Information och försäkringar i ekonomisk teori

190 Information och försäkringar i ekonomisk teoriNFT 2/2004 Denna artikels syften är dels att beskriva hur de olika ekonomiska discipliner hänger ihop som utgör grunden till försäkringsekonomi under ofullständig information, dels att ge en kortare historisk redogörelse för hur dessa discipliner har vuxit fram. Redogörelsen kom- mer så att naturligt utmynna i en beskrivning av utvecklingen inom försäkringsekonomi allt sedan information infördes som ett naturligt element på 1950- och 1960-talen. Därmed kommer också de resultat som de tre författar- na ovan fick sitt pris för att diskuteras. Tre relevanta ekonomiska discipliner Man kan generellt säga att de arbeten som de tre nobelpristagarna har sysslat med har berö- ring med tre olika ekonomiska ämnesområ- den: ekonomi under risk och osäkerhet, infor- mationsekonomi samt försäkringsekonomi. Inom disciplinen ekonomi under risk och osä- kerhet analyserar man beteendet hos ekono- miska aktörer då dessa ställs inför valmöjlig- heter som innehåller en viss typ av osäker- hetsmoment. Osäkerheten består i att fram- tiden inte kan förutsägas perfekt, vilket inne- bär att där finns ett antal olika tänkbara scena- rier som aktörerna bedömer som mer eller mindre sannolika. Dock antar man normalt inte att aktörerna är osäkra inför vilken sanno- likhet de ska tilldela en viss händelseutveck- ling, utan osäkerheten grundar sig i att där över huvud taget finns olika scenarier. Inom traditionell ekonomisk teori har man generellt antagit att fullständig och korrekt information finns allmänt tillgänglig, på så Information och försäkringar i ekonomisk teori I december 2001 erhöll de tre amerikanska nationalekonomerna Joseph Stiglitz, George Akerlof och Michael Spence Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, det som populärt kallas nobelpriset i ekonomi. De fick priset som en följd av sina banbrytande analyser av hur marknader reagerar då man frångår det vanliga kravet att samtliga ekonomiska aktörer har tillgång till fullstän- dig och korrekt information. I många fall har forskningen inom denna disciplin använt försäkringsmarknaden som ett instrument för att föra fram resultaten. av Kristian Sundström Kristian Sundström kristian.sundstrom@nek.lu.se Kristian Sundström är fil. lic. och doktorand i natio- nalekonomi vid Lunds Universitet. Hans huvudsakliga forskningsområde är asymmetrisk information på försäkringsmarknader. 191 Information och försäkringar i ekonomisk teori sätt att alla ekonomiska aktörer kostnadsfritt kan hålla sig perfekt informerade. För att kunna uppskatta betydelsen av information i dessa sammanhang måste man åtminstone delvis ge avkall på detta antagande, ett avkall som utgör grunden för det som kallas infor- mationsekonomi. Vad som studeras inom det- ta ämnesområde är alltså hur begränsad och/ eller asymmetriskt (ojämnt) fördelad infor- mation påverkar ekonomiska aktörers beteen- de, och hur detta beteende alltså skiljer sig från ett jämförbart fall där informationsbris- terna inte antas existera. Inom försäkringsekonomi, slutligen, analy- seras hur man kan uppnå ekonomiska förbätt- ringar genom att leda över risk från aktörer som inte uppskattar risk (s k riskaverta aktö- rer) till de som är mer neutrala gentemot risk De förra tolkas normalt som vanliga individer som tar försäkringar för att skydda sig mot osäkerhet i framtiden, medan de senare van- ligtvis antas utgöras av försäkringsbolag som erbjuder dessa försäkringar. Hur dessa tre olika ekonomiska discipliner är sammankopplade framgår av Figur 1. Den- na kräver en kort förklaring. För att möjliggö- ra den transferering av risk som utgör grunden till försäkringsekonomin, måste där naturligt nog först finnas en risk, vilket innebär att den cirkel som symboliserar försäkringsekonomi är helt innesluten i den större cirkeln ekonomi under risk och osäkerhet. Dock är det inget krav för att studera försäkringsekonomi att där föreligger informationsproblem, varför cirklarna som symboliserar dessa ämnesom- råden endast delvis sammanfaller. Speciellt intressanta områden Med utgångspunkt från Figur 1 har vi valt ut tre intressanta ämnesområden, som speciellt har betydelse för den genomgång av försäk- ringar och information vi gör här. Dessa ut- valda områden framgår av Figur 2, och ord- ningen mellan dem är vald så att den ska korrelera med den faktiskt tidsmässiga ut- vecklingen. Således utgörs Område 1 av eko- nomi under risk och osäkerhet utan direkt anknytning till försäkringsteori. Tidsmässigt Figur 1 Ekonomi under risk och osäkerhet Informations- ekonomi Försäkringsekonomi Försäkringsekonomi under icke perfekt information Försäkringsekonomi under perfekt information Grunderna till risk- och osäkerhetsanalys Område 1 Område 3 Område 2 Figur 2 192 Information och försäkringar i ekonomisk teori innebär detta en beskrivning av hur risk har tolkats och applicerats på ekonomisk teori fram till 1950-talet, då försäkringsekonomi formellt införlivades. Detta beskrivs i avsnit- tet Grunderna till risk- och osäkerhetsanlys nedan. De två kvarvarande områdena beskriver därefter den vidare utvecklingen inom försäk- ringsekonomi, dels utan informationsproblem (Område 2) och dels med (Område 3). Grunderna till risk- och osäkerhetsanalys De tidigaste ekonomerna utgick generellt från att man bör värdera osäkra ekonomiska utfall enbart med utgångspunkt från det medelvärde de ger. Sålunda skulle ett lotteri som gav innehavaren av en lottsedel 50 procents chans att få 1000 kr och 50 procents sannolikhet att inte få någonting alls vara värt lika mycket som om individen hade fått ett erbjudande att helt säkert erhålla 500 kronor. Under början av 1700-talet började man inse att detta resonemang inte var intuitivt: en person som erbjuds de två alternativen kom normalt att välja de säkra 500 kronorna fram- för ett lotteri som ger 500 kronor i genomsnitt. Teorin behövde modifieras, och den förste som presenterade en alternativ teori var Ber- nouilli (1738) som införde två revolutionära koncept: förväntad nytta och avtagande mar- ginalnytta. Istället för att värdera ett lotteri med utgångspunkt från dess medelavkastning ansåg Bernouilli att man bör använda en indi- vids förväntade nytta av lotteriet som mått- stock på dess värde. Att den förväntade nyttan inte sammanfaller med den förväntade av- kastningen beror på den avtagande marginal- nyttan, något som kortfattat innebär att nyttan av att få en extra krona då man bara har en krona från början är större än om man har 100 kronor från början. Integrationen av dessa två koncept implicerade direkt antagandet att in- divider normalt är riskaverta: har de valet mellan två lotterier med samma medelvärde väljer de det som har minst variation kring detta medelvärde. Förvånansvärt nog dröjde det sedan ända till 1940-talet innan dessa teorier fullt ut bör- jade appliceras inom ekonomisk teori. Detta möjliggjordes av matematikern von Neumann och ekonomen Morgenstern, som 1944 lyck- ades utarbeta grundläggande axiom om ratio- nellt mänskligt ekonomiskt beteende som i förlängningen innebar att de agerade i enlig- het med Bernouillis ideer. Trots att detta resultat kritiserades på flera punkter (bland annat ansågs inte axiomen vara i full enlighet med faktiskt mänskligt beteende) utgjorde det utgångspunkten för en explosionsartad utveckling inom många om- råden av ekonomisk teori där osäkerhet ut- gjorde en naturlig del. En av de viktigaste utvecklingsriktningarna leddes av Arrow och Debreu, vilka fann en koppling som gjorde det möjligt att genom omtolkning använda de modeller som hade arbetats fram inom allmän jämviktsteori till de fall där även risk och osäkerhet inkorporerats i ekonomin. För att möjliggöra detta utförde de en omdefiniering, eller snarare generalisering, av varubegreppet. Inom nationalekonomin skiljer man nor- malt mellan två olika varubegrepp: ”good” som är den fysiska varan, och ”commodity” där man också inkluderar plats och tid för leverans av varan. På så sätt är alltså till exempel två cd-skivor av samma artist som säljs på olika ställen samma ”good” men olika ”commodities”. Med utgångspunkt från detta ”commodity”-begrepp hade den klassiska analysen inom nationalekonomin bedrivits. Det Arrow och Debreu gjorde var att de inför- de ytterligare en dimension i ”commodity”- begreppet, nämligen vilket framtida tillstånd som råder. Med denna utgångspunkt är alltså ett paraply om det regnar inte att räkna som samma vara (commodity) som ett paraply när solen skiner, och dessa båda varor kan alltså därför teoretiskt betinga olika priser. Efter- som osäkerheten sålunda hade inkorporerats i 193 Information och försäkringar i ekonomisk teori varubegreppet kunde den klassiska analysen användas mer eller mindre som tidigare. Problemet med detta sätt att närma sig analysen är naturligtvis att marknader för så- dana varor inte existerar i verkligheten – man kan till exempel inte köpa varan ”ett paraply i morgon om det regnar då”, utan får normalt räkna med att det paraply man betalt för kom- mer att levereras oavsett vädret. Dock är an- greppssättet fruktbart såsom en utgångspunkt för att studera marknadsstrukturer som ligger närmare verkligheten. Utvecklingen inom risk- och osäkerhetsana- lys efter Arrow och Debreu har gått i tre olika riktningar. För det första tittade man på hur den klassiska jämviktsteorin förändrades då marknaderna var ofullständiga, till exempel då inkomst inte utan vidare kan överföras mellan olika tidpunkter eller mellan olika tillstånd. För det andra påverkade Arrows och Debreus analyser utvecklingen inom den fi- nansiella ekonomin. Slutligen ledde införan- det av osäkerhet också till att många forskare fick upp ögonen för problem som relaterar till information och incitament på försäkrings- marknader. Åt detta ämne ska vi nu ägna oss. Försäkringsekonomi under perfekt information Tills för ungefär fyrtio år sedan sågs försäk- ringsteori knappast som en egen ekonomisk disciplin, utan betraktades huvudsakligen i relation till hasardspel eller som en tillämp- ning av teorin om tillståndsbetingade varor i Arrows och Debreus anda. Utvecklingen av försäkringsekonomi som ett distinkt forsk- ningsområde inleddes av de båda ekonomer- na Borch och Arrow (samme Arrow) under tidigt sextiotal. I sin mest inflytelserika artikel spred Borch ljus över de fundamentala skillnader som finns mellan finansiell ekonomi och försäkrings- ekonomi. Han gjorde detta genom att dela upp risken i två delar: en individuell, som man diversifieras bort och en kollektiv del som inte går att bli av med. Enligt Borch var det då de finansiella marknadernas uppgift att finna en effektiv riskfördelning av den kollektiva ris- ken, medan en försäkringsmarknad hade till uppgift att fördela den individuella risken på ett sådant sätt att den minskar eller (helst) försvinner. Denna distinktion, som Borch var den förste att göra, ledde till att hans arbete av vissa har bedömts utgöra grundvalen för för- säkringsekonomi som disciplin.1 En avgörande skillnad mellan å ena sidan allmän jämviktsteori och finansiell ekonomi och, å andra sidan, försäkringsekonomi hän- för sig till graden av standardisering av de varor som specificeras i kontrakten. Termins- handel i till exempel apelsinjuice kräver en nogrann specificering av den vara som skall levereras. Trots att försäkringsbolag försöker skilja ut de olika kontrakt som handlas genom att ta hänsyn till ålder, kön och ort för till exempel bilförsäkringar kommer man ändå att handla med samma kontrakt för försäk- ringstagare som har olika riskbenägenhet. Även sammansättningen av den del av popu- lationen som köper försäkringkontraktet be- ror på kontraktets utformning, och graden av risk för bolaget bestäms därmed endogent på marknaden. Fenomenet illustreras tydligt i Akerlofs modell av marknaden för begagnade bilar som behandlas nedan. Arrows oerhört inflytelserika artikel ”Un- certainty and the Welfare Economics of Medi- cal Care”2 kan på samma sätt som Borchs bidrag sägas utgöra ett andra fundament för den fortsatta utvecklingen inom försäkrings- ekonomin. Arrow visade bland annat, för för- sta gången, det numera välkända resultatet att en partiell försäkring är optimal även då pre- mien är för dyr relativt sätt. Det är alltså i princip aldrig optimalt att helt låta bli att försäkra sig då man är utsatt för någon typ av risk (förutsatt givetvis att man ogillar risk). Han visade också att om både försäkringsbo- laget och försäkringstagaren har riskaversion 194 Information och försäkringar i ekonomisk teori är det optimalt att utforma kontraktet med självrisk upp till en viss skadenivå, och med en fördelning mellan de två parterna av de kostnader som överstiger denna nivå (coinsu- rance). Det tredje och i detta sammanhang mest intressanta bidraget från Arrows artikel var att den införde informationsproblem inom försäkringsteorin. Hur denna hybrid av eko- nomiska forskningsområden utvecklades här- efter kommer nästa avsnitt att behandla. Den vidare utvecklingen av försäkrings- ekonomin kan grovt delas in i tre kategorier. Den första av dessa, optimalt försäkrings- skydd, har bland annat ägnats åt att förklara och överbrygga observerbara skillnader mellan teori och verklighet inom detta område. Som ett exempel har det noterats att teorin3 om att det alltid är optimalt med partiellt försäkrings- skydd inte stämmer överens med hur försäk- ringstagare i verkligheten agerar. Denna brist på överensstämmelse har bland annat förkla- rats med att de förutsättningar som antas i teorin inte är uppfyllda i verkligheten. Man har också förklarat skillnaderna med att vyn måste vidgas: försäkringsvalet måste ses i ett större sammanhang där aktörerna har att ta hänsyn också till andra ekonomiska val. Som en följd av detta resonemang kan ett agerande på försäkringsmarknaden, som är oförenligt med teorier inom detta ämnesområde vara fullständigt rationellt då man beaktar aktörens hela ekonomiska valsituation. En annan gren av försäkringsvetenskapen har ägnats åt empiriska analyser av försäk- ringsmarknadens struktur. Med utgångspunkt från en artikel av Joskow (1973), och med hjälp av den förbättrade datorkraften som möjliggjort ett allt större och mer korrekt dataunderlag, har dessa analyser koncentre- rats på bland annat organisationsstrukturen på försäkringsmarknaden, skalfördelsfrågor samt distributionskanaler för försäkringar. Den tredje utvecklingen inom försäkrings- teorin har behandlat införlivandet av informa- tionsproblem, åt vilket nästa avsnitt ska ägnas. Försäkringsekonomi under icke perfekt information Teorin att försäkringsmarknaderna skulle kun- na eliminera den individuella risken ifrågasat- tes av Arrow (1963) som främst gav två anled- ningar till uppkomsten av denna brist. Den första var förekomsten av transaktionskostna- der: när de administrativa kostnaderna över- fördes på försäkringstagaren genom höjd pre- mie eller andra försämrade villkor, var denne inte längre villig att försäkra sig fullt ut. Den mer teoretiskt intressanta synpunkten var att den otillräckliga transfereringen av individu- ell risk berodde på två olika typer av informa- tionsasymmetrier, vilka Arrow benämnde adverse selection respektive moral hazard. Adverse Selection Problemet med adverse selection uppstår då befolkningen inte antas ha samma riskbenä- genhet. Om man till exempel tittar på en trafikförsäkring är premien för yngre förare normalt högre än den är för förare med några års erfarenhet. Under detta ligger alltså ett antagande att olika delar av befolkningen har olika benägenhet att drabbas av en trafikskada. Termen adverse selection härrör från det fak- tum att om försäkringsbolaget antar att det inte föreligger någon skillnad i riskbenägen- het, så att en enhetlig premie tas ut av samtliga försäkringstagare, kommer de med hög risk för olycka tycka att premien är billig och teckna sig fullt ut (till och med överförsäkra sig om detta hade varit möjligt), medan de med låg risk tycker premien är för dyr vilket leder till att de inte kommer att teckna full försäkring. Detta leder till en överrepresenta- tion (bland de faktiskt försäkrade) av indivi- der med hög risk, och försäkringsbolaget kom- mer därför att få betala ut mer skadestånd än vad premien speglar (förutsatt att denna är satt aktuariskt rättvist för hela populationen). Fö- retaget kommer alltså att gå med förlust om de inte beaktar denna skillnad. 195 Information och försäkringar i ekonomisk teori Det ovan skrivna antyder att adverse selec- tion inte skulle medföra något problem om försäkringsbolaget bara iakttar riskheteroge- niteten hos sina klienter. Problem uppstår dock om man inför antagandet att försäk- ringsbolaget inte kan avgöra (på grund av bristande resurser eller av andra orsaker) till vilken kategori av risk som deras försäkrings- tagare tillhör. Det är alltså antagandet om denna informationsasymmetri mellan försäk- ringstagare och försäkringsbolag som gör att adverse selection blir ett problem. Eftersom det under förutsättning att vi har asymmetrisk information inte är möjligt att direkt få information om klienters risknivå, får man nöja sig med att försöka få fram indirekt sådan. Om det är försäkringsbolaget som initierar åtgärder för att få fram dylik information kallas detta screening (ungefär gallring), medan om det är de potentiella klienter som har en låg risk för olycka (det är ju dessa som har incitament) som försöker få fram den indirekta informationen kallas det signals (signaler). Av dessa båda instrument har forskningen huvudsakligen ägnat sig åt att analysera scre- ening, det vill säga på vilka sätt försäkrings- bolaget kan skaffa sig information om risk- nivån på klienterna. För det första kan företa- get erbjuda olika kontrakt, och låta klienterna välja kontraktstyp själva. Om dessa kontrakt är utformade på ett riktigt vis kommer de olika riskkategorierna att välja olika kontrakt och därmed indirekt avslöja sin risknivå genom så kallad self-selection. Två andra vägar att minska de negativa konsekvenserna av adverse selection är experi- ence rating (urval genom erfarenhet) respek- tive risk categorization (riskkategorisering). Den förra metoden innebär att man under flera premieinbetalningsperioder anpassar premien efter hur många skadeståndsanspråk som en enskild klient gör. Idén är förstås att ju fler skadeståndsanspråk som görs, desto troligare att försäkringstagaren är av högrisktyp. Risk- kategorisering å andra sidan innebär att före- taget observerar faktorer som historiskt har visat sig ha hög korrelation med risknivån. Ett exempel är användandet av ålder och kön för att kategorisera bilförsäkringstagare. Ur ett mer grundläggande nationalekono- miskt perspektiv har det pågått en omfattande debatt angående existensen av jämvikt (det vill säga tillstånd där utbud är lika med efter- frågan) i försäkringsmarknader under adverse selection. Forskningen inleddes av Rotschild och Stiglitz (1976) som studerade en ekonomi där försäkringsbolaget kunde erbjuda försäk- ringstagarna två olika kontraktstyper. Man kunde därvid tänka sig två jämviktslösningar: antingen där alla försäkringstagare erbjuds samma kontrakt (pooling equilibrium), eller där de olika risktyperna erbjuds och väljer olika kontrakt (separating equilibrium). För- fattarna visade att den förra typen av jämvikt aldrig kan existera, medan den andra kunde uppnås endast i undantagsfall, och då med snedvridande välfärdseffekter. Adverse selection har också studerats utan- för den rena försäkringsekonomin. En be- römd applicering är Akerlof’s (1970) analys av andrahandsmarknaden för bilar. Hans idé var att bilförsäljaren vet mer om sina begag- nade bilar än vad de potentiella köparna gör. Om man antar att där finns två typer av begag- nade bilar, de av bra kvalitet (peaches) och de med dålig (lemons), och att bilköparna inte kan avgöra vilken typ det rör sig om, kan problemet med adverse selection medföra att de bra bilarna (peaches) inte går att sälja eftersom osäkerheten gör att där inte finns något utbud av dem till det pris konsumenter- na är beredda att betala. På samma sätt som försäkringsbolagen bara fick högriskklienter till följd av adverse selection, kommer alltså andrahandsmarknaden för bilar bara att inne- hålla bilar av dålig kvalitet. Spence (1974) applicerade motsvarande problem på arbetsmarknaden. Idén här var liknande; om en arbetsgivare inte känner till 196 Information och försäkringar i ekonomisk teori produktiviteten hos den eller de som ska an- ställas kan det sluta med att endast de arbetare som är lågpresterande anställs till låg lön (endast då kan man vara säker på vad man får). Spence visade dock på en möjlig väg ut ur detta problem i det att han applicerade signal- teorin: genom att utbilda sig kan de högpres- terande signalera sin förmåga. Eftersom det antas att de högpresterande också har lättare för att ta till sig utbildning, kan utbildningsni- vån nämligen användas som en indirekt signal för produktivitetsnivå, så att åtminstone en viss, om än inte fullständig, marknad för hög- presterande arbetare kan uppstå. Moral Hazard En andra anledning för att bara en partiell riskfördelning sker inom försäkringsbranschen antas vara ett fenomen kallat moral hazard. Det uppstår då försäkringstagaren kan vidta försiktighetsåtgärder som minskar risken för en olycka, försiktighetsåtgärder som försäk- ringsbolaget inte kan uppskatta nivån på. Forskningen har här koncentrerats på att konstruera optimala kontrakt som ska ge för- säkringstagaren incitament att vidta den mängd försiktighetsåtgärder som försäkringsbolaget förväntar sig, det vill säga den nivå som pre- mien baseras på. Det viktiga resultatet att en hög försäkringsnivå reducerar klientens inci- tament att investera i försiktighetsåtgärder gjordes bland annat av Pauly (1974) och Sha- vell (1979). Den optimala lösningen måste alltså bestå av en partiell försäkring: för att försäkringstagaren ska ha intresse av att in- vestera i skadeförebyggande åtgärder måste han bära en del av risken själv. I ett antal artiklar har Stiglitz och Arnott analyserat de skadliga effekterna av moral hazard på marknadsjämvikten. De visade bland annat att en jämvikt där det råder fri konkur- rens inte kommer att existera generellt, vilket indirekt innebär ett argument för statlig in- blandning. Slutsatser Denna artikel har visat på den historiska och tematiska kopplingen mellan de resultat för vilka de tre pristagarna i nationalekonomi fick sitt pris 2001. Den har belyst vilken ofta avgörande betydelse inom många områden inom nationalekonomin som förekomsten av asymmetrisk information har haft, och vilka medel som generellt står till buds för att åtmin- stone delvis lindra de negativa effekterna som följer härav. Den har också visat att inom få andra discipliner har forskningen om informa- tionsproblem haft en större betydelse och ge- nomslagskraft än inom försäkringsbranschen. Referenser Arrow, K. (1953): ”Le Role Des Valeurs Boursieres Pour la Repartition la Meilleure Des Risques”, in Colloques Internationaux Du Centre Du National de la Recherche Scientifique No. 40 (Paris 1952), s 41-47. Arrow, K. (1963): ”Uncertainty and the Welfare Economics of Medical Care”, American Economic Review, 53, s 941-69. Akerlof, J. (1970): ”The Market for Lemons: Quality Uncertainty and the Market Mechanism”, Quar- terly Journal of Economics, 89, s 488-500. Bernouilli, D. (1738; översatt till engelska av L. Summer, 1954): ”Specimen Theoriae Novae de Mensara Sortis; titeln på översättningen: Exposi- tion of a New Theory on the Measurement of Risk”, Econometrica 22, s 23-26. Borch, K. (1962): ”Equilibrium in a Reinsurance Market”, Econometrica 30, s 424-44. Debreu, G (1959): ”Theory of Value”, John Wiley. Rotschild, M. and Stiglitz, J. (1976), ”Equilibrium in Competitive Insurance Markets: An Essay on the Economics of Imperfect Information”, Quarterly Journal of Economics, 90, p 629-49. Spence, A.M. (1974), ”Market Signaling”, Cambridge, Mass.: Harvard University Press. von Neumann, J. and Morgenstern, O. (1944): Theory of Games and Economic Behavior, Princeton Uni- versity Press. Noter 1 Loubergé (2000), s 5. 2 Arrow (1963). 3 Se Arrow (1963) eller Mossin (1968).