– Inköpschefsindex är en indikator, som tidigt visar vart ekonomin är på väg. Även om vi kunde se en viss nedgång i siffrorna för USA under första kvartalet i år, tycker jag ändå att bilden kvarstår av ett USA som går starkt framåt, medan Europa håller sig precis ovanför vattenytan.
Det sa Anna Öster, chefekonom på Länsförsäkringar AB, när vi träffade henne för en intervju kring den negativa räntan. Hon fick berätta om hur vi hamnat i den här situationen och vilka konsekvenser den dagens ovana räntenivå kan få.
Hon tror att siffrorna för USAs del inte betyder ett trendbrott, utan snarare kan ses som brus till följd av tillfälliga faktorer. Samtidigt pekar hon på att Europeiska Centralbankens (ECB) starka åtgärder under vintern/våren mycket väl kan hjälpa till att stärka förtroendet, vilket med psykologins hjälp kan ge den europeiska ekonomin en skjuts framåt.
Köper obligationer
– Eurozonen försöker stärka sin konkurrensförmåga och ECB köper obligationer för €60 miljarder per månad. Vi kan samtidigt se hur USAs centralbank slutat köpa obligationer, vilket spär på spekulationerna kring en kommande räntehöjning.
Den amerikanska arbetsmarknaden har i stort sett hämtat sig efter finanskrisen, mätt i arbetslöshetssiffror. Men det beror till stor del på att på att andelen personer i arbetskraften har sjunkit, kanske för att gå till studier eller annat. När det gäller sysselsättningsgraden har den visserligen stigit, men ytterst blygsamt.
– Den amerikanska ekonomin ser idag annorlunda ut än före krisen. Trots det gör vi bedömningen att den är tillräckligt stark för att motivera en räntehöjning.
Här syns en klar skillnad gentemot Europa. Det stora problemet, enligt Anna Öster, är spridningen av de europeiska ekonomierna. Det är bara att peka på Tyskland i ena änden och Grekland i den andra, så är det lätt att förstå varför det är så svårt att komma överens om en gemensam penningpolitisk färdriktning.
Både positiva och negativa signaler
Det finns både positiva och negativa signaler. Till de positiva hör att den spanska arbetsmarknaden börjar återhämta sig. Sorgebarnet är Frankrike, medan den italienska regeringen så smått börjar genomföra reformer i rätt riktning.
Som jämförelse kan sägas att den svenska arbetsmarknaden, trots vad som sägs i den politiska debatten, visar starka tecken. Här sker både en ökning av arbetskraften och sysselsättningsgraden. Det går därför inte att stirra sig blind på att arbetslöshetssiffrorna fortfarande är höga, menar Anna Öster. Det finns dock en risk med höga arbetslöshetstal under en längre tid, att arbetslösheten biter sig fast.
Tydlig skillnad mellan Europa och USA
När det gäller den hittills förda räntepolitiken finns också en tydlig skillnad mellan Europa och USA. Båda centralbankerna (liksom den svenska) sänkte räntenivån kraftigt i samband med finanskrisen. ECB, liksom Riksbanken, gjorde ett försök att höja räntan under 2011, men fick sedan sänka igen. Den amerikanska centralbanken har låtit sin ränta ligga stilla hela tiden fram till idag.
– Därmed kan man väl säga att den konventionella räntepolitiken är uttömd. För att komplettera de låga räntorna har centralbankerna även använts sig av så kallade okonventionella åtgärder. I grund och botten handlar det om att på olika sätt även försöka påverka de längre räntorna och få positiva spridningseffekter av det. Både USA och Japan har köpt obligationer för stora summor pengar för att på det sättet trycka ned längre räntor. ECB och Riksbanken har fram till början av det här året försökt undvika att följa den vägen, men båda har nu gjort helt om.
Ovanlig kombination i svensk ekonomi
Vi växlar nu fokus och tittar på den svenska ekonomin.
– Normalt sett har reporäntan och sysselsättningsgraden följt varandra åt. Men på senare tid har något hänt: sysselsättningsgraden har stadigt fortsatt uppåt, medan räntan störtdykt. Det här är en mycket ovanlig kombination i svensk ekonomi, konstaterar Anna Öster.
Hon pekar på flera orsaker till detta nya fenomen, som bl.a. låga räntor i omvärlden, fallande energipriser och en tidigare stark krona.
Nu närmar sig stora avtalsförhandlingar på svensk arbetsmarknad. Det märkliga och ovana har då inträffat, att Riksbanken nu är orolig för att löneökningarna ska bli för låga. Därför gör man allt för att få upp förtroendet för inflationsmålet.
– Vi har kunnat se hur Riksbanken till och med agerat mellan de ordinarie penningpolitiska sammanträdena i direktionen. ECB:s kraftigt expansiva penningpolitik fick kronan att stärkas mot euron, vilket inte var önskvärt. En starkare krona leder till lägre inflation. Den 18 mars kom därför oväntat en räntesänkning med 0,10 procentenheter, till minus 0,25 procent. Det nya var att man här reagerade på en enskild kronkursförstärkning.
Vid det ordinarie mötet i slutet av april behöll man visserligen räntan på samma nivå, men beslöt samtidigt att sänka reporäntebanan betydligt.
– Riksbanken är mycket tydlig i sin kommunikation kring att de kan agera när som helst och att toleransen för negativa överraskningar vad gäller inflationen är mycket låg. Vi bör därför vara beredda på att banken kommer att reagera vid fler tillfällen under året, möjligen även utanför de ordinarie sammanträdena, tror Anna Öster.
Fortsatt räntepress nedåt
Den mycket expansiva penningpolitiken har skapat en massiv räntepress nedåt i alla löptider. De längre räntorna har nu stigit något från botten de senaste veckorna men är fortsatt på historiskt mycket låga nivåer.
Utvecklingen på börserna har under 2015 fortsatt uppåt – även här med reservation för den börsnedgång som skedde i början av maj.
– Jakten på avkastning blir mycket tydlig när räntorna är så låga, konstaterar Anna Öster till sist.
[Anna Öster höll ett anförande på detta tema vid Svenska Försäkringsföreningens årsmöte den 21 april.]