantera genom lämplig villkors- utformning. Information till försäkringstagarna Det kan konstateras att informationen till försäkringstagarna varit i vissa fall bristfällig såvitt gäller bolagens policy om kollektiv konsolidering och avvikelser från fastställda intervall för konsolideringen. Det är en viktig konsumentfråga att kunderna får information om bolagens policy om den kollektiva kon- solideringen, i vilket intervall den skall ligga och i vilken takt en återgång skall ske när konsolideringen hamnar utanför det fastställ- da intervallet. Denna kunskap är viktig för att kunden skall kunna göra bedömningar av i vad mån bolaget på ett rimligt sätt fullgjort sina åtaganden mot honom. Mot denna bakgrund bör en policy för kol- lektiv konsolidering behandlas på i princip samma sätt som försäkringskontraktet. Detta innebär att information om policyn och dess innehåll bör lämnas senast i samband med försäkringens tecknande. Vidare bör eventu- ella ändringar i policyn delges försäkrings- tagarna. Informationen bör lämnas skriftligen. Det bör alltså inte räcka med att lämna upp- gifter på bolagens hemsida. När ett bolag av någon anledning avviker från det fastställda intervallet för den kollek- tiva konsolideringen bör, i vart fall om av- vikelsen inte är endast tillfällig och helt kort- varig, information om detta skriftligen läm- nas till försäkringstagarna. Rapportering till FI Försäkringsbolag som fastställer policy för kollektiv konsolidering skall anmäla detta till FI. På motsvarande sätt bör varje ändring av policyn anmälas till FI. Försäkringsbolag som avviker från det fast- ställda intervallet för den kollektiva konsol- ideringen bör anmäla detta till FI. Vid eventu- ella större avvikelser bör också redovisas en åtgärdsplan för hur den kollektiva konsolide- ringen skall återställas.